Min tid är nu.
Hejsan.
Hösten känns som en tid som är min. Jag älskar när lugnet lägger sig och när temperaturen sjunker.


Jag älskar också när alla gässen är tillbaka i sjön och jag älskar när jag är först med att väcka upp dem på morgonen. Att höra deras högljudda morgonläten, och hur de sömndrucket sträcker på sig för att plaska med vingarna några gånger i vattenytan innan de som på en given signal lyfter allihopa upp över vattnet i en samlad trupp. Det är så magiskt.

Jag tycker även så mycket om när vattnet blir kallare för varje dag. När det plötsligt blir så kyligt så det inte längre är lika skönt att simma omkring, då stannar man istället bara där i vattnet och njuter och fokuserar på att andas, det är en så härlig känsla. Men ännu var det 12 grader i vattnet och det kändes fortfarande skönt att plaska runt.


Höstfärgerna börjar också komma på sin plats nu, och jag tycker nästan att hösten ibland slår våren i skönhet.


Ja, min tid är med all säkerhet nu – och det spelar egentligen ingen roll vilken årstid det är. Hemligheten är nog att uppskatta att det är en årstid överhuvudtaget.

Boktips
Jag har lyssnat på en bok som heter ”Berättelsen om Kevinfallet”. Det är en bok om det fruktansvärda rättsfallet där två små pojkar blev anklagade till mordet av ett annat barn, på helt felaktiga grunder och med hemska förhörsmetoder. Rättsskandalen är skriven med familjens egna ord, och det känns rätt att ha tagit del av den och på så vis hjälpt familjen att få en liten upprättelse.

Så har jag läst en handbok om döden, den heter ”Hantera döden” av en läkare Jakob Ratz Endler. Det var en fin bok om något som ingen av oss kommer levande ifrån. Det var en bok som med stor värme tar upp allting runt ämnet och jag älskar att den slutar med en ”reselista”. Tips, tips!

Dagens citat:
Man måste leva så att man blir vän med döden … tror jag, tra la la.
~Astrid Lindgren~
Njut av er onsdag.
Kram Annika











