De objudna björnbären.

Hejsan.
I min trädgård kämpar växtligheten hela tiden på för att ta över kontrollen igen. Det är som om naturen vill återställa allt och låta det bli som det en gång var. Alltså fullt av taggiga snår. Vår lilla tomt var en gång den mest igenväxta tomten i hela Gyllebo.
Varenda år kommer det mängder av björnbärsrevor runt vårt staket som jag envist brukar klippa bort.
 Jag är dessutom inte riktig vän med just björnbär.
Även om jag älskar smaken av dem, så gillar jag inte riktigt deras konsistens.
 Det är de där små stenarna som blir så märkbara, särskilt när man kokar sylt på dem.
Egentligen hade det kunnat bli världens godaste pannkakassylt om det inte vore för att det blir en massa små hårda saker i sylten som sabbar allting.
I våras orkade jag inte hålla efter alla snår. utan lät en buske få bre ut sig över staketet på vår baksida.
Nu blir jag rikligt belönad i form av de sötaste, godaste bär man kan tänka sig.
Jag börjar nästan gilla de där björnbären riktigt mycket nu.
Och får jag objudna gäster så kan jag ju bjuda på en tallrik objudna björnbär med mjölk. Mums!!
Dagens citat:
Vi är alla lite konstiga och livet är
lite konstigt och när vi hittar någon
vars konstighet är förenlig med vår egen
faller vi i en ömsesidig konstighet
och kallar det kärlek!
Man ska inte konstra till saker och ting,
så jag säger kort och gott ”há dé”
Kram Annika
Dela gärna

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to Top