Hejsan.
Jag älskar att vara först.
Med först menar jag, först på plats för att ta emot en ny dag. Jag älskar att vara uppe med tuppen. Ja helst vill jag vara uppe före tuppen.
En riktigt kall morgon i veckan, gav jag mig iväg mot havet innan solen gått upp. Ett vackert snötäcke hade lagt sig i Gyllebo och min gamla Volvo var täckt av en tunn isskorpa. Jag skrapade frenetiskt med min simpla isskrapa medan småhundarna ivrigt snodde rundor runt mina ben.
Vid Knäbäckshusen parkerade jag min bil och gick sakta ner mot stranden. Jag var först. Vi var alldeles ensamma, jag och hundarna, och jag älskade känslan.
Att ensam ta emot en ny dag och få se solen kika upp borta i horisonten är en svårslagen gåva. Att sitta vid strandkanten och se det varma ljuset reflektera sig i vattnet som slår upp mot stranden känns mäktigt.
Att få se solen kika upp ur vattnet som en morgonpigg clementin upphör aldrig att fascinera mig.
Där vid Rörumsstrand satt jag för någon dag sedan. Jag var allra först med att ta emot den här ljuvliga dagen, och jag njöt av känslan. Småhundarna sprang lyckliga runt mina fötter. Borta över Stenshuvud kunde jag se hur dagen ljusnade i ett babyrosa skimmer.
Dagens citat:
Jag är ingen facebookstatus. Du behöver inte gilla mig.
Det allra viktigaste är att gilla sig själv. Så istället för att gilla facebookinlägg, ta tiden till att gå ut och gör den person du gillar lite lycklig. Dig själv. Gör något du själv mår gott av. Lyckan finns ofta närmre än man kan tro.
Kram från mig.
Annika
Jag satt i går och pratade med mina föräldrar som ju är från Skåne hur fina bilder du tar. Visade också. Sedan sa jag just att det är så vackert så man dånar där vid havet. Tänk att få vakna där och se solen gå upp. Ta långa promenader och bara njuta. Suck! Jag får leta smultronställen här. Kraaaam Pia
Åhh tack Pia. Du får ta dina föräldrar med hit på lite semester någon gång. Fast det finns säkert många fina smultronställen på närmre håll också för er. Ibland gäller det bara att få upp ögonen för dem. Kram kram
Vad underbart. Men jag skulle inte klara det, är alldeles för mycket sömntuta för det.
Vi är alla olika. Men du ska veta att allting tar ut sin rätt… för mig blir det inte många solnedgångar, då är JAG en sömntuta. Kram kram.