Natur – Sida 17 – Gylleboannika

Som en mjuk pastellmorgon

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 11 mars, 2025 / Gyllebosjön, Österlen / 2 minutes of reading

Hej.

Vilken fantastik morgon vi bjöds på i lördags. Min första tanke var att ta lite extra sovmorgon, så jag skulle vara utvilad och pigg inför kvällens äventyr. Men så vaknade jag ändå riktigt tidigt, och då kunde jag inte låta bli att ge mig ut mot sjön.

När jag steg ut genom dörren så var det ännu ganska mörkt, men på himlen kunde jag ana att ljuset strax skulle vara på väg.

Sakta fick himlen en vackert pastellfärgad nyans. Vattnet höll 4 grader och det var nästan helt vindstilla och tyst. Plötsligt fylldes tystnaden av kacklande läten och plaskande fötter. Det var de vilda änderna som kom sättande från åsen för att dyka som busiga ungar ner i vattnet och paddla fram längs vattenytan.

Efterhand som ljuset kom, så lyfte gässen i olika flockar för att flyga ut över betesmarkerna och äta sig mätta och feta under dagen.

Det var en riktigt vacker morgon som bara skvallrade om hur fint vädret skulle komma att bli. Och nog blev det härligt alltid, för senare på dagen satt vi ute på verandan iklädda bara t-shirt och njöt av årets första riktiga värme.

På hemvägen möttes jag av Stefan och hundarna, som var ute på sin första morgonrunda. Bästa gänget att möte efter morgonbadet.

Dagens citat:

Som död kanske man kan njuta av döden, men så länge jag lever så tänker jag njuta av livet.

Det blev en fantastisk lördag, med bästa vädret och en kväll som avslutades med finaste ”Luckan-kollegorna” i Malmö på Utmaningarnas Hus. Det blev årets första vårdag en vecka in i mars månad – och det hör väl inte till vanligheterna.

Må gott.

Annika

Dela gärna

Som en mjuk pastellmorgon Läs mer »

Blåsippor aldrig snuva få

4 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 9 mars, 2025 / blåsippa, Hällevik Kivik Österlen, Österlen, Stenshuvuds nationalpark / 2 minutes of reading

Halloj

En dag i mitten av veckan åkte jag till Stenshuvuds nationalpark för att kika efter årets första blåsippor. Där i parken vet jag sedan tidigare att de trivs och växer ganska rikligt på sina ställen.

Vädret var helt fantastiskt och temperaturen visade på hela 15 grader. Det var ju inte så konstigt att de små gulliga blåsipporna verkade ploppa upp överallt som nymornade stjärnor i blått.

Här i Skåne är blåsippan fridlyst. Blommans frö sprids ofta av myror som lockas av en näringsrik oljedroppe på fröna.

Förr i tiden användes blåsippan inom folkmedicin för att bota leverproblem. Dock ska man nog vara försiktig med detta, då den även är giftig och kan orsaka hudreaktioner.

I svensk folktro ansågs blåsippan vara ett tecken på att vintern var slut, och dess blomning gjorde den till en symbol för livets återkomst. Vissa trodde att blåsippan hade en skyddande kraft , och i äldre berättelser sades det att älvor och skogsväsen dansade kring blåsippan i skymningen. För mig påminner blomman så mycket om barndom, då min mamma älskade dem och vi hade en blåsippsbacke ett stenkast från mitt föräldrahem.

Jag fick en helt ljuvlig tur i nationalparken. Solen sken från en klarblå himmel och uppe ovanför trädtopparna skränade de nyanlända tranorna hoppfullt. Våren kändes i den stunden ohejdbar.

Ännu kan man njuta länge av de fina små sipporna i parken, och för varje dag så ploppar det säkert bara upp fler och fler. Efter hand så kommer även vitsipporna och gulsipporna att samsas där, men det dröjer lite. Blåsippan är alltid först ut, kanske för att den är tuffast och aldrig får snuva.

Dagens citat:

Jag önskar att vi kunde komma ihåg att vi är i samma lag. Vi är alla i samma lag. Det finns inget ”vi mot dem”. Det finns bara ….oss.

Ha en härlig söndag.

Kram Annika

Dela gärna

Blåsippor aldrig snuva få Läs mer »

Det var som igår.

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 8 mars, 2025 / Gyllebosjön, Kallbad, Österlen / 2 minutes of reading

Hej hej

Så satt vi där igen, sida vid sida, och det kändes precis som om det var igår…

Under pandemiåren, när jag jobbade hemma på kontoret och min vän bodde mycket mer här ute i Gyllebo, då sågs vi nästan varje morgon. När vi nu åter satt där på ”vår brygga”, så kändes det som om tiden stått stilla och det var alldeles nyss som vi tog ett dopp tillsammans.

Morgonen var fantastiskt vacker. Vattnet var kallt och en måttlig vind från nordväst blåste över sjön. Med åsen bakom ryggen fick vi ändå lä och ganska vindstilla vid bryggan.

Vi drack te, ingefärsshot och vi knaprade i oss nötter. Vi babblade på om livet, vi skrattade, vi ventilerade världsläget och krämporna, vi pratade om träningen och mycket mer. Men mest förundrades vi över hur himla fantastisk stunden var i just det ögonblick vi befann oss.

Trots att vi förmodligen sett samma skådespel flera hundra gånger förut, så lät vi oss häpnas över hur vacker en gryning egentligen kan vara vid Gyllebosjön.

Grabbarna

I början av veckan var jag med Amanda och pojkarna i Kristianstad. Efter det ville de allihopa följa med till Gyllebo och sova över.

Vi fick en mysig kväll och morgon, då vi spelade sällskapsspel, tittade på barnprogram och ”spisade” gamla LP skivor på min grammofonspelare. Nicolaj blev genast förtjust i skivan som heter ”Klapp och Klang”.

Dagens citat:

Nu är det mycket hemskt som händer, men kom ihåg att de flesta vi möter är våra vänner.

Ha en fin lördag. Kram kram från mig.

Annika

Dela gärna

Det var som igår. Läs mer »

Solskensväder i Vik

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 7 mars, 2025 / Österlen, vårvinter, Vik / 2 minutes of reading

Hejsan

I lördags blev det en helt ljuvlig dag. Jag och Stefan tog en tur ner till havet med hundarna.

Vi gjorde oss beredda på att vädret skulle ha lockat ut många helglediga människor, men förvånande nog så mötte vi inte alls så särskilt många soldyrkare på vår runda. Jag undrade lite vad alla människor egentligen hittade på med…

En stund satt vi och bara njöt på den välplacerade bänken strax efter Prästens badkar. En familj med en större hund passerade oss, och blev då utskällda efter noter. Vår hundtrio missar ingen som försöker smyga sig förbi dem inte. Mannen skrattade och försökte prata lite med våra hundar, men de svarade med ännu mer skällande.

Sedan strosade vi vidare på stranden. Jag grämde mig en smula över att jag inte tagit någon handduk med mig. Vattnet såg verkligen inbjudande ut, och i strandkanten där det var lä kändes solens strålar behagligt varma.

Solskensväder går före städning, så hemma fick vi fortsätta att ha dammråttor lite här och där, men det spelar nog inte någon roll om hundra år.

Dagens citat:

Mitt mål är inte längre att få mer gjort utan att ha mindre att göra.

Om man gör de där tråkiga ”måstena” lite mer sällan, så frigör man ju automatiskt mer tid för roligheter. Städa bara hälften av gångerna, så kommer man ju att ha halverat den tråkiga städningen när man kommer till slutet av livsresan och ska lämna in handduken. (och när det har blivit riktigt skitigt, sådär så det rasslar i dammsugarslangen, ja då är det ju faktiskt riktigt roligt att städa)

Ha det gott och kram

Annika

Dela gärna

Solskensväder i Vik Läs mer »

Kallt och härligt

4 kommentarer / Boktips, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 6 mars, 2025 / boktips, Gyllebosjön, Österlen / 2 minutes of reading

Hejsan.

I helgen blev det härligt badväder igen, alltså lugnt, vindstilla och ingen nederbörd. Morgonen vid bryggan var fantastisk, lite som gränslandet mellan vinter och vår.

I vattnet var det ungefär 3 grader, men när solen steg upp så fick vi minusgrader i luften. Mina våta fotsteg på bryggan frös direkt till is och såg lite roliga ut tyckte jag.

När jag gick hemåt genom sommarbyn så såg jag hur gräset i den stora hagen var alldeles vitt och fruset och det blev så vackert. Det blev en riktigt fin morgon, till skillnad mot några dagar senare. Då fick vi istället milt väder och rejält blåsigt. Även om blåsten sägs vara naturens superkraft, så föredrar jag lite kallare och lugnare väder.

I skogen där jag brukar gå när jag går ner till sjön bor en stor koloni med råkor i träden. Ibland flyger de i stora flockar över sjön i ett vilt kraxande, som om de är väldigt irriterade över att ha blivit störda så tidigt på morgonen.

Hemma på vår gata, lyste solens första strålar upp både vår och vår grannes lilla stuga. Det var så vackert i kontrast med de frostiga taken.

Boktips

Jag har lyssnat på boken ”Mellan himmel och här” av Cassandra Brunstedt. Jag tyckte ganska mycket om den här boken och jag tyckte att den påminde lite grann om ”Tranorna flyger söderut”.

Dagens citat:

Förändra inte dig själv så att andra människor ska gilla dig. Var dig själv så att rätt personer kan älska dig för den du är.

Ha en härlig torsdag.

Kram Annika

Dela gärna

Kallt och härligt Läs mer »

En solig tur på åsen.

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 5 mars, 2025 / åsstigen, Gyllebo naturreservat, Österlen / 2 minutes of reading

Hej hej

Trots att vi fick ganska kalla vindar och någon minusgrad igen, så fanns det mycket som kändes som vår i luften.

Att sitta inomhus när fåglarna börjar sjunga vårsånger och solen strålar, det kändes inte särskilt lockande. Jag tog med mig hundarna på en liten runda ut på Åsstigen. Det är en liten fin vandringsslinga som ligger lite väster om sjön och som är mer kuperad och backig.

På den här slingan, som bitvis går uppe på en ås, brukar det inte vara lika mycket människor som vandrar. Men naturen här är väldigt vacker, och när alla vitsippor börjar blomma så blir här helt sagolikt vackert.

Ännu dröjer det dock ett tag innan några vitsippor kikar fram. Annat är det med snödropparna. Hemma hos mig blommar de nu för fullt.

Vet du förresten att det finns över 2.500 namngivna snödroppar, men botaniskt sett lär det finnas ungefär 20 vilda arter. Hur i herrans namn kan man se skillnad på dem alla?

Förutom snödroppar så kikar även vintergäcken upp som små gula solar bland fjorårslöven. Det är så härligt.

Ett annat gulligt vårtecken är när grannarna är ute med sina rullatorer och promenerar i solgasset.

Dagens citat:

Jag har en enkel syn på livet. Håll ögonen öppna och lev på.

Och har man tur så får man bli riktigt gammal och då kanske också bli utrustad med rullator. Det är ju en fantastisk uppfinning som gör det möjligt för de som behöver, att på ett säkert sätt kunna ta sig ut.

Ha en fin onsdag, och kram

Annika

Dela gärna

En solig tur på åsen. Läs mer »

Dagar med blå himmel

6 kommentarer / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 4 mars, 2025 / Österlen, Stenshuvuds nationalpark / 2 minutes of reading

Halloj.

Visst pirrar det till lite extra i kroppen när det blir en solig dag med en klarblå himmel.

Jag och Stefan passade på att ta en tur till havet och valde då att gå en sväng i södra delen av nationalparken. Vinden var bitande kall, och i skuggan kunde solens strålar inte riktigt mota undan minusgraderna.

Hundarna är vana vid att kunna släcka törsten i de små bäckar som rinner genom parken ut i havet. Fast snopet nog så var många av vattendragen nu frusna och inte mycket att dricka ur. Men skam den som ger sig, och nog hittade de vatten till slut

Ute i havet stod fiskarna på rad och hoppades på tur. En ensam svan höll dem sällskap för en liten stund.

En stund satt vi vid den vackert murade husväggen på ålaboden som heter ”Krivareboden”. Solen värmde förvånansvärt skönt och man kunde liksom aldrig få riktigt nog av den blå himmeln.

Blå himmel och blått hav – och extra intensiv färg är det nu vid den här tiden på året.

Dagens citat:

När vi känner oss ledsna, är vår energi kvar i det förflutna. När vi känner stress och oro är vi i framtiden med vår energi. När vi känner lycka, glädje och uppskattning är vi här och nu.

Att vara här och nu, det går att träna på! Värt att prova.

Kram kram

Annika

Dela gärna

Dagar med blå himmel Läs mer »

Hellre springa än putsa fönster.

4 kommentarer / Natur, Österlen, Träning / Av Annika Olsson / 3 mars, 2025 / Gyllebosjön, löpträning, Österlen / 2 minutes of reading

Hej hej

Efter hand som dagarna blir mer och mer vårlika så brukar suget efter att springa öka för mig.

Löpning i lugnt tempo är nog den träningsformen som passar mig allra bäst. Det kräver inte så mycket förberedelser eller utrustning. Bara ett par rejäla skor och att ta första steget utanför dörren så är man liksom igång. Dagsformen får sedan bestämma hur fort och hur långt det ska bli.

All träning där man ska packa väskan och ta bilen för att åka iväg, det blir så avancerat och det rinner till slut bara ut i sanden.

I fjor skulle jag vara extra duktig och började då med regelbunden styrketräningen här hemma i vårt gym som vi har i garaget. Men efter bara några månader slog ryggen plötsligt till igen och jag fick lägga all träning på hyllan för ett tag. Frustrerad vilade jag mig sedan i form, och genomförde, trots allt, tjejmilen i slutet av sommaren.

I år tänker jag göra på mitt eget vis och inte lyssna på en massa träningsråd. Jag ska göra det som känns bra, även om det ”bara” är att springa.

Under årets första månader har jag nu hunnit med 11 mil i löparskorna och jag har njutit av varenda sprunget steg. Även om det kanske inte är vad en sjukgymnast skulle rekommenderat så gör jag som jag tycker känns bra.

Stefan fick träna sitt gäddhäng på armarna med fönsterputsning, så kutade jag en runda runt sjön. Det var bästa arbetsfördelningen jag kunde tänka mig.

Våra hundar vet exakt vad som gäller när springskorna kommer fram. De vet att de måste stanna hemma och vakta huset när jag snörar på mig skorna.

Att kunna njuta av naturen och allt härligt som finns runtomkring, samtidigt som kroppen får motion, det är ju ren och skär bonus det. Och att sedan komma hem till nyputsade fönster, ja det är ju som att få rena högvinsten :-).

Dagens citat:

Fortsätt springa, du är bara trött!

Det är bättre att göra något än inget, och när man börjat med det där ”något” då är man ju igång! Vasaloppsstarten på TV igår, fick mig att få så mycket energi att årets första springmil avverkades på 75 minuter, så det finns hopp för att pressa tiden något till tjejmilen…

Ha det gott. Kram kram

Annika

Dela gärna

Hellre springa än putsa fönster. Läs mer »

Mödan värd, och vår ”suris”

6 kommentarer / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 28 februari, 2025 / Hällevik Kivik Österlen, Stenshuvuds nationalpark / 2 minutes of reading

Hej hej

En tidig morgon som var mödan värd.

Min tidiga morgon i nationalparken, då när jag såg soluppgången vid den lilla fyren, fortsatte med en härlig promenad tillbaka till Hällevik.

Även om solen var på väg upp, så var det ganska mörkt inne bland träden när jag vandrade längs med stigen ner till Hällevik. Hälleviks kås är en av de vackraste platserna som vi har på Österlen, tycker jag. Den är både fotograferad och avmålad av många människor.

Den här tidiga februarimorgonen var kåsen frusen och solens första strålar gnistrade så vackert i isen.

Egentligen tycker jag att platsen är som allra finast på sommaren, då när Mats har sin gamla eka förtöjd vid kanten i kåsen. Fast den här morgonen var också helt magisk och att uppleva allt det vackra är verkligen värt mödan av att stiga upp tidigt i ottan.

Vår suris

Hemma hos oss bor nog världens suraste katt. Vår Judith är inte bara arg och fräser på våra hundar, hon är arg på oss alla i familjen och hela katten utstrålar missbelåtenhet. Trots sitt dåliga humör så ligger hon gärna på mitt skrivbord och låter sig klappas på huvudet en liten stund.

Dagens citat:

Livet kan gå upp och ner, men oavsett vad så går det alltid framåt.

Ja, jisses vad det går – nu är det redan fredag igen, och en ny månad ligger och väntar.

Ha en fin fredag.

Kram Annika

Dela gärna

Mödan värd, och vår ”suris” Läs mer »

Gryning vid den lilla fyren.

6 kommentarer / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 25 februari, 2025 / lilla fyren, Österlen, stenshuvud nationpark / 2 minutes of reading

Hejsan.

En vacker morgon i förra veckan hade jag bestämt mig för att möta dagen vid havet.

Jag packade min ryggsäck och for iväg till Stenshuvuds nationalpark. Jag parkerade vid parkens norra sida och gav mig av ut i mörkret. Mitt mål var att se soluppgången vid den vita gulliga fyr som ligger vid foten av berget. Men att gå dit i mörker kan vara lite trixigt på sina ställen, så det gäller att hålla tungan rätt i mun och gå försiktigt på den steniga stigen.

Efter ungefär en kilometer så nådde jag fram till den vita lilla fyren. Jag klättrar försiktigt ner på stenbumlingarna som ligger runtomkring och hittade en bekväm sittplats där jag kunde bre ut mitt varma sittunderlag i ull.

Morgonen var rejält kall och kylig, men helt magiskt vacker. Jag hade tagit med mig en termos hett te som värmde gott där jag satt och väntade på solen.

Den vackra fyren står idag enbart där som ett historiskt minnesmärke och som en påminnelse om platsens sjöfartshistoria. Den lilla vita fyren lär vara byggd någon gång i början av 1900-talet, och ljuset på den drevs då i början med gas. Senare tog elektriciteten över, men numera är fyren släckt. Till min glädje kunde jag notera att den nu var ommålad sedan jag var här förra gången.

Så dök den då upp, på exakt utsatt tid, den orangefärgade solen. Ja, egentligen är det ju inte solen som stiger upp utan jorden som snurrar nedåt, men fint var det. Och det är alltid lika fascinerande att se hur fort det går när solen kikar upp över horisonten.