gylleboskogen

Hagtornen börjar blomma och vitsipporna sjunger på sin sista vers.

Hejsan
Lika mycket som jag ville skynda på tiden då vid påsk, när hela Österlen låg under ett vitt snöfluff, lika mycket vill jag stanna upp tiden en smula nu.
Det som nog egentligen är hagtorn men som vi här i Skåne kallar för ”Tjörne”, det blommar nu som allra bäst. Åhh jag älskar de där underbara små vita blommorna. De är så underbart söta.
När jag vandrar iväg på morgonkvisten kan jag för varje dag se hur allting grönskar. Lite mer för varje dag. Vår gräsmatta som jag för bara en vecka sedan tyckte såg tråkig ut för all jordplättar som mullvaden orsakat, den har nu grönskat och blivit grön och fin.
Man ska inte stressa upp sig så våldsamt då i början, med alltför mycket trädgårdshets. Våren kommer och gör allt så fint, så fint ändå.
Ännu dröjer det innan träden har slagit ut. Boken är på god väg med sina limefärgade blad, men våra ekar brukar ta lite längre tid på sig.
I skogen är det så vackert nu. Kanske var det den här veckan som vitsipporna stod som allra vackrast.
Vill ni njuta av dem i år, så passa på idag. Ge er ut och stick näsan ner i ett vitsippshav. jag lovar, den doften är bland de bästa dofter som finns.
Dagens citat:
Den stora frågan är inte om
det finns liv efter döden.
Den stora frågan är om
du lever före döden.
Hoppas ni tar chansen att göra något som får er att leva. Jobba på utav sjuttsingen, flexa ut tidigt och njut. Stäng ner telefonen och gör något kul istället! Tänk inte alltid ”sen ska jag …” – utan tänk – ”tja, varför inte nu direkt…”.
Funkar det inte idag, så funkar det kanske i morgon …
Kram Annika

Hagtornen börjar blomma och vitsipporna sjunger på sin sista vers. Läs mer »

En ljuvlig morgon med smolk i bägaren.

Hejsan
Att ha möjligheten att kunna ge mig ut i naturen varje dag med mina hundar det är något som jag är väldigt, väldigt tacksam för. Att ha förmånen av att bo så nära naturen är en gåva. En natur som vi alla borde vara rädda om och värna om.
Någonstans har jag hört att Gyllebosjön lär vara en av Sveriges renaste sjöar. Det gör mig glad och nöjd i sinnet om det verkligen är på det viset.
För någon vecka sedan skrev jag om hur fint det gjorts vid badplatsen. Hur vårt byalag ägnat en hel dag åt att städa och göra rent från allt skräp.
Därför ville jag nästan bara sätta mig ner på en sten och stortjuta den här morgonen då jag kom ner till bryggorna. Synen som mötte mig den här morgonen var allt annat än rolig…
 Någon måste ha hål i huvudet! …. ja, det är hårda ord, men jag ser ingen annan förklaring …
Ja, jag är beredd att använda samma uttryck som en vän gjorde förra gången där var kvarlämnat skräp i skogen:
-måste ha stått sist i kön då man delade ut hjärnor …
Jag kan inte förstå hur man kan lämna en plats på det här viset. Särskilt som det står två stora soptunnor bara 20 meter därifrån …
Vår vackra badplats!
Jag och hundarna strövade vidare genom den underbara skogen. Skogen som är så ljuvligt vacker nu att man nästan får nypa sig i armen för att förstå att allt är på riktigt.
En skog som välkomnar alla och envar, även om jag anser att alla inte förtjänar att sätta sin fot här.
Allt skräp som lämnas kvar kan ställa till med mer skada än man kan tro.
En dag såg jag ett stackars rådjur som inte alls verkade särskilt friskt. Vad som hänt henne, det vet jag förstås inte, mer än att hon blödde från bakdelen.
Men allt skräp som hamnar i naturen är definitivt inte till gagn för varken vilda djur eller tama boskapsdjur.
Alla har vi väl sett de hemska bilderna på kor som av misstag ätit en aluminiumburk… förblödande med skräckslagen blick. Är det sådant kött vi vill lägga på grillen i sommar – nödslaktat nötkött … Huhhh …
Så hörni, se alltid till att ta hem era burkar, plocka upp efter andra om det behövs, men bara se till att håll rent.
Dagens citat:
När man läser
folks kommentarer
på nätet, blir det
genast mer förståligt
varför det finns skor
med kardborreband
även för vuxna …
När jag var liten gick jag i Mulleskolan – det är nog de takterna som sitter kvar. Kanske borde Mulleskolor bli obligatoriska även för vuxna människor nuförtiden. Människor som inte lärt sig att man ”ska aldrig, aldrig, aldrig kasta papper, alltid, alltid, alltid plocka upp”…
Låt oss hjälpas åt att hålla rent i vår natur, för allt som kastas där kommer förr eller senare att hamna på våra tallrikar i någon form, om vi vill det eller ej. Det försvinner för våra ögon, men sakta är det på väg ner i grundvattnet istället. Det vatten som vi alla lever av.
Ha en fin dag och kram
Annika

En ljuvlig morgon med smolk i bägaren. Läs mer »

Koppeltankar.

Hejsan
Med tre koppel och tre yrväder till hundar så måste det väl vara det som kallas för koppleri? Koppelröran som blir då …
Även om jag i början inte trodde att det skulle gå så bra att gå på mina långa vandringar med alla tre hundarna, så har det visat sig att det funkar alldeles utmärkt. Det är som om de alla tre vet sina positioner. Det är när vi möter någon människa eller de får syn på andra hundar, det är då det blir lite mer kaosartat. Då far de runt mina ben och jag blir liksom inlindad i alla koppel så jag mest liknar en bit kassler.
Jag älskar verkligen att vara ute med hela mitt lilla gäng. De bästa kompisar man kan tänka sig.
Ibland händer det att vi stöter på lösa hundar på vår runda runt sjön. Hundar som springa långa runder från sina ägare och ibland kommer ända fram till mig och mitt gäng. Det är inte ok och dessutom förbjudet i ett naturreservat. Hela naturen är som en enda stor barnkammare just nu. Såklart kan man ha sin hund lös om man har sådan lydnad på den och den håller sig på ett koppels avstånd från sin ägare. Jag har en vän och granne med precis en sådan lydig hund. Hennes fina golden går alltid som om den hade ett osynligt koppel på sig. Den hunden räknas ju som en kopplad hund.
Men det händer att jag träffar människor som har noll koll på de här reglerna eller så struntar de kanske bara totalt i dem.
Det har hänt ganska många gånger att lösa hundar kommit ända fram till oss i skogen, och den hjälplösa ägaren bara vrålat ”han är inte farlig” …. Att stå med tre egna hundar i koppel och en lös skällande hund som springer runder runt oss och nafsar, det är verkligen ingen kul upplevelse. Tänk om mina hundar är farliga då …
Jag har alltid mina egna hundar i koppel. Johnny är visserligen lydig och går vid min sida, men jag är inte helt hundra på att han inte skulle kunna springa fram till främmade människor, så därför får han vackert vara kopplad. De små hundarna är jag mest orolig för att det ska hända dem något. Tänk vilken hemsk tanke om en rovfågel plötsligt hade grabbat tag i en liten hund och bara seglat iväg upp i skyn … Och även om de är små så stör de ju alla vilda djur som har sina ungar nu. Våra sällsynta hasselmös, rådjuren och alla andra som har sin boning i naturreservatet.
Jag har fått lära mig att som hundägare har jag inga rättigheter, jag har bara skyldigheten att visa hänsyn och respekt.
Kvällens citat:
Jag slutade förklara mig själv,
när jag insåg att människor
bara förstod utifrån sitt
eget perspektiv och tankesätt.
Ha en härlig kväll och kram från mig.
Annika

Koppeltankar. Läs mer »

När vitsipporna står som vackrast.

Hejsan.
Just nu står vitsipporna som allra vackrast i skogen.
Även om det har varit ett par regntunga dagar, så har det varit så ljuvligt.
När min dotter Andréa var hemma för ett tag sedan, så gav hon mig några nya små röda piller som jag ska prova mot Lykkes åksjuka. Jag har nästan provat allting, så idag tänkte jag se om de här nya tabletterna tillsammans med de hon redan fått sedan tidigare kan råda bot på min lilla hunds illamående.
Visst är det mysigt i vår Gylleboskog. Den är bäst i hela världen!!
Men det skulle vara så skönt att kunna ta alla hundarna med och köra lite längre iväg. Gå på nya upptäcktsfärder. Till andra skogar och sjöar.
Idag ska jag njuta av dagen och ta allt lite som det kommer. Prioritera det som jag själv gillar allra mest.
Beredd med papper och kräkpåse ska vi ge oss iväg med bilen, hundarna och jag.
Dagens citat:
”Naturen skyndar inte,
ändå fullbordas allt.”
Ha en skön dag och kram på er.
Annika

När vitsipporna står som vackrast. Läs mer »

Vårt gemensamma ansvar.

Hej
En morgon då jag i sakta mak gick min runda runt sjön så kunde jag se hur fint ”någon” gjort vid badplatsen här i Gyllebo.
Jag kände djup tacksamhet och bestämde mig för att nästa år, då jag är frisk i ryggen, då ska jag vara en del i detta städgäng.
Tidigare i veckan kund man följa en debatt på en intern facebooksida, där människor uppmanade ”någon” att röja upp då det var skräpigt vid bryggorna och soptunnan var överfull. ”Någon” behövde städa upp …
Jag undrade för mig själv vem de menade att denne ”någon” egentligen var … Kan denne ”någon” helt enkelt inte bara vara ”jag själv” eller ”du själv” …
För vems jävla ansvar är det att hålla rent i naturen, den natur som är allas vår gemensamma?
För mig är svaret uppenbart! Var och en tar sin egen skit med hem!
Men så finns det puckon som inte kan läsa, eller inte ens förstå innebörden av en text.
Den soptunna facebookskrivaren åsyftade var inte en vanlig soptunna, utan en plåttunna avsedd för engångsgrillar. Där kastar man sin grill för att den inte ska riskera att sätta fyr på andra sopor.
Ett tjugotalmeter därifrån står en stor vanlig soptunna, dit man kan gå och kasta övrigt skräp. Ja, om man orkar det förstås…
Ja, jag blir mest ledsen av så nonchalanta människor!
Nu är det städat och snyggt igen.
Jag vandrade vidare ut i skogen och den bedårande naturen, fylld av tankar och funderingar.
Den natur som är så sagolik vacker och dit alla är välkomna.
Backen med blåsipporna står nu som vackrast, och det är med glädje jag konstaterar att det aldrig varit så blått i den där backen förut.
Dystert kostaterade jag att det för varje år som gått blivit allt grisigare på rastplatserna efter sommarens helger. Jag kan inte för mitt liv förstå hur man kan åka ut i skogen och ha picknick och njuta av den underbara plats som vår svenska natur är, och sedan bara lämna all skit kvar. Värst är de som packar soporna i plastpåsar, knyter och bara gömmer bakom något träd.
Att man förväntar sig att komma till en underbar plats och sedan lämnar den som en soptipp.
De här människorna kunde ju istället åkt direkt ut till Måsalycke (vår lokala soptipp) och ha sin picknick där. De tycker jag.
Att plocka upp hundbajs ute i skogen känns direkt onödigt tycker jag. Så länge det inte ligger på vägen eller stigen såklart, för ingen vill väl få det under skon förstås. Sparka ut det i kanten, eller använd en pinne…
Mina hundar är ganska blyga och går långt ut i buskarna, där jag kan lägga en hög löv eller gräs över, så försvinner det som en del av naturen.
Men så finns det de som envisas med att vara ögontjänare och plockar upp bajset i en plastpåse för att sedan kasta i närmsta buske.
Hur tänker man, jag förstår inte??
I vår sommarby kom en debatt upp om att det kastades hundbajspåsar i andras soptunnor. Någon tyckte att det var direkt respektlöst … Var och en får tycka vad den vill om den saken. Jag tar hem mina bajspåsar för att inte göra människor upprörda. Skulle jag däremot hitta skräp eller aluminiumburkar kastade i  vårt fina område, då kastar jag dem obönhörligen i närmsta tunna, för det är faktiskt det som tunnorna är avsedda för. De tunnor som vi inte äger, utan som är avsedda för vår gemensamma renhållning.
Vad jag däremot tycker är respektlöst, är att låta sina stora hanhundar pinka på alla postlådor i vår underbara sommarby. Min Johnnyhund har fått lära sig att sådär gör man inte. Inte heller pinkar man på andras staket, häckar eller husgrunder.
Jag önskar att vi går en härlig vår till mötes och att vi alla hjälps åt att hålla rent i vår natur.
För vems jäkla ansvar är det?
Ja såklart, det är ditt, mitt och allas!
Så vill jag tacka ”någon”, alltså Östra Vemmerlövs underbara byalag, som gjort vår badplats så fin och redo för en härlig badsäsong.
TACK!!!
 
Dagens citat:
Vår vision är ett
samhälle där alla vill göra
rätt för sig. 
//Skatteverkets Hemsida
Ja tänk om det verkligen vore så!
Ha en fin dag och kram på er alla
Annika (renhållningspolisen i Gyllebo)

Vårt gemensamma ansvar. Läs mer »

Tångdala Lönnkrog och frodig ramslök

Hej hej
Tångdala lönnkrog och frodig ramslök. Alltså, vilka vårtecken!!
Här på Österlen är det två kära saker som jag ser fram emot när våren kommer.
 Även om det varit lite grått och småregnigt så kan man se hur allting våras till nu i skogen.
I backen vid sjön är det snart alldeles grönt och frodigt av ljuvlig ramslök.
När resten av familjen sov sin skönhetsömn så smög jag och hunden Johnny oss ut tidigt i gryningen.
Det var nästan lite mystiskt och trolskt i skogen den här morgonen med sin dimma och lite tysta stämning.
Bland ramslöken blommade den märkliga vätterosen, som jag nämnt här på bloggen förut. Den där växten som är en parasit och som saknar klorofyll.
Tångdala Lönnkrog
Alltså Peters underbara pizzor på Tångdala Lönnkrog!! Det finns inga andra pizzor som är som dem.
Vi passade på att åka dit en kväll i helgen, innan det var dags för Andréa att åka tillbaka till Canada igen.
Det är alltid så mysigt att komma dit till Peter.
Bäst är att åka dit när vädret tillåter att man sitter ute. Fast den här kvällen fick vi sitta inne i Peters lilla länga, där vi samtidigt kunde njuta av all hans konst.
Har ni aldrig varit på Tångdala Lönnkrog, så måste ni bara åka dit!
Välj en ljummen sommarkväll då ni bara kan sjunka ner i en av hans trädgårdstolar , lyssna på den speciella musik han alltid spelar och njut av lugnet, den avkopplande miljön och de härligt goda pizzorna.
Dagens citat:
Vi slösar ofantligt mycket energi på
händelser som vi inte kan påverka.
Vi tänker på det som varit men kan inte
göra det ogjort. Vi skapar många gånger
vår framtid baserad på vår dåtid, fast det
inte har fungerat. Vi oroar oss för
framtiden fast vi inte vet hur den
kommer att se ut. Vi tittar bakåt och
framåt men aldrig inåt och på det som
sker mitt framför näsan på oss.
Ha en fin dag och kram
Annika

Tångdala Lönnkrog och frodig ramslök Läs mer »

En kan inte ersätta en annan.

Hejsan.
Jag vill bara kika in ikväll med lite bilder och tankar som vanligt.
Våren gör sina framsteg för varje dag nu och det är så underbart.
Det går lite bättre för mig att promenera nu. Tidigare fick jag svanka så väldigt med ryggen och liksom gå och dra in ”svansen” mellan benen för att högerbenet inte skulle krampa. Nu går det pyttelite bättre och jag kan mer och mer njuta av naturen igen.
Livet är härligt ändå!
I trädgården händer det också saker hela tiden.
Alla vårlökar slår ut en efter en.
En dag sa Andréa till mig att jag skulle inte vara ledsen över att hon åkte iväg igen, för snart kommer ju Emmy hem istället ….
Alltså, nej det funkar inte så!!! Inte alls!!
Den ena ersätter inte den andra. I alla fall inte när det gäller mina barn. Emmy kan aldrig någonsin ta bort min längtan efter Andréa, lika lite som Andréa ersätter min längtan och kärlek efter Amanda. Den ena dotter kan aldrig någonsin ersätta den andra
 Var och en har en alldeles särskild plats i mitt hjärta, och de platserna är unika för just dem..
Såklart håller jag på att längta ihjäl mig efter Emmy nu. Efter hennes alldeles speciella sätt och kluckande skratt. Älskade Emmy.
Kvällens citat:
Skäms inte över vem du är.
Det är dina föräldrars jobb.
Ha en fin kväll.
Kram från en alltid stolt Annika

En kan inte ersätta en annan. Läs mer »

Den 26 mars var våren här och vände.

Hejsan
Så har vi äntligen kunnat vandra runt vår älskade sjö igen. Jag och mina hundar. Det var den 26 mars, precis innan snöovädret kom och slog oss alla med häpnad
(Efter påskens alla snöbilder så är det knappt att jag kan minnas att det såg ut såhär strax före påsken.)
Min runda gick inte fort och det gjorde ganska ont … i alla fall i början.
Sedan fick jag betala dyrt för det på kvällen i form av rejäl värk. Men det var såååå värt det!
-Annika, det där var väl idiotiskt!, påpekade Stefan när jag gnällande ändrade position i soffan.
– Mmmm … tänkte jag.
Ja, då när jag låg där på rygg med smärtor som inte gick att tänka bort, då ångrade jag mig ganska mycket faktiskt … men så tänkte jag på hur härligt det varit och då ångrade jag mig inte ett skvatt längre.
För kolla här, så ljuvlig, snart blir det så igen!!
Den här morgonen kunde solen inte riktigt bestämma sig för om den skulle visa sig eller inte.
På marken blev det långa skuggor av mig och mina hundar. Jag älskar att se oss alla fyra som långa smala roliga skuggor så som det blir nu på våren när solen är så låg.
Inne i skogen var nästan all snön bortsmällt och det kändes så underbart.
(Men med facit i hand så skulle det fyllas på med en rejäl skvätt snö, något jag inte kunnat tänka mig den här dagen)
Det var en alldeles ljuvlig morgon och på något vis kändes det som om sjön var glad över att ha oss tillbaka igen.
Jag kunde se att i ”lökbacken” hade de små spira ramslöksbladen försiktigt börjat sticka upp.
Jag kunde se att vinterns stormar farit fram rejält. Ett träd hade brutits av på mitten och jag tänkte nöjt för mig själv att här behövdes då inga konstgjorda insektsholkar som blivit så populära, här sköter naturen den saken på egen hand, precis som det är tänkt från början.
När jag var på andra sidan sjön, ungefär vid Munkagången så gick solen i moln. Fast det gjorde inte särskilt mycket. Det var så gudomligt härligt ändå.
Jag la märke till att någon fyllt i ”hjärtstenen” med orange färg i år. Denne någon (som jag tror mig veta vem det är) kunde faktiskt valt en vackrare färg tycker jag … men nåja … nu får det väl vara som det är med den saken.
Bäcken forsade som i vild förtjusning och hundarna såg ut att vara minst lika förtjusta de.
Min runda runt sjön är 5,8 kilometer om man börjar och slutar hemma hos mig, vilket jag ju måste göra såklart.
Jag är så galet lycklig att åter kunna ströva där på min runda igen. Även om jag inte kan göra det varje dag ännu, så känns det alldeles underbart!
Dagens citat:
En av hemligheterna med livet är
att kunna förvandla stötestenarna
till stenar att kliva på.
Ha en härlig kväll.
Snart är våren här på riktigt, det vet jag.
 Kram Annika

Den 26 mars var våren här och vände. Läs mer »

Som bärnstenssmycken i träden.

Hejsan
Efter nästan en hel månad var jag tvungen att försöka….
En stillsam promenad ner i skogen vid sjön. Det blev inte långt eftersom hela mitt ben smärtade och nerven i smalbenet drog sig uppåt i kramper.
Egentligen skulle den här dagen nog betecknas som grå och tråkig, men med mina längtansfulla ögon var allting så underbart vackert.
Från himlen singlade små retfulla snöflingor vilka inte hade en chans att få mig på annat än gott humör.
I skogen låg det ännu ett tjockt täcke av snö, och i bokträden dinglade fjorårslöven ännu kvar. Som smycken i bärnsten lyste de upp världen den här grå morgonen i mars. Så underbart vackert.
Behöver jag ens nämna att hundarna var lyckliga?
När det stod klart för dem vad som var på gång, satte tivolit igång. Ja rena spektaklet utbrött i vår vardagsfarstu. När jag drog på mig mina nytvättade hundpromenadskläder, så formligen skrek lilla Lykke rakt ut, medan Molly snurrade runt som en isprinsessa utan att kunna stanna och Johnny pressade nosen mot ytterdörren som om han inte riktigt fick luft.
Vilken glädje.
Trots att det bara blev en liten sväng i vår älskade skog, så verkade hundarna fullständigt nöjda.
Det var som om de alla tre tog allting lite lugnare för min skull. Tålmodigt väntade de på mig när jag knäppte mina bilder och jag väntade på dem när de alla tre tvunget skulle pinka på exakt samma lilla plätt. Ömsesidig respekt.
Boktips
Jag måste tipsa om en underbar liten historia. Jag har lyssnat på boken som ljudbok och jag blev så förtjust i den. En kort liten berättelse som gick rakt in i hjärtat.
Det var författaren själv som läste upp den och jag älskade att lyssna på den.
Vacker!
Ditt livs affär av Fredrik Backman.
Dagens citat:
Saker vi bär med oss:
En hemlighet;
vi aldrig kommer att berätta.
Ett misstag;
vi gjort som aldrig går att reparera.
Ett löfte;
vi inte lyckades hålla.
En önskan;
som aldrig kommer att uppfyllas.
Förlorat något;
som aldrig går att ersätta.
En person;
vi aldrig kommer kunna sluta älska.
Trots det måste vi göra det bästa
av det vi har och komma ihåg
att Livet går vidare.
Ha en underbar dag och kram på er från mig.
Annika

Som bärnstenssmycken i träden. Läs mer »

Snart är de här och niger och ler.

Hejsan
Ikväll vill jag bara kika in med lite foto från mitt bildarkiv.
Ännu har jag inte fått se någon liten blåsippa sticka upp här i Gyllebo. Fast det förstås, jag har inte varit ute i skog och mark på ett tag. Kanske har de tittat fram på de varmaste och mest gynnsammaste platserna.
De underbara små blå sipporna.
De här bilderna är tagna den 10 mars för fyra år sedan.
Tänk så olika det kan vara från år till år…. somliga år kommer våren alldeles för tidigt, medan andra år så är det som om Moder Jord glömmer bort den årstiden helt och liksom hoppar direkt till försommaren istället.
Man får helt enkelt bara gunga med och njuta av vad livet bjuder på. Man får gilla läget och tacksamt  ta vart år så som det blir.
Kvällens citat:
Varje gång du plockar bort något
negativt från ditt liv, kan du lägga
till något positivt.
Ha en riktigt skön kväll.
Kram på er alla och tack för ni vill kika in här hos mig.
Annika

Snart är de här och niger och ler. Läs mer »

Rulla till toppen