familjen

Hejsan.

I förra veckan när Andréa var hemma i Skåne några dagar, så var jag ledig från jobbet på onsdagen för att gå till ögonmottagningen igen. Tack vare det så hann jag träffa min tös lite extra den morgonen.

Vi hade bestämt oss för att gå ut i gryningen och vandra ner till bryggan tillsammans. Vädret var ganska kyligt och en tät dimma låg över sjön och hela landskapet.

Trots att det var riktigt grått och mulet den här morgonen, så var det fantastiskt vackert på något mystiskt vis.

Vid bryggan hoppade jag i vattnet och tog mig en simtur i det tolvgradiga vattnet. Efteråt drack vi vars en kopp ingefärste och lyssnade på vårens alla underbara ljud.

Bokskogen hade så sakta börjat grönska alltmer och det var så fint med allt det ljusgröna ihop med det gråa vädret.

Längs med stigen lyste fortfarande vitsipporna upp i allt det gröna.

Dagens citat:

När tjälen släpper. Plocka upp lite jord. Håll i det en stund. Det är inte smuts. Det är ursprung.

Ha en fin måndag och kram Annika

Hejsan.

Det var en kall och otroligt vacker juldagsmorgon.

Natten hade varit rejält kylig och på sjön låg ett tjockt lager is.

Jag och töserna hade laddat våra ryggsäckar med varm dryck och en ishacka. När vaken var upphackad satt vi länge på bryggan och njöt av den vackra morgonen.

Jag kan inte minnas att jag någonsin upplevt en vackrare och mer stämningsfull juldagsmorgon än denna.

På vår väg runt sjön mötte vi nästan inte en enda människa. Kanske var alla på julottan i kyrkan eller så låg de hemma i sänghalmen och trynade gott. Jag tänkte för mig själv att de verkligen gick miste om något underbart.

Snön knastrade så härligt under våra fötter och vi stannade ofta för att föreviga allt det vackra.

Aldrig har väl en frukost smakat godare än efter den här morgonen, och kanske extra gott när hela kylskåpet var fyllt med goda rester från julmiddagen kvällen före.

Sedan var det dags för lite skön massage framför braskaminen. En ganska oslagbar juldagsmorgon helt enkelt.

Dagens citat:

Att tänka det jag innerst inne vill är som att slå in en present till sig själv. Att göra det jag innerst inne vill, är som att öppna presenten.

Ha det fint och kram från mig, Annika

Hejsan.

Det har varit några riktiga höstdagar hos oss, med både dimma och gråväder. Det blir så vackert nu på hösten eftersom dimman förhöjer de mustiga färgerna. Särskilt fint tycker jag att det är vid vårt vedskjul just nu, där den lilla rönnen står alldeles överdådig med alla sina röda bär.

På bryggan börjar änderna nu att samlas om morgnarna igen. Jag har läst att de är mycket sociala av sig, och det märks verkligen när de nu slår sig ihop i stora flockar, och kommer simmande tillsammans allihopa.

I skogen är det ganska blött om morgnarna och stora trädsvampar bildar så vackra formationer. Jag är av den typen som hellre njuter av naturens skönhet, än går på jakt efter ätbara saker som svamp och bär. Den där samlargenen från våra förfäder har nog missat mig.

Jag har funderat på det här med pojkars intresse. Vad är det som gör pojkar så väldigt intresserade av fordon och maskiner? Är det för att de brummar månne? Nu säger jag inte att precis alla pågar har det som sitt intresse, men väldigt många är det väl ändå som gillar det? Ett annat intresse som jag märkt att många män har, det är shopping på Biltema…  som Stefan och Kent tex 🙂

Sist som vi var på Biltema så hade Stefan smygköpt en liten överraskning åt lille Herr Scott. En sak som han sedan gömt undan i sitt garage och som han tyckte kunde passa bra att plocka fram en regnig dag i förra veckan.

Glädjen över alla maskiner och traktorer som fyllde mitt köksgolv, det kunde man verkligen inte ta miste på. Det liksom glimmade av förtjusning i ögonen på dem båda.

Barn ska få leka med vad de vill tycker jag. Det viktigaste är att de är ute i naturen emellanåt. För frisk luft främjar hälsan tror jag.

Med rätt kläder så är det alltid härligt att vara ute, även i höstrusk!

Dagens citat:

Det är omöjligt att njuta av livet om du kontrollerar allting. Slappna av, andas och lev i nuet.

När man har en hel maskinpark i köket då måste man släppa kontrollen en smula. Och att försöka städa då, ja det är ungefär som att äta kakor när man borstar tänderna.

Ha det gott

Annika

Hejsan.

Efter tre intensiva dagar med lilla ”herr Scott”, så la sig lugnet över mig och mitt Gyllebo igen.

Jag vaknade upp till tystnaden och smög mig ner till sjön för ett dopp. Det var sagolikt, precis som alltid. Ändå fanns en strimma vemod och saknad i mitt hjärta, det blev ju så rysligt tomt och tyst i huset när Scott åkt hem. Jag tänkte tillbaka på de fartfyllda dagarna med honom som nu passerat.

Det var dagar då jag haft ett litet sällskap vid min sida precis hela tiden. En liten kompis som var med när vi vattnade blommorna i trädgården. Han var med och hittade insekter, grodor och spindlar.

Tung, tung… sa han, när han bar den lilla vattenkannan med sig för att hjälpa till med kvällsvattningen.

Allt det där hade jag tid att tänka på där jag satt på bryggan och såg solen stiga upp över sjön.

Över vattnet dansade dimslöjor så vackert i det varma morgonljuset. Det var en vemodig känsla i luften … eller nej – känslan fanns i mitt bröst…. Kanske berodde det på minnet av det fina avskedet kvällen innan, det ömsinta ”hejdå” när Scott blev hämtad för att åka hem. Fast mest berodde vemodet nog på den ständiga längtan jag har efter min dotter ♥

Som alltid när jag satt där vid sjön så tog jag upp telefonen och pratade en stund med dottern i USA. En liten ”snapchat” som hon skulle kunna lyssna på när hon vaknade ett halvt dygn senare.

För mig känns det nästan ofattbart att hon i höst kommer att komma hem igen. Efter 2,5 år kommer hon åter att stå på svensk mark. Jag kan inte tänka tanken utan att mina ögon fylls av tårar. Det är snart, men tills dess kommer jag att sakna och att längta med full styrka!

Dagens citat:

Inget ältande kan förändra det förflutna. Ingen oro kan förändra framtiden. Bara tacksamhet kan förändra nuet.

Jag känner mig så tacksam och privilegierad  för allt och alla som jag har i mitt liv. Ändå stryker ett stråk av vemod sakta förbi i hjärtat då och då. Bara den som saknat och längtat i flera år kan förstå.

Ha det fint och kram

Annika

Hejsan.

När jag vaknade upp tidigt dagen efter vår marknadsdag, så steg jag tyst upp och tassade ner till bryggan vid sjön.

Kvällen före hade blivit både lite sen och roligt intensiv. För såklart hade vi mycket att göra med alla de marknadspresenter som lille Scott hade med sig hem från marknaden.

Bilgaraget med alla sina ”tusenmiljoner” små delar byggdes ihop ute i trädgården, och jag tror nog att både Stefan och Amanda hade minst lika kul som Scott hade. De nya tofflorna åkte på och av, stup i kvarten, för ni kan väl tänka er den lyckan man känner när man för första gången äger ett par skor som man själv kan ta på sig.

Jag njöt av min tidiga morgon och kände mig extra glad över att ha hela gänget sovande hemma i våra gästsängar i Gyllebo. Jag visste att om bara någon timme skulle det komma att bli full rulle igen.

Och full rulle blev det sannerligen när gänget vaknade och kom upp en efter en. Dagen visade sig bli rejält varm och het, så det blev morgondopp i poolen före frukost.

Jag kände mig tacksam för den ensamma stund jag fått vid bryggan, men lika tacksam för det stim och stoj det blir i huset när familjen samlas.

Dagens citat:

Det händer bra saker varje dag. Vi måste bara lära oss se dem.

Jag är tacksam för de fina vardagsstunderna jag får dela med familjen. De små guldkornen som förmodligen kommer att bli de verkligt stora minnena – minnena för livet.

Kram Annika

Hej hej

Förra söndagen åkte vi på kalas tidigt på morgonen. Fast ett litet dopp i sjön hann jag med innan dess. Om jag  sneddade genom skogen och tog vägen om ”stora kohagen” hem, då skulle det gå fortare, det hade jag räknat ut. Då skulle jag hinna.

När jag drog på mig kläderna igen efter badet, så förvandlades vädret till något jag nog vill benämna som ett äkta aprilväder, även om det bara var i mitten av mars. Stora blöta snöflingor började plötsligt trillade på mina axlar, där jag satt och krängde på mig kängorna. Jag blev nästan full i skratt, så roligt det kändes att bara sitta där i det ymniga snöfallet. Det var snöflingor stora som mindre kobladdor (komockor)

Men sedan blev det fart på mig. Jag skulle ju på trettioårsuppvaktning i Tomelilla. Min uträknade genvägen var inte riktigt lika lättframkomlig som jag tänkt mig. Fast hem kom jag, och nybadad var jag ju redan. Det var bara att byta om och åka på kalas.

Där i Tomelilla hade Jimmy precis blivit firad av sin lilla familj och han satt som bäst och skulle inta sin frukost när vi kom. Lille Scott sprang glad och nymorgnad runt och tycktes gilla att det kom gäster med roliga hattar och hälsade på tidigt på morgonen.

Vi drack kaffe, åt gooood smörgåstårta och hade det trevligt. Efter en stund åkte vi vidare och gjorde plats åt alla andra som ville fira Jimmy den här dagen.

Kram och tack Jimmy med familj ♥

Dagens citat:

Livet handlar inte om att hitta sig själv. Livet handlar om att skapa sig själv.

Ha en riktigt härlig fredag och kram från mig.

Annika