havet

Är det vad du verkligen vill?

Lämna en kommentar / Familj, Natur, Österlen / Av / / , , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
Nu när min äldsta dotter var hemma de där ynka få dagarna, så hade hon så väldigt mycket att göra.
Hon planerade in en massa och skulle hinna med allt, vara alla till lags … Jag insåg att det kom ju nästan att bli omöjligt.
När hon skulle baka en tårta så undrade jag lite försiktigt om det var vad hon verkligen ville göra de få dagar hon var hemma i Sverige …  ja, för då skulle hon ju naturligtvis baka den där tårtan, men annars …
Såklart var det inte det hon helst ville göra. Hon ville hellre åka en runda till havet. Havet som hon saknat så mycket under det halvår hon varit borta!!
Hon och jag startade dagen tidigt i ottan.
Jag var inkallad på årets militärövning, men till min stora sorg var jag tvungen att åka till Revinge för att sjukanmäla mig istället. Andréa körde för mig dit och vem passade väl bättre än hon, till att besiktiga Johnny när han den här dagen både mönstrade in och ut.
Hoppas alla mina härliga gröna kompisar har haft en bra övning på fältet …
Nästa gång är vi med igen!!
Fast det finns någon mening med allt som sker … nu fick jag en eftermiddag tillsammans med Andréa istället.
Och såklart väntade en promenad längs havet på oss.
Vi stannade bilen på norra parkeringen i Vitemölla och vandrade i sakta mak norrut.
Framme vid Klammersbäck tog vi en skön paus. Min rygg tillät inte den vanliga marschtakten, men jag var så lycklig över att kunna vandra med, och lite smärta får man tåla.
Där vid Klammersbäck, det lilla ensamma trädet och den vinpinade stolen är det så himla vackert.
Jag kan nästan aldrig se mig mätt på den vyn. Jag tror nog Andréa också njöt av en stilla stund där under det lilla trädet.
Vi diskuterade lite om vi skulle vända tillbaka till bilen, men jag ville ju så förtvivlat gärna dra ut på den här stunden.
Jag bet ihop och efterhand som vi vandrade så klingade smärtan av.
Vi passerade den lilla fiskestugan Stenören och vandrade ända bort till Verkeåns utlopp i havet. Den där platsen som är den vackraste jag vet.
Efter att ha vilat en liten stund vandrade vi tillbaka igen.
En sagolik stund, som jag njöt av för fulla muggar.
Jag fångade dagen tillsammans med min dotter, och är så glad att vi valde en stund vid havet.
De flesta av hos har en förställning om att vår tid här är oändlig, evig att vi har obegränsat med tid framför oss. Det är inte riktigt så. Jag tänker ofta på att välja det roliga framför alla ”måsten”. De där måsten är dessutom ofta skapade av mig själv, och ingenting alls som är ett måste egentligen. Om man gör det roliga först, så kan man göra det andra sedan.
Dagens citat:
De som dog igår hade
planer för i morse. Och de
som dog i morse hade planer
för i kväll.
Ta inte livet för givet.
På ett ögonblick kan allt
förändras. Så var förlåtande
och älska med hela ditt hjärta.
Du vet aldrig när den
chansen inte längre finns.
Ha en fin dag.
Kram Annika.

Är det vad du verkligen vill? Läs mer »

Att göra det bästa av allt.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Det har nu gått mer än en månad sedan jag sist kunde gå, springa och härja i naturen som jag brukar göra.
Jag tycker att man har en skyldighet mot sig själv och sin omgivning att göra det bästa av varje situation.
Att göra det bästa av varje dag.
Så därför bestämde jag och Stefan oss för att ta en sväng ut i naturen.
Till min favoritplats.
Min fine, underbare militärhund Johnny, skulle såklart också få följa med. Efter en månad i stillhet vid min sida i soffan, var han uppspelt som en unghund.
Helt kriminellt och olagligt fick han sitta lös i baksätet på Stefans stora jeep, och gunga med i bilens rörelser.
Jag kunde se hur han njöt av stunden. Glittret i hans ögon avslöjade allt.
Som patrullhund är han tränad och van att åka bandvagn då vi framrycker i terrängen. Då är han taggad och förväntansfull inför sin arbetsuppgift.
Johnnys ansiktsuttryck var nästan detsamma den här dagen. Att låta honom få den här upplevelsen vägde upp alla risker och eventuella pekpinnar från paragrafryttare. Livet måste få innehålla spänning för att vara värt att leva, även för en hund.
I sakta mak strövade vi upp över backen i Haväng ner mot den vackraste vyn i världen. Jag med min onda rygg och Stefan med sin fot som väntar på en steloperation.
Att kunna ta sig ut i naturen är en gåva, och vi tog tacksamt emot gåvan den här dagen.
Johnny bar svansen högra än någonsin. Han gick med spänstiga steg som om han vore två hundår gammal. Han såg ut att vara kung över sin dag, och känslan smittade av sig på oss. Vi ägde livet och var tacksamma för det.
Med små försiktiga steg tog jag mig ner till bron där den vackraste vyn på hela Österlen finns.
Det kvittar vilket väder som råder för stunden, bilderna blir alltid sagolika.
Man kan redigera och sätta filter på sina fotografier nuförtiden. Bilderna härifrån kräver inget av det. Skönheten bara finns där.
På stranden hade något lagt ett stort hjärta av stenar. Ett vackert tecken gjort av en människohand.
I sakta mak vände vi tillbaka till bilen.
Det fick räcka för dagen.
Det blev en av de kortaste rundor vi någonsin företagit oss. Ändå somnade Johnny så nöjd och belåten på hemvägen i baksätet på bilen.
Det behövs inte så mycket för att göra en dag till något fantastiskt.
Jag tror att allting beror på våra tankar och vad vi gör av de förutsättningar vi har.
Dagens citat har jag hittat på en väns facebooksida …
ord av Peter LeMarc, om jag inte är fel ute …

Ditt liv är ditt eget,

du äger din tanke och tid.

Låt ingen ta det ifrån dig,

du är en speciell individ

Ha en fin dag och en stor kram
Annika

Att göra det bästa av allt. Läs mer »

Sol, vind och vatten

Lämna en kommentar / Natur / Av / / , , , / 1 minute of reading
Hejsan
Ikväll känner jag bara för att minnas tillbaka till en riktigt bra dag. En varm och skön dag som kan ge hopp och energi.
Bilder på havet, solen. Foton där man nästan kan känna de salta vindarna mot huden.
Det var en dag mitt i sommaren för kanske fyra år sedan. Vädret var sådär helt perfekt. Precis så som man vill att varenda dag ska te sig en svensk sommar.
Stränderna på Österlen svämmade över av turister och semesterfirare.
Fast vi hittade en plats där inte så många orkat ta sig och där inget hundförbud rådde.
Där njöt vi av livet en hel eftermiddag.
Att bara finnas till och njuta av en dag på stranden är nog bland det bästa som finns. Att kunna ta sig ett svalkande dopp och sedan bara känna solen och vinden torka huden torr igen. Det är nog bland det bästa som finns.
Jag hoppas att mina bilder gett även er lite sköna känslor, hopp och längtan.
Kvällens citat:
Vila i kärleken till dig själv,
att du är fin som du är,
kasta inte bort minuter
på orden ”om bara”.
Ha en härlig kväll.
Kram Annika

Sol, vind och vatten Läs mer »

Det vilda vackra havet.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Då när snöstormen rev och slet som mest här på Österlen, då slog rastlösheten till hemma hos oss i Gyllebo.
Kanske får vi räkna oss till den lilla skara som betecknas ”galna människor” – vad vet jag … men för er som känner min make så vet ni att det har typ aldrig hänt att han varit insnöad. Trots att alla uppmanas hålla sig hemma … (förutom kvinnor som ska föda barn) … så har han alltid trotsigt gett sig iväg….
Med vår stora jeep tog vi oss ner till kustvägen. Det är alltid den bästa vägen att ta när det är snöstorm. Där faller alltid betydligt mindre snö och snön blåser helt enkelt all världens väg.
Vi körde inte särskilt långt, bara en liten bit ner till Vik. Underbara härliga Vik, med sin fantastiska vy bort mot Stenshuvud.
Den här dagen tog anblicken nästan andan ur mig. Så otroligt vackert.
Mitt besök hos kliniken i Malmö blev framskjutet och som på beställning blev min rygg ett snäpp sämre kändes det som. Men nog om det tråkiga kapitlet.
Såklart hade jag en massa längtan efter min älskade Gyllebosjö också, så vi började vår busiga färd med att stanna där. Så vackert att se all snörök dansa över den frusna sjön. Bastun och omklädningsboden var vackert dekorerade med vit pudersnö. Jag tänkte på sista avsnittet av Mandelmanns när Gustav och Marie tog sig ett härligt bastubad här. Den här dagen hade det varit ljuvligt med en varm bastu och ett dopp i sjön …  men jag undrar om Marie vågat?
På väg ner till kusten så la jag märke till att vi inte var de enda som trotsade uppmaningen om att stanna hemma.
Nere vid havet satt vi en god stund och njöt av skådespelet som naturen bjöd oss på.
Så galet vackert med det ilskna havet, de mordlystna molnen och den isande vinden.
Dagens citat:
Begränsa inte dina utmaningar.
Utmana dina begränsningar.
Ha en härlig dag och kram från mig.
Med en bild på oss några timmar innan snön slog till …
Annika

Det vilda vackra havet. Läs mer »

Hur mås det ikväll?

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , / 1 minute of reading
Hej hej
Hoppas att ni alla mår riktigt bra.
Jag är ännu i ett lyckorus efter beskedet att min dotter kommit in på sin önskade utbildning i USA. Tusen tack till alla er som skrivet och lyckönskat henne.
Min triss i bilder får bli på vackra vita fiskmåsar och ett vackert turkosblått hav.
Om jag inte hade vetat att dessa bilderna var tagna på vintern, så hade jag nästan trott att det var bilder från en skön sommardag vid havet.
Min förkylning håller mig ännu i ett milt litet grepp, men inte farligt alls.
Fast jag tror att man blir förkyld av elaka baciller och bacillusker som virvlar runt i luften och smittas. Inte av kalla bad, som jag de senaste dagarna fått höra genom båda öronen…
Kvällens citat:
Justin Bieber har skaffat
sig en stand-in, ifall
han blir sjuk.
Han heter Justin Case.
Ha en fin kväll.
Kram Annika

Hur mås det ikväll? Läs mer »

Vackert och kallt.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , , / 1 minute of reading
Hej hej
Vi har haft många underbart vackra dagar här på Österlen den senaste tiden.
Jobbet förde mig en eftermiddag till Kivik och såklart var jag tvungen att köra en sväng ner om havet. Jag fick se att ”svarte sten” fått mustasch och jag fick njuta av alla andra vackra isskulpturer som naturen skapat.
Någon som inte njuter av isskulpturer, det är min dotter Emmy. Hon är på Bali och njuter av sol och värme istället.
Tack för härlig bilder min fina Emmy ♥
När jag kom hem igen på kvällen till mitt Gyllebo så tände jag fyr i spisen och satte gång med kvällsmaten. En enkel köttgryta på en bit fläskfilé och mycket champinjoner. Lite saft och rivet skal från en apelsin tillsammans med rosmarin fick sätta sin smak på min gryta den här gången.
Mys och mums.
Dagens citat:
Det kommer alltid
en lösning på alla
problem,
ett leende för varje tår
och en kram för
varje sorg.
Ha en fin kväll och kram från mig.
Annika

Vackert och kallt. Läs mer »

Bästa lindringen vid förkylning.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Gomorron
Som alltid när jag känner mig krasslig får jag en stark längtan efter att vara ute i friska luften.
Jag kände hur det började killa i näsan och skava i halsen. Ute flödade solen och det var rejält kallt.
Asså – en tur ner till havet måste bara vara bästa medicinen mot förkylningsbaciller resonerade jag.
Friska havsvindar – det måste göra susen.
Mitt älskade Knäbäck.
När jag kommer hit, så mår jag alltid så bra.
Den här dagen var här inte en kotte mer än jag och jag älskar att ha hela härligheten för mig själv.
Mitt i julimånad kör jag aldrig hit. Inte en chans. Då är här fullsmockat av turister. Man kan knappt ta ett steg på stranden utan att råka trampa på någon solbadande kropp. Men det är ok. Turisterna får gärna ha Knäbäck hela juli månad, för jag kan ju köra hit resten av året.
Och aldrig är väl Knäbäck ljuvligare än en kall solig dag i februari!
Den branta trappan ner till stranden var täckt av ett tjockt lager av is. Istapparna hängde vackert ner från räcket. Vågorna slog hårt och nästan besinningslöst upp mot mig där jag stod på det sista steget.
Att försöka ta sig ner på de istäckta stenarna var inte att tänka på, särskilt inte när jag är pinsamt medveten om min egen klumpighet. Nej, det var bara för mig att välja ett annat håll.
Jag vandrade bort till den där branta sandslänten. Den där sandbacken där alla barn springer upp och ner på sommaren. Backen där ungarna i vild förtjusning busar i den solvarma sanden och de vuxna som ligger halvslumrande på sina handdukar nedanför, ilsket ryter: -sluta stänka sand nu ungar …
Den här dagen var backen stenhård av frosten. Men aldrig har väl havet och stranden varit vackrare. Himlen och havet var alldeles djupblått och den friska vinden gjorde gott i mina lungor.
På stranden kunde man se vilka krafter havet besitter. Där låg stora träd som dragits ner från slänten och i sandkanten såg man hur havet slickat i sig av hela sandbacken.
Så vackert i mina ögon, och en mening ringde i mitt huvud … havet ger och havet tar …
Jag vandrade bort till alla de små träden som dragits ut en bit mot havet. Där satt jag en god stund och njöt av den friska luften och av allt det vackra som fanns framför mina ögon.
Allt som hade med förkylning var för stunden som bortblåst.
Eftermiddagssolen flödade och glödde som eld. När jag vandrade tillbaka uppför sandbacken och förbi kapellet där vi gift oss, kände jag en djup tacksamhet till livet.
Allting var så vackert så det nästan gjorde ont i kroppen.
Jag tog en filmsnutt med min telefon och skickade till min dotter i Canada. Jag vet ju hur mycket hon längtar efter havet.
Jag satte tummen för min ena näsborre och snöt mig som en karl, sen körde jag den korta biten hem till Gyllebo igen.
Förkylningen var kvar, det kunde jag känna. Men allting kändes bättre när jag låtit livsandarna leka en stund vid havet.
På kvällen när febern steg något, rotade jag i min pyjamaslåda efter ett lite varmare nattlinne att ta på mig.
Där, underst i lådan låg ett hårt pressat flanellnattlinne som varit min mammas. Doften av mamma Ingrids typiska tvättmedel fanns ännu kvar och det var struket och vikt på ett så noggrant sätt som bara hon brukade göra. För en svindlande minut kändes hon så väldigt nära, trots att det var 4,5 år sedan hon lämnade oss.
Kanske hade jag en anings feber, men jag tyckte nog att hennes svala hand låg på min panna en liten, liten stund …
♥
Dagens citat:
Oftast är det bilden av den vi tror att vi är
eller måste vara
som står i vägen för den vi kan vara.
Njut av dagen på just ert bästa sätt.
Vill ni följa min blogg så är ni varmt välkomna in på min facebooksida där kommer alla uppdateringar.
Den hittar ni här:
Kram och tack för att ni kikade in här.
Annika

Bästa lindringen vid förkylning. Läs mer »

Godmorgon Vitemölla

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hej.
Jag hade bestämt mig för att återigen prova att ge min lilla hund ett åksjukepiller. Den här gången skulle tabletten få verka minst två timmar innan vi satte oss i bilen.
Vi skulle köra till Ravlunda skjutfält, där alla hundarna skulle få springa och busa fritt en liten stund. Så såg min plan ut …
Strax innan Kivik såg lilla Lykke kräkfärdig ut… det var bara att svänga ner till stranden i Vitemölla istället.
Stackars lilla Lykke!! Hon hatar verkligen att åka bil. Det är som två demoner finns i hennes kropp. Den ena vill med på allt roligt, den andra vill bara inte bli sjuk.
Jag tycker så synd om henne. Saliven rinner från mungiporna och hennes ögon blir glansiga som på en bröllopsnatt. Molly ser mest bara skärrad ut och blänger på mig med stora ögon, som för att berätta för mig att något är på tok …
Men Vitemölla är också en fantastisk plats att vandra på såklart, så fick det bli.
Även om vi var tidiga den här morgonen, så var vi inte först. En ensam man strövade en bit framför oss.På himlen kämpade sig solen fram genom de tunga molnen.
Några fiskmåsar bråkade och lekte i strandkanten. Hundarna slängde små ögonkast på dem, men hade betydligt roligare saker uppe i slänten. Där uppe i sandbacken bor det massvis med små kaniner och det hade varit en dröm att få sätta efter dem …
Vi passerade det gamla fortet och kom fram till utloppet för Klammersbäck. Där är så himla vackert. Det blir så fantastiskt fin natur där en bäck mynnar ut i havet tycker jag. Som ett konstverk man bara vill betrakta. I all oändlighet.
Vi tog oss över bäcken och stannade till vid favoritplatsen.
Där hade stolen trillat omkull i januaristormarna. Jag reste den upp och satte mig med småhundarna i knäet och Johnny vid min sida.
Så här borde alla få börja sin dag, tänkte jag!!
Efter en stund vandrade vi vidare … men det får ni följa med på i ett annat inlägg.
Nu måste jag visa lite hur mysigt jag fick det en kväll för några dagar sedan.
Det var när min älskade dotter Amanda kom hem för att sova över hemma hos oss.
Asså, hur lycklig blir man inte som mamma när dottern kommer hem med hela  sin hudvårdsväska och säger:
-mamma, jag hade tänkt fixa till dig lite ….
Amanda är ju utbildad hudterapeut och kan det här med skönhetsvård.
Jag fick lägga mig skönt på sängen, sedan noppades det ögonbryn och färgades det fransar.
Så himla mysigt och skönt!
Tack min Mando♥
Dagens citat:
Om vi bygger starka barn
behöver vi inte laga så många
trasiga vuxna.
Ha en fin dag och kärlek till er alla.
Kram Annika

Godmorgon Vitemölla Läs mer »

Gislövshammar en grå vinterdag.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Gomorron
Idag tänkte jag ta er med ut i ett vackert, vemodigt grådis på Österlen. Till Gislövshammar.
Det var en dag efter nyår som vi sakta strosade en runda där ute på den charmiga lilla udden som ligger mellan Skillinge och Brantevik ungefär.
Det finns en låt som heter ”Vintersaga”. Det är den här platsen som jag alltid ser framför mig när jag hör stroferna i den sångtexten ”Insnöade vägar nånstans på Österlen” och ”gårdarna släcker sina ljus” …
Nåväl, vi parkerade på den söta lilla plätt som är byns parkeringsplats. Där hade någon satt upp ett viktigt meddelande på en lyktstolpe. Kattungar till salu.
Jag och Stefan vandrade i sakta mak ner mot vattnet. Stefans fot vill inte bli bra, så vi tog det i hans takt. En takt som var bra, för då hann vi njuta lite bättre och se lite mer.
Som på de flesta platser på Österlen så finns det hus som Stefan varit med om att fixa till. Antingen byggt eller renoverat.  Såklart även här. Stefan pekar och berättar. Jag njuter av naturen och förundras över att han kan komma ihåg allting.

.

Det är så himla sött och charmigt där ute på Gislövshammar tycker jag. Även om det såklart är sorgligt att nästan alla husen står tomma och ”bara” är sommarhus.
Mina tankar flyger iväg och jag undrar en massa … hur var det när människorna bodde här permanent. Kanske som en egen liten Bullerby, med barn i husen och en levande by även på vintern. Ungar som samlades för att åka skridskor eller ha snöbollskrig … Kanske var det så.
Längst ute på udden finns en skylt som förklarar vad det är man ser där och lite om byn.
På 1800-talet fanns här en stenindustri där man högg ut kvarnstenar och det kan man se spår av än idag ute i vattnet, i form av ett 40 tal runda fördjupningar.
Ute i havet står en ensam fiskare. Nu efter nyår får man tydligen dra upp lax igen, så är reglerna sa Stefan.
Jag ber Stefan ta en bild på mig. Inte för att jag är särskilt fin eller till min fördel heller den här dagen. Det är för att få en personlig prägel till mitt blogginlägg. Så som jag själv vill ha något när jag läser. Jag vill se vem orden kommer ifrån.
Som alltid tjafsar vi lite om kamerainställningen och så … Sedan skrattar vi och strosar vidare.
-”usch, jag blev inte bra”, muttrar jag som alltid … fast det är så jag ser ut tänker jag och rycker på axlarna.
Vi strosar tysta vidare.
Ute över havet lyfter en flock gäss.
-”ser du dem”  undrar Stefan och pekar.
Det är knappt att det går att fånga i kamerans lins. Allting ser grått ut.
Vi hoppar över ett taggtrådsstängsel och rundar den lilla byn.
Solen försöker tränga igenom de tjocka molnen och vi blickar bort mot Skillinge.
Snart är vi tillbaka vid bilen igen. Det fick räcka med tanke på Stefans onda fot och det kalla disiga vädret som känns att tränga igenom ben och märg.
Det är då som det stora vemodet rullar in
Och från havet blåser en isande, gråkall vind
// Ted Ström
Ja visst kan en gådisig, kall vinterdag vara smärtsam vacker ändå!
Dagens citat:
Livet mäts inte i
antalet andetag du tar,
utan i de stunder
som lämnar dig andlös.
Jag önskar er en fin dag.
Kram Annika

Gislövshammar en grå vinterdag. Läs mer »

En stilla morgon vid Klammersbäck

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , , , / 4 minutes of reading
Gomorron
så här på nyårsaftons morgon!
Hoppas ni alla mår gott och är pigga och glada.
Hos oss är allt precis som vanligt och en morgontur väntar nu på mig.
För någon dag sedan tog jag och hundarna vår morgonrunda på norra stranden av Vitemölla.
Jag och hundarna var först ute den här morgon, inte en människa syntes till.
Ni som känner mig vet att det liksom kvittar hur sen jag än tycker att jag är, så är jag ändå alltid först …
Nåväl, jag älskar känslan av att ta mig ann en orörd plats tidigt i den sköna gryningen.
Innan vi började vår vandring var jag tvungen att städa upp i bilen. Tyvärr hade lilla hunden Lykke kräkts på den korta bilfärden vi har till Vitemölla. Trots de åksjukepillerna hon fått blev han genast illamående av bilens rörelser. Den lilla stackaren.
(mer om det i ett senare inlägg)
Men vi var snart framme och redo för en stärkande promenad. Hundarna var ivriga och liksom ”hoppade trettiett” vid min sida. Johnny hoppade minst etthundratrettioett, för så höga skutt som han kan ta, det kan ingen annan hund klara av tror jag.
Jag vände ryggen mot Vitemöllas lilla söta hamn och styrde kosan mot Klammersbäck och Haväng.
Himlen såg sådär lite ilsket hotfull ut. Tidigare på morgonen hade det såklart regnat, men nu kämpade solen tappert mot de tunga molnen.
Jag log lite för mig själv när jag såg alla de små och stora hundavtrycken i den mjuka sanden. Till och med deras tassavtryck såg glada ut. Så här borde alla små hundar få början sin dag!
Jag kände en stor tacksamhet över att ha möjligheten att ge mina hundar dessa upplevelser. Att få vara en del av deras liv varendaste morgon.
Jag känner såklart även en stor tacksamhet över att ha möjligheten att uppleva så mycket roligt och skönt tillsammans med det här glada, fyrbenta gänget för egen del också.
Att få njuta av allt det som naturen och vädrets makter bjudet, det är liksom en gåva.
Borta vid Haväng var det den här morgonen som om stranden badade i ljus. Sååå vackert.
Strax var vi framme vid Klammersbäcks mynning.
Där gick vi en bit upp i tallskogen och tog oss över via den lilla bron.
Så kom vi fram till den där platsen som är med på min topplista över Österlens absoluta bästa.
Platsen vid det underbart vackra lilla trädet. Platsen där den fina stolen står och bara inbjuder till en stilla stund i sina egna tankar.
Här är så njutningsfullt och skönt. Jag älskar att vara på just den här lilla platsen.
Att få sitta för en stund och bara blicka ut mot havet och låta tankarna vandra iväg helt fritt.
Den här morgonen var det som om de tre hundarna också bara satt här för en liten stund och tänkte. Kanske funderade de på alla kaninlortar de skulle försöka äta på hemvägen, eller på de goda dofterna som fanns på trädstammarna vid stigens kant …
Skönt hade vi det åtminstone.
När vi vandrade tillbaka genom tallskogen plingade det i min telefon. Det var en orolig veterinär från Canada (min underbara dotter Andréa) som ringde för att höra hur det var med vår åksjuka lilla vän.
Jag sjönk ner med ryggen mot en trädstam och satt sedan där i skogen med hundarna i mitt knä och pratade med min dotter en god stund. Hon längtade efter havet och jag längtade efter henne.
Jag tittade på de åldrande nyponbären och tänkte för mig själv – när de åter står i full blom, då kommer hon kanske hem. Då ska jag ta med henne till den här platsen, för den vet jag att hon älskar. Just här började vi vår lilla vandring i somras. Om det kan man läsa här.
Dagens citat:
”Trots att ingen kan gå tillbaka och börja om från början,
kan vem som helst alltid skapa ett helt nytt slut.”
Glöm aldrig det, att vi är alla och envar ansvariga för hur vi skapar just våra liv.
Även om det är mycket som vi inte kan påverka runt omkring oss, så är vi alltid själva ansvariga för hur vi tänker och reagerar på det. Och våra reaktioner är ju de som bestämmer hur vi mår.
Jag hoppas att var ni än befinner er i livet, så skapar ni det bästa livet som det bara går med just era förutsättningar
Det tänker jag göra, så gott jag kan!
Ha det bäst.
Kram Annika
… och kanske tittar jag in lite senare och sänder er alla lite sköna nyårshälsningar.

En stilla morgon vid Klammersbäck Läs mer »

Rulla till toppen