En massa minnen.

Hejsan.

För en tid sedan var jag vid Christinehof och vandrade. Såklart passerade jag Alunbruket, en plats som bär på så många minnen.

Det är inte bara mina egna lättsamma minnen som platsen ruvar på. Nej, en gång för länge sedan var här en av Sveriges mest betydande industrier.

Skiffer bröts och förädlades till alun här. De stora röda slagghögarna påminner om flydda dagar. Även om det där röda för mig och min generation mer minner om dans, ungdom och kärlek. Kanske en och annan fylla också…

Såklart var jag tvungen att ta en sväng ner om festplatsen.

Gamla kära Alunbruket, eller ”Alunabruged”, som jag minns att vi från trakten sa.

Jag strosade vidare mot Andrarums kaffestuga, där jag parkerat min bil. En sista bild knäppte jag på alla charmiga små halmtak. Gamla och nya byggnader som bildar en gullig liten ”kaffestugeby”. I mitt minne kom plötsligt namn som ”Kaffekarlsson” och ”Johan Bus” upp.  Åhh vad jag önskat att jag mindes mer …

Hemma i Gyllebo väntade självaste ”Lejonkungen”.  Jag skakade fort av mig alla minnen från den vilda ungdomen och tog på mig mormorsrollen istället.

Dagens citat:

Ge dig själv permission för att bara lämna allting som ger dig dåliga vibbar.

Fast jag brukar ge mig själv permission för att återvända till sånt som ger mig bra vibbar. Goda minnen kan man återuppleva i minnet och få nytta av såååå många gånger.

Ha det fint. Kram Annika

 

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

2 reaktioner på ”En massa minnen.”

  1. Lena Mårtensson

    Tror att vi är många som hämtar kraft i dessa nejder… Inte bara dans o bus minnen utan idag när livet sprungit många år så är dessa platser balsam för själen…. Idag när äldsta barnbarnet fyller tio och jag står undrande över hur det gick till… Han som nyss var världens godaste bebis är nu en ung medveten människa med egna tankar och åsikter liksom hans tre år yngre syster…. Och jag… tio år äldre och snart mormor till ett guldhjärta till… Hela tiden undrar jag hur åren kan gå så snabbt när man bara vill njuta och vara tacksam för allt gott livet ger och försöka göra de jobbiga stunderna så mycket okey som det går… Det är kanske det som är livets mysterium…. Kram Lena 💞

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to Top