gylleboskogen

En fin julafton önskar jag Er.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen, Träning / Av / / , , / 1 minute of reading

Hejsan.

Jag vill bara kika in lite snabbt och önskar Er alla en riktigt fin julafton. Som vanligt är jag uppe med tuppen och ska ge mig ut på julaftons obligatoriska springtur runt sjön.

Det har blivit lite av en tradition för mig att starta just den här dagen före alla andra. Åtminstone före de som bor under samma tak som jag själv.

Jag lovar, en smörgås med julskinka kan aldrig smaka bättre, än efter en tur i vår Österlenska natur oavsett vilket väder vi bjuds.

Hoppas ni alla startar er julafton på det sätt som just ni mår gott av. Att lyssna till sin egen röst är viktigast. För mig betyder en löprunda i en stressad tid, att tankarna får en stunds skön avkoppling och såklart att fläsket skakas om på ett välbehövligt vis.

Dagens citat:

Kärlek utan kyssar är som ägg & bacon utan ägg … och utan bacon.

Ha en riktigt fin julafton och pussas mycket, både två- och fyrbenta.

Kram Annika med familj.

 

 

En fin julafton önskar jag Er. Läs mer »

Som eld i skogen.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
 (inlägget innehåller reklamlänkar)
Hejsan.
-så här vacker har hösten aldrig varit förut, aldrig någonsin …
Ja, de orden upprepar jag nog varenda år! Men i år tror jag faktiskt att de orden är alldeles helt sanna och utan överdrift.
Aldrig förr har jag sett att träden haft en sådan intensiv röd färg, nästan som om skogen stod i lågor.
Jag lyckades nog fånga den allra sista bedårande dagen, innan regn och blåst gjorde att trädens blad obönhörligen började falla till marken i en våt sörja.
Inne i skogen på stigen längs med sjökanten, låg boklöven som ett rött täcke på marken.
Jag kände mig allt lite högtidlig och viktig där jag strövade fram på naturens egen röda matta. Nästan som en ensam kunglighet i skogens tempel.
Gläntan vid munkagången lyste upp inbjudande när vi närmade oss. Det är en makalöst vacker plats där det finns möjlighet till rast och vila.
Naturen skvallrade om den extremt torra sommaren. Aldrig förr har jag sett ett så lågt vattenstånd i sjön.
Jag tänkte i mitt stilla sinne att någon gång måste allt det vattnet komma tillbaka, på något vis … Det lär bli nederbörd…. någon gång på något vis.
Ja hörrni, hösten är allt bra vacker tycker jag!
Dagens citat:
Kunskap som inte
används är
värdelös, så låt
inte det du lär
dig leda till
kunskap, låt det
du lär dig leda
till handling.
Ja, kanske är det dags att handla …
…. handla nya regnkläder:
Mina vandrarkläder har hängt med i många år, och kanske är det dags att förnya mig lite. På Stadium finns bra rejäla kläder för naturvistelse.
En vattentät skaljacka finns här, och en byxa här
Ja, vad är det man säger … ”det finns inget bra väder, bara dåliga kläder”!
Ha det bra och kram.
Annika

Som eld i skogen. Läs mer »

Höst i paradiset.

Lämna en kommentar / Natur / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Hösten är på ingång i mitt paradis.
Och det är så härligt med höst tycker jag. En skön årstid som skänker lugn i både kropp och själ.
Sakta har trädens löv börjat skifta färg.
Sommarens torka har gjort att en del blad inte får samma färgprakt som vanligt, men trots det så känns allt så friskt och frodigt ändå.
Aktiviteten i stallet vid det stora ridhuset hade just vaknat till liv när vi passerar den tidiga morgonen.
Majsen vid fiskebryggan hade ingen tagit sig ann ännu.
Fast nu i dagarna har bonden tagit hand om majsskörden och vildsvinen får söka sig andra gömställen.
 Vid badplatsen låg handikapprampen kvar i vattnet ännu.
Kanske finns det någon rörelsehindrad kvar som vill ta sig ett dopp. Jag känner i alla fall en isbjörn på hjul…
Hunden Johnny tar sig ibland ett dopp i sjön.
Nu är han lite av en skam för sin ras, då han aldrig riktigt lärde sig att slänga sig ut i vattnet som en riktig flatcoated retriever brukar göra. Istället rusar han runt i vattenbrynet och avslutar med ett tvättäkta kärringdopp. Ett sådant där bad då han sakta bara sänker ner kroppen vattnet. Men å andra sidan vet jag ingen annan hund som så fullkomligt verkar njuta av sina dopp.
De första färgade löven pryder stigen vi trampar och mossan grönskar åter efter den torra sommaren.
Här i mitt paradis. Stigarna runt min älskade Gyllebosjön, mitt älskade naturreservat!
Ditt, mitt och allas… ett paradis som vi alla ska vara rädda om.
Dagens citat:
Lär dig…
Ha roligt utan att dricka alkohol.
Att prata utan mobiltelefon.
Drömma utan droger.
Le utan ett självporträtt.
Älska utan villkor.
Idag väntar lite höstroligheter på mig. Hoppas ni tar vara på hösten också och njuter.
Det är de små sakerna som i grunden är de stora.
Kram Annika
(bild ovan tagen av Amanda Henriksson)

Höst i paradiset. Läs mer »

Alltid redo i Gyllebo

Lämna en kommentar / Natur / Av / / , , / 1 minute of reading
Hejsan.
Här i Gyllebo finns en alldeles bedårande lägerplats som varje sommar intas av scouter från när och fjärran.
Den ligger på ängen på andra sidan sjön och vackrare lägerplats tror jag nästan inte man kan hitta. Sjöröds lägerplats heter den.
Ibland när där är tomt och tyst händer det att jag och hundarna tar den vägen på våra vandringar.
Just den här dagen var där ett litet gäng ungdomar som hade slagit läger på ängen. Från scoutstugan kunde jag höra slamret av porslin och kanske var det frukosten som var på gång att serveras.
För bara några veckor sedan var här ett stort läger med massor av scouter i alla åldrar. Hemma från vårt eget hus kunde vi varje kväll höra glada skratt och musik från ungdomarna.
Jag älskar verkligen ljudet av glada scouter. Men så finns det nog ingen annan som är så noga och rädd om vår härliga natur som just scouter.
Som alltid när jag går runt sjön med hundarna så vill lilla Molly åka i sin ryggsäck den sista biten. Jag får helt enkelt vara glad att både Johnny och Lykke orkar gå för egen maskin.
Dagens citat:
Låt ditt leende förändra världen.
Låt inte världen förändra ditt leende.
Ha en härlig dag och kram från mig.
Annika

Alltid redo i Gyllebo Läs mer »

Tysta morgnar och en ond bråd död.

Lämna en kommentar / Hundar och katter, Natur / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
Det är så härligt i skogen nu när sommaren går på sluttampen. Det är nästan helt tyst och inte en endast fågel sjunger. Åtminstone inte lika ihärdigt som de brukar göra när våren nalkas.
Det känns så skönt. Det är som om naturen behöver den här tystnaden efter en högljudd och skränande sommar.
För andra gången den här sommaren hittar jag en död ekorre på stigen i skogen. En till synes välmående och frisk ekorre, som bara låg där stendöd på marken framför våra fötter. Småhundarna inspekterade nyfiket det döda djuret innan jag puttade in den lille stackaren i kanten. Naturens kretslopp, så som det är tänkt, men såklart lika sorgesamt för det.
Jag stannade för att knäppa några bilder på hundarna i skogen. De små hundflickorna kunde inte riktigt sitta stilla och de snurrade och konstrade på sitt vanliga ”pomeranianvis”, så till sist fick de onda ögat av den stora Johnnyhunden.
Ja, att sitta stilla och bli förevigade är väl inte det roligaste mina hundar vet…
Till och med korna och hästarna gick där tysta och tuggade i sig sin gröna frukost.
Jag njuter alltid av att stanna till och studera dem för en stund. Det är något vilsamt och harmoniskt över betande kreatur. Jag liksom fylls med en måbra känsla i hela kroppen.
Hemma i min stuga hade mina döttrar dukat fram en härlig frukost när jag kom hem. Det var bara för mig att slå mig ner vid köksön och hugga in. Stunder av samvaro med mina närmaste, min familj som jag älskar. Dyrbara stunder som det inte blir så ofta nuförtiden.
Dagens citat:
Du kan leva livet
på ett av två sätt:
antingen
gnälla över vad
du inte har
eller
vara tacksam över
vad livet gett dig.
Det är ditt val!
Ha det gott och kram
Annika

Tysta morgnar och en ond bråd död. Läs mer »

Fint väder i år …det fick vi i alla fall så vi fes.

Lämna en kommentar / Natur / Av / / , , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
Oj oj vilka dagar vi har. Och det tycks liksom inte vara någon ände på det fina vädret.
Naturen ser ut som om det är dags att börja jobba efter en lång skön semester, och så har liksom härligheten inte ens börjat. Är det inte galet?
När jag och hundarna vandrar runt sjön så är det i lite lugnare tempo, nu när dagarna är hetare än någonsin.
Vi är tacksamma över den skugga som skogens träd skänker oss.
Sjön glittrar och frestar. Den inbjuder till ett svalkande dopp den här morgonen.
Men arbetet kallar på mig där hemma, så jag måste skynda på lite. Jag drar hundarna med mig, fast jag vet att Johnny hade älskat att ta sig ett kärringdopp.
Under de ekspångar där det brukar rinna en rejäl liten bäck, är det nu alldeles uttorkat och på sina ställen växer grönskan hög och tränger sig in över gångbräderna. Jag tänker på hur det såg ut i våras, då det inte var tillstymmelse till grönt.
Jag njuter och är så tacksam över att få leva med årstidernas skiftningar.
Vid badplatsen är det ännu lugnt och fridfullt. Men snart ska platsen fyllas med stojande barn och kaffedrickande föräldrar. Det kanske kommer turister som vill ge sig ut med en båt och prova fiskelyckan eller kanske några ungdomar som bara vill ligga på en filt och vänslas.
Det klickar till i mitt hjärta och jag fylls med en sådan kärlek till den här platsen. Mitt Gyllebo!
När vi nästan är hemma passerar vi korna. De går där lojt och tuggar, idisslar och fiser. Det gör de dagarna i ända, och det ser så härligt ut.
De små ”kåbbissarna”, alltså de små kalvarna, de är så himla söta, där de storögt blänger på oss varenda gång vi passerar. Och småhundarna glor tillbaka och skäller lite pinsamt tillbaka.
Hemma blommor min lavendel som allra bäst just nu. Även lavendeln i tunnan som är tänkt att förgylla ”fula elskåpshörnet” står bedårande vacker just nu.
I år ska jag försöka hinna baka lavendelskorpor. Alltså, så himla gott det är!!!
Dagens citat:
Många människor blir stressade
av att behöva skaffa mer pengar
för att ha råd att ta det lungnare.
Ja, visst är det där ganska galet.
Tänk på att ta lite fler micropauser idag kanske, det mår lilla hjärtat bra av.
Kram Annika

Fint väder i år …det fick vi i alla fall så vi fes. Läs mer »

En tidig morgonrunda.

Lämna en kommentar / Hundar och katter, Natur / Av / / , , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Hoppas ni alla mår väl efter sommarens stora helg.
Jag mår toppen och jag vägrar ägna en enda liten tanke åt att det nu vänder mot mörkare tider.
Ja, ändå skriver jag det, så alltså tänker jag väl på det lite grann.
Fast mest njuter jag. För den här sommaren – den här sommaren är ju så, så härlig.
Ikväll blir det bara ett litet inlägg med lite tankar och bilder från vår tidigara morgonrunda.
En ljuvlig morgon innan jag sparkade igång allt mitt arbete på kontoret.
På firman har vi öppet två veckor till och just den här tiden före semestern så brukar jag ha lite extra mycket att pyssla med alla papper.
Ändå har jag bokat in lite mer roligheter och äventyr än vanligt framöver. Ja, jag är kanske lite galen som tror att jag kan hinna med allt. Men livet är så kort och det finns så väldigt mycket kul att hinna med.
Och jag ska försöka ta er med på så mycket som möjligt här på bloggen. Vänta bara ska ni få se …
Men först måste jag njuta lite av lugnet och lyssna in vad mitt hjärta och min själ har att säga.
Sedan är det full fart som gäller och gasen i botten.
Kvällens citat:
Artighet är konsten att dölja sina
naturliga impulser.
Bäst är väl en skön blandning av spontanitet och vanlig mänsklig hänsyn mot varandra.
Ha en fin kväll.
Kram Annika

En tidig morgonrunda. Läs mer »

Grönska och integration.

Lämna en kommentar / Natur / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
Oboy vad det grönskar i naturen nu.
Jag vet att jag skrivet det förut här på bloggen och man kan tro att jag börjar bli senil och glömsk, vilket jag kanske också håller på att bli …  Men jag kan verkligen inte förstå hur det kan växa så det knakar -alltså, seriöst – på riktigt.
Den här morgonen kunde jag inte låta bli att ta med mig dunderklumpen på min vandring runt sjön. Dunderklumpen är min ”riktiga” kamera. Den som väger flera kilo och som jag älskar att fotografera med.
Allt är så vackert nu, och jag ville passa på att ta fina bilder.
I kohagen hade ett gäng vita kvigor blivit utsläppta och de gick och njöt av det saftiga gräset.
Hundkexen blommade som bäst och nere vid badplatsen hade handikapprampen kommit på plats. Det där är väl säkra tecken på att sommaren är här på riktigt. Om nu någon mot förmodan tvekar på det …
Det var redan varmt och skönt, trots att det var morgon. Så att komma in i skogens sköna skugga var riktigt härligt.
Myggen dansade runt både mig och hundarna, så det gällde för oss att traska på i ett raskt tempo.
Jag har redan märkt att det är ett riktigt myggår i år, så myggolja står nu antecknat på inköpslappen. Sluga, blodtörstiga kryp de där!
Så var jag framme vid min favoritplats. Den där backen som jag jämt tjatar om. Ramslöksbacken!
Ja, den är helt enkelt magisk. Inga foto i världen gör den här platsen rättvisa.
Jag bara älskar att strosa fram här. Med fötterna i ett par tunna sandaler, så jag känner gruset sippra in i skorna lite grann. Att få känna den tunga doften av lök i näsborrarna och höra ljudet av en ihärdig fågelsång.
Asså … det är det som är livet! Att bara känna med alla sina sinne.
Varje år växer det en rosa, vild skogsblomma vid den ruttnande stocken som ligger där tung, mitt i ramslökshavet. Den där ensamma blomman ger en så skön kontrast till allt det vita. Ljuvligt.
När jag nästan var hemma igen såg jag att ännu ett gäng kossor flyttat in i kohagen. De svarta.
Det där är lustigt. Trots att dessa kor kommer att gå där tillsammans precis hela sommaren, de vita och de svarta, så händer det aldrig att de olika flockarna beblandar sig med varandra. De går i sina gäng, de respekterar varandra och ser ut att vara vänner. Men de håller sig alltid i sin egen flock. Oftast på olika ställe i hagen, men ibland på samma. Men alltid uppdelade.
Kanske är det därifrån talesättet ”lika barn, leka bäst” kommer ifrån.
Nej, kor vet nog inget om integration tror jag. De bara äter, fiser och idisslar dagarna i ända.
Hemma i min trädgård blommar en av mina favoriter nu. De vita löjtnanshjärtan.
Man blir så glad. Hur kan något så fint ha skapats. Kolla bara.
Dagens citat:
Känn dig inte dum bara för att du
inte tycker om det som alla andra
låtsas tycka om.
Ha en ljuvlig dag alla fina.
Kram Annika

Grönska och integration. Läs mer »

Kärleken, hundarna och min kamera.

Lämna en kommentar / Hundar och katter, Natur / Av / / , , , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Kärleken, hundarna och en kamera – det är egentligen allt jag behöver för att vara lycklig.
Ja det förstås, en Gylleboskog vill jag ju också gärna ha!
I går eftermiddag när jag kom hem efter en 6 timmars bilresa, så stod han där med sin krycka. Min Stefan.
-kom mé ing, sa han, och tog min hand.
-ja ska visa di ….
Och där stod lite olika blomster på köksön. Min underbare, store nallebjörn…
-forr du tycker ju om blommor, vell? ….
En vit bukett med rosor och en röd bukett och så en ljuvlig rosa cala, för säkerhetsskull liksom.
Stefan, jag älskar dig ♥
Det var skönt att vara tillbaka i Gyllebo igen. Hos mina älskade hundar.
Jag ska sortera bilder och skriva om vad jag egentligen hittade på där uppe i Örebro. Det kommer så småningom jag lovar.
Nu vill jag hinna njuta lite av skogen, dofterna och den öronbedövande fågelsången först.
Min Gylleboskog som grönskat som om jag varit borta i veckor istället för bara två dygn.
Ramslöken som står som ljuvligast nu.
Många är som tokiga efter den goda primören tidigt på våren. Det görs pesto och en massa annat gott. Jag måste erkänna att jag njuter ännu mer av den skönhet det blir när den blommar. Jag kan liksom aldrig se mig mätt.
Den stora kastanjen vid slottet blommar också fantastiskt mycket nu. Det känns som en evighet tills vägen nedanför blir fylld med löv och krossade kastanjer. För då kommer det att vara höst och dit känns det som en oändlighet just nu.
Kvällens citat:
”Livet är dagarna som går,
se till att det blir dagar du minns.”
Ha en fin kväll och en stor kram från mig.
Annika

Kärleken, hundarna och min kamera. Läs mer »

På ny cykel genom Gylleboskogen

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Nix, det är inte jag som fått någon ny cykel, utan Stefan.
Allt sedan min käre make fick sin hjärtinfarkt för tre år sedan, har jag kämpat på med att försöka få honom lite mer vältränad och med bättre kondition. Det har inte varit ett helt lätt jobb måste jag erkänna. Även om Stefan varit med på noterna, så har hans sjukdomar sedan avlöst varandra och satt käppar i hjulet.
Men nu tyckte jag att det var dags för ett nytt försök. Cykling skulle väl kunna funka bra trots att foten inte var så bra, tänkte jag, och det skulle gå bra även för mig med min rygg…
-ja men jag har ju ingen cykel, svarade Stefan lättat, när jag la fram min nya träningsplan.
-men Biltema har!, kontrade jag, och så var saken avgjord.
En ljuvlig kväll i helgen hoppade vi upp på våra cyklar för att ta premiärturen. Stefan på sin sprillans nya och jag på min gamla hederliga.
Det var en underbar kväll. De första korna hade kommit ut i sin hage och en förskrämd fasan irrade runder på ängen.
-vi tar den där rundan som bara har en enda uppförsbacke, sa jag uppmuntrande, när vi trampade på genom den tysta skogen.
Men jag märkte ganska snabbt att jag möjligtvis hade missbedömt de där uppförsbackarna en aning.
Stefan flåsade och muttrade något om att han var grundlurad. Men med lite snusprillor så tog vi oss runt hela rundan.
Och lite mallig var han nog allt när jag upplyste honom om att han nyss cyklat 8,5 kilometer.
Oturligt nog har han nu gått och blivit förkyld med ont i halsen. Så nu får han fortsätta tälja trägubbar ett par dagar, tills han kryat på sig igen.
Det är då sannerligen inte lätt att vara sådandär PT …
 (en naken trägubbe med vintermössa….?)
Kvällens citat:
Tävla mot andra
så blir du bitter.
Tävla mot dig själv
så blir du bättre.
Ha en fin kväll.
Kram på er.
Annika

På ny cykel genom Gylleboskogen Läs mer »

Rulla till toppen