Gyllebo naturreservat

Vår speciella Judith och en joggingtur.

5 kommentarer / Hundar och katter, Natur, Österlen, Trädgård / Av / / , , / 4 minutes of reading

Hejsan.

Efter att ha haft GPS på vår katt Judith under flera veckor nu, så har jag en ganska klar bild över var hennes revir är och var hon vanligtvis lägger sig att sova. Ofta väljer hon en sovplats under ett närliggande tralldäck, eller ett vedskjul eller liknande. Judith är en så speciell katt med hög integritet och självständighet. Hon trivs bäst med att gå sin egen väg och göra som hon vill.

Jag tycker ändå att jag vill ha Judith mer hemma och under större uppsikt. Till sommaren blir hon tolv år och det känns bra att ha lite mer kontroll på henne, hennes hälsa och hur hon mår. Ofta när det är vinter och kallt så kommer hon självmant hem lite oftare, även om hon då alltid är både sur och tvär.

Judiths historia

För er som inte vet hur vår katt kom in i vårt liv så kan ni läsa hennes historia här:

Judith var inte någon planerad familjemedlem. Hon var ingen katt som vi väntat och längtat efter. Nej, det var tragiska omständigheter som gjorde att hon plötsligt blev en del av vår familj.

Det var jag själv som stod för tragedin. Naturligtvis var alltihopa en olycka …

Det var när jag skulle köra och handla som en katt kom utspringande från vägkanten och sprang rakt in under min bil. Som ni förstår så hade jag inte en chans att varken bromsa eller väja undan. Det hördes bara en dov duns när katten slog i botten på bilen. I backspegeln såg jag hur den svartvita katten blev liggande kvar mitt i körbanan.

Blixtsnabbt stannade jag bilen och sprang chockad dit…. det var när jag närmade mig som jag såg att det även låg en liten hårig klump sidan om den livlösa katten. Den lilla klumpen visade sig vara en oskadd kattunge som suttit i munnen på sin mamma.

Snabb som en vessla drog jag kattmamman till sidan, bort från väg 11 och tryckte sedan den lilla chockade kattungen mot mitt bröst.

Med kattungen innanför tröjan knackade jag på i alla närliggande gårdar och hus, men ingen ville kännas vid varken den lilla ungen eller den döda mamman.

Det fanns bara ett alternativ. Kattungen fick följa med mig hem, och jag fick bli hennes nya mamma.

Jag skrev en efterlysning på facebook, för kanske fanns det någon som kändes vid den döda katten trots allt, kanske fanns det fler ungar någonstans …

Den där efterlysningen gav ingenting – mer än många hjärtan och hälsningar. Även några argsinta kommentarer trillade in såklart, om allt jag gjort fel och allt jag borde gjort mer…

Jag brydde mig inte ett dugg om de där arga kommentarerna jag fick på nätet. Jag gjorde precis allt som jag kunde göra den där gången, och alla fina kommentarer vägde upp med råge.

Och för lilla Judith blev det så bra det bara kunde bli.

Den första tiden var jag tvungen att mata henne med nappflaska. Hon bedömdes vara ca 10 dagar gammal och hade nyss öppnat sina ögon. Eftersom hon var full med både loppor och skabb, så fick hon komma till veterinären ganska omgående. Hon fick vaccinationer och en grön tatuering i örat.

På bringan hade hon ett infekterat sår som jag smorde med salva. För att hon inte skulle slicka på det där såret fick hon vara klädd i en liten tröja gjord av ett par gamla strumpbyxor.

Nej, katten Judith var varken planerad eller efterlängtad … Men hon var icke desto mindre välkommen för det.

Vi tog emot henne med öppna armar och gav henne ett ”för-alltid-hem”.

Den sommaren njöt vi av det gulligaste som finns i hela världen. En lekfull liten kattunge.

Idag är Judith en naturlig del av vår familj såklart. Hon har fått ett gräsligt humör i vuxen ålder måste jag säga. Fast även om hon både morrar, spottar och fräser, så skulle hon aldrig använda sina klor för att riva mig. 

Vår lilla, fina Judith!

Vinterjogging

Förra helgen blev det ett härligt vinterväder och sådär alldeles lagom för en joggingtur.

Med dobbar på springskorna gick det skapligt bra att ta sig runt på stigarna runt sjön. Vädret gjorde att livsandarna jublade och slog kullerbyttor, även om jag själv inte direkt slog några volter eller gjorde ”hopplasteg”. Men som alltid, jätteskönt bakefter.

Dagens citat:

Huruvida du kommer att lyckas beror bara till 15% på kompetens. 85% handlar om magiska ord som attityd, inställning och förväntan.

Ha en riktigt härlig lördag.

Kram kram från mig.

 

 

Vår speciella Judith och en joggingtur. Läs mer »

Fullmåne och en på miljonen

6 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

I helgen fortsatte vintern att smyga sig på med lite större allvar här på Österlen. Det var så väldigt vackert i lördagsmorse då jag och Tina bestämt oss för att träffas för ett tidigt gryningsbad. Fullmånen lyste upp vår väg genom skogen på ett magiskt vis.

Ett tunt lager snö hade fallit och på en del av sjön hade isen börjat lägga sig. Just vid ”vår” brygga” lägger sig isen nästan alltid sist.

Det låg väldigt många gäss i vattnet runt slottet, och under tiden vi satt där på bryggan med vårt varma te så lyfte de i olika flockar. Himlen såg mörk och vintrig ut, nästan så det gick att se ”Kung Bore” i de där mörka molnen.

Tina – en tjej på miljonen

Min underbara vän och badkompis Tina – hon är sannerligen en på miljonen. Med henne har jag så mycket roliga upplevelser och vi har så mycket gemensamt. Att vi båda älskar natur, vinterbad och kyla, det är en sak, men det är något med Tinas humor som liksom gifter sig med min egen. Vi har mycket allvar och seriösa saker att ventilera, men det finns alltid en smula humor på lut. Fina, underbara Tina ♥

När vi badat klart och druckit upp allt vårt te var det dags att gå hemåt igen. Stefan var ute på jakt, så vi gick hem till Tina och dukade fram en ljuvlig frukost.

Dagens citat:

Är du med vännerna? Var med vännerna! Är du för dig själv? Var för dig själv! Är du på jobbet? Var på jobbet! Är du här? Var här, och nu!

Ha en fin dag.

Kram Annika

Fullmåne och en på miljonen Läs mer »

Ett gott slut och en härlig början

4 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen, Träning / Av / / , , / 3 minutes of reading

Hejsan.

Med alla dessa röda dagar som hamnar helt huller om buller i kalendern nu, så blir väl alla lite snurriga på vilka dagar som är vilka. Åtminstone har jag själv blivit det.

Nyårsafton

Vi avslutade vårt år med en himmelskt god middag hos vännerna i Borrby. Först ut blev det Toast Skagen som jag brukar göra och ta med mig. I år tyckte jag den blev lite rinnig och kanske inte så snygg som vanligt. Fast den smakade gott som vanligt.

Till huvudrätt vankades det kronhjortsentrecote med potatismuffins och så goda tillbehör därtill. Att Kentan är en fena på det här med kött, det är vi väldigt bortskämda med, men såklart är det allting runt omkring som också gör middagen delikat. Min mamma sa alltid att man åt med ögonen, och nog ligger det mycket i det där. Vår nyårsmiddag var god för alla sinnen vill jag nog påstå.

Allting avrundades med en supergod efterrätt som Petra gjort. Hundarna sov gott på sina platser, och när klockan närmade sig tolvslaget tackade vi för oss och for hem till våra egna djur. Har man djur så har man också ett ansvar att se till så att de mår bra och känner sig trygga.

Ett varmt tack Petra och Kent för ett alltid lika mysig nyår ♥

Nyårsdagen

När man ätit och druckit gott så måste man komma ut och röra på fläsket lite grann, i alla fall tycker jag att det känns väldigt skönt. Årets första springrunda var inte lätt, den gick inte fort och förmodligen var den allt annat än snygg också – men så skönt när den var klar.

Med nya året kommer vintern

Vintern och kylan smög sig på en av de första dagarna på året. Jag gick upp tidigt för att ta mig ett gryningsdopp. Trots att det varit minusgrader så brukar det ta ett tag innan vattnet fryser till vid ”vår” brygga.

En bit ut i vattnet hade det sakta börjat lägga sig en tunn ishinna och temperaturen hade sjunkit till ca 2,5 grader. Att det var vinter gick inte att ta miste på.

Som vanligt har jag inga nyårslöften. Åtminstone inga mätbara. Istället gör jag som varje år, jag tänker försöka hålla igång med det jag alltid gör. Jag ska springa så mycket jag kan och tycker är skönt, jag ska ge mig ut i naturen så ofta tillfälle ges. Mitt mål är sedan att aldrig sluta med det jag gör. För en dag kommer jag ha sprungit min sista runda, eller njutit mitt sista vinterbad – men jag hoppas det dröjer väldigt många år till dess.

Dagens citat

Lyssna inte på vad andra säger om dig bakom din rygg. Ett lejon tittar aldrig bakåt när små hundar skäller.

Jag önskar alla en fin Trettonafton.

Varm kram från mig, Annika

Ett gott slut och en härlig början Läs mer »

Nissarna i Gyllebo tog årets juladopp.

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Jag började min julafton på bästa tänkbara vis. Det blev en tidig tur ner till vår hederliga gamla brygga.

Jag hade bestämt träff med en annan likasinnad tomtenisse på en alldeles särskild plats i skogen. Den där platsen där hon och jag alltid brukar träffas, hon min fina badkompis och jag.

Nere vid bryggan blåste en isande kall östanvind, och julaftonsbadet blev synnerligen uppfriskande. Men det är så sant som det är sagt – man ångrar aldrig ett bad!

På andra sidan sjön finns en vedeldad bastu där vinterbadarna kan värma sig. Men på ”vår” sida av sjön brukar vi skratta oss varma, och den här morgonen var då inte något undantag.  Vi brukar vara ense om att bastubad är lite mer för mesar 🙂

Vi drack vårt te och hade tusen saker att prata om då himlen för en kort stund plötsligt fick en tjusig rosa ton.

När vårt te var uppdrucket bestämde oss för att ta en tur runt på Åsstigen innan det var dags för oss att ge oss hemåt för att ta tag i alla julbestyren.

Ska man sparka igång en julafton så den blir riktigt bra, så finns det nog inget bättre sätt än det här. Nybadad och ”fin” tog jag mig sedan i kast med köksförberedelserna inför julaftonens festligheter.

Dagens citat

Bli aldrig så upptagen med att skapa ett liv så att du glömmer att leva.

Hoppas ni har sköna juldagar och kanske njuter av lite ledighet.

Kram Annika

Nissarna i Gyllebo tog årets juladopp. Läs mer »

Vinterbaden på ingång och några boktips.

4 kommentarer / Boktips, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Nu börjar det kunna kallas kallbad på riktigt. Kvicksilvret sjunker sakta, grad för grad och jag njuter för fullt de morgnar som jag har möjlighet att hinna ner till sjön.

På bara någon vecka så har träden nu fällt nästan alla sina löv, och naturen ser inte längre ut som på mina foton här (bilderna som jag tog strax innan vi åkte till Småland). Det var en kylslagen och lite murrig morgon som jag njöt av en av säsongens sista höstdagar.

I början av November var det Österlen Lyser, och eftersom det var 20-års jubileum det här året, så utsågs ingen direkt ljusby, utan man tände eldar lite överallt längs våra vackra stränder. I Ystad, Simrishamn och Brösarp ordnades små springlopp på vardera 3 kilometer. Ett härligt evenemang.

I Frörum besökte vi den gamla möllan som Reino Ingvarsson nu är i färd med att renovera, ett spännande projekt må jag säga.

Så har turen för ny källsortering kommit till Gyllebo. En morgon stod alla de nya tunnorna nere vid sjön och bara väntade på att hitta hem till sina nya adresser. Det såg så roligt ut.

Boktips

Jag har lyssnat på boken ”Brevbäraren i Lizzanello” av Francesca Giannone. En bok som jag gillade.

Jag har även lyssnat på Mia Parneviks självbiografi ”Leka livet”. Den var ungefär så som jag trott att den skulle vara, varken bättre eller sämre. Jag tycker att Mia är en härlig person, så boken var läsvärd tycker jag.

 

Dagens citat:

Ditt skvaller kan vara någon annans djupaste sår. Var alltid snäll.

Ha en härlig tisdag, och ska ni ut i trafiken så kört ”grannt”.

Kram Annika

Vinterbaden på ingång och några boktips. Läs mer »

Kanske höstens härligaste morgon

6 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Så kom den där ljuvliga dagen som alltid brukar infalla på hösten. Den där, som är den allra vackraste av dem alla.

Jag var ledig, och passade på att skutta ur bingen riktigt tidigt för att hinna njuta så mycket som möjligt av min fridag. Det var fortfarande ganska mörkt när jag kom ner till bryggan. Men i mina gömmor fanns marschaller, så det blev alldeles extra stämningsfullt vid morgonbadet.

Efter mitt uppfriskande bad satt jag en god stund och såg dagen gry.

När min termos med ingefärsteet var uppdrucken och solen hade börjat stiga upp över trädtopparna, då var det dags för mig att packa ihop och ge mig vidare på min morgontur.

Jag tror att just den här morgon så visade ”Moder jord” sig i sin ståtligaste höstdräkt.

Jag hade bara hunnit en liten bit bort då jag hörde glada röster och våta plaskande. Det var tydligen fler än jag som ville passa på att ta sig ett morgondopp.

På andra sidan sjön kunde jag höra hur några morgonpigga fiskarna gav sig ut i de små vita roddbåtarna. Gång på gång så stannade jag och bara förundrades över hur väldigt vackert allting var den här morgonen.

Jag gick saktare och saktare genom skogen, allt för att verkligen hinna njuta så länge som möjligt. En sådan här dag ville jag bara var ute.

Alltså, den där första veckan i November har verkligen fått ett oförskämt dåligt rykte. Många gånger har jag förundrats över naturens skönhet vid just den här tiden.

Dagens citat:

Den som tror att fallna löv är döda har aldrig sett dem dansa en blåsig dag.

Ha en härlig onsdag.

Kram från mig, Annika

Kanske höstens härligaste morgon Läs mer »

Värdefulla stunder

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / / 2 minutes of reading

Hejsan

Nu när jag inte hinner ner till sjön så mycket som vanligt, så känns de få gångerna det blir av så väldigt värdefulla. Jag måste prioritera min sömn lite extra ett tag, så då går det inte ann att dra ner alltför mycket på dygnsvilan. Att ställa klockan på ringning redan klockan 03.00 betyder ju att man måste krypa till sängs redan vid 19.00 tiden på kvällen för att få ihop till sina 8 timmars skönhetssömn.

Men det har ju svängt nu, så för varje dag så kommer solen att stiga upp lite, lite senare. Sedan midsommar har solen nu blivit ungefär 4 minuter senare, och dagen har krympt med ungefär en kvart.

I förra veckan prickade jag in den här ljuvliga gryningen. En sagolik soluppgång, då jag var helt ensam vid sjön. Över vattenytan svärmade tusen och åter tusentals mätta knott eller myggor. Att de var mätta förstod jag eftersom inte en enda av dem tycktes vara sugen på blod, vilket var en farlig tur för mig.

På kvällen var det jag som stod för kvällsmaten, och på menyn stod grillade kycklingspett. Mums, så gott det blev.

Dagens citat:

Det krävs mod att tillåta sig vila och tystnad i ett samhälle där ”tusen bollar i luften” är en statussymbol.

Bara 5 veckor till min semester, och då ska jag verkligen vila och tystna … ja, vila i alla fall 😉

Må bäst.

Annika

Värdefulla stunder Läs mer »

Den här tiden mellan hägg och syren.

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Även om våren kommit med stormsteg nu så är det ändå ganska kallt på nätterna. En tidig morgon förra veckan så var det på vippen att vi hade frost här i Gyllebo.

De flesta träden är utslagna nu, utom kanske de stora ekarna. Även träslaget asp låter alltid vänta på sig. Min pappa brukade säga att aspen var ett tråkigt träd, den slog ut sist på våren och så tappade den sina blad först på hösten. Mest naken alltså, av alla träslag. Var det något som han var specialist på, min pappa, så var det ju träd.

Just nu är doften i skogen alldeles extra ljuvlig. Häggen står som bäst i blom, och det är en växt som jag tycker mer och mer om för varje år.

Även ramslöken har nu slagit ut, och jag tycker nog att dess blommor är vackrare än vad bladen är goda. Men det är jag det, och jag kan inte låta bli att tycka att ramslöken blivit en aning för upphajpad de senaste åren.

Den härliga förmiddagen då jag var ute med hundarna så sken solen från en klarblå himmel och vattnet i sjön var så blått och stod i fin kontrast till den limegröna bokskogen.

Morgonen var fantastiskt vacker, och ändå mötte vi nästan inte en kotte där i skogen. Mig gjorde det inget, jag njuter gärna av hela den här härligheten på egen hand.

Dagens citat:

Om du vill känna dig rik, räkna det du har som inte kan köpas för pengar.

Allt det som man inte kan köpas för pengar är nog ändå det bästa vi har.

Kram Annika

Den här tiden mellan hägg och syren. Läs mer »

Med ögon känsliga för grönt

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Efter några arbetsdagar igen så vaknade jag igår upp med en rejält jobbig huvudvärk. Tack och lov så får jag inte migrän så ofta numera, men ibland slår den ändå till. Det var inget annat att göra än att ta en tablett och börja dagen i stillhet. När jag var ung så kunde jag få migrän ganska ofta. Den kom alltid på mina lediga dagar, det där slog ju aldrig fel. Alltid när det stod roliga saker i kalendern så fick jag ont i huvudet. Jag minns hur min pappa då försökte trösta mig med att det skulle minska när jag blev äldre… Ja, han hade ju haft lite rätt ändå.

Förra helgens grönska

Här på bloggen får det idag bli lite härliga bilder från förra helgen. Kanske var det just det veckoslutet då Gyllebos bokskog stod som allra vackrast i sin limegröna skrud. Det där gröna ljuset som blev i skogen då, det var nästan bländande för ögonen, ungefär som i den vackra visan ”med ögon känsliga för grönt”.

De där första dagarna när bokens blad är nyutslagna och de nästan är lite fuktiga som en nykläckt kyckling, de dagarna är helt magiska!! Som barn älskade jag att vara ute i allt det gröna och jag minns hur vi ungar aldrig ville gå in utan vi åt oss mätta på de skira bokbladen istället för att gå in på lunchen.

En av våra grannar har varje vår en helt underbar gullvivsmatta i sin trädgård. Jag kunde inte låta bli att stanna och föreviga den när jag passerade.

Trots att våren varit väldigt torr och nederbördsfattig så blommade kabblekan frodigt i våtmarken intill sjön. Den här blomman tycker jag alldeles extra mycket om. Jag blir alltid så glad när den gula blomman lyser upp så här tidigt på våren. Vitsipporna sjöng på sista versen som alltid när skogen mörknar av bladverken.

Dagens citat:

Börja med att göra det nödvändiga, därefter det som är möjligt att göra och plötsligt gör du det omöjliga.

Allting börjar med ett enda första steg…

Kram Annika

Med ögon känsliga för grönt Läs mer »

En yogadag i Malmö och en vacker gryning.

4 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Förra lördagen var en dag som jag längtat efter hela våren. I min kalender stod en Malmötur tillsammans med min härliga badkompis. Sedan länge hade vi bokat in oss på ett par yogaklasser på Kockums Fritid. Det var en underbart vacker vårdag då vi steg på tåget i Gärsnäs. Först på agendan stod ett pass med ”wim-hof andning”. Tekniken bygger på en andningsteknik som påverkar kroppens autonoma nervsystem och immunsystem. Tekniken lär  öka fysisk och mental prestation och är utvecklad av ”Wim Hof – the iceman”. Efter det var det en yogaklass med klangbad.

När yogan var slut så tog vi en tur upp mot Lilla Torg där vi delade på en nathos och tog vars en kall öl. Malmö visade sig verkligen från sin bästa sida och vi njöt för fullt.

Morgonen efter möttes vi i ottan vid vårt ”Pippiträd” i skogen för att hinna njuta av soluppgången och ett härligt dopp.

Den andningsteknik vi tränade på dagen innan sägs ge bättre motståndskraft mot stress och kyla. Nu är vi ju lite rutinerade vinterbadare sedan tidigare, och med hela 12 grader i vattnet, så var det ju inte direkt något kallbad att tala om den här morgonen.

-ganska kvalmigt faktiskt, som Tina skrattande sa…

Morgonen var fantastiskt vacker och en rolig fågel kom och hälsade på oss på bryggan. Vippande och gungande stod den där på kanten en lång stund och spejade ut över vattnet. Över sjön ekade vårens första ko-ko, det var ljudet av en morgonpigg gök.

Det var en stilla och magisk morgon, en sådan som vi upplevt så många gånger, men aldrig någonsin tröttnar på.

Innan vi hann blinka så var det dags att packa ihop och ge oss hemåt igen för att ta tag i dagen med andra göromål. Tina på sitt håll och jag på mitt.

Dagens citat:

Man behöver inte ändra vem man är för någon annans skull, men man kan ge det till sig själv, att bli den man vill vara.

Ha en fin dag.

Kram Annika

En yogadag i Malmö och en vacker gryning. Läs mer »

Rulla till toppen