Hällevik Kivik Österlen

Blåsippor aldrig snuva få

Halloj

En dag i mitten av veckan åkte jag till Stenshuvuds nationalpark för att kika efter årets första blåsippor. Där i parken vet jag sedan tidigare att de trivs och växer ganska rikligt på sina ställen.

Vädret var helt fantastiskt och temperaturen visade på hela 15 grader. Det var ju inte så konstigt att de små gulliga blåsipporna verkade ploppa upp överallt som nymornade stjärnor i blått.

Här i Skåne är blåsippan fridlyst. Blommans frö sprids ofta av myror som lockas av en näringsrik oljedroppe på fröna.

Förr i tiden användes blåsippan inom folkmedicin för att bota leverproblem. Dock ska man nog vara försiktig med detta, då den även är giftig och kan orsaka hudreaktioner.

I svensk folktro ansågs blåsippan vara ett tecken på att vintern var slut, och dess blomning gjorde den till en symbol för livets återkomst. Vissa trodde att blåsippan hade en skyddande kraft , och i äldre berättelser sades det att älvor och skogsväsen dansade kring blåsippan i skymningen.  För mig påminner blomman så mycket om barndom, då min mamma älskade dem och vi hade en blåsippsbacke ett stenkast från mitt föräldrahem.

Jag fick en helt ljuvlig tur i nationalparken. Solen sken från en klarblå himmel och uppe ovanför trädtopparna skränade de nyanlända tranorna hoppfullt. Våren kändes i den stunden ohejdbar.

Ännu kan man njuta länge av de fina små sipporna i parken, och för varje dag så ploppar det säkert bara upp fler och fler. Efter hand så kommer även vitsipporna och gulsipporna att samsas där, men det dröjer lite. Blåsippan är alltid först ut, kanske för att den är tuffast och aldrig får snuva.

Dagens citat:

Jag önskar att vi kunde komma ihåg att vi är i samma lag. Vi är alla i samma lag. Det finns inget ”vi mot dem”. Det finns bara ….oss.

Ha en härlig söndag.

Kram Annika

Blåsippor aldrig snuva få Läs mer »

Mödan värd, och vår ”suris”

Hej hej

En tidig morgon som var mödan värd.

Min tidiga morgon i nationalparken, då när jag såg soluppgången vid den lilla fyren, fortsatte med en härlig promenad tillbaka till Hällevik.

Även om solen var på väg upp, så var det ganska mörkt inne bland träden när jag vandrade längs med stigen ner till Hällevik. Hälleviks kås  är en av de vackraste platserna som vi har på Österlen, tycker jag. Den är både fotograferad och avmålad av många människor.

Den här tidiga februarimorgonen var kåsen frusen och solens första strålar gnistrade så vackert i isen.

Egentligen tycker jag att platsen är som allra finast på sommaren, då när Mats har sin gamla eka förtöjd vid kanten i kåsen. Fast den här morgonen var också helt magisk och att uppleva allt det vackra är verkligen värt mödan av att stiga upp tidigt i ottan.

Vår suris

Hemma hos oss bor nog världens suraste katt. Vår Judith är inte bara arg och fräser på våra hundar, hon är arg på oss alla i familjen och hela katten utstrålar missbelåtenhet. Trots sitt dåliga humör så ligger hon gärna på mitt skrivbord och låter sig klappas på huvudet en liten stund.

Dagens citat:

Livet kan gå upp och ner, men oavsett vad så går det alltid framåt.

Ja, jisses vad det går – nu är det redan fredag igen, och en ny månad ligger och väntar.

Ha en fin fredag.

Kram Annika

Mödan värd, och vår ”suris” Läs mer »

Kanske sitter han där och bödar nät.

Hejsan.

En förmiddag i veckan hade vi ärende i Kivik och tänkte passa på att hälsa på min svåger nere i Hällevik också.

-han siddår nock darr å bödar nät idau, sa Stefan.

Att böda nät betyder att man lagar fiskenäten inför kommande fiskesäsong. Jag tror att man knåpar ihop trådarna på ett alldeles speciellt vis. Man binder, knyter och lagar så att inga hala ålar ska slinka igenom. Men någon Mats fanns inte på plats, så vi fick ta en sväng i arboretet istället.

Bland de utländska träden strövade vi fram. Stefan i sina målarkläder.

-asch, di spillar vell ingen roll hunt man e klädd…

Och som i alla beteshagarna i parken nu, så gick det kor även här. Med kopplade hundar och ett lugnt uppträdande så höll sig kossorna också på sin kant.

Så var vi tillbaka vid kåsen igen. Där fick jag mig en lektion i namnen på ”humme-ekans” alla beståndsdelar. Namn som jag redan glömt bort tyvärr… Kanske var det något med ”ståmp”, eller så är det bara ett ord jag lärt mig när vi lyssnat på Babblarna, jag och lille Scott.

Hejdå finaste lilla platsen på Österlen.

Dagens citat:

Ett huvud fullt av oro har ingen plats för drömmar.

Jag tror att många människor borde drömma mer.

Kram Annika

Kanske sitter han där och bödar nät. Läs mer »

Några kast med fiskespöet.

Hejsan.

En kväll i helgen for vi ner till vackra Hällevik.

Amanda och Stefan vandrade iväg ut på bästa fiskeplatsen, medan jag stannade ensam vid grodornas pöl en liten stund.

Inte en endaste liten lövgroda kunde jag hitta. Förmodligen vilade de upp sig inför nattens grodkonsert. Istället fångade jag lite vackra blomster i skymningen.

Sakta strövade jag sedan ner mot havet. Där är så vidunderligt vackert vid Hälleviks kås.

Genom skogen kom jag sedan fram till mitt lilla fiskargäng.

En enda liten näbbgädda fick han på kroken den här kvällen. Men den åkte tillbaka i havet igen, för ingen i familjen är särskilt glad för just horngädda.

 

Vi var ändå nöjda med en härlig kväll tillsammans med den sötaste sjöjungfru man kan tänka sig. Inte dansk utan faktiskt helt svensk…

Dagens citat:

Det finns miljontals människor som längtar efter odödlighet men som inte vet vad de ska ta sig till en regnig söndagseftermiddag.

Tips: gå och fiska.

Kram Annika

Några kast med fiskespöet. Läs mer »

På jakt efter en liten kung.

Hejsan.

Att det bor en liten kung nere vid min svågers ålafiske i Hällevik, ja det vet jag sedan länge…

Nu är det inte vilken simpel liten kung som helst som jag menar. Nej, det är en av våra, i särklass vackraste små fåglar, nämligen den färgglada kungsfiskaren.

Ofta lär man kunna skåda små kungsfiskare just här, och av en pålitlig källa så hade han varit här extra mycket den senaste tiden. I arla morgonstund hade han suttit på den röda bojen ute i havet och stillsamt surfat lite smått på vågorna.

En kall blåsig lördagsmorgon for jag och Stefan ner till kåsen i Hällevik för att se om vi kunde få syn på den färglade lille kungsfiskare.

Morgonen var riktigt kall och blåsig. På havet gick höga vågor så skummet yrde. Jag hade glömt mössan hemma, så jag blev rejält nerkyld om öronen. Mitt blonda rufs blev alldeles strävt av havsvindarna.

Ute i kåsen guppade Mats ålasump i en hetsig vild åladans. Fiskarna som låg däri måste nog vara fullständigt vimmelkantiga och sjösjuka, tänkte jag för mig själv, när jag samtidigt kikade i snåren efter min lille fågel.

Den enda fågel jag kunde se var en frusen, vindpinad skrake som bredbent stod på en stenbumling och villrådigt tittade ut över det busiga havet.

Från Hällevik gick vi norrut till den lilla söta vik som Stefan bestämt påstår heter ”Hagen”. Där fortsatte vi att speja och glo efter vår kungsfiskare.

Det är väl sådana namn på platser som snart faller i glömska. Som att en liten gullig vik utanför Kivik kallas för Hagen. Det är namn på ställen som man definitivt inte kan hitta i Google Maps i alla fall.

Nej, någon lite kungsfiskaren fick vi då inte syn på den här lördagsmorgonen i alla fall. Men en härlig morgonvandring i den bästa naturen blev det. Och det är egentligen allt som behövs för att må gott. Vet ni inte hur den lille kungsfiskaren ser ut, så råder jag er att kika på Google … den är så otroligt vacker, eller hur?!

Dagens citat:

Dagens ungdom kommer aldrig förstå varför vi säger ”veva ner fönstret”.

Ha en riktigt fin söndag och kramar från mig.

Annika

På jakt efter en liten kung. Läs mer »

Rulla till toppen