Annika Olsson

En oväntad buske och spontana besök.

Lämna en kommentar / Allmänt, Trädgård / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Saker som jag uppskattar i livet är sådant som är lite impulsivt och oplanerat, ostyrigt och spontant.
Möten som bara blir till utan att man behöver planera en massa långt i förväg.
Som att få goa vänner på besök. Vänner som inte märker att de måste ta höga steg över dammsugarslangar och dammtussar. Eller åtminstone låtsas de att de inte märker alla hinder som finns utströdda på strategiska ställen i vårt hem.
Vänner som kikar hit för en enkel kopp kaffe med dopp mitt i vardagen.
Kaffe med dopp behöver ju nödvändigtvis inte betyda att det serveras kakor till kaffet. Den här sommaren kan det likagärna innebära en slät kopp kaffe med ett dopp i poolen efteråt.
Eller så kan det betyda en kopp kaffe med Ballerinakex innehållande en smält, kladdig chokladsörja i mitten som smetar ut sig över alla fingrarna, så det liksom blir helt tvunget med ett dopp i poolen efteråt. Då blir det ju kaffe med dubbeldopp.
Nog har det blivit många härliga spontana besök och mycket dopp till kaffet den här sommaren.
Härliga stunder att minnas när vintern kommer.
En annan sak jag gillar, är min trädgård. Jag älskar att planera och tänka ut hur jag ska ha allting, men det är inte alltid som det blir som jag tänkt, och ibland kan det faktiskt vara ganska roligt det med.
På framsidan av huset har jag en liten zinkbalja med petunior stående på en stubbe. I sommar har jag sett hur den där stubben blivit helt urholkad av myror och min plan har varit att ta bort alltihopa nu till hösten.
Jag blev ganska häpen för några dagar sedan då jag skulle bryta bort lite grönt ogräs som plötsligt börjat växa där i den murkna stubben. När jag kikade lite närmare på det sega ogräset så insåg jag att det som växte där var en vacker fjärilsbuske.
Jag kan inte riktigt förstå hur den lyckats gro där och hur den kommit dit överhuvudtaget.
Nu får den stanna kvar där den valt att växa, så får jag se vad som händer med den framöver.
Lite roligt är det allt när trädgården själv tar över kontrollen.
Dagens citat:
Ibland är en kopp kaffe med de bästa vännerna
den enda terapin du behöver.
Ha en härlig dag.
Kram Annika
(Fotograf för en del av bilderna i detta inlägget är Amanda och Delwin i ett härligt samarbete.)

En oväntad buske och spontana besök. Läs mer »

En livsnjutande fotograf

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Det är något alldeles sagolikt med de här augustikvällarna.
Jag känner mig så fulltankad med skön solenergi och njuter av det röda skimmer som omger allting den här månaden.
På ”bockajaktspremiären” förra veckan så fick jag följa med alla grabbarna ut.
Alltså!!! Vilken kväll. Ren och skär magi.
Jag blev tilldelad ett jakttorn som ligger alldeles magiskt vackert ute på Österlens slätt.
Runt mig hade jag bara tröskade fält med vackert gul stubb,
Det är något med att sitta ensam i ett jakttorn så här. Det är som om alla bekymmer och problem sakta rinner bort från hjärnan. Allting blir så lätt och behagligt och det finns bara jag och naturen. Nuet.
Direkt när jag krupit upp i mitt torn och gjort mig hemmastadd såg jag en hare springa runt på fältet och tramsa. Hit och dit for den som en guttapärkaboll, precis som om den tränade sig på något.
Efter ett litet tag fick jag syn på två rävar. Det var två unga smala slynglar. Förmodligen ett syskonpar som fötts i våras och som även de mest såg ut att springa runt och leka och tramsa.
Sakta gick solen ner och jag kunde skymta månen som var halv.
När jag satt lite försjunken i mina tankar hade plötsligt två kronhjortar kommit fram på fältet.
Kanske var det ett hondjur med sin ganska stora unge …
Trots att jag satt stilla och tyst som en mus, så kunde jag se att jag var upptäckt. Hjortmamman vädrade i luften och kunde förmodlingen känna vittring av mig. Hon klippte förargat med öronen, stampade lite i marken och fnös. Efter en stund drog de sig båda in mot skogen igen och kom inte ut därifrån förrän de var skyddade av mörkret.
När solen gått ner och allting blivit mörkt, packade jag ner min kamera för kvällen och satte mig på marken med ryggen mot tornet. Där kunde jag tydligt höra hur hjortarna sakta strövade runt och tuggade på små gröna blad som de hittade där i stubben. En så mäktig känsla att bara sitta där i mörkret.
Tack världens goaste jaktlag som upplåter ett jakttorn till mig. Som tänker och planerar för mig också.
Jag känner mig glyttigt mallig för det…
Jag, en obeväpnad livsnjutare med endast en kamera som mitt vapen.
Dagens citat:
Ett av våra största misstag vi gör
är att ta för givet att andra människor
tänker på samma vis som vi själva gör.
Ha en fin dag och kram från mig.
Annika

En livsnjutande fotograf Läs mer »

Jag och min gamla sjö.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
För oss har jobbet och firman satt full fart igen. Vädret har blivit lite mer Sverigelikt så jag och hundarna har kunnat gå våra vanliga promenader vid vår gamla sjö igen. Och det är ljuvligt.
Badplatsen är lite mer tyst och tom igen, nu när vi går där förbi. Mitt emot bryggorna har majsen växt sig skyhög, och jag är övertygad om att det finns ett stort gäng vildsvin som gömmer sig därinne.
Till och med jag kan nosa mig till grislukten när jag går därförbi.
Ute på munkagången har det varit ett svanpar som haft sitt tillhåll tidigare i år. Nu hade Herr Häger återtagit platsen och på långt håll kunde jag se honom stå där och se surmulen ut. När vi närmade oss for han skränande iväg med ett vilt flaxande.
Den bäck som rinner nerför backen och ut i sjön är nu nästan helt torrlagt. I marken märks det att vi är i behov av rejäla regnväder.
I sommar har jag haft säkert en miljon olika flugfän och insekter som letat sig in i mitt kök.
Under de förutsättningarna och i den värmen som vi haft, så har det inte blivit så mycket kökspyssel för min del.
Men nu känns allting lite mer balanserat med både flugor och temperatur. Därför passade jag på att göra en god fyriskaka på några skrynkliga äpplen som låg ensamma kvar på fruktfatet.
Så himla god. Det är verkligen så, att i det enkla bor det goda!
Dagens citat:
Hemligheten bakom förändring är att
fokusera all din energi – inte på att riva
det gamla, utan på att bygga det nya.
(Och ja, jag och Stefan är ju ganska duktiga på just det – att bygga!)
Ha en härlig dag och gör det bästa av allting.
Kram Annika

Jag och min gamla sjö. Läs mer »

Nu finns det plats för oss igen.

Lämna en kommentar / Boktips, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Nu börjar lugnet lägga sig över Österlen igen. Särskilt väl märks det om man vill ge sig ut på några av de populära matställena i vår byggd.
Jag och Stefan åker gärna ut lite spontant och äter en god bit mat när andan faller på. I sommar har det varit minst sagt omöjligt. Nästan alla platser kräver att man i god tid bokar bord, och ofta har de flesta ställena då haft fullbokat.
Ett ställe som nästan alltid har plats för matgäster är ”sillaluckan” på Buhres Fisk i Kivik. Men det är såklart för att det är som en kiosk, fast med fiskrätter.
Att sitta där på Buhres Fisks uteplats är nog en märklig känsla för min käre Stefan.
Där mitt i mot Buhres ligger nämligen hans barndomshem, där han är född och uppvuxen.
I veckan var vi och åt på min favoritsrestaurang i Rörum. Franskans Creperia. Deras mat är så himla god och personalen så mysig. Nu hade de åter lite mindre gäster, så det fanns tid att småprata lite extra när vi satt där.
Jag fick tillexempel veta att den mugg jag serverades min franska cider i, inte alls var något simpelt loppisfynd som jag hela tiden trott. Nej muggen var en äkta fransk cidermugg och prislappen på en sådan kopp ligger på ungefär 300 kronor.
Efter en god bit mat så är det alltid mysigt att ta sig en stund på soffan med en bra ljudbok i öronen. En bok jag lyssnat på är ”Spökflickan” av Torey Hayden. En sann bok som jag verkligen gillade. Även om man inte riktigt fick svaret på hela gåtan, så var det så nära man kunde komma och slutet var så gott som det kunde bli.
… här ligger jag och är lite trött och suddig …
Dagens citat:
Älska dig själv
så mycket att
du kan se när
någon inte
behandlar dig väl.
Ha en härlig dag och kram på er.
Annika

Nu finns det plats för oss igen. Läs mer »

Sandhammaren.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Jag känner mig absolut inte redo för hösten ännu. Såklart kan jag tänka mig att tända levande ljus och krypa upp i min soffhörna om vädret busar till sig någon dag. Men ännu vill jag ta vara på så mycket av tiden utomhus som det bara går.
Och när sedan hösten kommer på riktigt, då ska jag plocka fram alla underbara sommarminnen som finns i form av foto. Härliga bilder på sommarn som gått.
Ett av mina minnen är dagen då vi trotsade motviljan med att trängas med turisterna och ändå for ner till Sandhammaren.
Som vanligt parkerade människor som huvudlösa idioter där vid stranden.
Jag kan inte för mitt liv förstå den ekvationen. Många av de som vistas på stranden vill se vältränade och slimmade ut. Förmodligen betalar många av dem dyra pengar för gymkort och personliga tränare. Men när det handlar om att behöva gå någon kilometer för att komma till en underbar strand, då blir det plötsligt väldigt jobbigt…
Ja, rasen människa är besynnerlig.
Eftersom Stefan inte kunde gå så långt på grund av sin fot, så släppte vi av honom på vändplanen och körde sedan någon kilometer tillbaka för att ställa bilen på den ganska stora parkeringsplatsen inne i skogen.
Det var en underbar sommardag och inte alls så farligt med en härlig promenad. Vackert är där ju också vid Sandhammaren.
Den dagen då vi var där så gick vågorna höga. Människor badade, skrattade och busade och jag höll ett vakande öga på min dotter när hon slängde sig i böljan den blå.
Här i sydöstra Skåne är det ibland mycket förrädiskt att bada på grund av luriga strömmar. Varje år är det någon stackars människa som får sätta livet till, och det känns så onödigt.
Dagens citat:;
Det där med att ha ett ”inre barn”…
Jag har snarare än inre äldre dam
som säger opassande saker, avskyr oväsen
och vill sova klockan 20.00
Ha en härlig dag och fortsätt att njuta av den svenska sensommaren ännu ett tag, för sen har vi höst och vinter så länge.
Kram Annika

Sandhammaren. Läs mer »

Höstkänsla i trädgården

Lämna en kommentar / Trädgård / Av / / , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Oj vad det har blommat hemma hos mig i år. Egentligen är det bra konstigt, när hela sommaren har varit som en enda snustorr öken. Hos oss har det varit bevattningsförbud nästan hela säsongen.
De regler som då gällt  är att ingenting får bevattnas med slang, bara med vattenkanna.
-man kan ju ha slangen inge i kannan når man farr runt å vannar, sa Stefan, när han skulle hjälpa mig med bevattningen av alla mina krukor.
-ja så slipper man å lua fram å tibaga å hämta vann i itt kör. Man blir ju trett i skonkana au å renna po di vised å så slidor di po gresed….
Såklart har jag varit laglydig och inte trotsat bevattningsförbudet. De perenna blommorna som jag har i mina rabatter de har fått klara sig bäst det kunnat. En del har då mest bara torkat ihop, medan andra sett ut att älska det torra vädret.
Aldrig förr har min frilandshibiskus blommat så frikostigt som i år.
Min stora vita klematis, som växer mitt i tralldäcket, har varit översållad av vita gudomligt vackra blommor, och var den får sitt vatten ifrån det vet jag inte riktigt.
I fjor när Stefan var så dålig och låg på sjukhuset, fick han en underbar blomma av våra söta grannar. Det var en krukväxt med mörkröda blad och ljuvligt blodröda blommor. Nu har jag glömt bort namnet på den fina växten, men jag har i alla fall lyckats få den att övervintra i orangeriet. Och det får min gode make vara nöjd med.
Av min syster fick jag lite olika små plantor som hon förkultiverat. Jag har haft en skönt blandning av blommor i krukor både här och där. Bland annat sommarmalva, zinnia och luktärtor. Så härligt med alla underbara färger.
Så är det då de där änglarna…
Änglatrumpeterna som Stefan fått av vår söta granne. De tycks inte alls trivas med min omvårdnad. Trots att jag frikostigt ger dem både vatten och rikligt med näring, så ser plantorna fruktansvärt lidande ut. Hade det inte varit för att grannens änglatrumpeter är stora som små sparbanksekar och blommar så de skymmer nästan hela deras hus, så hade jag trott att det var Gylleboluften de är missbelåtna med.
Men jag har liv i dem, och några enstacka blommor har det blivit trots allt.
Dagens citat:
Ångra aldrig en dag i ditt liv.
Bra dagar ger dig lycka.
Dåliga dagar ger dig erfarenhet.
De värsta dagarna ger dig läxor.
Och de bästa dagarna ger dig minnen. 
Vi fick ju regn till slut. Även om det lär behövas rejäla regndagar för att naturens vätskebalans ska återställas.
Ha det gott och kram från mig.
Annika

Höstkänsla i trädgården Läs mer »

Årets jaktpremiär.

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
Den 16:e augusti betyder rätt och slätt en vanlig sensommardag för de allra flesta människor.
Men för min käre Stefan och många av hans kompisar så är det idag startskottet för höstens alla jakter.
Den 16:e augusti är det premiär för att jaga råbock.
Man får ju inte skjuta hej vilt på allt som springer på fyra ben i skogen och har horn. Bara det som är lovligt såklart.
Själv är jag alls ingen jägare, men eftersom jag äter kött, så har jag inga problem med att det dödas djur.
Jag följer gärna med grabbarna ut när det är jakt. Fast jag laddar min kamera istället för att ladda bössan.
Och för mig är alla djur lovliga precis alltid. Inte behöver jag bry mig om varken antal taggar eller kön. Bara att sikta och knäppa av. Och jag kan ”skjuta” samma djur om och om igen ifall jag skulle få chansen.
Stefan och hans jaktkompis sitter såklart redan ute på sina pass och spejar efter att få sätta kornet på den första lilla olyckliga råbocken.
Jakthunden Sigge är förstås också eld och lågor, och hoppas att dagen ska sluta med att han får rusa runt med en liten trofé i trädgården.
Till alla jägare vill jag uppmana att sikta väl och inte skjuta  om ni inte är säkra på att verkligen få en fullträff.
Och till ”mina jägare”, Stefan och Kenta, vill jag säga En riktig skitjakt på er.
Och skulle nu jakten inte bli så lyckad så äter jag faktiskt hellre kräftor än rådjurskött… så vet ni det.
Dagens citat:
Om du inte trivs där du är,
flytta på dig. Du är väl inte ett
träd.
Ha det fint och kram
Annika

Årets jaktpremiär. Läs mer »

Nu återerövrar jag min strand.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Underbara Knäbäck.
Hejsan.
Den här sommaren har det varit helt galet. Ja nästan hemskt att besöka våra stränder här hemma.
Aldrig förr har jag sett så här mycket turister på Österlen.
Det är såklart bra, det förstår jag väl. Ja åtminstone för alla näringsidkare. Men långt där inne i mitt hjärta så trivs jag inte alls med det.
Den sista varma dagen som jag var ledig, steg jag upp i gryningen och gav mig iväg till den strand som jag undvikit hela sommaren. Mitt älskade Knäbäck.
På den lilla parkeringen fanns där bara en enda liten ledig plats kvar för min bil. Jag slängde ett sorgset ögonkast på den översvämmade soptunnan med ett stort glasberg av flaskor sidan om sig. Hur man kan åka till en sådan vacker plats och sedan bära sig åt som svin, det övergår mitt förstånd.
Tyst tassade jag ner för trapporna till den ljuvliga stranden.
Fylld av harmoni och vällust sjönk jag ner på min strandstol och slöt ögonen. Jag älskar verkligen den här platsen.
Platsen där jag vågade säga ja till kärleken, platsen vi båda tycker så mycket om. Knäbäckshusens strand.
 Men lagom när stranden var överfylld med människor så tornade regnmolnen upp sig på himlen.
Jag kände mig nöjd för dagen och packade raskt ihop mina saker. Jag hade fångat de bästa timmarna på dagen. Och allt sorl från människor överröstade ändå havets brus och mina egna tankar. Hemmets lugn lockade mer.
På trappan vände jag mig sakta om och blickade ner på stranden. Som vanligt hade vattnet börjat stiga som det alltid gör efter lunch.  Det där är ett naturligt fenomen, men jag vill gärna tänka mig att det är havet som själv schasar bort alla människor.
Om bara några veckor är platsen så gott som öde och tom. Då ska jag återvända med mina hundar och njuta till fullo. Kanske plocka skräp efter andra, för det förtjänar mitt vackra Knäbäck.
Dagens citat:
Om du tror att du inte
har någonting med jordens
problem att göra, då är du
ett av dem.
Ha det fint.
Kram Annika
Föresten …. allt det här bråket som råder lokalt här … huruvida Ystad hör till Österlen eller ej …
För mig får turisterna gärna tro att Ystad är en del av Österlen och åka dit där istället … i alla fall  alla de som grisa ner så väldigt.

Nu återerövrar jag min strand. Läs mer »

De objudna björnbären.

Lämna en kommentar / Trädgård / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
I min trädgård kämpar växtligheten hela tiden på för att ta över kontrollen igen. Det är som om naturen vill återställa allt och låta det bli som det en gång var. Alltså fullt av taggiga snår. Vår lilla tomt var en gång den mest igenväxta tomten i hela Gyllebo.
Varenda år kommer det mängder av björnbärsrevor runt vårt staket som jag envist brukar klippa bort.
 Jag är dessutom inte riktig vän med just björnbär.
Även om jag älskar smaken av dem, så gillar jag inte riktigt deras konsistens.
 Det är de där små stenarna som blir så märkbara, särskilt när man kokar sylt på dem.
Egentligen hade det kunnat bli världens godaste pannkakassylt om det inte vore för att det blir en massa små hårda saker i sylten som sabbar allting.
I våras orkade jag inte hålla efter alla snår. utan lät en buske få bre ut sig över staketet på vår baksida.
Nu blir jag rikligt belönad i form av de sötaste, godaste bär man kan tänka sig.
Jag börjar nästan gilla de där björnbären riktigt mycket nu.
Och får jag objudna gäster så kan jag ju bjuda på en tallrik objudna björnbär med mjölk. Mums!!
Dagens citat:
Vi är alla lite konstiga och livet är
lite konstigt och när vi hittar någon
vars konstighet är förenlig med vår egen
faller vi i en ömsesidig konstighet
och kallar det kärlek!
Man ska inte konstra till saker och ting,
så jag säger kort och gott ”há dé”
Kram Annika

De objudna björnbären. Läs mer »

USA del 4

Lämna en kommentar / Resor / Av / / , , , , , / 3 minutes of reading
Destin Florida och Auburn Alabama
Hej hej
Här kommer mitt sista inlägg från min USA tripp tidigare i sommar.
Resan jag gjorde mest för att få möjlighet att träffa min dotter innan hon skulle påbörja sin drygt tre år långa utbildning till specialistveterinär ”over there”.
Våra dagar i Florida spenderade vi så mycket vi kunde på stränderna och vid havet.
Så ljuvligt vackra stränder som var långt över mina förväntningar.
Vi vandrade i den lilla hamnen där fiskarna kom in med sin fångst som genast togs om hand.
Jag njöt av miljön, klimatet och av upplevelsen. Men mest njöt jag av att kunna gå där vid min dotters sida och bara njuta av hennes sällskap.
En kväll köpte vi världens dyraste smoothie och njöt av solnedgången på stranden.
En fest som kostade  mig nästan 400 kronor, vilket var mindre än de Levisjeans jag tidigare köpt på en outlet.
Innan vi skulle ställa kosan mot Auburn och Alabama igen, så stannade vi till och njör ett par ljuvliga timmar på den underbaraste stranden i Destin.
Mina sista dagar i USA fick jag möjlighet att se var min dotter ska göra sin långa utbildning.
Bailey small animal teaching hospital i Auburn.
Precis innan jag skulle flyga hem igen, så fick vi även möjlighet att kika på hennes nya boende.
Som mamma kändes det så bra att få se var hon ska bo och leva.  Att själv ha fått se var hon kommer att befinna sig de närmsta tre åren. Även om hennes pappa för drygt 30 år sedan raskt klippte den navelsträng som förband henne med mig, så är hon faktiskt mitt kött och blod ännu.
Min tös som jag alltid har i mina tankar, tillsammans med hennes två systrar såklart..
Så kom då den där stunden som var värst på hela resan. Avskedskramen innan jag hoppade på en buss mot Atlanta, flygplatsen och mot Sverige igen.
Dagens citat får bli ytterligare än knasig lag de har där i USA:
I Minnesota har man sedan länge ett lagstadgat förbud mot att framföra röda bilar i trafiken på söndagar.
Vill ni se fler inlägg från min USA resa, så finns de här:
Till min älskade dotter vill jag sända mitt varmaste lycka till. Jag vet att du är stark som en liten oxe och envis som en åsna. Annars skulle du inte vara där du nu är …
Samtidigt vill jag påminna dig om att ifall något inte går vägen där borta, så finns alltid ett hem med en öppen dörr för dig här hemma. Glöm aldrig det! Gör vad du kan, men inte till vilket pris som helst. Kram min tös ♥
Ha en fin dag alla som kikat in här.
Kram Annika

USA del 4 Läs mer »

Rulla till toppen