Min blåa riddarsporre.

Hejsan.
Jag har en alldeles underbar riddarsporre. Den är så stor och kraftig och ser så frodig ut.
Den växer framför mitt orangeri, där den tycks trivas ypperligt.
Färgen är i den klaraste blåa nyans man kan tänka sig.
Varje år blir jag lika häpen över att det från ingenting kan växa upp en så stor och magnifik växt.
 
 
Jag önskar nästan att jag själv varit en tjock gulrandig humla,
så jag kunnat busa runt där inne i allt det blåa…
 
Vid sidan om min riddarsporre kommer det i år en annan växt som jag vill minnas att jag planterat där.
Det var några år sedan, och den där växten har minst sagt varit lite trilsk…  Den har inte haft artigheten att ens vilja visa sig, så jag har totalt lyckats glömma bort vad det egentligen är som jag satt där.
Väldigt tjusig tycker jag nog att den är, då den i år för första gången dykt upp.
Vet ni kanske vad det här är?
 
 
De flesta har nog någon särskild picknickmat som är just deras klassiker.
I min familj är det en helt vanlig pastasallad med ost och kassler.
Den där salladen har hängt med oss från det att mina töser var små. Den var med när vi alla drog till stranden. Likaså när vi hela gänget åkte till marknaden i Kivik. Den perfekta maten att ta med ut i sommaren.
Busenkel och barnvänlig. Inga konstigheter. Vanlig sallad med tomat, gurka, paprika … ja vad man har hemma. Enklaste enkla. Så tar man snabbmakaroner, kokar och låter kallna. Tärnad kassler och rejäla bitar av mild grevéost i tärningar.
Klart!
 
Dagens citat:
 
Man kan ha ett
vackert ansikte och
en vacker kropp men
ett varmt hjärta är
ta mig tusan det
vackraste som finns.
 
 
Hoppas ni alla får en härlig lördag. Själv ska jag kanske upp och sväva i det blå…
Kanske är det en helikoptertur som står på dagens agenda. Att likt Nils Holgersson få se mitt Gyllebo lite grann från ovan.
Spännande, vi får se om jag lyfter som en heliumballong i skymningen…
Kram på er.
Annika