Natur – Sida 17 – Gylleboannika

Vått, grått och blötsnö

4 kommentarer / Boktips, Hundar och katter, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 14 januari, 2025 / boktips, Gyllebosjön, Molly / 2 minutes of reading

Hejsan.

Efter ett par fantastiska morgnar med sagolika soluppgångar så fick vi tillbaka det gråa och våta vädret igen.

Tyvärr så hände något missöde med mitt nya minneskort i kameran och alla vackra bilder bara försvann, ja alla utom den här ovanför. Sådär kan det vara med teknikens under. Inget att göra, jag får minnas alltihopa istället.

Morgonen efter bjöds det mest på grått och vått väder, och då funkade minneskortet klanderfritt – typiskt!

Morgonen ville aldrig riktigt ljusna och den lilla snön som fallit gjorde marken förrädiskt hal. Fast jag kände mig väldigt trygg med mina nya dubbförsedda kängor. Dyra Icebug som jag beställt på nätet, stora i storleken för att få plats med extra sulor och tjocka yllestrumpor.

Att vandra på de smala spångarna vintertid kan vara ganska riskfyllt. Nu är det väldigt många år sedan jag halkade här i Gylleboskogen och bröt min ena arm. Jag minns hur ledsen jag var den gången, inte för att armen gjorde särskilt ont, utan för att jag då skulle åka på semester till Aruba två dagar senare. Men allting löste sig, och vi fick en underbar tid borta i Karibien, trots armen i gips.

En morgon var det alldeles extra halt och vått på bryggan. Det hade kommit en massa blötsnö på natten, så jag gjorde en enkel snögubbe som kunde hålla mig sällskap vid morgonbadet.

Efter ett tag så öste regnet ner över både mig och min gubbe. Jag fick skynda mig på med kläderna och bege mig hemåt istället.

Boktips

Jag har lyssnat på en ny ljudbok. Den hette Orkidéhuset av Lucinda Riley. Det är en gripande roman som väver samman nutid och dåtid. Läsvärd.

Ett annat tips är att se den nya miniserien på Netflix som heter Genombrottet. Serien är baserad på böckerna om dubbelmordet i Linköping. Serien är verklighetsbaserad och även om inte alla detaljer i filmen är riktiga, så var den otroligt bra. Jag och Stefan såg alla avsnitten i en enda följd.

Vår lilla Molly

Idag fyller vår lilla älskade Molly hela 10 år. Jösses så fort de här åren har gått, och jag minns tydligt den där midsommaren då Molly flyttade hem till oss i Gyllebo. Jag hoppas hon får vara pigg och ha hälsan i många år till.

Grattis vår fina lilla hund♥

Dagens citat:

Jag lärde mig att jag inte behöver veta alla svaren och när jag inte vet behöver jag inte heller låtsas att jag vet.

Ha en härlig tisdag och kram från mig.

Annika

Dela gärna

Vått, grått och blötsnö Läs mer »

Vinter på Christinehof

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 13 januari, 2025 / Christinehof, Ekoparken, Österlen / 2 minutes of reading

Hejsan.

Efter en arbetsvecka på ”Luckan” så har jag det nu ledigt igen på obestämd framtid. Fast idag är det ju Knut, så idag ska julen köras ut hemma hos mig, så sysslolös känner jag mig inte.

För en vecka sedan var det trettonhelgen. Det är en skön och vilsam helg tycker jag, som inte kräver så mycket mer än vila och avkoppling. En av dagarna så åkte jag till min hembygd för att vandra och njuta av vintervädret.

Jag valde att promenera på slingan runt ekoparken, och njöt av det vintriga landskapet. Till skillnad från då jag var barn här så är nu våtmarken återställd och överallt växer olika våtmarksväxter.

Nära jag var liten så fanns det ändå ganska mycket kaveldun i trakten. En enda gång gjorde jag misstaget att plocka in dessa dekorativa ”cigarrer” och satte dem i en stor vas på mitt rum. Där stod de ganska länge och var väldigt fina… tills de plötsligt en dag bara exploderade. Då var det som om de bruna cigarrerna förvandlades till vitt frömjöl som sköts ut över hela mitt pedantiska flickrum.

Förra helgen vandrade jag förbi konstverket – ”Den onämnbara” – och i det vita vinterlandskapet så tedde den stora figuren sig inte alls lika skrämmande som då den på sommaren står skymd i grönskande buskage och liksom skyggt gömmer sig.

När jag kom fram till den plats där det numera finns en stor vattensamling med en rundad bro över, så gick mina tankar till tiden då här var ett vildsvinshägn istället. Precis här där det numera bara är vatten, så brukade de flesta grisarna hålla till. Här hade de en av sina utfodringsplatser, och här kunde man ofta träffa på svin i alla de storlekar. Även om jag tycker att det är så mycket vackrare med den våtmark här nu är, så älskar jag att ha växt upp på tiden då här var vildsvinssafari istället. Barn uppskattar spännande saker mer än det vackra.

Långt borta över backarna skymtade jag Andrarums kyrka. Den där söta lilla kyrkan som jag både blivit döpt och konfirmerad i. Jag skyndade på mina steg när jag märkte att det började skymma lite grann.

Snart var jag framme vid Trädgårdsmästarbostaden, och då var det inte långt kvar till parkeringen. Det blev en härlig trettonhelgspromenad i en välkänd miljö.

Dagens citat:

Lika lite som solen borde gömma sig bakom molnen borde vi gömma oss bakom Jantelagen.

Alla är vi väl lika unika och varje människas historia är värd att berättas.

Ha det fint.

Annika

Dela gärna

Vinter på Christinehof Läs mer »

Säsongens första vintervibbar.

6 kommentarer / Familj, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 9 januari, 2025 / familjen, Gyllebosjön, Österlen / 2 minutes of reading

Hejsan.

Nu är alla helgerna förbi och den vanliga vardagen har tagit vid. Rutiner och vanliga dagar är egentligen det som jag gillar bäst.

I förra veckan fick vi den första snön, och fick då känna på de första vintervibbarna.

En tidig morgon gav jag mig ner till sjön för att äntligen ta mig ett gryningsbad. Mina lediga dagar under julen har inte infallit med något lämpligt badväder på länge, men nu var det alltså dags.

Det blåste en svag vind som inte märktes så mycket vid bryggan. I vattnet var det drygt 3 grader och alldeles underbart.

Efter en avkopplande stund i sällskap av en massa fåglar hängde jag på mig min ryggsäck och gick upp på ”ridstigen” för att vandra genom skogen under tiden som solen steg upp på himlen.

Allt eftersom dagen ljusnade så tilltog vinden alltmer. Molnen på himlen färgades vackert rosa, och jag njöt för fullt av min lång härlig promenad.

Julklappsorm

Strax efter nyår kom de små barnbarnen hit. Med sig hade de några av sin nya julklappar. Nicolaj hade önskat sig en orm, och till hans stora lycka så var det precis vad han fick.

-han fick två stycken, upplyste Scott mig om, med en lite bitter ton i rösten. Själv hade han ju inte fått riktigt precis allt som stod på hans digra önskelista …

Efter att ha låtit ”julklappsormen” ringla runt i vårt kök så lyckades den snurra in ena hjulet i ett av mina långa hårstrån (och förmodligen någon dammtuss också), så Stefan fick ta fram lite verktyg och rensa och reparera .

När ormen var lagad så fick han packas ner i väskan för att åka med hem till Tomelilla igen. Istället ville Nico gå ut i traktorn. Han lovade att han inte skulle starta den, bara sitta i den… och så blev det.

Dagens citat:

För det som är svårt att förstå med orden finns ofta en melodi att förstå med hjärtat.

Ha en riktigt fin torsdag

Kram Annika

Dela gärna

Säsongens första vintervibbar. Läs mer »

Gråväder avslutade det gamla året.

8 kommentarer / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 5 januari, 2025 / Österlen, Vitemölla / 2 minutes of reading

Hejsan.

Först måste jag passa på att önska er alla en riktigt god fortsättning på det nya året. Och tänk, med det här nya året så kom också lite vinter och snö. Men det här inlägget ska handla om dagarna före nyår.

Det var dagen före nyårsafton och jag och Stefan rastade hundarna längs med havet i Vitemölla. Även om det mest var grått och mulet så var det en fantastiskt härlig dag.

Vi vandrade bort mot den lilla hamnen, och passerade då det charmiga badhotellet. Det där badhotellet ser precis ut som ett badhotell ska göra. Trots att jag bott här i trakten i hela mitt liv, så har jag dock aldrig satt min fot där. Kanske, kanske blir det tillfälle någon gång. För visst ser det inbjudande, gulligt och somrigt ut.

På vår lilla vandring såg vi inte till så många andra människor som var ute. Det var mest bara änder, ”ålakrågor” och en och annan svan som tycktes njuta av vädret.

I hamnen stannade vi och tittade på en båt som tydligen var till salu. Fast jag tycker nog att det får räcka med att vi har en båt i hushållet.

Det lilla biblioteket såg ut att vara stängt för säsongen, men innan man vet ordet av så är det vår igen och fiskeläget åter fullt av lässugna sommargäster.

Borta vid bäcken busade en barnfamilj och i gräset blommade de små tusenskönorna för fullt.

Vi styrde stegen mot bilen och lämnade ett ganska tyst och öde Vitemölla bakom oss. Istället kom vi hem till vår lilla sommarby, Gyllebo, som även den var ganska öde och tyst. Ja, tänk vilken otrolig skillnad det är här på Österlen, om man jämför en vintermånad med en sommarmånad.

Dagens citat:

Att drömma om en bättre tid och ett annorlunda liv har sin tid. Men det finns också något värdefullt med att ta det man har just nu och bara göra det bästa av det.

Jag önskar alla en riktigt fin Trettonafton.

Kram Annika

Dela gärna

Gråväder avslutade det gamla året. Läs mer »

Lugn och fin julafton.

2 kommentarer / Familj, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 31 december, 2024 / gårdlösa, Gyllebosjön, Österlen / 1 minute of reading

Hejsan.

Vi vaknade upp till en väldigt vacker julafton. Solen kikade fram lite då och då, vilket vi inte varit särskilt bortskämda med den senaste tiden.

Jag snörade på mig mina joggingskor och startade dagen med att springa en tur runt sjön. Det gick inte superfort, och det var förmodligen inte särskilt snyggt heller, men det kändes verkligen underbart att få upp pulsen och bli svettig och varm.

Att röra på kroppen och motionera, är ju extra härligt då man sedan ska sätta i sig en massa julmat under flera dagar.

Lagom till Kalle Anka så anlände vi hem till Låke och Gunilla i Gårdlösa. Hos dem firade vi sedan en väldigt mysig och härlig julafton med god mat, många skratt och lite sällskapsspel som avslutning.

Hunden Ronja tycktes också älska julstämningen. Dock gick tiden alltför fort och vips var det dags för mig och Stefan att åka tillbaka hem till våra egna små älsklingar.

Ett varmt tack till Låke och Gunilla för en fin och mysig julafton♥

Dagens citat:

Det är inte Tomten eller Jesus som gör julen, det är mammorna.

Nu önskar jag Er alla Ett Riktigt Gott Nytt År.

En varm kram, Annika

Dela gärna

Lugn och fin julafton. Läs mer »

Tiden gick dubbelt så fort i December.

6 kommentarer / Familj, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 26 december, 2024 / Österlen, simrishamn, Tobisvik, Vårhallen / 2 minutes of reading

Hejsan.

Vi tycker nog alla att tiden bara går fortare och fortare, och det är kanske som det ska vara. För mig tog nog den här månaden priset i snabbhet. Vi hade inte mer än hunnit tända första ljuset i adventsljusstaken förrän hela ”jul-härligheten” nästan var över…. nåja inte riktigt förstås …

Det känns nu som om det var jättelänge sedan som Andréa återvände till Kanada, och ändå är det inte mer än 11 dagar sedan vi vinkade hejdå till henne.

På mitt minneskort i kameran hittade jag bilderna från den där sista dagen hon var hemma.

Trots att vädret inte var det bästa så ville Andréa åka en tur till stranden innan det var dags att ta flyget över Atlanten igen. Vi enades om att åka till Simrishamn och strosa norrut längs med havet. Strax innan campingen fanns lite enkla träningsredskap som såklart skulle provas av systrarna.

Vinden pinade i våra ansikten och regnet hängde i luften. Fast vad gjorde det, i min ryggsäck fanns en termos med hett te och vi hade hela platsen för oss själva.

Stränderna längs med Österlen är alla så vackra, var och en på sitt vis, fast Tobisvik är alldeles speciell med sin karaktäristiska sand och vackra klippor.

Framme vid klipporna letade vi efter bästa platsen att dricka vårt te. I skydd för vinden hittade vi en perfekt plats där vi slog oss ner.

Med utsikt mot Pärlfiskarens hus och Tors gamla eka satt vi en god stund och löste livets gåtor tillsammans.

När teet var slut och kylan kröp in genom våra kläder så var det dags att återvända mot bilen igen.

På vår väg mot Simrishamn häpnades vi över några buskar som blommade för fullt. Gula blommor som inte verkade bry sig ett dugg om vilken årstid det var.

Ja, även om tiden rusar fram i ”hundranittio” nu, så känns det ganska långt till Juni månad då ”tösabiden” väntas hem igen. Kanske borde jag snegla på en Kanadaresa igen… kanske…

Dagens citat:

En gång föddes du. Oändligt värdefull. Enastående unik. Resten är detaljer.

God fortsättningen på julen och kram från mig, Annika

Dela gärna

Tiden gick dubbelt så fort i December. Läs mer »

En snöfattig jul står för dörren.

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 23 december, 2024 / Gyllebosjön, Kallbad, Österlen / 1 minute of reading

Hejsan.

Det räcker med att kika litegrann på den kommande väderprognosen för att förstå att julen här på Österlen inte kommer att bli ett endaste dugg vit. Det är ingen snö i sikte det här året i alla fall.

Som tur är fick vi lite, alltså pytte-pyttelite vinterkänsla på Luciamorgonen.

Jag och en vän hade planerat in ett Luciabad på morgonen, och det var då som det ”florsockertunna” snötäcke föll över oss och över Gyllebo. Vattnet var lite drygt 3 grader och vårt morgonbad var rivigt uppfriskande.

Ovanför oss lekte svarta fåglar omkring. Likt svarta svävande moln dansade de runt i skyn som om de alla lyssnade på samma musik. Någon musik kunde vi dock inte höra. Istället var morgonen ovanligt tyst, stilla och lugn, och väldigt stämningsfull i alla sin enkelhet.

Även om det inte lär bli någon mer riktig vinter det här året, så hoppas jag på lite is, snö och kyla nästa år. I min garderob finns ju ett par nyinköpta kängor med broddar så jag är verkligen redo!

Dagens citat:

Tre ting är skrivna med osynligt bläck på alla barns önskelistor. Varma leende, snälla samtal och nyktra blickar.

Det kanske inte blir en vit jul, men en nykter jul kommer det att bli hos oss.

Ha en fin Lillejulafton.

Kram från mig, Annika

Dela gärna

En snöfattig jul står för dörren. Läs mer »

En magisk morgon och ungtupp till middag.

8 kommentarer / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 18 december, 2024 / Klammersbäck, Norra stranden vid vitemölla, Österlen, Vitemölla / 2 minutes of reading

Hej

I förra veckan fick jag och Stefan en sagolik morgon med våra hundar på Vitemöllas norra strand.

När vi stannade bilen på parkeringen så hade solen ännu inte kommit upp. Himlen var varmt rödfärgad och luften frisk och skön. Inte en kotte var ute mer än vi.

Vinden kändes frostig och kall mot ansiktet, och våra tre hundar verkade njuta i fulla drag. Lyckliga virvlade de omkring och skällde och åt frusen tång om vartannat.

Vi vandrade bort mot Klammersbäck. Ute över havet rullade en tjock dimridå in över vattenytan. Det såg ganska fantastiskt ut när man såg dimbanken som en vägg i horisonten.

Dagen ljusnade alltmer och vi gick över strandängen tillbaka.

Hundarna fick fullt upp med att sniffa efter vildkaniner. Lilla Penny verkade ha full koll på var i buskar och snår de hade sina bon.

Morgonen var så fantastisk, något alldeles extra!

På hemvägen passerade vi ”Svarte sten”, där storskarvarna satt sida vid sida och luftade sina armhålor, sådär som är så typiskt för dessa ”ålakrågor”.

Vi fick en så himla mysig dag, som vi avslutade med ungtupp och lite rödvin. (ja, Stefan drack någon dricka från Kiviks musteri förstås)

Dagens citat:

Vishet är att kunna släppa något man vill ha för stunden för att kunna nå något man vill ha i längden.

Jag önskar er alla en fin onsdag.

Kram Annika

Dela gärna

En magisk morgon och ungtupp till middag. Läs mer »

Innan jag hann blinka så var hon borta igen.

6 kommentarer / Allmänt, Familj, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 16 december, 2024 / familj, Gyllebosjön, håris, Österlen / 2 minutes of reading

Hej hej.

För två veckor sedan dök hon upp här hemma som en storm. Hon for runt bland familj och vänner med sin energi. Hon grep tag i allt och alla, men innan jag hann förstå vad som hände, var hon borta igen.

Ja, ungefär så känns det varje gång min äldsta dotter Andréa hälsat på här hemma.

Mysigaste stunden med min dotter, det var nog när hon steg upp tillsammans med mig för att följa med ner till bryggan. Det blev en fin stund då det bara var hon och jag, en gråmulen morgon i förra veckan.

I sjön simmade en stor flock vita svanar och vi hade tagit med oss lite varmt att dricka som vanligt.

På hemvägen upptäckte vi att det bildats lite håris på sin ställen. Håris är ett lite ovanliga fenomen som händer när förhållandena mellan temperatur och fuktighet är helt rätt och det då finns precis rätt träslag som är i en förruttnelseprocess.

På ett annat ställe hittade vi en ”geotag” som vi var tvungna att inspektera lite noggrant.

När vi kom hem så pysslade jag ihop en liten enkelt krans till dörren. Alla mina halmstommar var spårlöst borta (jag tror att Stefan ”gått bananas” och haft lite för stor städiver ), men det fick bli en hjärtformad och lite tunnare enriskrans det här året.

Den här vanliga och lite långsammare dagen var nog den bästa tillsammans med min dotter.

Nu landar hon snart i Vancouver igen och livet fortsätter sin gilla gång för oss alla. Men för varje avsked och för varje ”hejdå”, så känns det som om hon tar en liten bit av mitt hjärta med sig. Jag är så glad för dagens moderna teknik, ändå har vi inte mycket kontakt när hon är där borta på andra sidan jorden. Hos henne är min natt hennes dag, och tvärtom, dessutom jobbar hon så märkliga tider att jag inte riktigt förstår hennes schema som inte har några egentliga tider. Men är hon lycklig så är jag det med, såklart♥

Dagens citat:

Det är klokare att gå sin egen väg än att gå vilse i andras fotspår.

Kram Annika

Dela gärna

Innan jag hann blinka så var hon borta igen. Läs mer »

Efterlängtad och jetlaggad.

6 kommentarer / Familj, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 9 december, 2024 / familjen Gyllebo, Österlen, Stenshuvuds nationalpark / 2 minutes of reading

Hejsan.

I måndags kom hon äntligen hem till Sverige – hon, min efterlängtade dotter Andréa.

Hon blev hämtad i Malmö efter många timmars resa, och på kvällen blev hon ”hitlevererad” tillsammans med två små glada pojkar.

Tänk så mysigt det känns att få rå om sina nära och kära sådär lite extra, när man inte träffats på länge. Pojkarna var båda så fina i sina nya Canadatröjor som de fått av sin moster. Lite småhungriga var de alla då de kom, så vars en macka satt fint.

Ganska snart blev min ”Kanadaunge” så himla trött. Jetlagen slog till med full kraft och både hon och lilla hunden Lykke somnade sött framför braskaminen. Även pojkarna fick byta om till pyjamas, så det var fritt fram för dem att somna i bilen, när de åkte tillbaka till Tomelilla igen.

Nästa dag for vi till Stenshuvuds nationalpark för att njuta lite av frisk luft och ”traditionell skånsk vinter”, dvs dimmigt, regntungt och någon plusgrad.

Men en tur till havet är alltid lika härlig, oavsett om himlen är grå eller blå!

Vi strövade längs med havet och njöt av lugnet. Småhundarna pinnade glatt på vid våra fötter. Egentligen var det bara hunden Lykke som var en aning missbelåten när hon insåg att det inte var jag som höll i hennes koppel.