Livet och trädgården efter midsommar

Lämna en kommentar / Trädgård / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hej hej
Jodå, det fanns ett liv efter midsommar. Och allting som jag inte fick tid att fixa med före den stora högtiden, det går fantastiskt bra att göra efteråt.
Som att klippa gräset till exempel.
När jag var yngre så låg jag i som en rem för att hinna allting före de olika högtiderna. Allt skulle vara perfekt till jul, påsk och midsommar. Men livet och erfarenheten har coolat ner mig betydligt.  Nu får saker och ting vara som de är tills jag har tiden att ta hand om dem.
Jag kan till och med njuta av det där operfekta. Jag kan se det vackra i sånt som förr bara gav mig en stresskänsla och ångest.
Som alla flugskitarna på mina fönster tillexempel. Förr såg jag på dem med en klump i magen och tänkte bara på att jag inte hade hunnit med allt jag borde. Nu tänker jag istället att de där flugskitarna betyder ju att det är sommar och då måste jag se till att njuta av den.
Mitt gräs klippte jag med en halvvissen midsommarkrans på huvudet och de gamla gummistövlarna på fötterna. Som alltid hade jag min trogna följeslagare med som en liten skugga. Lilla hunden Lykke.
Efter sommarens torka var det ingen vidare tjusig gräsmatta jag hade att klippa. Fast det gör inget.
Den här delen av trädgården är ännu lite i planeringsstadiet. Efter vinterns vattenskada, då vi fick gräva upp och ta hål i husgrunden, så avvaktar vi lite med hur vi ska göra i den här delen. Där är ju ingen ko på isen.
En annan sak som litegrann förfular trädgården på den här sidan är våra vänner mullvadarna. Eller de förfular väldigt mycket måste jag säga…
Stefan har börjat med en ny metod i jakten på att fånga dem. Spannar!
Jaja … vi får se hur det hela avlöper. Men hans mullvadsskrämmare med ett armeringsjärn och en aluminiumburk, den tycks inte riktigt ha fungerat. Mullvadarna lät sig inte skrämmas av skramlet.
När Stefan köpte den här tomten för 18 år sedan så var det områdets mest igenvuxna tomt. Den var så full med sly och hagtorn att det inte ens gick att ta sig in här. Det enda han då kunde notera var att det i ett hörn av tomten växte en stor vacker Sparbanksek.
Sedan dess har vi fixat lite efterhand med vår lilla täppa. Att tänka ut nya saker och projekt, det är ju det som är så himla roligt.
Jag har också märkt att jag förändras genom åren.
Numera njuter jag mer av själva arbetet än av resultatet.
Nuförtiden kan jag sätta mig ner bland ogräset och luta min rygg mot ekens stam. Där kan jag sitta och bara fylla lungorna med honungsrosens helt ljuvliga doft. Att ogräset nästan håller på att kväva hallonplantorna en bit bort, det spelar ingen roll. Det kan jag ta hand om sen, ifall jag vill och orkar.
Dagens citat:
I likhet med pusselbitar passar vi alla in någonstans – men inte alltid i samma pussel.
Vi är alla olika och prioriterar olika. Det viktigaste är att hitta sitt eget sätt för att må bra, att hitta sitt eget livspussel där allt faller på plats.
Kanske blir vi lite mer klara med vår trädgård till midsommar – nästa år då alltså. För det kommer alltid en ny högtid att sikta in sig på. Man behöver inte göra allt på en gång. Rom byggdes inte på en dag som bekant.
Ha det fint och kram
Annika
 (fotograf är Stefan Olsson)
Dela gärna
     

Livet och trädgården efter midsommar Läs mer »

En sats fläder i grevens tid

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Jo, jag fick ju smak för det här med att göra egen saft.
Och Stefan fick smak för att dricka av den hemmagjorda saften, så den ekvationen gick riktigt jämt ihop. Och det är jag såklart glad för. Hur tråkigt vore det inte att göra saker som ingen ville smaka av.
Nu hann jag precis med att göra en liten sats fläder till, innan blommorna var helt överblommade. Det blev en sats med bara fläderblom och citron den här gången. Så himmelskt god!
Egentligen har jag ingen tid att blogga den här veckan. Men det skulle ju inte funka, för i mitt huvud fylls det på med ord och meningar som måste ut annars sipprar det väl ut genom öronen på mig till slut.
Och en runda med kameran tar jag ju ändå varevigaste dag.
Så ett litet inlägg får det allt bli ikväll igen.
Och bilder på mina blommor …
Min mose brinnande buske har slagit ut med sina vita blommor. Även om den inte är fullt så stor och frodig som den brukar vara, så är den frisk och fin och vid fullt liv.
Den förargliga pantersnigeln som tog sig friheten att äta upp halva min buske tidigare i våras, har återigen synts till. Den här gången var han på väg i full fräs mot dörren som stod öppen.
Återigen har jag nu flyttat upp honom till komposten, där jag hoppas att han ska hålla sig kvar och inse att det är där han hör hemma.
Den vilda björnbärsbusken som envisas med att växa vid ena grinden intill vårt tomt, ser nu ut att få massor av bär i år. Åtminstone så är den översållad av vita blommor. Kanske kan det bli god björnbärssaft till min saftälskande make senare i sommar.
Kvällens citat får bli ett av Nalle Puh:
Människor som inte tänker ordentligt
har inga hjärnor, snarare har det grått
ludd som flugit in i huvudet
på dem av misstag.
Det har han nog rätt i den där Nalle Puh.
Nu måste jag jobba lite till för att hinna med alla roligheter som väntar på mig i nästa vecka.
Kram på er.
Annika
Dela gärna
     

En sats fläder i grevens tid Läs mer »

Midsommarafton 2018

Lämna en kommentar / Allmänt, Österlen / Av / / , , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
Jag måste ju såklart skriva lite om vår midsommarafton här i Gyllebo.
En afton med de bästa vännerna, det bästa vädret och den bästa maten – ja under de förutsättningarna så kan det liksom bara bli bäst.
Det är med en viss skam jag måste erkänner att det för mig var första gången jag var på midsommardansen på Brännebo.  Trots att jag bott i Gyllebo i 17 år … fy på mig!
Brännebo är en sagolikt vacker plats här i Gyllebo. Där har scouterna sin lilla stuga och där brukar de ha lite olika aktiviteter och firande. Saker som just midsommardans och valborgseld och sånt.
Där var så mysigt. Kaffe och hembakt kunde man köpa på platsen. Och såklart gjorde vi det för att gynna vår fina scoutkår.
Levande musik fick det att spritta lite extra i allas våra ben tror jag.
Så genuint svenskt och så mysigt.
Och minsann så fanns där en nybliven morfar i ringdansen den här ljuvliga dagen. En morfar som jag känner ganska väl. En morfar som ser oförskämt ung ut för att ha blivit just morfar.
När dansen led mot sitt slut, så återvände vi hemåt igen.
Då var det plask och lek som stod på schemat.
Så blev vi alla plötsligt så väldigt hungriga.
Jag delade ut lite uppgifter, och potatisskalningen tyckte jag att killarna skulle kunna klara av.
Såklart anslöt hunden Johnny till potatisskalargänget. Är man en kille så är man.
Så fick de även äran att sköta grillen, för just det visste jag att de var riktiga proffs på.
Egentligen finns det inget godare än just midsommarmat. Så enkelt och gott.
På vår buffé fanns även så lyxiga saker som grillad filé av både vildsvin och hjort. Så blir det när ett gäng jägare kommer ihop för att fira midsommar.
Och såklart nypotatis. Köpta på ICA, för inte vågade jag chansa och ta av mina egna. Någonting sa mig att min egen potatisodling måste stå ett litet tag till och växa till sig i sina vintunnor.
Bad och mat kräver en viss typ av aktivering. Den där aktiveringen hade Stefan förberett och pysslat med lite hela förmiddagen.
Aktiveringen bestod av en inomhusskjutbana med läktarplats.
Läktarplatsen var en enkel träbänk som han i all hast spikat ihop tidigare på dagen.
Till min stora glädje och till samtliga killars stora förvåning, utsågs ”fru Berggren” till skjuttävlingens vinnare.
Ett enda bra skott räcker. Det blir inget slöseri på ammunition om man siktar väl första gången. Och det där snacket om tur, det tror jag inte ett endaste skvatt på i alla fall…
Mormor hon kan hon!
En härlig traditionell midsommar, precis sådär som vi gillar när den är som bäst.
Tack vännerna!!
Kvällens citat:
Ät en levande groda på morgonen.
Då är man nästan säker på att ingenting värre
kommer att hända resten av dagen.
Nix, någon groda skulle jag nog aldrig få för mig att äta. Jag känner mig lite kompis med grodorna och jag vill mest bara dansa och pussas med dem.
Ha en fin kväll och kram
Annika
Dela gärna
     

Midsommarafton 2018 Läs mer »

En tidig morgonrunda.

Lämna en kommentar / Hundar och katter, Natur / Av / / , , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Hoppas ni alla mår väl efter sommarens stora helg.
Jag mår toppen och jag vägrar ägna en enda liten tanke åt att det nu vänder mot mörkare tider.
Ja, ändå skriver jag det, så alltså tänker jag väl på det lite grann.
Fast mest njuter jag. För den här sommaren – den här sommaren är ju så, så härlig.
Ikväll blir det bara ett litet inlägg med lite tankar och bilder från vår tidigara morgonrunda.
En ljuvlig morgon innan jag sparkade igång allt mitt arbete på kontoret.
På firman har vi öppet två veckor till och just den här tiden före semestern så brukar jag ha lite extra mycket att pyssla med alla papper.
Ändå har jag bokat in lite mer roligheter och äventyr än vanligt framöver. Ja, jag är kanske lite galen som tror att jag kan hinna med allt. Men livet är så kort och det finns så väldigt mycket kul att hinna med.
Och jag ska försöka ta er med på så mycket som möjligt här på bloggen. Vänta bara ska ni få se …
Men först måste jag njuta lite av lugnet och lyssna in vad mitt hjärta och min själ har att säga.
Sedan är det full fart som gäller och gasen i botten.
Kvällens citat:
Artighet är konsten att dölja sina
naturliga impulser.
Bäst är väl en skön blandning av spontanitet och vanlig mänsklig hänsyn mot varandra.
Ha en fin kväll.
Kram Annika
Dela gärna
     

En tidig morgonrunda. Läs mer »

Midsommardukning och en smak av vår hembyggd.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hemma hos mig. / Av / / , , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
Hoppas ni har njutit av den här midsommartiden. Den ljuvliga svenska midsommaren, som bara har känts så underbar.
Jag har njutit i fulla muggar. Av allt som finns runtomkring mig. Min trädgård, mina hundar och såklart min käre Stefan. Vänner, natur, mat, lugnet … sådant som jag ofta tar för givet, men som är det som betyder mest för mig!
Och som så ofta så njuter jag lika mycket av alla förberedelserna, som av själva festen.
Det här med midsommaren är ju så himla enkelt. Det blir lite som det blir, och det är ok!
Jag plockar hellre blommor än att damma. Jag jagar de finaste jordgubbarna, men upptäcker ofta att halva lådan är halvrutten i botten.
Jag skyller alltid på att jag kan få framfall ifall jag deltar i midsommarlekarna, men startar ofta min dag i joggingspåret utan tanke på underlivsbekymmer.
Jag äter mina jordgubbar med grädde som en fin dam sig bör, men vill i hemlighet bara gegga runt alltihopa till en rosa sörja.
Vet ni föresten att gubbe betyder liten klump!
…oj, nu svamlade jag tydligen iväg ifrån ämnet … dukning var väl överskriften!
I år valde jag att duka inomhus i vårt matrum.
Det är ett rum som från början var ett inglasat uterum, men som Stefan byggt om till ett vanligt isolerat rum, fast med väldigt mycket fönster och takfönster.
Alltså är det ett rum som passar ganska bra att fira midsommar i, om man nu inte vill chansa på att vädret håller tätt en hel midsommarafton. Jag chansar sällan.
-Är det där ett fågelbo som du har ovanför bordet?, undrade kvällens yngsta gäst. En liten kille på fyra, fem år.
Barn är helt underbara!!
Visst kan man väl likna min ljuskrona ovanför bordet vid ett stort fågelbo. Jag skrattade gott, och kommer nog alltid att för min inre syn kunna se en stor svart korp sitta i min krona ovanför bordet.
Lite bordsplacering satte jag dit för att det såg så gulligt ut.
Hemma hos oss får man göra som man vill, och såklart får man sitta precis som man vill också.
Såklart vill jag ha en midsommarstång på bordet.
Fast den vackraste midsommarstången av dem alla fick stå i hallen och ta emot våra gäster då de kom.
Den där midsommarstången som är ett halmarbete som min fina mamma gjort. Runt stången har hon också gjort flickor som dansar. Sju vackra flickor i en ring är det minsann.
Även om min Stefan sedan många år tillbaka är helnykter och inte dricker en droppe alkohol, så har han inga problem med att vi andra tar oss en jäkel. Så på  bordet fanns det både öl, cider och snaps. Med och utan sprit.
Förut i veckan var jag på bolaget för att handla in lite goda drycker. Både med alkohol och utan.
De har börjat med så mycket spännande alkoholfria saker nu, så ibland är det Stefan som får de goaste dryckerna i sitt glas.
Men för oss andra som är ute efter ”yrseln” så hittade jag spännande snapsar från Österlen minsann.
De jag provade var riktigt milda och goa. Rediga tösasnapsar.
Men roligast var att läsa alla välkända ortsnamnen på flaskorna.
Resten av mitt midsommarfirande får ni läsa om i ett senare inlägg, för nu tryter bloggorken. Och ni kan ju inte sitta här och läsa hela dagen heller.
Dagens citat:
Den värdinna som bjuder på för starka
cocktails får vara beredd på att hennes
krukväxter dör.
Mina växter ser pigga och glada ut, så mina gäster var nog nöjda. Men så tar vi det numera ganska lugnt på den yrsliga fronten. Kanske börjar vi bli lite mer yra och förvirrade av naturen nu, eller i alla fall känner jag mig lite mer förvirrad, smålullig och glömsk numera.
Ha en fin dag och kram på er.
Annika
Dela gärna
     

Midsommardukning och en smak av vår hembyggd. Läs mer »

Swishnumret till Camillas framgångsmarsch – MOT ALS.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 1 minute of reading
Hejsan.
Jag har nyss kommit hem från en vacker dag och en fin vandring till min kusin Camillas minne.
Vandringen MOT ALS
Eftersom många vill ha möjlighet att bidra med en slant, även om ni inte kunnat delta i dag, så kommer här ett snabbt inlägg med Swish-numret som ska användas.
Numret är alltså 123 900 04 98.
För att pengarna ska räknas till Camillas insamling så märker ni er gåva med ”Simrishamn”.
TACK!
Ett inlägg med lite fler bilder från dagen kommer här på bloggen i nästa vecka.
En varm kram från mig.
Annika
Dela gärna
     

Swishnumret till Camillas framgångsmarsch – MOT ALS. Läs mer »

Stefan och hans fot.

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Många frågar mig hur det är med min man nu egentligen.
Stefan var ju väldigt sjuk för precis ett år sedan, och det har tagit lång tid för honom att repa sig och få orken och energin tillbaka.
Det han har är en kronisk vaskulitsjukdom som hålls i schack med mediciner.
Men han mår alltså bra igen …
…om det inte vore för den där jäkelens foten.
Problemet med foten är att allt brosk är borta i leden.
Stefan själv påstår att det är till följd av fotbollen. Jag misstänker att han tycker att det hörs lite kaxigare med den förklaringen, än att säga att det är något åldersrelaterat.
Hur som helst så kan jag gott förstå att det gör ont när ben gnider mot ben.
Glädjande nog har han fått löfte om en steloperation i slutet av augusti.
Men en del orosmoln fladdrar som så ofta över våra huvuden. Sådär som det gör för alla människor såklart.
Stefan har nämligen själv försökt att tejpa ihop foten, så den ska sitta stabilare fast på smalbenet.  Helt enkelt så han ska kunna gå och greja lite som han brukar.
Nu har den där tejpen gjort att han fått ett stort, äckligt bensår också.
Så nu får fokus ligga på att få det där såret att läka tills det blir dags för operationen. Variga bensår får man inte ha då.
Jag tycker väl att han kan hålla sig i stillhet och ägna sig åt bad och stillasittande arbeten i sommar.
Nu är ju Stefan en lite mer rastlös själ och vill att det ska hända saker precis hela tiden. Han bygger ju gärna ett litet hus eller två om han har möjlighet.
Och såklart håller han på här hemma med kryckan i ena handen och hammaren i den andra.
Och det går ju inte alltid så bra. På självaste midsommarafton kom han inhaltande till mig i köket med blodet droppande från tån.
-jävla mög, nu taba ja kofoden mitt po tärna å rett po den döllie foden åsse  …..
Ja, han hade klantat till det och tappat bräckjärnet precis på stortån på den onda foten så blodet sprutade.
Ett liv med Stefan är ju alltid ett spännande liv. Och jag älskar det. Även om jag förstås inte gillar när han skadar sig.
Kvällens citat:
Inget ont om män.
De är ju det bästa vi har i den vägen.
//Maj Fant
Ha en underbar kväll och ska ni snickra. Använd nu för helvete skyddskor.
Kram Annika
Dela gärna
     

Stefan och hans fot. Läs mer »

Att minnas ett slott och en sagolik barndom.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
I veckan har jag haft ett alldeles särskilt möte. Ett möte med min barndomsvän. Min första kompis som jag spenderade massor av tid tillsammans med när jag var barn. Min granne och min vän Annelie.
Det var när de efterlyste personer som hade minnen ifrån Christinehofs slott, som jag tog mig i kragen och tog kontakt med min barndomsvän.
På det där slottet och i dess omgivningar har vi tillbringat hela vår barndom och en stor del av vår uppväxt.
Sådär långt ute i skogen hände det inte så värst mycket spännande saker, så vi fick helt enkelt se till att skapa lite action på egen hand. Och med ett helt slott som lekplats, fanns det massor att hitta på bara man hade fantasi. Och fantasi det hade vi i överflöd, så en massa bus och galenskaper hände genom åren. Förmodligen till många vuxnas förskräckelse.
På de senaste trettio åren har Annelie och jag bara setts en enda gång, och det var som hastigast på en marknad.
Nu hade vi bestäm träff för att hinna prata lite i lugn och ro, innan det var dags för oss att bli filmade med våra minnen på slottet.
På en välkänd plats för oss båda, sågs vi den här soliga dagen.
Och hon var sig precis lik. Lilla fina Annelie.
Efter en liten kaffetår tog vi en promenad runt Alunbruket. Vi vandrade på de vägar och stigar som för oss var så välkända. Stigar där vi som barn farit fram i vild fart sååå många gånger.
Att träffa en bardomskamrat efter snart trettio år är bara så fantastiskt.
Det finns så mycket som finns gömt i minnet och i hjärtat. Så mycket som vi med små skratt hjälptes åt att påminna varandra om.
Tiden sprang så fort och snart var det dags för oss att köra den korta sträckan in till slottet. Den korta vägen då vi passerade båda våra två barndomshem.
En väg som är så väldigt vacker. Allén in till Christinehofs slott.
Väl inne på slottet var det dags för filminspelning. Det där hade vi förträngt lite grann. Att ensam sitta och prata i en halvtimme om saker som man mindes från slottet, var egentligen inget vi var sugna på, men vi är tuffa och gjorde det ändå.
Först ut var jag. Och så här bakefter minns jag knappt vad jag pratade om.
De där filmerna och dokumentationerna kommer att ställas samman och visas nästa år på ett vernissage på slottet.
Det blev väl som det blev, och jag pratade om hyss och bus som vi hittat på genom åren.
När det sedan var Annelies tur att filmas, så passade jag på att smyga runt och kika lite på vårt välkända gamla slott.
Efteråt fick vi välja något att äta. Såklart hade de glass som hette Pipers glass. Och såklart hade även greve Piper själv kommit för att berätta om sina minnen. För är det någon som bör ha minnen av slottet så är det ju såklart Calle Piper.
När jag och Annelie sakta vandrade mot parkeringen tänkte jag för mig själv att Calle Piper må vara den lagfarne ägaren till det här slottet, men i hjärtat är det vårt slott, mitt och Annelies. Vårt älskade Christinehof.
Tack min fina barndomsvän. Tack fina goa Annelie för att du tog dig tid att träffas och göra det här tillsammans med mig.
Vi ses snart igen.
Dagens citat:
En vän är den som vet allt om dig och ändå tycker
om dig.
Att man går skilda vägar händer många goda vänner. Livet kommer liksom emellan och det kommer saker i vägen. Men det finns inget som är så underbart som att ses igen. Att ta det där steget och verkligen träffas. Så underbart och härligt.
Ha en fin dag och kram
Annika
Dela gärna
     

Att minnas ett slott och en sagolik barndom. Läs mer »

Bråda midsommartider.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig., Trädgård / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
(inlägget innehåller adlinks)
Ikväll har jag lite att stå i.
Jag ska klicka hem något på nätet. Något som kräver lite scrollande, lite extra prisjämförelser och granskningar. Det är något spännande och kul.
Ja, ni får helt enkelt vänta och se vad det blir till lite längre fram.
Jag vill ändå bara hinna att kika in här lite grann för att önska er alla en fortsatt härlig midsommar.
Jag hoppas att er midsommarafton blev precis så som ni önskade att den skulle bli.
Vår var fantastisk, och det blir lite mer om den i några inlägg längre fram.
Våra närmsta grannar hade också lite fest. En lite mer hejdundrande fest kan man säga. Och det tyckte våra små hundar var så väldigt spännande.
De satt liksom på första parkett och höll koll.

Nä nu måste jag koncentrera mig och se ifall jag hittar det jag söker. Det där perfekta köpet här på internätet. Det där som jag verkligen längtat efter att kunna klicka KÖP på …

Kanske det kliar lite i ert lilla klickfinger också. I så fall finns här en helt underbar liten samling pinaler som jag hade gillat att få hem i ett paket.
Alltså det är något med de här kläderna som påminner om min ungdom … slutet av 70-talet kanske??

 

This post contains adlinks from Adviral

 

 

Jeans / Topp / Örhänge / Bälte / Sko

 

Kvällens citat:
Oavsett vad du väntar dig så blir det
annorlunda.
Ett citat av Buddha. Men han menar nog inte att det behöver bli till det sämre alltid. Det kan faktiskt bli så mycket bättre än förväntat också. Ja, det förväntar jag mig alltid att det kommer att bli.
Ha det bra alla fantastiska läsare, nu måste jag klicka lite …
Kram Annika

Dela gärna
     

Bråda midsommartider. Läs mer »

Är det inte mycket jobb?

Lämna en kommentar / Allmänt, Hundar och katter / Av / / , , , , , , / 4 minutes of reading
Hej hej
Ja den frågan får jag titt som tätt.
Människor undrar om jag inte måste lägga mycket tid på mina hundars skötsel och pälsvård.
Nej, svarar jag alltid. Fast om jag nu verkligen tänker efter så är det ju klart att jag pysslar ganska mycket med dem. Allting är ju relativt och jag älskar att hålla dem fina och välskötta så jag tänker liksom inte på det som något som är arbetsamt.
Såklart kräver alla hundar att man kollar igenom pälsen, känner igenom dem efter skador, fästingar och annat. Kikar lite i öronen, lite i munnen … ja lite överallt helt enkelt. Varje dag. Men det blir det ju automatiskt, eftersom man kelar och gosar med dem varje dag.
En gång i månaden har jag skönhetssalong här hemma. Då blir det ordningen på frisyren också.
Inte för att jag är någon särskilt bra hundtrimmare. Men jag tycker att det ser bättre ut när hundarna är välkammade och klippta. Särskilt noga försöker jag vara med tassar och klor. Det är så fint med hundar som har välputsade ”fötter” tycker jag.
Beroende på väderlek och aktivitet så skiftar det ju lite hur ofta det badas och schamponeras såklart.
Men här hemma har jag ju så lyxigt så jag har ett speciellt hundbad till dem, så det är inte särskilt mycket jobb med att slänga hela gänget i badet.
En liten skymt av vårt bad kan ni kika på här.
När jag för snart 20 år sedan träffade Stefan, så undrade han om inte jag kunde klippa honom.
Jag hade bara klippt mina två terrierhundar förut, men hur svårt kunde det vara tänkte jag. Det var ju ungefär samma …
-javisst svarade jag kärleksfullt, jag har klippt … eeeh många….
Ja, med det resultatet förstod jag att jag gjorde bäst i att hålla mig till hundtrimning i fortsättningen.
Numera går Stefan på salong och klipper sina gyllene lockar, så ser jag efter de fyrbentas frisyrer här hemma.
Att sköta om sina pälsklingar är inget betungande för mig. Inte alls.
Betungande är det däremot när de inte riktigt är friska. När man märker att de inte mår bra. När de är sjuka men inte kan förklara hur de känner det.
Det där hände  med Johnny i veckan.
Han har hostat och harklat ett tag. Så plötsligt skrek han till när han böjde på nacken för att dricka. Detsamma hände när han senare skulle plocka upp en leksak från golvet.
Diskbråck i nacken var min första tanke.
Över telefonen konsulterade jag min veterinärdotter Andréa som visade på sig själv hur jag skulle undersöka hunden Johnny.
Hon böjde och tänjde på sina egna armar och jag härmade efter på hunden Johnny. Lite roat tänkte jag för mig själv, att det var ju tur för Andréa att det inte var tömning av analsäckarna hon lärde ut där över videon på Messenger …
Jag kunde inte hitta något mer fel på stackars Johnny, så i väntan på en tid hos bästa veterinären Per, så fick matskålar flyttas upp för att skona nacken.
Man tager vad man haver …
När vi så kom till veterinären så verkade nacken helt ok. Istället tror vi att det onda kom ifrån halsen. Med rejält svullna tonsiller och mycket slem i halsen kan symtomen kommit därifrån. Det förklarar ju också hans konstiga harklingar den senaste tiden.
Nu är det antibiotika som gäller så får tiden utvisa om vi gissat rätt.
Svaret på min fråga i början är:
-Nej det är inget jobb alls. Det är bara ett kärt besvär, som jag älskar.
Fast för någon som inte gillar hundar så hade det varit ett digert arbete.
Andra gillar fotboll och för dem är det inte jobbigt att ligga i soffan timme efter timme.
Vi är alla olika.
Dagens citat:
Teoretiskt sett kan män och kvinnor lära sig att
förstå varandra. Och teoretiskt sett kan man
fånga ål med lasso.
Ha en fin dag och ägna så mycket som möjligt av din tid åt sådant som du brinner för, då känns det inte som ett jobb, men försök att halvhjärtat visa lite intresse för andra familjemedlemmars hobbys också.
Jag håller i alla fall mina tummar för de där gulblåa pågarna som springer efter en rund boll på Tv:n just i dagarna. Men det är mest för husfridens skull.
Kram Annika
Dela gärna
     

Är det inte mycket jobb? Läs mer »

Rulla till toppen