Jag och hundarna.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 11 september, 2017 / Allmänt, björnbär, Gyllebosjön, hundarna / 2 minutes of reading

Hej hej

Så är det måndag igen.

Jag vet att jag är lyckligt lottad. Jag kan själv bestämma över min tid och planera mitt arbete.

Varje dag kan jag därför starta min dag med en rejäl runda med alla mina hundar.

Såklart krävs det en hel del självdisciplin och rutiner för att få jobbet att flyta på.

Stefan kan inte förstå hur jag orkar knata runt den där sjön varevigaste dag utan att tröttna. Samma gamla Gyllebosjö dag ut och dag in.

Men jag ser det inte riktigt så ….

På min runda upptäcker jag alltid nya spännande saker. Som ett sjöodjur framför bryggan vid badplatsen …

Eller en jättehackspett som fullkomligt gått ”bananas” på ett träd i skogen …. för nått stort, nästan dinosaurieliknande måste det ju vara, eller hur?

Men mest är allt faktiskt sig likt från dag till dag och jag går där bara i mina egna tankar och njuter av naturen.

Lite härliga höstbilder på mina hundar passade jag på att ta.

Det är så vacker på hösten när alla de stora halmbalarna ligger som utslängda klot på fälten.

I min trädgård har jag lite olika bärbuskar. Jag har röda och svarta vinbär. Hösthallon och krusbär har jag också. Men det händer nästan aldrig att vi får smaka några av alla de bär som det blir på buskarna. Vår hund Johnny är en stor bärälskare och tillika en stor tjuv. Han förser sig alltid så vi har inte en chans att hinner plocka något.

I ett hörn av trädgården växer nu en vild björnbärsbuske. Av någon anledning har dessa bär inte fallit Johnny i smaken alls. Det tråkiga är att jag inte heller är så förtjust i just björnbär. Fast de är rysligt vackra.

Dagens citat:

Det finns ingen som kan

garantera att man får

uppleva morgondagen.

Så idag vill jag att min familj

och vänner ska veta hur otroligt

tacksam jag är över att ni är

en del av mitt liv.

Och jag är glad att ni tittar in här på min blogg då och då.

Ta nu vara på dagen och gör något bra av den. Snart är det fredag igen.

Kram Annika

Jag och hundarna. Läs mer »

Sommarens varmaste dag

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur, Träning / Av Annika Olsson / 3 september, 2017 / Allmänt, Gyllebosjön, joggingrunda, pomeranian / 2 minutes of reading

Hej hej.

Är det inte galet!? Nu när jag börjat dilla om hösten här på bloggen och vi redan är inne i början av september, då slår sommaren till på riktigt …

Det var i mitten av veckan som det blev sådär väldigt kvavt och kvalmigt så man nästan inte fick luft. Svettig och klibbig över hela kroppen. Jag älskar sådana tropiska dagar som påminner lite mer om härliga utlandsresor till fjärran länder.

Jag gav mig ut tidigt på min morgonrunda och det var nog tur, för resten av dagen låg hundarna som slagna hjältar i skuggan och bara sov.

Den här morgonen var det absolut helt vindstilla och jag och hundarna fick en härlig tur runt sjön.

Den bästa starten på dagen om ni frågar mig!

På kvällen stötte jag på ”Fru Bambi”. Det var länge sedan jag sett några rådjur här i vårt område.

Snabbt kilade hon över Vångavägen, som är sommarbyns huvudled kan man säga.

På andra sidan stannade hon och bara glodde fånigt på mig.

Det var då jag såg de små underverken.

Bakom henne, inne i buskarna, skymtade hennes två kid, som nyfiket iakttog mig.

Så gulliga.

Tidigare i veckorna har jag och Andréa sprungit runt sjön. Johnny har såklart fått följa med oss på våra motionsrundor. Han älskar det.

Fast när det är så här väldigt varmt och kvavt låter jag honom oftast stanna hemma, eller så får han bara promenera istället. Jag blir så orolig för att värmen inte är bra för honom och han är ju inte någon ungdom längre, min Johnnyhund.

De små hundarna brukar inte kunna följa med på våra springrundor.

De håller igång ändå… på sina egna sätt ….

Dagens citat:

Ditt hjärta vet saker

som ditt intellekt

inte kan förklara.

Intuition kan man väl kalla det! För visst är det väl så att ibland känns det liksom i magen om något är bra eller dåligt, utan att man kan förklara varifrån den känslan kommer.

Hoppas ni får en fin söndag och glöm inte att lyssna lite på den där magkänslan. Den har ofta rätt.

Kram på er

Annika

Sommarens varmaste dag Läs mer »

Hösten jag inte riktigt är redo för.

Lämna en kommentar / Natur / Av Annika Olsson / 25 augusti, 2017 / Allmänt, Gyllebosjön, höstkänsla, natur / 2 minutes of reading

Halloj.

Känner ni också så??

Jag brukar alltid vara redo för alla årstider. Men i år är det annorlunda…

Den där hösten känns till att komma alltför fort.

Fast det förstås… min runda runt sjön är alltid lika härlig.

Alla pratar om att de laddat sina batterier i sommar …
Mina ”batterier” känns precis som mina gamla telefons batteri.

Fast telefonskrället ligger på laddning en hel natt och det står 100% laddat, så tar det bara en förmiddag så är det nere på rött och en text säger ladda batteri …..

Man borde kunnat pausa från livet ibland. Att stanna tiden för att hinna med mentalt liksom.

Eller så ska man helt enkelt bara backa en liten bit, ta en jäkla sats och ge järnet.

Full fart framåt!

Hösten smyger sig på. Den tar inte minsta hänsyn till om jag är redo eller inte.

Egentligen är det ganska skönt. Att slippa behöva kontrollera årstiderna också. För det hade ju blivit förfärligt jobbigt att ha ansvar över en sådan sak.

Dagens citat:

-hur gammal bör man vara för att sluta

dra bort löv från träd och buskar man

går förbi?

frågar åt en vän

Jag hoppas ni känner er redo för hösten och att ni känner er laddade och starka inför en lång höst och vinter.

Alla år är olika och mycket påverkas av sånt som händer i livet.

Det finns ett uttryck som jag verkligen tycker om och det är att man ska gilla läget! För vad annat finns att göra?

Att liksom bara surfa med och skratta hjärtligt på de högsta vågorna.

Kram på er

Annika

Hösten jag inte riktigt är redo för. Läs mer »

Årets första äppelkaka.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hemma hos mig. / Av Annika Olsson / 13 augusti, 2017 / Allmänt, Äppelkaka, Gyllebosjön, kossor / 2 minutes of reading

Hej hej

Min första arbetsvecka har varit ganska lugn och skön.

Ko-lugn kan man säga.

Under mina ljuvliga promenader har jag varit fullt bevakad av hela ”gänget kossa”.

Finns det några som är mer nyfikna än just kor….? Nej, jag skulle inte tro det.

De skäms inte ett dugg för att bara stå där och blänga.

Hästarna verkar betydligt surare och egensinniga av sig.

De bevärdigade oss inte med en endast liten blick ens. De tänkte mest på att gnabbas sinsemellan.

Men som vanligt var det alldeles fantastiskt där runt sjön.

Ett nerfallet träd och lite höstkänsla på sina ställen.

Men oftast en strålande sol på morgonkvisten.

I veckan var det dags för ett akutbesök för Stefan igen. Det är hans andning som klöddar till sig och för att inte ta onödiga risker blev det återigen provtagning på lasarettet. Hans kropp har svullnat rejält av den höga dos kortison har tvingas ta och jag tycker så synd om honom.

Väl hemma igen kopplade vi alla av vid poolen. Och till kvällskaffet blev det årets första äppelkaka.

Det gäller att ta tillvara alla små goa ögonblick.

Dagens citat:

Om du försöker

göra alla andra

nöjda har du

nog glömt en.

DIG.

Idag ska jag ladda för lite mer arbete nästa vecka. För nu börjar alla papper trilla in igen på mitt kontor, så nu måste även jag brukar allvar.

Men först tänker jag hålla lite söndag.

Hoppas ni också planerar för en skön dag.

Kram Annika

Årets första äppelkaka. Läs mer »

Sensommarkänsla.

Lämna en kommentar / Natur / Av Annika Olsson / 6 augusti, 2017 / Allmänt, Gyllebosjön, natur, sensommar / 2 minutes of reading

Hejsan

Den där speciella sensommarkänslan börjar smyga sig på nu. Fälten står guldgula i väntan på att vara tillräckligt torra för bondens tröska.

Fast i år är många lantbrukarna nog inte helt glada. Rapsfälten ser mest svartgråa och ledsna ut. Jag vet inte riktigt vad det kan bli av det där….

Men några fält är vackert gyllengula i alla fall.

På min vandringar runt sjön kan man också märka att det är sensommar. Naturen börjar så smått att förbereda sig för höst. Gulnande blad singlar stilla till marken.

Fast jag hoppas att vi får en galet varm och skön sensommar att njuta av snart.

I min trädgård blommar det förstås för fullt.

Hibiskusen som jag i fjor fick av min gudmor och min kusin är nu full av knoppar och jag längtar efter att få se blommorna på riktigt.

En underskattad kvällsmat måste väl ändå vara en hederlig ”äggakaga med fläsk”.

Skånskt så det förslår och så himla gott!

I kväll är det säkert många som laddar för nya tag efter sin semester. Kanske med en liten gnutta ångest. Eller en längtan efter mer fasta rutiner igen.

Jag märker egentligen inte så stor skillnad, eftersom mitt kontor har krävt en viss tillsyn hela tiden.

Kvällens citat:

förstår inte

hur värdefull en

stund är förrän

den är ett

minne.

Mitt mål ska bli att skapa så många goa minnen som det går, om jag jobbar eller är ledig. LIvet består av små härlig ögonblick hela tiden.

Kram på er.

Annika

Sensommarkänsla. Läs mer »

Mitt i den svenska sommaren

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 12 juli, 2017 / Allmänt, Gyllebosjön, klong, Leif Handlare / 2 minutes of reading

Hejsan kära Ni.

Just nu är vi mitt i den svenska sommaren. Precis den tiden som många av oss drömmer sig bort till i vintertid. De där första trötta månaderna på året.

Januari och februari, de kan ju vara så mörka, så vitgråa, slaskiga och sega.

Jag gör allt för att tar vara på tiden så mycket jag bara går just nu.

I min ljuvliga Gyllebosjö blommar de gula näckrosorna helt galet och det är så vackert.

Lönnen har fullt av röda näsor och jag minns hur lättroade vi var som barn, där vi sprang med dessa fröer fastklistrade på våra små runda nästippar.

Det är verkligen galet skönt nu. Bryggorna vid badplatsen ligger tysta och stilla när jag smyger förbi tidigt i ottan, innan alla badsugna semesterfirare orkat vakna upp. Jag tycker den tidiga morgonen är bästa tiden för mig.

Litet Österlentips …
Ett litet tips på en underbar lanthandel här på Österlen är ”Leif Handlare” i Smisstorp.

Alltså!! … om ni ska handla en massa gott till en hel middag eller kanske bara fattas en liter mjölk – åk hit.

Kanske vill ni bara uppleva det där lilla extra i en gammaldags lanthandel, då är detta rätta valet av affär. Alldeles bedårande. Och såklart är det fantastiska personer som driver denna pärla i Smedstorpsby.

Mitt lilla Österlentips för dagen.

En önskan går i uppfyllelse …

Minns ni? ….minns ni att jag råkade skriva här att jag önskade mig en klongvas i större modell.

Jag har fått en sådan nu!!! Precis den jag så gärna ville ha. Nej, det är inte Stefan som lättat på börsen.

Vem givaren är kan vara min lilla hemlighet, men jag blev sådär väldigt, väldigt glad. Ni vet när man blir varm i hela kroppen av tacksamhet.

Tack ♥♥♥ från både mig och Stefan.

Dagens tänkvärda ord:

De underbaraste ställena

att befinna sig på är

i någons armar, tankar eller hjärtan.

Ha en riktigt härlig dag nu.

Kram på er

Annika

Mitt i den svenska sommaren Läs mer »

64.860 kronor

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj / Av Annika Olsson / 30 juni, 2017 / Allmänt, ALS, Gyllebosjön, minträdgård / 3 minutes of reading

Hejsan.

Hur har ni det? Har ni semester och ledigt nu?

Jag har full rulle med mina papper här på kontoret. Det är en hel del som jag måste ta igen, sånt som jag lagt till sidan när Stefan varit sjuk.

Men det är ok. Jag har ju så fritt och bra och jag styr själv min tid, även om det också kräver en hel del självdisciplin såklart.

En sak jag alltid prioriterar är som ni vet min morgonrunda.

Så måste jag ju berätta för alla som kanske inte redan fått reda på det …

Resultatet på insamlingen som gjordes till förmån för ALS forskningen och lilla Simrishamn.

En fantastisk summa på hela …

64. 860:00 kronor.

Så fantastiskt!! För bara lilla Simrishamn.

Och jag vet att efter det att summan offentliggjorts har det trillat in ytterligare hundralappar till Ulla-Carins Lindquists stiftelse.

Tack till alla som bidraget.

Om insamlingen kan man läsa här

Samtidigt som mina tankar var hos min älskade kusin hela den här insamlingen, så gick mina tankar även till en annan underbar person. En känd Simrishamnsprofil för många av oss och jag kan inte låta bli att nämna honom nu. Jan-Olof Gustavsson. Han avled tragiskt i just ALS.

Jag glömmer honom aldrig!! Hans aldrig sinande leende, hans vänlighet, hans skratt och hans stora kärlek för får … Jag minns hans stora hjärta då han lånade en stor bagge av mig för att betäcka sina tackor med. Baggen Svartenbrandt som vi hade då jag bodde i Gårdlösa. Eftersom Jan-Olof var en av världens största djurvänner, så tyckte han synd om baggen. Svartenbrand hade ju inte tid att äta för alla damer han skulle uppvakta. Utan minsta tvekan fick han komma in i Jan-Olofs kök över natten. Underbara Jan-Olof ♥

Det är så ljuvligt med sommarkvällar. Jag njuter av att stilla strosa i min trädgård och njuta, iaktta och fotografera.

Vid den här tiden är det fullt av spindelnät överallt. Jag älskar att studera dem och fascineras över naturens finurliga skapelser.

Någon spindelfobi är jag inte född med. Den varan la min lillasyster beslag på istället. Hon blir stel av skräck bara hon ser ett fotografi på ett litet djur med åtta ben och tvådelad kropp.

Rosa blommor är jag svag för. Just nu blommar några i min lilla täppa.

Dagens tänkvärda ord:

Behandla dig själv

som om du vore din

bäste vän.

För då kommer din bäste

vän få det bästa av dig.

Ja, idag ska jag bjuda mig själv på lite extra gott och vara lite mer artig och tillmötesgående mot mig själv. Rent av fjäska lite för mig själv. Kanske ska jag överraska mig med något som jag inte alls är beredd på … för det är ju de oväntade blommorna man blir mest glad för. Jag tror jag kommer bli överförtjust.

Ha en skön fredag.

Kram Annika

64.860 kronor Läs mer »

När det inte går fort, då kan det åtminstone vara snyggt.

Lämna en kommentar / Natur, Träning / Av Annika Olsson / 23 juni, 2017 / Allmänt, Gyllebosjön, joggingrunda, springklänning / 3 minutes of reading

Hej och gomorron.

Mina springrundor har det blivit lite si och så med de senaste veckorna. Det beror inte på att jag inte haft viljan, utan mer på att det inte funnits plats i mitt schema.

Men när jag kommer ut i mina joggingskor, då är det liksom bara ”wooowww”….

Jag vet … hade min gamla gympalärare hört mig nu så hade hans öron förmodligen trillat av. Men då ska han veta att det är aldrig försent att ändra sig och det man hatat i hela livet kan plötsligt bli en böjelse man inte kan leva utan. Precis så blev springningen för mig.

Kanske beror min kärlek till att jogga på den underbara miljön jag har runt knuten. Att komma ut vid sjön får det alltid att liksom spritta i mina ben. Vackert så det förslår.

Just i dagarna blommar flädern så lägligt till alla som ska göra flädersnaps eller vanlig saft till midsommarens drinkar. Jag har aldrig gjort något av det, så kanske skulle jag våga mig på ett test det i år.

Många känner förmodligen till mitt motstånd mot vårt poolbygge för några år sedan. Huhhh … att få hela trädgården uppgrävd för något så onödigt och skrytsamt. Så gick mina tankar då.

Nu gläds jag nästan varje dag åt att jag blev övertalad att göra det. Det finns inget bättre än att kasta av sig löparkläderna och plumsa i och ta sig ett svalkande dopp. I bara underkläderna, om jag så vill!

Om man som jag inte springer så väldigt fort, så kan man åtminstone springa snyggt.

Att det inte går fort, det fick jag bekräftat när jag sprang om en man iklädd sådan där fin smårutig gubbakeps och en liten välklippt, sävlig pudel vid sin sida.

-”det där gick inte särskilt fort”, gastade han efter mig … Nej, tänkte jag för mig själv, det här är ju min nedvarvning efter min milen runda…. Jag gjorde tummen upp i luften, efter att i en tiondels sekund tvekat på att sträcka upp ett helt annat finger i luften. Asch, han förstod sig nog inte på det här med att springa, tänkte jag, för jag har då aldrig någonsin sett honom röra sig fortare än att den lilla hunden i sakta mak kan trippa med.

Det finns inget skönare att springa i när det är sommar och varmt, än springklänning eller kjol. Luftigt, svalt och dessutom tjusigt tycker jag.

Går det inte fort, så kan det åtminstone vara snyggt!

Dagens klokskap:

Det är viktigt att göra någon

glad, och det är viktigt att

börja med sig själv.

Tänk på det idag och särskilt alla som ska fixa midsommarfester och andra tillställningar. Gästerna bryr sig inte lika mycket om hur nypotatisen är skrubbade eller hur fin dukningen är på bordet. Det absolut viktigaste är hur du som värdinna mår. Så se till att vara en pigg, glad värdinna – då blir det en toppenfest för alla.

Och skulle det regna, ta på dig en regnrock och sätt på det största leendet du förmår!

Från mig till er alla – en riktigt glad midsommar.

Kram Annika

När det inte går fort, då kan det åtminstone vara snyggt. Läs mer »

Gyllebosjön – mitt livselixir.

Lämna en kommentar / Familj, Natur / Av Annika Olsson / 16 juni, 2017 / Allmänt, bussnummerfem, Gyllebosjön, vildasommarblommor / 2 minutes of reading

Hejsan.

Vilka fina sommardagar vi haft. Strålande sol.

Jag skulle ljuga om jag påstod att jag var på topp just nu. Det tär lite på mina krafter eftersom jag har ett litet företag att sköta om, åtminstone administrationsdelen vilar på mina axlar mer än vanligt. Jag har en chef som ligger på sjukan som tillika är min älskade make och som jag såklart bekymrar mig för. Det är nu jag förstår hur viktigt det varit med min mentala träning där jag varje dag plussat på mitt ”måbra-konto”.

Ett riktigt plus på må-bra-kontot är tidiga morgonvandringar runt sjön.

Nere vid badplatsen har någon kört fram badrampen åt de som behöver extra stöd för ett ljuvligt, svalkande dopp. Nu ska den bara monteras i vattnet.

Bryggan som brukar ligga på tvär ute i sjön, är ännu inte flyttad, och jag funderar lite på om de inte är försenade med det projektet i år. Fast det spelar ingen roll. Vatten är där i sjön, och det får man ju ändå se som det viktigaste.

Naturen är förunderlig. Den frodiga ramslöken som tidigt i våras grönskade och spirade ligger nu torr och tråkig, nervissnad i sin backe. Sakta ska kraften från dess blad tillbaka ner i löken, för att till våren växa och spira igen. Det tycker jag är magiskt. Tänk, så finns det människor som inte tror på magi!

Jag tror jag sagt det förut … mitt favoritord! Vilda sommarblommor ♥ Det är så vackert att det riktigt känns i kroppen. Blunda och säg tyst för dig själv, vilda sommarblommor …

Buss nummer 5!

Ja, buss nummer 5 och jag har blivit riktiga bundisar. Jag hejar igenkännande på busschaufförerna. Jag tar vant upp mitt jojo-kort, pluggar i öronpropparna och startar min ljudbok. För såklart åker jag och ser om min älskade Stefan så ofta jag bara kan.

Han ser lite piggare och gladare ut för var dag. Samtidigt går det upp för mig hur sjuk han faktiskt varit. Hans minne av den första tiden på sjukhuset tycks vara borta. Men det gör ju inte så mycket, för det där är inget kul att minnas ändå.

Här hemma håller jag såklart ställningarna. Sköter om vårt hem, ser till så krokodilen hålls i trim. Busar med Johnny …

Dagens tänkvärda ord:

Kompromissa inte

med dig själv.

Du är allt du har.

Jag önskar er alla en underbar fredag.

Glöm inte att plussa på DITT ”måbra-konto” så ofta du bara kan. Det är så bra att ha lite extra på just det kontot så man slipper nalla på ”må-bra-krediten”.

Kram på er.

Annika

Gyllebosjön – mitt livselixir. Läs mer »

En nationaldag på hjärtintensiven i Lund.

Lämna en kommentar / Familj / Av Annika Olsson / 8 juni, 2017 / Allmänt, Gyllebosjön, hopp, lund, sjukhus / 3 minutes of reading

Hej och gomorron.

Vilken vacker nationaldag vi och vårt underbara land fick. Strålande sol och sommarvärme.

Jag gick hela dagen i ett orosmoln. Så som det är när ens älskade ligger sjuk på en intensivavdelning på lasarettet.

Men vad finns mer att göra, än att surfa med på livets vågor och göra det bästa möjliga av varje situation.

Min morgon startade jag med min älskade hundar och en tur runt Gyllebosjön. En vacker morgon med slöa kor i hagen, surrande myggor runt hundarnas nosar och en symfoni av vacker fågelsång.

På ett ställe hade en gammal torr gren hamnat gränsle över en annan … nästan så det såg ut som ett verk av en människa.

När vi tog en paus för att föreviga de små hårbollarna blev vi alla överfallna av ilskna myggor. Tåligt satt de alla tre kvar på mitt kommando medan jag snabb som en vessla knäppte mina bilder.

Stefan

Stefan hade haft en tuff natt. De skulle nu centrifugera hans blod och byta ut hans blodplasma. För att göra det skulle tre rör sättas in i halspulsådern. Tänk er själv, det måste väl vara som att stoppa in fingret i en öppen kran … Hela natten kämpade man på med att få det där till att hålla tätt. Det slutade med att hjärtat tröttnade och fick flimmer och dåliga värde.

Min underbara mellandotter, Amanda, körde för mig in till Lund. Ja, jag är inte längre någon vän av stadstraffik och tog gladeligen emot hennes erbjudande. Det ska nog lundaborna vara tacksamma för …

Det var en trött och medtagen Stefan vi mötte på övervakningsavdelningen. Vi stannade bara en liten stund, sedan fick han vila sig.

Jag och Amanda gick ut i solen och satte oss på en bänk för att äta lite lunch. Jisses vad hungrig man blir av oro. Ett par ankor höll oss sällskap där i solen.

När vi kom tillbaka till Stefan så hade en jättemaskin också kommit dit. Det var som rena ”science fiction”, sa Stefan.

En van sköterska kopplade med slangarna hit och ditt och plötsligt satte allt igång.

Allt blod skulle nu gå genom den stora maskinen och delas upp och tillsättas med ny plasma. Har han tur så får han min ”blodgivarplasma”, då blir han säkert pigg och kry tror jag.