havet

Lunchdate.

Lämna en kommentar / Allmänt, Österlen / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Nästan alltid äter jag min lunch här hemma, själv i min ensamhet. Eller egentligen inte helt ensam, jag har ju tre hundar som vrålstirrar på varenda tugga jag tar.
Det är ok. Det brukar ta en kvart, så det stjäler liksom ingen tid från mitt arbete direkt.
Men förra veckan hade jag en lunchdate. Så himla mysigt det var!!
Underbara Brösarps Gästis var platsen för min lunch den här dagen.
Jag var tidig och mitt sällskap lite sen. Därför fick jag lite tid att strosa runt.
Där på Brösarps Gästis är det så himla mysigt och hemtrevligt. Det känns liksom lite ”hemma” för mig.
Att vildsvinet är Gästis signum, det kan man nästan inte ta fel på. Lite varstans sitter det vildsvinshuvud på väggarna. Särskilt ett av dem blev jag lite extra förtjust i.
En gris med uttryck kan man säga! Kanske var det ett fyllesvin …. ja, med tanke på närheten till baren.
Pilska ögon hade han i alla fall.
Gamla, välkända tavlor pryder väggarna. Särskilt en tavla får alltid mitt hjärta att frysa till för en millisekund. Det är tavlan om kvinnans olika åldrar.
Den där ni vet, den som är formad som en trappa. Upp och ner. Och för första gången så är jag nu på väg nerför det där ”trappskrället” …
Nåja … ålder är ju bara en siffra som inte har någon betydelse (såvida man inte är en ost)
Så kom hon då. Söta, goa Tina. Min väninna. Hon som för dagen bjudit ut mig på lunch.
Vi valde dagens. Fläsk, potatis och gräddsås. Mmmm …. så himla gott!!
Sedan satt vi där vid vårt bord i en hel evighet och pratade, skrattade och bara mådde så himla gott!!
Ingen stress, bara så behagligt. Då och då stannade någon av servitriserna upp vid vårt bord och småpratade med oss. Även om de hade fullt upp inför kvällens middagsgäster så var stämningen så härligt rofylld.
Men till sist var det ändå dags för oss att tacka för maten och dra vidare ut i vardagen.
Vi tackade Brösarps Gästis för god mat och jag tackade Tina för att hon bjudit ut mig. ♥
I antikaffären mitt emot låg en uppstoppad räv och blängde på oss.
På hemvägen stannade jag till vid stranden i Vitemölla.
En snabb, kall promenad kändes härligt efter maten.
Tillbaka i Gyllebo igen så välkomnades jag såklart av mina fyrbenta pälsbollar.
Alltid lika glada och positiva när jag kommer hem.
Dagens citat … på tal om ålder …
Ju äldre man blir desto
bättre blir man …
såvida man inte är en banan.
Ha det fint och passa på att äta en god lunch idag.
Kanske på Gästis i Brösarp?!
Kram Annika

Lunchdate. Läs mer »

Baskemölla bjöd på en vårdag i November

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
Förra söndagen hade vi ett underbart väder här på Österlen.
Jag tog hunden Johnny med mig och begav mig till det vackra Baskemölla för att vandra en bit längs kusten.
Den här novembereftermiddagen var det ett alldeles fantastiskt ljus.
Ni får helt enkelt hänga med på vår promenad här genom mina bilder.
Vi startade vid Baskes lilla söta hamn. Vinden var ljummen och jag kände genast att jag tagit på mig på tok för mycket kläder. Den stickade mössan åkte av och dragkedjan i min jacka fick vara uppknäppt.
Ännu lyste några vilda blommor upp i det gröna gräset.
Åhhh det där ordet ni vet,  ordet som jag älskar … vilda sommarblommor.
Nyponbuskarna var översållade av ilsket röda nypon.
Det blev som den vackraste tavla med havet i bakgrunden.
Ofta när jag går längs strandkanten i Baskemölla, så spejar jag lite extra för att kanske få syn på någon liten, söt säl.
Det händer lite då och då att man kan stöta på säl just här.
För en del år sedan hade jag den stora turen att få se en gullig säl liggandes här på en sten.
Men den här söndagen var det bara den bedårande naturen som tog andan ur mig. Inte illa det måste jag säga.
När man går från Baskemölla med siktet inställt mot Simrishamn så kommer man efter en liten stund till ett speciellt ställe.
Stenigt kan man väl kalla det.
En massa sten som fått sin formation av en människohand.
I en grupp på facebook har jag läst olika förklaringar om det här. Det är allt ifrån de som är av den bestämda åsikten att det måste röra sig om något mycket gammalt, ja förmodligen från stenåldern. Till de som tror att det är någon som trollat ihop det över en natt, typ i förrgår.
Vad jag har hört, så är det en nu levande man, som gjort det där som en ren hobby. Ett konstverk av naturens eget material. Första gången jag såg det här var nog för 8 år sedan.
Visst är det fint!
Om man vandrar vidare mot Simrishamnshållet så kommer man till en charmig liten strandremsa.
Där växer det ett ensamt träd som ger platsen sitt karaktäristiska och vackra utseende. Så fint med Stenshuvud långt där borta i bakgrunden.
När jag och Johnny sakta vandrade fram i den mjuka sanden, var där plötsligt ett vitt stenhjärta som påkallade min uppmärksamhet. Jag lät det ligga kvar på stranden och gick vidare.
Men på vår tillbakaväg var det där hjärtat där igen…. som om det var menat för just mig …
… försök själv hitta samma lilla sten på en sandstrand två gånger ….
Numera ligger det vita hjärtat i min ficka, och ibland fingrar jag lite på det.
♥
Den här eftermiddagen kändes nästan som en av de första vårdagarna. Fast inte en enda fågel hördes sjunga, utan det enda som bröt tystnaden var vågornas lugna kluckande.
När jag åter satte mig i bilen för att köra den korta sträckan hem, slog jag ett öga på bilens termometer.
14 plusgrader.
Nej, inte behövs några stickade mössor då inte!
Dagens citat:
Den enda människa du någonsin
borde tävla med är dig själv,
därför att en ärligare motståndare
kan man aldrig få.
Jag önskar er en riktigt härlig fredag.
Kram Annika

Baskemölla bjöd på en vårdag i November Läs mer »

Borrbystrand och en åksjuk liten hund

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , / 3 minutes of reading
Gomorron.
Njuter ni av hösten? Det gör jag.
I förra veckan när det var lite sämre väder åkte jag med hundarna till Borrbystrand. Tidigt en morgon innan alla andra hunnit vakna.
Jag älskar att gå vid havet när det är mulet och lite sämre väder. Hela naturen är så mäktig och pampig då.
Och så får man rå om alltihopa själv för en stund.
Ända sedan jag fick lilla Lykke som liten valp har hon blivit rejält åksjuk. Trots att jag övat med henne under lugna förhållanden så blir hon alltid kräkig.
Och såklart skulle hon bli sjuk även idag, lilla stackaren.
Trots att hon får ligga tät intill tuffingen Molly så kommer illamåendet som ett brev på posten.
Och trots att jag stannade och luftade henne flera gånger så kom frukosten upp på en grusväg i Hilleshög.
Efter några stopp var vi så framme vid havet.
Där på Borrbystrand var det en ljuvlig morgon. Lite strandblommor sken upp i sanden. Uppe vid ålaboden lyste ett litet träd i färgsprakande höstfärger.
Det var ett härligt ljus på stranden, som gav morgonen en känsla av att vara lite mjukare, utan så vassa kanter. Lite som om att allt var inbäddat i bomull.
Och det tror jag vi behöver lite mans, en lite mjukare tillvaro ibland.
Den här morgonen såg allt ut som om det var målat i akvarell.
I de ljuvaste pastellfärger man kan tänka sig.
Lilla Lykke piggade på sig rejält, även om jag såklart kunde se att hon var lite påverkad av sitt illamående i början.
Johnny och Molly var mer uppspelta än någonsin. De båda hade inte tillstymmelsen till åksjuka eller illamående.
Särskilt lilla Molly var på topp den här sagolikt vackra morgonen.
Vi vandrade längs havet en bra stund innan vi åter vände kosan och styrde mot bilen igen.
Då hade havets fåglar börjat vakna och var i full färd med att inta sin frukost bland all tång i strandkanten.
Ett par joggare med sina hundar dök upp och vi tog några sista bilder innan vi var redo för hemfärd.
Lilla Lykke sov ganska gott hela vägen hem. Med en tom mage kändes det lite bättre att åka bil.
Såklart fick Lykke lite ny mat när vi varit hemma ett tag och sedan slocknade hon bredvid sin bästis.
Om någon har tips eller trix på vad som kan hjälpa vid åksjuka så tar jag tacksamt emot allt som kan hjälpa henne.
Det här handlar inte ett dugg om rädsla, utan rätt och slätt om att hon blir sjuk av bilens rörelse.
Dagens citat får komma från Tage Danielsson idag:
Om världen vore liten
så tog man väl en skyffel
och mocka undan skiten
och grävde fram en tryffel.
Jag önskar er en fin dag, och har ni möjlighet så kliv upp ur sängen lite tidigare och besök naturen en stund.
Kram Annika

Borrbystrand och en åksjuk liten hund Läs mer »

Kvällsvandring vid Knäbäck

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
I sommar har vi inte varit på min favoritstrand särskilt många gånger.
Mitt älskade Knäbäck!!
Egentligen tycker jag bäst om att åka dit när där inte är så många människor, så därför passar en kvällsrunda i slutet av september mig helt perfekt.
Jag och Andréa tog med oss lilla hunden Molly. Bara hon fick följa med, för även hundar behöver lite ”egentid”.
Havet låg spegelblankt och vackert den här sköna kvällen.
Det är så fint när man blickar ut över havet. På backen, till höger om  trappan, ligger det lilla kapellet. Kapellet där jag och Stefan gift oss. Där står också det fina hjärtat som brukar kläs med ”blommor och blader” när det vankas bröllop.
Den fina klockstapeln med tuppen i nocken ger en fin siluett med havet i bakgrunden.
Så fint och enkelt, så man nästan tappar andan.
Såklart passade jag på att ta lite bilder på Andréa och lilla hunden Molly.
Så söta och gulliga båda två.
… och någon bild med Molly ensam framför hjärtat …
Det verkade som svanarna hade något slags möte där i havet vid Knäbäck. Kanske planerade de för en flytt söderut? Eller så vill de helt enkelt bara umgås – trots att de var svanar ….
Det är något särskilt att vandra längs med havet. Man tänker så bra där.
Som om hjärnan luftas igenom lite. Bekymmer och tunga tankar blir lite lättare. De liksom flyger iväg ut över havet som såpbubblor och poff – försvinner en smula.
Att bara njuta av den vackra vyn bort mot Stenshuvud, eller vyn mot Vik och Baskemölla.
Den här kvällen vandrade vi bort mot Stenshuvud.
Vi tog en liten tur upp i skogen vid nationalparken, där det så lägligt fanns många bra buskar för den kissnödiga tanten …
På hemvägen blev lilla Molly så trött i benen. Eller så ville hon helt enkelt bara komma upp i min famn, bara vara nära och mysa lite …
Sand, hav och slipade stenar. Det är rena balsamen för själen.
För visst är det vackert med sjöslipade stenar!!
Dagens citat:
Vandra med människor som
förfriska din själ, som tömmer
dig på stress och fyller dig
med energi.
jag vill gärna skriva till en rad till det här citatet – nämligen:
och försök att själv vara den personen för dem du vandrar med!
Ha en härlig dag. Och tänk på att en vecka går fort – snart är det fredag igen.
Kram Annika

Kvällsvandring vid Knäbäck Läs mer »

Tidig morgon vid havet.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan kära Bloggen
Tidigt en morgon åkte jag med hundarna till havet.
Genast på morgonen innan alla andra vaknat.
 
 
Det var en regntung morgon med mörka, nästan svarta moln.
Lilla Lykke blev åksjuk och kräktes på sin handduk på den korta väg vi har till Knäbäck. Men väl framme, var illamåendet genast bortglömt.
 
Där vid Knäbäckshusen fyllde vi våra lungor med frisk havsluft och mådde alla så väldigt gott.
 
Att kunna välja att ströva ensam på en strand en tidig morgon, det är en frihet som är värt mer än alla saker i världen tycker jag.
Så ljuvligt, så mäktigt.
 
Vi strövade nästan ända bort till Stenshuvud, innan vi vände åter.
På himlen såg molnen mer och mer hotfulla ut.
 
 
På hemvägen mådde lilla Lykke illa igen, så jag fick stanna bilen för en stund.
Där vid mitt stopp växte så passande vilda lupiner vid vägkanten ….
 
Dagens citat:
 
Du har ingen skyldighet
att vara andra till lags
hela tiden.
Stanna upp och gör
det som är bäst för
dig också.
 
Ja, gör det idag hörrdu – något som verkligen är bäst för DIG.
Jag har en massa ”måbra-grejer” att ta till. Små enkla saker, oftast helt gratis.
Vi får väl se vad som väntar den här lördagen … 
Kram på er alla
 
Annika
 
 
 

Tidig morgon vid havet. Läs mer »

Rulla till toppen