Hej hej
Jodå, det fanns ett liv efter midsommar. Och allting som jag inte fick tid att fixa med före den stora högtiden, det går fantastiskt bra att göra efteråt.
Som att klippa gräset till exempel.
När jag var yngre så låg jag i som en rem för att hinna allting före de olika högtiderna. Allt skulle vara perfekt till jul, påsk och midsommar. Men livet och erfarenheten har coolat ner mig betydligt. Nu får saker och ting vara som de är tills jag har tiden att ta hand om dem.
Jag kan till och med njuta av det där operfekta. Jag kan se det vackra i sånt som förr bara gav mig en stresskänsla och ångest.
Som alla flugskitarna på mina fönster tillexempel. Förr såg jag på dem med en klump i magen och tänkte bara på att jag inte hade hunnit med allt jag borde. Nu tänker jag istället att de där flugskitarna betyder ju att det är sommar och då måste jag se till att njuta av den.
Mitt gräs klippte jag med en halvvissen midsommarkrans på huvudet och de gamla gummistövlarna på fötterna. Som alltid hade jag min trogna följeslagare med som en liten skugga. Lilla hunden Lykke.
Efter sommarens torka var det ingen vidare tjusig gräsmatta jag hade att klippa. Fast det gör inget.
Den här delen av trädgården är ännu lite i planeringsstadiet. Efter vinterns vattenskada, då vi fick gräva upp och ta hål i husgrunden, så avvaktar vi lite med hur vi ska göra i den här delen. Där är ju ingen ko på isen.
En annan sak som litegrann förfular trädgården på den här sidan är våra vänner mullvadarna. Eller de förfular väldigt mycket måste jag säga…
Stefan har börjat med en ny metod i jakten på att fånga dem. Spannar!
Jaja … vi får se hur det hela avlöper. Men hans mullvadsskrämmare med ett armeringsjärn och en aluminiumburk, den tycks inte riktigt ha fungerat. Mullvadarna lät sig inte skrämmas av skramlet.
När Stefan köpte den här tomten för 18 år sedan så var det områdets mest igenvuxna tomt. Den var så full med sly och hagtorn att det inte ens gick att ta sig in här. Det enda han då kunde notera var att det i ett hörn av tomten växte en stor vacker Sparbanksek.
Sedan dess har vi fixat lite efterhand med vår lilla täppa. Att tänka ut nya saker och projekt, det är ju det som är så himla roligt.
Jag har också märkt att jag förändras genom åren.
Numera njuter jag mer av själva arbetet än av resultatet.
Nuförtiden kan jag sätta mig ner bland ogräset och luta min rygg mot ekens stam. Där kan jag sitta och bara fylla lungorna med honungsrosens helt ljuvliga doft. Att ogräset nästan håller på att kväva hallonplantorna en bit bort, det spelar ingen roll. Det kan jag ta hand om sen, ifall jag vill och orkar.
Dagens citat:
I likhet med pusselbitar passar vi alla in någonstans – men inte alltid i samma pussel.
Vi är alla olika och prioriterar olika. Det viktigaste är att hitta sitt eget sätt för att må bra, att hitta sitt eget livspussel där allt faller på plats.
Kanske blir vi lite mer klara med vår trädgård till midsommar – nästa år då alltså. För det kommer alltid en ny högtid att sikta in sig på. Man behöver inte göra allt på en gång. Rom byggdes inte på en dag som bekant.
Ha det fint och kram
Annika
(fotograf är Stefan Olsson)