Annika Olsson

Katten Felix och veterinär Andréa.

Lämna en kommentar / Familj, Hemma hos mig., Hundar och katter / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej och gomorron
 
Det blev verkligen ett kärt återseende när min dotter, efter mer än ett år, åter fick träffa sin katt Felix.
Ja, nu är katten Felix ju mest Stefans gullegris, men Andréa är också delägare i kattskrället.
 
Då, den gången, när vi skulle köra iväg för att hämta och betala kissekatten Felix, visade det sig att Stefan fattades lite kontanter. Snabb som en vessla susade Andréa iväg för att hämta slantarna vi saknade. Hon ville gärna vara delägare i en så fin kattpojke sa hon bestämt.
Nu säger vi alltid att det ena bakbenet är hennes, resten av katten är Stefans.
 
 
Det är som om Felix vet att han tillhör Andréa lite grann, för han ser verkligen ut att älska henne.
Nu när hon kom hem var det som om han hälsade henne välkommen sådär lite extra mycket.
 
Sen blev det lite omvårdnad och pyssel.
Jag har i år använt Frontline mot fästingar, men på katterna verkar medlet inte ha full effekt i år.
Fästingar plockades och Felix njöt i fulla drag.
 
För människor och hundar är dessa förrädiska spindeldjur riktigt otäcka, då vi kan bli ordentligt sjuka av dem. Annat är det med katterna, som inte löper samma risk att bli sjuka. Fast det är inte särskilt kul för dem ändå såklart,  att ha dessa blodsugare på sin kropp.
 
 
Det var inte bara katten som fick sig en genomgång. Hundarna fick bakläxa i tandborstning och de fick allihopa genomgå en rejäl munrengöring. Och lilla hunden Lykke fick en stor ”bebiskindtand” utdragen som hon förvånat svalde i ren förskräckelse.
 
Sen återgick livet till det lite lugnare slaget igen.
Vi åt kvällsmaten ute i lugn och ro och tog vars ett litet glas vin. Sedan avslutade vi kvällen med ett avsnitt av Mandelmanns Trädgård på TV4 Play.
 
Dagens citat:
 
Jag bryr mig inte
om vad någon tänker
om mig.
Förutom hundar – jag vill
vara omtyckt av hundar.
 
Kanske är det just det som är vår gemensamma nämnare – min och min dotters. Vår kärlek och passion för djur.
Jag vill gärna tro att en del av hennes intresse, är ett arv från mig, och att hennes yrkesval kan komma av alla de olika djur vi ständigt omgav oss med allt sedan hon var ett litet barn.
 
Hoppas ni alla har det bra.
 
Kram på er
Annika
 
 
 
 
 
 
 

 

Katten Felix och veterinär Andréa. Läs mer »

Välgörande för både fötter och själ.

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Åhhh, jag måste göra lite reklam igen…
Att gå till Lises fotvård det är minst sagt en ”lisa för både fötter och själ”.
Såklart är det fantastiskt skönt att få sina fötter ompysslade och redo för alla strapatser som väntar. Jag tänker på dessa stackars små fossingar som dag ut och dag in tar mig genom livet och bär upp hela mig och min tyngd.
Visst förtjänar de att vårdas lite extra någon gång!!
 
 
Där hos Lise blir inte bara fötterna glada. Jag kan lova att man blir glad i hela själen av underbara Lise.
Hon är en varm, mjuk och sprudlande glad fotterapeut. Ni hittar henne i Brösarp där hon har sin mottagning i samma lokaler som Brösarps spa.
Lika ofta som jag unnar mig ett besök hos frissan, lika ofta får mina fötter en rejäl dos kärlek där hos Lise i Brösarp.
Även Stefan har upptäckt hur välgörande det är och följer mer än gärna med mig dit.
 
 
 
Jag kan verkligen rekommendera att gå och få omvårdnad om sina fötter.
Lises fotvårds facebooksida med mer uppgifter hittar ni här.
 
Jag har varit otrogen …
Ja, efter alla år hos samma underbara hårfrisörska har jag varit hos en ny frissa i Tomelilla.
Först strulade jag själv till det med att dubbelboka mig, sedan gick min frisör så olyckligt och bröt foten i sommar.
Det blev alltså en akuttid hos en ung söt frisör på LUGG i Tomelilla. Hon tog sig ann mig när jag inte längre stod ut med mitt burr.
Men såklart ses vi igen till hösten min härliga frissa Marianne!!
 
 
 
I veckan har vi varit i Lund för ett återbesök hos Stefans doktor. Vi fick lite förklaring på vad som egentligen hände då när han blev så sjuk. Hur illa det egentligen var och hur dåliga värden han faktiskt hade då när vi kom in…
Nu är det bara att se framåt. Sjukdomen är kronisk, men förhoppningen är att det blir så pass bra att Stefan kan må bra och leva som vanligt ändå framöver. När man varit så sjuk så tar det en stund att repa sig, sa doktorn tröstande.
Han är brun som en pepparkaka och det gör nog att han ser ut att må bättre än han kanske egentligen gör.
Av medicinerna får han en rad biverkningar, bla är han darrig så han knappt kan knäppa en bild från sin telefon. Det där verkar inte störa honom, inte mer än när han tänker på den stundande jaktpremiären i augusti…
Jag vill passa på att tacka de vänner och bekanta som hela tiden hört av sig bara för att höra hur det står till, med både mig och Stefan. Er omtanke är guld värd för oss. Tack! 3♥
 
Lite hälsosam sallad på sjukhuset innan vi for hem till trygga Gyllebo igen.
 
Dagens citat:
 
Empati är som en muskel som växer sig starkare
för varje gång vi använder den.
 
Ha en fin dag alla ni.
Kram Annika
 
 
 
 

Välgörande för både fötter och själ. Läs mer »

Piratenpriset 2017.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
Varje år delas det ut något som kallas Piratenpriset här på Österlen. 
På ”Piratendagen” får pristagaren motta sitt pris och allas hyllningar vid stenstatyn i Kivik… eller som det faktiskt heter PÅ Kivik.
Just i år var det Nisse Hellberg som var vinnare.
 
Jag har alltid gillat Nisse Hellberg och hans Wilmer X. Deras underbara texter med så mycket tanke bakom.
Vem gillar inte ”Blå vägen hem” eller ”Teknikens under” eller ”Jag är bara lycklig när jag dricker” …
När jag var yngre visst jag allt om detta band.
Jag hade tidigt hört talas om det där bandet med det knasiga namnet Wilmer Pitt. Som tur var ändrades det ganska snabbt till Wilmer X istället.
 
Den här dagen begav jag och Stefan oss till Kivik för att se på när det här fina priset skulle överräckas.
 
Jag kunde snabbt konstatera att det rådde ett alldeles särskilt mode för äldre män där på Kivik …
nämligen stråhatt!
 
Det blev många fina tal när vi stod där och väntade på vinnaren själv. Sponsorer presenterades. Lite historia om prisets härkomst och uppkomst drogs för den växande skaran publik.
 
Som representant för Simrishamns Kommun var Håkan Erlandsson på plats i egen hög person.
Lite smygreklam för kommunen vävde han smidigt in i sin predikan.
 
 
En representant från Piratenssällskapet bytte så passligt huvudbonad och höll ett litet anförande om Piraten och sällskapets motiveringen till valet av pristagare.
 
Sedan fortsatte vi alla att vänta på Hellberg…
Några läste lite Piratenhistoria, andra pratade bardomsminnen och jag njöt mest av den vackra utsikten.
 
När vi som bäst stod där och väntade tassade en annan Piratenpristagare och känd Kiviks profil förbi.
På snabba fötter och sänkt blick smög han genom folkmassan … den käre Ulf Lundell.
 
Så kom han då till slut. Nisse Hellberg.
Av Sparbanken fick en han check på 100.000 kronor och såg ganska nöjd ut med det.
 
Jag skulle gärna berätta lite mer om Frithiof Nilsson Piraten … men jag vet inte så mycket om honom tyvärr.
Men jag kan sjunga med i väldigt många sånger av Wilmer X!! ”Om en hund mådde så här” fick vi väl lära oss i skolan…!
 
Hellberg höll ett fint tacktal och sen var tillställningen slut för oss.
På hemvägen gick vi förbi Piratens gamla hus. Stefan minns att han som barn pallade körsbär där, vilket Piraten själv inte brydde sig särskilt mycket om. Han nådde ju ändå inte upp till dem, sa han … men pågarna skulle allt låta bli de som trillat på marken!
 
 
 Dagens citat får bli det som idag står inristat på Piratens gravsten:
 
Här under är askan av en man
som hade vanan att skjuta allt till morgondagen.
Dock bättrades han på sitt yttersta
och dog verkligen den 31 jan. 1972.
 
Kanske skulle vi ta efter det där lite mer … att skjuta tråkiga saker till morgondagen. Som städning och fönsterputsning och sånt som faktiskt inte är helt nödvändigt. För tänk på det, ju mer man skyndar sig med sånt, ju fler gånger lär man hinna med dessa tråkiga sysslor under en livstid. Bättre då att skynda sig med roliga saker!
 
Ha en fin dag.
Kram Annika
 
 
 

Piratenpriset 2017. Läs mer »

Kiviks marknad 2017

Lämna en kommentar / Familj, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Nu har det varit Kiviksmarknad här hos oss på Österlen.
Redan på måndagen sparkade hela spektaklet igång. Jag älskar stämningen och känslan av marknaden.
För mig är det förknippat med såååå mycket minne. Här hittade jag tex. mannen som kom att bli pappa till mina tre döttrar. Så nog kan man göra fynd här alltid….
 
Men den här måndagen blev mitt största fynd att efter sju långa månader äntligen få se skymten av min äldsta dotter Andréa.
Plötsligt stod de bara där, hela gänget med Andréa i centrum!
 
Jag och Stefan strosade runt där på marknadsfältet.
Något att handla fanns det inte tyckte jag. Inget som jag ville ha åtminstone. Med handen på hjärtat så kör vi nästan bara dit för att träffa gamla vänner och bekanta.
 
Vi förvånades lite över att det var så väldigt mycket människor redan den här tidiga måndagkvällen.
Men så var det ju också det perfekta marknadsvädret.
 
Jag och Stefan har fått som en liten tradition att äta älgkebab, där på marknaden.
Den här kvällen verkade det som om alla andra också fått den traditionen, för jösses vilka köer. Bakom tältduken kunde jag se hur de stekte kött för glatta livet.
 
Som inföding finns det gott om kända människor på marknaden.
Min fina kusin Lena stod plötsligt i andra kebabkön. Hon och hennes Claes gjorde oss sedan sällskap vid matbordet.
 
Ja en massa löst och olöst folk finns det där på marknaden, och jag älskar att träffa på dem alla.
I metropolen Kivik, som förmodligen har väldens vackraste marknadsplats.
 
Bäst på hela dagen var såklart detta …. mina döttrar och en hög med fina kompisar som jag älskar att träffa.
 
Dagens tänkvärda ord:
 
Nä ni tjejer, livet är ingen
saga.
Tappar du en sko vid midnatt
så är du inte Askungen,
utan riktigt full.
 
Såklart kan jag väl aldrig tro att någon av mina döttrar skulle berusa sig där på marknaden …
Fast jag hoppas att de såg till att ha ordentligt roligt, för det är de som ungdomar ska ha. Såååå jävla roligt!
För det viktigaste i livet – är just att ha roligt!
Ha det hörni – roligt.
 
Kram på er
Annika
 
p.s varför köper man  egentligen dessa äckliga marknadskarameller vartenda år? Kanske är det bara för det hör till …
 
 
 

Kiviks marknad 2017 Läs mer »

Efter regn kommer solsken.

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hej på er alla.
 
En riktig svensk standardsommar tycker jag att det är i år.
Vissa dagar regnar det och andra dagar skiner solen.
Egentligen är de det idealiska vädret om man tänker efter.
 
Att ha semester när det är regn och rusk gör mig ofta lite smått rastlös. I motsats till Stefan, så vill jag inte bara ligga på soffelocket en hel dag.
Såklart måste Stefan ta det lite lugnt med den mängd medicin han proppar i sig just nu. Så därför blir det mycket hundmys för honom den här sommaren. Och det tror jag att våra små hundar gillar alldeles ypperligt..
 
… lika trötta, både han och Molly …
 
 
 Själv passade jag på att ta en rejäl skogspromenad i det härliga sommarregnet.
Såklart med min bästis Johnny vid min sida. Han älskar sommarregn lika mycket som jag.
Vi tog oss en tur på två timmar i vår sköna skog. På hemvägen mötte jag Stefan, framfarande med bilen, fullkomligt uppjagad över vart vi tagit vägen i flera timmar. Ja, så kan det gå när jag och Johnny får fria händer i skogen och glömmer bort tid och rum.
 
 
På den våta stigen var marken på sina ställen full av små söta grodor.
Så himla gulliga. Jag räddade undan några från att bli söndertrampade.
 
 
 Men så upphörde regnet och det enda som skvallrade om det våta vädret var regndropparna på mina nya rosor.
 
Solen tittade fram och med den alla underbara fjärilar och alla andra småkryp.
 
 
Jag älskar att bara sitta stilla och föreviga dessa vackra små liv.
En dröm som jag har är att anlägga en damm i min trädgård. Tänk bara alla underbara sländor och andra insekter den hade lockat till sig. Fast vad ska jag med en damm till när vi har hela Gyllebosjön så nära!
 
Så är hon då hemma på svensk mark igen…
Min äldsta dotter Andréa.
Åhhh vad jag längtar efter att få träffa henne. I skrivande stund har jag inte mött henne ännu …
Som mamma drar man kanske alltid det kortaste strået. Alla rycker i henne och vill såklart träffa henne efter ett helt år borta i Canada … så jag får snällt vänta. Någon mammagris är hon då inte.
Såklart har jag vetat om hennes hemresa eftersom jag varit med och pröjsat biljetten. Jag har även haft koll via snapchat. Där kan man nuförtiden se var människor befinner sig, så finurligt och skrämmande på samma gång..
Där kunde jag se att hon mellanlandade på Island till exempel ….
 
 
Någon som däremot kanske kan betecknas som lite mammagris är maken min …
Han älskar sin Mor Karin ♥ Och det är ju härligt!
 
 
 Dagens citat:
 
Faktum är att alla någon gång
kommer såra dig.
Du måste bara hitta de som
är värda att lida lite för.
 
Jag hoppas att det finns några som också vill lida lite grann för min skull … för så är det alldeles säkert … ingen är felfri och alla sårar vi någon när vi drar fram genom livet. Man får försöka att göra så gott man kan och vara snäll.
Ha en fin dag och var snäll mot era kompisar och vänner.
Kram på er
Annika
 
 

Efter regn kommer solsken. Läs mer »

Högt upp i det blå.

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur, Österlen / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
En kväll i veckan kom det en helikopter till vår lilla sommarby här på Österlen.
De som ville fick mot betalning åka en kort men intensiv tur över vårt älskade Gyllebo.
Vi samlades vid pumphuset för att invänta flygmaskinen.
 
Det var jag och min yngsta dotter Emmy som var sugna på en tur upp i det blå. Stefan hängde med mest för att titta på..
Så var det såklart en massa andra Gyllebobor som också ville vara med på kvällens evenemang.
 
Ett bra tag stod vi där i kvällssolen och väntade. En del började bli otåliga och undrade om det verkligen skulle bli någon helikopteråkning av… men så kom det plötsligt en ung kille…
Jag tyckte först att det såg ut som en hårdrockille eller kanske någon medlem ut Sex Pistols. Fast det var en grabb som utlovade att helkoptern minsann var på väg från Baskehållet och inom kort skulle anlända hit till oss.
Så vi fortsatte tålmodigt att vänta.
 
 
Det gick alls ingen nöd på oss där vi väntade i kvällssolen. Det var en underbar sommarkväll och egentligen tyckte jag att det var ganska mysigt att få småprata med mina grannar och lära känna dem lite bättre.
 
 
Det var gamla och unga, tvåbenta och fyrbenta som kom för att åka en sväng eller helt enkelt bara av nyfikenhet och för att titta…. ja de fyrbenta fick såklart inte åka med upp i luften.
Alla väntade vi ivrigt.
 
Till sist hördes det surr i skyn bort mot Baskemöllahållet. 
Där kom luftfarkosten vi alla väntade på.
 
Sedan fick vi dela in oss i lagom gäng på fem, sex personer.
Turen var över innan man hann blinka, men alla såg så glada och nöjda ut när de åter stod på marken.
 
Precis innan det var min och min dotters tur att flyga upp i luften var det dags för bränslepåfyllning.
I hemlighet var jag lite extra glad fördet … det hade varit lite trist att få soppatorsk och kanske behöva hoppa i Gyllebosjön för att rädda livhanken.
 
 
Så var stunden då inne. Betalning och hörselkåpor på.
Nu kör vi!!
 
Det var inte lätt att hinna fota så mycket på den korta lilla turen, men några bilder blev det…
 
 
Tiden går fort när man har roligt …
… ja, man hann liksom inte blinka förrän vi stod på marken igen.
 
Några sista bilder innan det var tid att ratta hemåt igen.
 
 
Jag tyckte att det var ett verkligt trevlig initiativ. Kanske var det inte själva helikopteråkningen som var det väsentliga, utan det faktum att vi alla samlades lite enkelt och fick träffas.
Jag hoppas att det kommer fler tillfälle att göra något ihop.
Kanske, kanske kan vi göra det till en tradition att samlas … inte för att flyga i luften, utan bara för att träffas i alla enkelhet med benen på jorden …
 
Dagens citat:
 
Ingen av oss kommer
ändå härifrån levande,
så sluta att hålla
tillbaka dig själv.
Njut av maten.
Promenera i solen.
Bada i havet.
Flyg helikopter.
Berätta vad du döljer
i ditt hjärta.
Var galen.
Var snäll.
Var levande.
Det finns inte tid
för någonting annat.
 
Kram på er alla
Annika
 
 
 

Högt upp i det blå. Läs mer »

Rosor äro röda …

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
 
Såhär i mitten av juli får man väl säga att det är rosornas tid.
Älskade underbara rosor.
 
I helgen hamnade det en bukett klart röda rosor hemma hos mig.
Visst blir man glad av en bukett blommor!
 
På baksidan, eller framsidan … beroende på varifrån man ser det, så har vi satt lite rosor som vi fått av min svärmor Karin. Nu har vi utökat rosbeståndet där och satt ytterligare några sorter.
Allihopa i olika färger. För det är så jag vill ha det. Jag har valt så de kommer att bli ungefär lika höga allihop, men det ska vara en skön blandning av färger. Ungefär som en enda stor rosenkompott när de växt till sig lite.
 
Stefan hjälpte mig lite med grävningen, men han fick pausa ofta och ta det lite lugnt då sjukdomen gör honom svag och eländig fortfarande.
De rosor jag valde hade en alldeles fantastisk doft. Det är en egenskap som är nog så viktig för en ros.
 
I veckan har det varit ett stort scoutläger i Sjörröd. Jag och hundarna passade på att ta vår runda så tidigt som möjligt.
-Hur många hundar har du egentligen, frågade en morgonpigg dam mig i skogen, då hon fick syn på lilla Molly i ryggsäcken. Jag sträckte upp tre fingrar i luften och tänkte för mig själv ”inte en enda för mycket!”
 
 

Det har varit möte i vår samfällighetsförening. Efter fjorårets ganska höga toner var det så glädjande att det här årets beslut togs i bästa samförstånd.
Jag tycker att det är av största vikt att man står på god fot med sina grannar och inte hittar på en massa små tramsiga bagateller att bråka om.
Bra jobbat alla ”granna” grannar från Gyllebo.
 
På tal om något helt annat … de vackraste ögon …
 
…. ja, de har nog denna grabben!
Samuel, min systerson.
 
 
Dagens citat:
 
Du föddes för att
vara en äkta person,
inte en perfekt.
Du är här för att vara dig själv,
inte den andra
vill att du ska vara.
 
Man ska vara vänlig, omtänksam och visa vanligt hederligt bonnahyfs mot andra tycker jag. Sedan får man vara precis vem man vill.
 
Kram på er
Annika
 
 
 
 
 

Rosor äro röda … Läs mer »

När marknaden kom till byn.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hej och gomorron.
 
Idag sparkar den stora marknadsveckan igång här nere hos oss på Österlen. Kivik, Tomelilla och Sjöbo.
För mig och min familj har det alltid varit något heligt över den där veckan som vi högtidligt kallar marknadsvickan. Den var liksom en milstolpe för hela sommaren när jag var liten. Man sa ofta … ”det får vänta tills efter marknaden”.  För alla skulle såklart gå på marknad så mycket det bara gick när jag var barn.
 
Nu brukar vi alltid köra en sväng till Kivik dagarna innan. Bara för att se när alla knallarna anländer till fältet. När de bygger upp allting.
 
Det där byggandet är inte riktigt som förr när jag var barn. Då spikades det med träreglar och fyrtumsspik så det ekade i nejden.
Nu kommer allting färdigt på stora långtradare istället. Stånden är tunna ostabila aluminiumställningar som knallarna själv tar med.
 
 
Nedanför fältet på den lilla ängen växer nu ängsblommor fridfullt i lugn och ro.
Annat var det minsann förr. Då kom de omtalade raggarna i karavan och slog ner sina läger där på ängen.
Det var ofantligt spännande att sitta på backen och iaktta deras vilda party där nedanför. Men allt det där är minnen nu. Liksom alla de porrtält som gav marknaden sin välkända karaktär i form av hest  skrålande och skrikande män som försökte locka besökare till sina liveshower.
Jag minns allt det där med ett romantiskt skimmer, även om det förmodligen inte var ett dugg romantiskt för de som i fyra hela dagar skulle utföra dessa liveshower …
(och ni som undrar vad liveshow är, får helt enkelt googla)
 
Inte ett enda foto från den tiden har jag…. kanske är det därför minnen är så starka.
 
 
Jag och Stefan körde en runda i Kivik som vi så ofta gör. Jag tror att om man som Stefan är född i hamnen i Kivik, så måste man dit lite då och då och känna den salta luften i lungorna.
Ett av mina favorithus där i Kiviks hamn är detta som ligger vid båtklubben. Jag undrar lite om de på byggnadskontoret hade en snäll dag då när de beviljade bygglovet … men häftigt är det tycker jag.
 
 
Vi avslutade vår kväll genom att gå och äta hos ”Eva på Torget”.
Alltså hörrni – gå dit! Så ljuvligt gott.
Vi valde entrecote. Den var så härligt mör och perfekt stekt. Till förrätt tog vi den spännande rätten svarvade potatis med löjrom och rödlök.
Jättegott alltihopa. Och en jättegullig personal. Tummen upp!
Skamsen över att ha missat denna lilla utsökta pärla förut, lovade jag mig själv att återkomma snart igen.
Tack Eva på Torget! Och såklart, tack Åke!
 
Hemsidan hittar ni här.
 
 
Minnen …
När vi satt där och njöt av maten, mindes vi tillbaka på tiden då stället var en enkel kiosk och byns naturliga tillhållsplats för ungdomar. Jag kan bara minnas att där var en kiosk, men Stefan minns såklart mycket mer …
På gaveln där vi nu satt, höll taxigubben till.
Som barn har Stefan åkt kälke längs hela den långa backen ner till hamnen. På den tiden fanns det inga saltbilar som sabbade allt det roliga för pulkasugna ungar. Det hände att grusbilen tog en runda på den isiga vägen ner mot hamnen, men då for alla byns ungar hem efter kvastar och vips var vägen isig och blank igen.
 
 
Sedan sa vi hejdå till Kivik för denna gången.
 
 
Dagens citat:
 
Förälska dig i livet lite
varje dag.
Leta efter de saker som
får dig att må bra.
 
Jag hoppas att ni alla mår bra och njuter.
Tiderna är inte längre som förut, och numera startar min älskade Kiviks marknad redan idag. Kanske tar vi en tur dit. Äter en älgkebab, köper något onödigt och känner marknadspulsen i blodet.
 
Kram på er.
Annika
 
 
 
 
 

När marknaden kom till byn. Läs mer »

Besök hos nunnorna på Mariavall.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
En kväll i veckan var vi på ett väldigt annorlunda besök. Det var på det katolska benediktinerklostret Mariavall.
För mig var det mitt andra besök där.
Fast det är hela 26 år sedan jag var där då det stod nybyggt kändes det sig väldigt likt. Samma råa betongyta. Samma råa trädörrar och enkla materialval.
Och samma vänligt sinnade nunnor såklart.
 
Klostret är byggt av cement och trä. Byggnaden är ritad av en munk vid namn Hans van der Laan.
Marken donerades av Eriks Sparre från Kronovall. Klostrets vackra namn kommer dels från namnet Kronovall och dels från Jesus moder Maria. Alltså Mariavall. Fiffigt, eller hur!?
Där i klostret säljs böcker och så har man bokbinderi.
 
En av systrarna höll ett litet föredrag om klostrets historia med ett bildspel från platser vi inte fick besöka.
Spännande och intressant.
 
Som avslutning på vårt besök fick vi delta på systrarnas mässa i deras kyrka.
Så annorlunda och speciell upplevelse.
 
Sedan  åkte vi hemåt i sommarkvällen med en lite annorlunda upplevelse i bagaget. För visst är det lite spännande med nunnor? Jag funderar alltid på deras livsval och på de uppoffringar de valt att göra pga sin starka tro.
Tack systrarna på Mariavall för inbjudan den här kvällen.
 
På hemvägen låg klövern nyhuggd i vackra strängar över fälten, och jag kände mig fullt nöjd med att vara sådär lite lagom troende….
Ja man kan kanske jämföra mig och min tro med när min bil behöver tankas. Inte förrän lampan börjar lysa ilsket rött så ser jag  mig om efter en mack … ungefär samma förhållande har jag till Gud och kyrkan …
Vem har inte knäppt händer i en stilla bön när livet knasar och allt ser ut att skita sig … man ber liksom för säkerhetsskull.
 
 
Min kyrka är naturen och min religion är medmänsklighet.
Jag tycker att om någon trosuppfattning kräver att man ska hata någon,
så behöver man tro på något annat!
 
Världens sju underverk
  1. Att se
  2. Att höra
  3. Att beröra
  4. Att smaka
  5. Att känna
  6. Att skratta
  7. Att älska

 Hoppas ni får en underbar dag.

Kram Annika

 

 
 
 
 
 

Besök hos nunnorna på Mariavall. Läs mer »

Min blåa riddarsporre.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig., Trädgård / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Jag har en alldeles underbar riddarsporre. Den är så stor och kraftig och ser så frodig ut.
Den växer framför mitt orangeri, där den tycks trivas ypperligt.
Färgen är i den klaraste blåa nyans man kan tänka sig.
Varje år blir jag lika häpen över att det från ingenting kan växa upp en så stor och magnifik växt.
 
 
Jag önskar nästan att jag själv varit en tjock gulrandig humla,
så jag kunnat busa runt där inne i allt det blåa…
 
Vid sidan om min riddarsporre kommer det i år en annan växt som jag vill minnas att jag planterat där.
Det var några år sedan, och den där växten har minst sagt varit lite trilsk…  Den har inte haft artigheten att ens vilja visa sig, så jag har totalt lyckats glömma bort vad det egentligen är som jag satt där.
Väldigt tjusig tycker jag nog att den är, då den i år för första gången dykt upp.
Vet ni kanske vad det här är?
 
 
De flesta har nog någon särskild picknickmat som är just deras klassiker.
I min familj är det en helt vanlig pastasallad med ost och kassler.
Den där salladen har hängt med oss från det att mina töser var små. Den var med när vi alla drog till stranden. Likaså när vi hela gänget åkte till marknaden i Kivik. Den perfekta maten att ta med ut i sommaren.
Busenkel och barnvänlig. Inga konstigheter. Vanlig sallad med tomat, gurka, paprika … ja vad man har hemma. Enklaste enkla. Så tar man snabbmakaroner, kokar och låter kallna. Tärnad kassler och rejäla bitar av mild grevéost i tärningar.
Klart!
 
Dagens citat:
 
Man kan ha ett
vackert ansikte och
en vacker kropp men
ett varmt hjärta är
ta mig tusan det
vackraste som finns.
 
 
Hoppas ni alla får en härlig lördag. Själv ska jag kanske upp och sväva i det blå…
Kanske är det en helikoptertur som står på dagens agenda. Att likt Nils Holgersson få se mitt Gyllebo lite grann från ovan.
Spännande, vi får se om jag lyfter som en heliumballong i skymningen…
Kram på er.
Annika
 
 
 
 

Min blåa riddarsporre. Läs mer »

Rulla till toppen