Annika Olsson

Säsongens första isvak.

Hejsan.

Med snön så kom också det riktigt kalla vintervädret. Till vår förtjusning (min och min fina badkompis Tina) så var det äntligen dags för säsongens första isvaksbad.

Trots den ihållande kylan så var det en ganska tunn isskorpa som det gick lätt att knacka hål på.

Jag får ofta frågan, ifall jag inte fryser när jag badar på vintern. Nej, det kan jag faktiskt inte säga att jag gör. Såklart är det kallt, riktigt kallt, men jag fryser aldrig så att jag huttrar eller skakar av köld. Såklart handlar det om att vara väl förberedd och uppvärmd innan, och så gäller det att ha rejäla vinterkläder och gärna någon varm dryck att njuta av efteråt.

Att hälsoeffekterna av kallbad är goda, det verkar forskarna bli alltmer överens om. Och jag kan verkligen intyga om att det händer något riktigt positivt i hjärnan efter ett uppfriskande dopp.

När jag badar på vintern så är jag kvar i vattnet i ungefär 1-2 minuter, vilket jag tror är det som är mest lagom för mig.

En intressant lista på vad som händer i kroppen hittade min kompis för ett tag sedan:

För att klara kylan så krävs det också att man äter fett, åtminstone om man är en liten fågel. Nu när det varit så kallt, så har vi hängt ut extra många talgbollar till våra småfåglarna. Och bästa talgbollarna hittar man på ”Luckan” (Brösarps lokalförening), där kan man köpa dem i storpack, utan det där förhatliga plastnätet runtomkring.

Och som alltid när vintern kommer på riktigt så får vi påhälsning av favoritfågeln – domherren. Ack så vacker!

Dagens citat:

Vi får passa på att njuta nu, för snart vänder det och dagarna blir längre och ljusare igen.

~Tina Thornberg~

Att kunna njuta av den tiden som är – alltid – gör varje dag angenäm.

Kram Annika

Säsongens första isvak. Läs mer »

Den efterlängtade snön.

 

 

Hejsan.

För precis en vecka sedan så kom den äntligen – den efterlängtade snön. Ivrig som ett barn plumsade jag ner till sjön, undertiden som stora flingor föll från himlen.

Jag förstår såklart att alla inte tycker om när det är mycket snö eller halt på vägarna. Men jag själv har aldrig varit orolig av mig eller tyckt att det är så hemskt att köra när det snöar. Då har jag betydligt mer respekt då det är underkylt regn till exempel. För mig känns det mer förrädiskt och lurigt när det hala inte syns, särskilt om jag kör där det är mycket annan trafik, som i en storstad. Men vi är alla olika, och jag älskar snö och vinter och njuter av det när det äntligen kommer.

Min man, Stefan,  brukar också gilla vinter och snö i vanliga fall, fast i år har han inte riktigt varit i form. Med tunga steg gick han ut till traktorn och plogade undan lite runt huset innan han flåsande återvände in till sin soffa igen. Som tur är verkar han i skrivande stund må en aningens bättre.

Snön gör också att vår lilla röda stuga blir extra fin tycker jag.

Några jag dock varit lite orolig för, de var de två hästarna som gick kvar i den stora hagen. Jag tyckte allt att de såg en smula olycklig ut och även lite vilsna när hela deras värld förvandlades till ett vitt fluff. Som tur var så blev de hämtade för ett ett par dagar sedan, och jag hoppas att de nu har fått det varmt och skönt.

Sakta kunde jag se hur vattnet i sjön förvandlades till något som mer och mer såg ut som is-flush… (osäker på om det ens heter så), men som en blandning mellan vatten och något trögflytande is-sörja.

Eftersom det är så sällan som vi får uppleva snö och härligt vinterväder här på Österlen så kan jag inte låta bli att njuta så mycket det bara går av det. Hemligheten enligt mig är riktiga kläder – ett varmt underställ, varma strumpor, rejäla vinterskor, mössa och vantar – först när man är ordentligt klädd – då kan man njuta fullt ut.

Dagens citat:

Ett huvud fullt av oro har ingen plats för drömmar.

Att oroa sig över vädret är ju helt meningslöst – det blir ju som det blir i vilket fall som helst.

Ha det fint.

Kram Annika

Den efterlängtade snön. Läs mer »

Rimfrost och minusgrader.

Hej hej

För en vecka sedan sjönk temperaturen rejält och vi fick många minusgrader. Hemma visade min termometer på  minus tolv när jag gick ner till sjön på morgonen. Runt om på alla träden hade rimfrosten lagt sig så vackert på varenda liten gren och kvist.

På bryggan var det snorhalt och att ge sig ut där kändes litegrann som ”Bambi på hal is”.

I sjön vid slottet låg alla gässen, som om de ville njuta lite extra av att vattnet ännu inte frusit till is.

För någon is hade det ännu inte blivit på sjön. Vattentemperaturen låg ju fortfarande på hela tre grader.

På en sida på facebook såg jag att någon undrade om det fanns is på sjön så han skulle kunna pimpla. Jag log lite roat för mig själv och tänkte skriva att det kunde kanske fungera om han vore Jesus och behärskade att gå på vatten. Men sådär skrev jag förstås inte, för man ska vara hövlig i sina kommentarer. Jag upplyste istället försynt att det nog inte var att tänka på under de närmaste dagarna.

En annan kall morgon åkte jag med Stefan för att fylla på foderautomaten på jaktmarken och för att hjälpa till att tömma minneskortet i åtelkameran. I Kivik var det så vackert i hamnen att jag var tvungen att knäppa några snabba bilder.

Extra fint var det att komma ut i jaktstugan i skogen och få se alla de troféer som min pappa Kurt skjutit under sina glans dagar, som skogvaktare och jägare. Dessa horn har fått flytta dit ut, som ett arv till svärsonen hans. Naturligtvis känns det fint att de nu sitter i den där i den lilla jaktboden och minner om honom ♥.

Jag fixade med kameran och Stefan fyllde på foderautomaten innan vi körde vidare.

Dagens citat:

Livet är allt bra ironiskt ändå. Det krävs sorg för att veta vad lycka är. Det krävs oljud för att uppskatta tystnaden. Det krävs saknad för att förstå vikten av någons närvaro.

Önskar er alla en ny fin vecka.

Annika

Rimfrost och minusgrader. Läs mer »

Vintern kom och vi började mata småfåglarna.

Hejsan.

För ungefär en vecka sedan slog vintern till och vi fick rejält kallt. Eller kallt och kallt… när temperaturen sjunker ner till minus tio grader här i Skåne, ja då tycker vi allt att det känns ganska kallt här. Kanske är det något med luftfuktigheten och den skånska blåsten som gör att minusgraderna upplevs kallare än norrut, jag vet inte …

När kylan kom så tyckte vi att det var dags att börja mata småfåglarna igen, och genast samlades en massa olika sorters fåglar här vid fågelbordet.

Förutom fåglar så kom ett par ekorrar och ockuperade matbordet för ett tag. Med ilskna slag med sina svansar och ett retligt tjatter som kanske betydde ”håll er borta” försåg ekorrarna sig under en lång stund.

I en buske sidan om ekorrarna satt en undergiven talgoxe och gjorde akrobatiska gymnastövningar på sin gren.

Riktigt kallt var det också när mina ”småpojkar” kom hit förra söndagen. När solen kikade fram så drog vi på oss lite varma kläder, vi  packade ner minstingen Nico i den ullfodrade åkpåsen och gick ut en liten sväng. Scott var väldigt imponerad över de frusna traktorspåren på vår grusväg. Länge spekulerade vi vad det egentligen var för maskin som kört där. Det kunde vara en lastare, men det kunde ju faktiskt också vara en dumpers…

När det är vinter och kallt så passar det extra bra att sjunka ner med en bok i stugvärmen. Efter vår resa till Polen och till Stutthof har jag läst en bok som heter ”Jag var Mengeles patolog” av Miklós Nyisli. Det är en läkares skildring från sin tid i Auschwitz. En hemsk berättelse, såklart, men ändå så viktig att ta del av.

Dagens citat:

Jag hatar när folk förväxlar utbildning med intelligens, du kan ha en examen och fortfarande vara en idiot.

Utan omtanke och medmänsklighet går världen förlorad.

Ha en fin dag.

Annika

Vintern kom och vi började mata småfåglarna. Läs mer »

Mitt November 2023

Hejsan.

Så var det redan dags att summera ”Mitt November”, och jag kan inte riktigt förstå att det redan gått en hel månad sedan förra månadssummeringen.

Mitt November har varit en händelserik och härlig månad.  Naturen har bjudit på vackra höstdagar och jag har träffat två av min döttrar en hel del. En helg samlades vi hos oss i Gyllebo, då vi passade på att höststäda i trädgården, det var så mysigt att ha huset fyllt med ungar igen. Jag blev bjuden på ett par mysiga spadagar på Ästads vingård. Det är ett spa jag verkligen kan rekommendera, det var så vackert där.

Tillsammans med min fina vän Petra, reste jag till Gdansk och njöt av stadens puls och gjorde även ett viktigt besök på Stutthof , vilket är resterna från ett av andra världskrigets förintelseläger. En så mysig liten höstresa med allvarligt inslag.

I början av månaden firade vi Alla Helgonsdag med att göra fint på våra föräldrars gravplatser. Jag har även lekt och busat med mina barnbarn en massa. November blev en fin och härlig höstmånad som liksom bara swishade förbi.

Redan är vi inne i December. En månad som innebär en massa mysigt adventspyssel och julmys. Jag ser framemot att njuta lite extra av allt som hör juletiden till. Även om vi inte heller det här året får fira julen med min äldsta dotter Andréa, så ska jag göra allt jag kan för att njuta av dem jag har nära.

Dock började december med ett besök på akuten för min käre Stefan, då han hade ett par dåliga värden på sina rutinprover.  Med uppmaningen från Lunds lasarett var det bara att bege oss in till sjukhuset. Efter en lång dag i väntrummet på akuten, så kändes det ändå skönt när han åter var hemma igen för vidare kontroller efter helgen. Stackars Stefan såklart, men också stackars de som jobbar där på akuten, i detta som för mig framstod som rena kaoset.

Nu håller jag tummarna att december blir en frisk och kry månad för oss, och alla er andra också såklart.

Med en underbar bild från min kalender av Lisa Aisato, hälsar jag December så välkommen.

Dagens citat:

De sa;

Du vet inte vad du har förrän du förlorat det.

Sanningen är, du vet exakt vad du har – du tror bara att du aldrig kommer att förlora det.

Inför julmånaden är det extra viktigt att tänka på just det, att det materiella sakerna inte är särskilt viktiga, utan det är umgänget med nära och kära.

Ha det fint

Annika

Mitt November 2023 Läs mer »

Första iskristallerna är alltid vackrast.

Hejsan.

Nu har vi fått vinter på riktigt även hos oss längst nere i söder, och med ”vinter på riktigt” menar jag såklart snö. Den där första lilla pudersnön som kommer är alltid den vitaste och de första iskristallerna är de vackraste.

Hur vackert är det inte med de där frostnupna rosenknopparna när första köldknäppen  slår till?

Eller den första pudersnön som lägger sig likt ett florsockerpuder på den gröna och frodiga mossan i skogen.

I söndags var mina favoritpågar här hela dagen, och ni må tro att det var full rulle hela dagen. Att försjunka i naturens skönhet fanns det då rakt inte tid till den dagen. Nej, då var det lek och bus för hela slanten. Att sitta vid ett bord och låtsas prata i telefon med varandra var en av de lugnare lekarna som vi ägnade oss åt. Tänk så mycket kul man kan ha med bara sin fantasi. Älskade busfrö ♥

Fast morgonen efter fick jag och småhundarna lite skogskompensation istället. Jag tror att vi njöt hela gänget.

Det är nog så att, oavsett årstid, så är min bästa plats i skogen vid en liten sjö (när jag inte är mormor såklart!)

Dagens citat:

Den som hittar sin plats tar ingen annans.

Ha en härlig torsdag.

Annika

Första iskristallerna är alltid vackrast. Läs mer »

Vintern knackar på.

Hej hej

I förra veckan så övergick hösten till vinter, åtminstone kändes det så. En morgon så var det bara vinter.

Temperaturen sjönk ner till nollgradigt och det ihärdiga regnet hade gjort marken rejält våt och fuktig. Som alltid vid den här väderleken (alltså vid barmark och strax under nollgradigt) så poppade fenomenet med håris upp i Gylleboskogen. (ett inlägg om det har jag skrivet förut och finns här —> håris ).  Även om det sägs vara ovanligt och inte ofta att man få se det, så är det nog gynnsamt vid sjön, för här finns det varje år i skogen.

Vattentemperaturen sjönk också en smula och morgonbadet nöp rejält i skinnet.

Antalet gäss i sjön tycks nästan öka för varje år som går. Deras kacklande läte är ett ljud jag kommit att älska.

När solen dök upp ovanför horisonten så la sig ett tunt täcke av rimfrost på varenda litet grässtrå. Det var så fint.

Vinterns första små iskristaller är lika vackra varje år.

Dagens citat:

Inget ältande kan förändra det förflutna. Ingen oro kan förändra framtiden. Bara tacksamhet kan förändra nuet.

Ha en fin tisdag.

Annika

Vintern knackar på. Läs mer »

Städa, städa varje fredag också varje jul …

Hejsan.

Snart, snart – ja om bara några timmar – kommer två gullungar hit till oss i Gyllebo. Det är mina barnbarn Scott och Nicolaj som ska spendera sin söndag här när mamma och pappa är på jobbet.

Det ska bli så mysigt. Kanske kan vi vara ute och leka en lite stund. Här har bara kommit ett tunt täcke pudersnö så det kommer inte att gå att ha något snöbolls krig. Men vi hittar alltid på något. Förra gången pojkarna var här så städade vi och jag fick ovärderlig hjälp.

Hundarna var förstås inte riktigt lika förtjusta. Den brummande centraldammsugaren och små opålitliga pojkar fick dem att vara lite mer på sin vakt. Hundarna blir aldrig arga, men de väljer ofta att hålla sig ur vägen, och såklart lär jag grabbarna att djuren ska få vara ifred på sina sovplatser, ”bara klappa fint”…

För ett tag sedan njöt jag och hundarna av höstens allra sista vackra färger. Hägern satt återigen på sin favoritgren och blängde, nästan alla löven hade fallit till marken.

Pudersnön som vi fått nu har gjort att allting ser så mycket juligare ut. Man blir förundrad hur det kan förändras i naturen på  bara några dagar.

Tänk, kanske blir hela huset ”julastädat” i morgon. Ja, vi får se vad som väntar. Det är spännande varje dag.

Dagens citat:

Genom barnens ögon ser vi världen som den borde vara.

Ha det gott och hoppas att ni alla får en riktigt fin söndag.

Annika

Städa, städa varje fredag också varje jul … Läs mer »

Tillbaka i Gdansk och ett tungt besök i Stutthof.

Hejsan.

Jag hann inte mer än hem från min spavistelse förrän det var dags att packa om min lilla väskan och bege mig över till Polen istället.

I mars 2020 var jag med min kompis Petra på en så mysig weekendresa i Gdansk. Det var precis då när det började pratas om covid och smittspridningen började sprida sig från land till land. Den gången fick vår resa ett abrupt slut. Vårt flyg ställdes in, gränserna stängdes och vi fick ”kasta oss på” sista båten till Karlskrona.

Inläggen från den resan finns HÄR och HÄR.

Vi har hela tiden sagt att vi inte riktigt blev färdiga med vårt besök i Gdansk då, att vi tänkte resa tillbaka en gång till … någon gång… Nu var det alltså tid för oss att göra det där som vi inte riktigt hann med då.

Nu kom vi tillbaka till ett Gdansk som var betydligt mer levande, för trots att vädret var sådär novemberkallt och småregnigt så var där folk överallt och ingen tänkte längre på att hålla avstånd eller undvika att träffas. Sakta hade man börjat att förbereda staden för advent och julskyltning.

Vi hade bokat en lyxig lägenhet som låg centralt och bra. I källaren hade vi tillgång till ett varm och skönt spabad.

Vi upptäckte snart att vi kände igen det mesta av staden där vi strosade fram längs de vackra gatorna. Vi slank in och ut ur butiker och affärer och när vi behövde värma oss så njöt vi av varm choklad på något litet café.

Det vi inte hann med förra gången var att besöka Stutthof, det förintelseläger som togs i bruk den 2 september 1939 och befriades den 9 maj 1945.  Ett besök som var både tungt och overkligt, men som jag tycker att vi alla borde göra någon gång i livet. För att minnas vilken grymhet människor kan besitta.

Vi hade en väldigt duktig guide som berättade och förklarade för oss. Den lilla del som nu fanns kvar av området utgjorde bara en tiondel av hela det stora koncentrationslägret så som det var under andra världskriget.

Här mördades kallblodigt 85.000 arma människor efter att ha utstått de grymmaste förhållande man kan tänka sig.

Även om jag långtifrån kunde sätta mig in i hur det var att vara tillfångatagen här, så blev jag starkt påverkade av det jag fick se. Alla de skor som fångarna blivit fråntagna, tanken på den fruktansvärda kyla de tvingats utstå här. De knappa tvättmöjligheter som fanns till alla dessa utmärglade och sjuka människor som många led av magåkommor och infektioner.

Att gå i de dragiga och kalla barackerna och på riktigt inse hur alla dessa människor tvingats leva var en oerhörd stark upplevelse. Också att försöka sätta sig in hur det varit med alla de omänskliga experiment som genomfördes på fångarna här.

Starkaste upplevelsen var att besöka gaskammaren och krematoriet.

Efter att ha lyssnat på vår guide i över två timmar avslutade vi vårt besök i den byggnad där officerarna hade sitt högsäte.  Här fanns en mängd fotografier från området, men mina blicka vilade mest på det slitna parkettgolvet. Samma golv där dessa hemska nazister, bödlarna, haft sin arbetsplats, där de gått omkring med sina blankpolerade stövlar.

Av vår guide fick vi veta att det oftast sköts och dödades fler fångar inför storhelgerna, eftersom det då premierades med extra lediga dagar för vakterna.

Att besöka och minnas är så viktigt, och även om vi inte orkade göra särskilt mycket när vi återvände till Gdansk efter vårt besök på Stuffhof, så var vi eniga om att det var värt varenda krona att åka dit.

(nedan, två av fotografierna som fanns i officerarnas byggnad)

Tack min fina vän Petra för minnesvärda dagar i Polen ♥

Dagens citat:

Krigets första offer är sanningen.

Jag tänker ofta på just det här. Varför ingen reagerade då, på alla dessa stora koncentrationsläger. Det måste ju finnas människor utanför som sett någonting…. Det har visats sig att mycket handlade om falsk propaganda och rykte. Människor var rädda.

Låt oss aldrig glömma.

Ha en fin lördag.

Kram Annika

Tillbaka i Gdansk och ett tungt besök i Stutthof. Läs mer »

Ästa vingård

Hejsan.

Mina underbara töser ordnade en så härlig spavistelse på Ästa vingård i förra veckan.

-mamma, boka de här dagarna i november, då ska vi ta ut dig på en överraskning… 

Det var länge sedan jag fick uppmaningen att reservera de här dagarna i min kalender. Visst lät det spännande, även om mitt kontrollbehov sattes en smula på prov. Men jag älskade verkligen det här!!!

Ästa vingård ligger ca 30 minuters bilfärd från Ullared. Vi körde tidigt hemifrån och passade även på att gå en sväng på Gekås först, innan det var dags för oss att checka in för en mysig vistelse med spa och god mat.

På kvällen var en trerätters middag bokad för oss. Det var fantastiskt god mat i en så mysig miljö.

Mätta och nöjda var det sedan spa som gällde för hela slanten. Det var bara att dra av oss middagsstassen och på med de fluffiga badrockarna istället.

Spaet på Ästa vingård föll mig verkligen i smaken. Det låg så vackert ute i naturen. Här fanns olika miljöer och bastur för alla sinnen. Det fanns en undervattensbastu, och så fanns det möjlighet till kallbad utomhus (det älskade jag)

Dagen efter åt vi en sååå god hotellfrukost och sedan njöt vi några timmar till i den fina spaavdelningen.

Men allting har ett slut, även roliga saker. När vädret var som kallas och busigast, då vände vi färden mot Österlen igen.

Tack, tack – TACK mina fina ungar för den här minnesvärda upplevelsen ♥

Dagens citat:

Så mycket gott vi tänker göra, alltmedan tiden går och går. Men en tanke kan ingen höra, blott en handling lämnar spår.

Tänk så härligt och värdefullt minne att ha tillsammans. Jag känner mig så privilegierad och väldigt tacksam.

Kram Annika

Ästa vingård Läs mer »

Rulla till toppen