Hejsan.
Då när snöstormen rev och slet som mest här på Österlen, då slog rastlösheten till hemma hos oss i Gyllebo.
Kanske får vi räkna oss till den lilla skara som betecknas ”galna människor” – vad vet jag … men för er som känner min make så vet ni att det har typ aldrig hänt att han varit insnöad. Trots att alla uppmanas hålla sig hemma … (förutom kvinnor som ska föda barn) … så har han alltid trotsigt gett sig iväg….
Med vår stora jeep tog vi oss ner till kustvägen. Det är alltid den bästa vägen att ta när det är snöstorm. Där faller alltid betydligt mindre snö och snön blåser helt enkelt all världens väg.
Vi körde inte särskilt långt, bara en liten bit ner till Vik. Underbara härliga Vik, med sin fantastiska vy bort mot Stenshuvud.
Den här dagen tog anblicken nästan andan ur mig. Så otroligt vackert.
Mitt besök hos kliniken i Malmö blev framskjutet och som på beställning blev min rygg ett snäpp sämre kändes det som. Men nog om det tråkiga kapitlet.
Såklart hade jag en massa längtan efter min älskade Gyllebosjö också, så vi började vår busiga färd med att stanna där. Så vackert att se all snörök dansa över den frusna sjön. Bastun och omklädningsboden var vackert dekorerade med vit pudersnö. Jag tänkte på sista avsnittet av Mandelmanns när Gustav och Marie tog sig ett härligt bastubad här. Den här dagen hade det varit ljuvligt med en varm bastu och ett dopp i sjön … men jag undrar om Marie vågat?
På väg ner till kusten så la jag märke till att vi inte var de enda som trotsade uppmaningen om att stanna hemma.
Nere vid havet satt vi en god stund och njöt av skådespelet som naturen bjöd oss på.
Så galet vackert med det ilskna havet, de mordlystna molnen och den isande vinden.
Dagens citat:
Begränsa inte dina utmaningar.
Utmana dina begränsningar.
Ha en härlig dag och kram från mig.
Med en bild på oss några timmar innan snön slog till …
Annika
