Annika Olsson

En hemvändardag på Kivik.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Helgen efter Stefans operation av foten, så var det hemvändardag på Kivik.
Att få komma ”hem” till sin byggd igen är såklart alltid något alldeles särskilt. Platsen där man har sina rötter är alltid speciell och har för många en alldeles särskild plats i hjärtat..
Dagen började i Kiviks kapell, där de som ville delta skulle samlas för en timmes välkomsttal och sång.
Kiviks kapell ligger så vackert i utkanten av Kivik nära Vitemölla.
Vi tog oss sakta uppför kyrkogången och in i det söta träkapellet.
-näää, di va ente många man kennor här ente, sa en smått besviken Stefan…
Prästen Per Frostensson hälsade oss alla välkomna och lämnade sedan över ordet åt David Hermansson.
David är visserligen ingen äkta ”Kivling”, men eftersom han härstammar från grannbyn Rörum, så fick det gå ann att han höll i trådarna ändå.
Och ingen hade nog gjort ett bättre inledningstal än just David.
Enligt honom blir man ju ingen äkta Kivling förrän efter fjärde generationen, så vi fick allt se honom som en utböling den här dagen.
Kiviks sångkör underhöll oss sedan med en hel massa härliga låtar. Det var så många låtar att vi blev ombedda att skippa applåderna mellan var och en för annars skulle det ta alldeles för lång tid.
Undertiden som vi satt där i kapellet och lyssnade på den skönsjungande kören så tycktes det som om Stefans blick klarnade en smula. Efter hand så såg han fler och fler bekanta drag bakom ett lite åldrat yttre.
För sådär är det när man träffar gamla kompisar efter många år, det tar liksom ett tag för hjärnan att inse att åren som har gått har skrynklat ihop nyllet en smula och strött silver i håret på oss alla.
Så vandrade vi ut i den strålande septemberdagen igen.
Vi körde vidare till Kiviks sporthall där en underbar utställning hade satts upp.
En hel massa minnen från olika tillställningar från forna dagar på Kivik.
En massa fotografier från Blomsterfesterna satt uppsatta på tavlor.
Min egen fina svärmor fanns såklart med eftersom hon var blomsterflicka en gång för länge sedan. Finast av dem alla om ni frågar mig.
Visst var hon så vacker, min svärmor Karin.
Även svärfar Nisse figurerade på bild. Som den stora eldsjäl han var för idrottsföreningen så fanns han såklart också med på bild.
Efter det gick vi på Kiviks museum. Där finns allt mellan himmel och jord. Saker som kommer från den lilla byn och som är så förknippade med Kiviks historia. Fiskesaker, antika sjöräddningsgrejer, inredning från en gammal skolsal, och minnen från Kiviks biograf …
Det är härligt med sådana här hemvändardagar, då man vänder tillbaka till gamla platser och ser välbekanta byggnader och saker igen.
Men bäst av allt är när man återfinner gamla vänner efter många år. Ingenting är ju som gamla goa kompisar.
Sen var det dags för oss att vända hem till Gyllebo igen.
Ja tänk så många ”hem” man har i sitt liv….
Dagens citat:
Det var bättre förr,
synd bara att vi inte visste det då.
Nja, det var nog inte bättre förr, kanske var det bara vi själv som var en smula bättre…
Ha en fin dag och kram från mig.
Annika

En hemvändardag på Kivik. Läs mer »

Att åldras och bli gubbe.

2 kommentarer / Hundar och katter / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan och gomorron.
En del har den underbara möjligheten i livet, att få åldras och bli gubbe.
Nej, jag syftar då egentligen inte på min käre make Stefan, även om han såklart också åldrats en smula sedan jag hittade honom i ett byggvaruhus runt millenniumskiftet.
Den jag menar och syftar på här, är min käre hund. Min store, underbara flatte Johnny.
Som de flesta hundar har han varit extra trött och slö den här sommaren. Det har väl egentligen inte varit särskilt konstigt med tanke på den långa heta sommar vi haft.
Johnny har dessutom haft ont i ena benet och stundom hoppat runt här på bara tre ben.
Ålderdom och artros tänkte jag och beställde medikamenter på nätet.
Jag höll Johnny i vila och gav honom ett dyrt dundermedel från Nya Zealand som görs på grönläppad mussla.
Om det är den grönläppade musslan som gjort verkan, eller det är en form av hundalzheimers som nu kommer smygande, det vågar jag inte med säkerhet säga… Men någonting har hänt. Johnny är pigg som en treåring igen. Och med en flatcoated retrievers mått mätt, så vill det inte säga lite.
Han har blivit som ”100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann”. Plötsligt, efter drygt nio år har Johnny börjat rymma från tomten. Första gången trodde jag det var en slump … att en grind av misstag stått öppen eller så …
Andra gången jag hämtade honom hos snälla människor i Gyllebo insåg jag att han själv tagit sönder nätet och rymt.Hans nos var blodig av allt knuffande på vårt stabila stängsel. Johnny var helt obekymrad om sin blodiga näsa och såg alltigenom lycklig ut.
På facebook bedyrade jag mina grannar att det här aldrig någonsin skulle hända igen. Heligt och dyrt försäkrade jag att det var sista gången de fått påhälsning av vår förrymde hund …
Orden jag skrev på nätet hade inte mer än skickats iväg ut i cyberrymden förrän Johnny försvann som en avlöning igen.
Alla som har haft en hund på rymmen vet hur hemskt och otäckt det är. Man är inte bara orolig för vad den fyrbente vännen ska ställa till med för andra människor, såklart oroar man sig för sin älskade hund också.
Nu har vi återigen rymningssäkrat vår tomt. Men av den blodiga hundnosen att döma så har Johnny gjort några tappra försök igen när ingen ser…
Med en pigg hund och ett diskbråck som sakteliga börjar läkas ser jag fram emot en härlig löparhöst med min gamle vän igen.
Jag och Johnny har sprungit många mil, sida vid sida och kanske får vi möjligheten att lufsa på ännu en höst.
Fundersamt glor jag på burken med den grönläppade musslan och på den köttgryta jag precis håller på att tillaga åt min käre make….
Så kikar jag på Stefan där han ligger på rygg borta i soffan med sin stora gipsade fot i högläge …
Skulle man våga testa på honom också ….???
Men så minns jag tiden då vi träffades …. nej, det orkar jag nog inte med just nu …
Dagens citat:
Det enda sättet att leva länge är att åldras.
Ja man ska vara glad och tacksam för att man får åldras, det finns så många som inte får den möjligheten.
Och skulle ni se att Stefan följer med på våra löparrundor till våren när gipset tagits bort, ja då vet ni vad jag smugit ner i hans morgonkaffe.
Ha det fint och kram
Annika

Att åldras och bli gubbe. Läs mer »

Göteborg och Liseberg

2 kommentarer / Resor / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
För ett par veckor sedan var jag och Stefan i Göteborg. Det var Stefan som skulle genomgå en operation av sin fotled.
Det var egentligen inte någon avkopplande och skön weekend, utan ett ganska drygt veckoslut måste jag nog erkänna. Vi hade inte den blekaste aning om hur lång tid allting skulle ta, eller hur länge vi skulle behöva stanna kvar efter operationen…
Men allt gick bra, trots att ingreppet tog lång tid.
När Stefan vaknat upp ur sin Törnrosasömn, så valde jag att förlusta mig lite på Liseberg istället.
Såklart gick jag först upp till sjukhuset för att titta till min nyopererade make.
Med ett rejält morfinintag, några läckra smörgåsar och kaffe serverat på silverbricka, så såg det då inte ut att gå någon nöd på honom…. (annat ljud i skällan skulle det komma att bli på hemfärden, men det är en annan historia)
-gå du ivajj å åg karusellor elskling, ja har de fint här, sa Stefan, och kikade med suddig blick på den söta sköterskan.
Innan operationen hade läkaren planerat för att hämta benbitar från Stefans höft för att använda som byggnadsmaterial i fotleden, men som tur var hade han hittat tillräckligt med benbitar nere i foten. En bra sak i alla fall.
Eftersom vårt hotell låg alldeles intill entrén till Liseberg, så var det bara för mig att gå över vägen och vips var jag i lite mer feststämning.
Liseberg, here I come.
Där på Liseberg kan man vandra i timmar.
Där är så vackert med sina blomsterplanteringar och olika miljöer.
Efterhand som kvällen gick fylldes parken av festsugna familjer och sällskap. Det var allt ifrån gammal till ung.
Normalt hade jag älskat att kasta mig runt i de olika karusellerna, men det var liksom inte lika roligt att göra hissnande saker på egen hand. Jag nöjde mig med att iaktta alla andra som njöt av sina åkturer.
Efter några timmar siktade jag in mig på fiskrestaurangen där jag fick ett mysigt bord i en liten avskild del. När jag beställt mina blåmusslor och ett glas vitt vin satte jag mig tillrätta för att mysa med min goda mat både länge och väl.
Det var då jag la märke till min bordsgranne. En ensam man som var fullkomligt ur stånd att ta vara på sig själv. Redlöst berusad.
Det blev en ganska spännande måltid får jag väl säga…
Efter min spännande måltid vandrade jag en bra stund på Liseberg och njöt av kvällen.
Regnet hängde i luften, men väderguden var på min sida och insåg att jag var väldigt dåligt förberedd för just blött väder.
Nästa dag var det dags för Stefan att bli utskriven och han fick åka hem.
Värken hade satt in betydligt mer och hemresan till Gyllebo blev ett smärre helvete kunde jag förstå.
Jag rattade vår stora jeep så tryggt jag kunde och Stefan halvlåg vid min sida och knaprade morfintabletter i en jämn takt.
Det var skönt när jag äntligen svängde in i Gyllebo igen.
Tack till mina töser som trixat och knåpat för att få ihop sina tider för att passa våra djur den där helgen.
Ovärderlig hjälp!
Dagens citat:
Ditt sår är inte ditt fel,
men din läkning är ditt eget ansvar.
Nu väntar en långt rehabilitering på Stefan med åtminstone tre månader med foten i gips…
Japp, där är inget att be för, bara att kämpa på. Tillsammans ska vi nog ro detta också i land.
Ha det gott och kram.
Annika

Göteborg och Liseberg Läs mer »

En weekend i Göteborg.

Lämna en kommentar / Allmänt, Resor / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
Det har nu nästan gått två hela veckor sedan jag och Stefan var i Göteborg.
En helg i Göteborg tillsammans med sin kärlek, det kan ju förstås vara alldeles fantastiskt…
Men samtidigt som vi längtat efter att den här helgen skulle komma, så ville vi nog båda att den skulle vara över så fort som möjligt.
För helgen i Göteborg innebar inte direkt nöjen och förlustelser för oss. Det var en lite komplicerad steloperation av Stefans vrist som stod på vår agenda.
Då Stefan skulle vara på operationsbordet tidigt i gryningen så fick vi bege oss de drygt trettio milen upp till Göteborg redan på kvällen före.
På gångavstånd från sjukhuset hade jag bokat det billigaste hotellrum jag kunde hitta i Göteborg. Ingen lyx och flärd direkt, men rent och fräscht och helt ok.
När Stefan duschat flera gånger med de särskilda operationssvampar vi tagit med oss, så avslutade vi kvällen i hotellets sportbar med vars en pizza, innan det var dags att krypa till kojs.
Halv sju nästa morgon gjorde vi entré på sjukhuset som skulle ta sig ann Stefans fot.
Carlanderska sjukhuset med sina fantastiska byggnader och sin proffsiga personal.
-oj, sa sköterskan när hon kikade i sina papper, det är en lång operation som väntar, så han får höra av sig till dig när han vaknat …
Jag kramade om honom och önskade lycka till.
Med vetskap om Stefans underliggande sjukdomsbild så var jag såklart ganska orolig och lite nervös. En lång narkos är alltid en risk och den vasculitsjukdom han har i botten och som påverkar hans inre organ känns lömsk och inte helt pålitlig tycker jag.
För att fördriva tiden vandrade jag runt i staden och såg Göteborg vakna till liv.
Som den förvirrade skånetös jag nu är, så yrade jag mest runt och höll på att bli både övercyklad och påkörd av spårvagnar som körde som om de stulit sina fordon.
Det kändes ändå lite tryggt att befinna sig på Skånegatan tyckte jag.
Det var en fin dag med höst i luften.
I Vasaparken blommade de sista rosorna.
På en gata kämpade räddningspersonal med en svårsläkt brand och uppe i backen satt en orädd skata och blängde på alla som passerade.
Min plan var att gå i affärer och shoppa lite kläder, men mina ben drog mig hela tiden på andra håll.
Jag hade helt enkelt ingen ro att gå i butiker när Stefan låg på operationsbordet.
Istället hamnade jag på en bänk vid den underbara näckrosdammen.
Länge strosade jag runt på stigarna i staden, i väntan på att telefonen skulle ringa…
Efter drygt sex timmar fick jag äntligen ett livstecken från min käre Stefan.
-jau e vagen nu…sluddrade han.
Såklart skyndade jag med genast tillbaka till sjukhuset.
Lättad kunde jag konstatera att så långt hade allt gått enligt planerna.
Hög som ett hus på morfin och med ett helt skrotupplag spikbleck och monteringsskruv inopererat i foten satt min käre make upp i sängen och försåg sig med god aptit av de goda lyxmackor de snälla sköterskorna serverat honom.
Ont i foten … komma här och snacka om ont i foten….haha …
(men han skulle bli annat varse…)
Att jag skulle få Stefan med mig från sjuksängen den dagen var då inte att tänka på.
Lättade över att operationen gått bra och Stefan togs om hand på bästa vis, planerade jag istället för en fartfylld kväll på Liseberg med mig själv.
Men det får ni läsa mer om i ett annat inlägg.
Dagens citat:
Vi vet inte vad
morgondagen kommer att
ge oss. Så var inte arg för
länge. Lär dig förlåta
och älska med hela ditt
hjärta. Oroa dig inte över
de människor som inte
tycker om dig. uppskatta
värdet av de människor
som älskar dig.
Njut och ha det gott.
Och gnäll inte, det finns alltid de som har det värre.
Kram Annika

En weekend i Göteborg. Läs mer »

Höstblommor och en ”snackedörr”

Lämna en kommentar / Allmänt, Hemma hos mig. / Av / / , , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Nu har jag planterat lite ljung och några andra höstblommor framför vårt hus.
Lite som att säga välkommen till ”gubben Höst”.
Numera köper jag aldrig så mycket höstblommor. Erfarenheten har lärt mig att jag inte hinner njuta så väldigt mycket av dem ändå, för vips är det regn, rusk och frost, och då sitter vi mest inne och kuckilurar.
Istället spar jag slantarna till våren, då jag vet att jag får mer nytta av den ljuvliga blomsterprakten.
Men såklart vill jag ändå att det ska se trevligt och välkomnande ut vid ytterdörren.
Framför verandan har jag planterat lite ljung.
Det är den ingången som är mest respektabel och som är tänkt för våra gäster, även om våra nära vänner är välkomna genom alla ingångar såklart.
Blomsterlådorna som Stefan spikat ihop åt mig, sjunger nu på sista versen. Så till våren kommer det nog att bli något nytt här istället. Jag gillar att blomlådorna smälter ihop med väggen, så förmodligen blir det något liknande han får göra.
Vår vardagsingång kommer till våren att ändra skepnad.
Just nu sitter det en ”byggytterdörr” här – det är en sådan där begagnad ytterdörr som byggarna sätter i provisoriskt  för att den nya inte ska skadas under byggnationens gång.
Istället blir här en likadan som vi har vid verandan, en ”snackedörr”. Det är en sådan där dörr som är delad på mitten och som man kan öppna bara överdelen om man vill. Perfekt när man vill öppna dörren utan att alla hundarna rusar ut.
Dagens citat:
Det fattas aldrig pengar när det gäller våra
nycker, vi gnäller bara över priset på det
som är nyttigt och nödvändigt.
Någon sa till mig  för ett tag sedan – ”du som alltid köper så dyra och exklusiva kläder” … och jag blev alldeles häpen … för så ser jag inte alls på mina egna klädinköp…
Jag tittar ner på mina 37 år gamla hängslebyxor och ler… det finns något som heter ”den som handlar billigt, handlar dyrt”  och jag hatar ”slit och släng”, hellre en krona extra på kvalité…
Ha en mysig dag och kram från mig.
Annika

Höstblommor och en ”snackedörr” Läs mer »

Tro, hopp och kärlek

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
Ofta när jag vandrar på stranden vid Knäbäckhusen så passar jag på att besöka det lilla underbara kapellet som ligger där i backen ut mot havet.
Det ljuvliga Sankt Nicolai kapell.
Det var i det här lilla kapellet som jag och Stefan gifte oss för nästan femton år sedan.
Det är en gammal ålabod som inretts till kapell.
För mig passade det ju extra bra att svara ja till min kärlek där i ålaboden … för gifter man sig med en ”ålafiskarson”, så är det här kapellet ett perfekt ställe för giftermål.
Och vackrare vy kan man väl inte önska sig när man ska svära evig trohet åt någon.
Tro, hopp och kärlek – ingen annanstans känns de orden så starka.
Allting är så vackert och mysigt där vid Knäbäck. Att just den här platsen har bivit ett populärt ställe för bröllopspar att vigas på det är ju inte alls särskilt konstigt.
Jag och Stefan gifte oss en tidig vårdag. Det var en sådan där extra fin och vacker dag i maj månad då den bleka solen strålade från en blå himmel.
Fast för mig hade det egentligen inte spelat någon roll vilken årstid det varit eller vilket väder vi haft.
Här är alltid precis lika underbart alla dagar om året.
(vårt bröllopsfoto har vår käre vän Mårten Johnsson tagit efter att noggrant pillat bort snusen från Stefans mungipa)
Dagens citat:
Lycka är alltid vägen till framgång.
Framgång är inte alltid vägen till lycka.
Må gott och kram från mig.
Annika

Tro, hopp och kärlek Läs mer »

Rofyllda kvällar.

Lämna en kommentar / Natur / Av / / , , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Det finns inget vackrare än kvällarna i september månad.
Jag tycker att det känns som om luften är lite renare och lite mer syresatt då. Det infinner sig ett lugn i själen.
Här hemma i Gyllebo älskar jag att ströva bort till vår kohage och njuta av kornas lugna tuggande. Det är något med ljudet av betande kor som har en sådan vilsam effekt på mitt sinne. Jag bara älskar kossor!
Här i ”min” kohage i Gyllebo har kossorna det superbra.
Nu är jag ju inte direkt lagfaren ägare till den här kohagen och inte till korna heller för den delen.
Men när jag sitter här ensam på kvällen och blickar ut över ängen och de betande djuren, då känns det som om jag äger hela världen. Eller kanske är det som om jag inte äger någonting … det spelar ingen roll, det är lite som en frihetskänsla bara.
Kor är så himla roliga tycker jag. De är så nyfikna av sig. Alltid är det någon som är lite modigare och vågar komma fram en bit för att hälsa.
Efter en bra stund när jag vände hemåt igen fick jag syn på en annan filur. Ett blomätande rådjur i grannens trädgård.
Jag misstänker att den parveln inte blir särskilt populär nästa gång grannarna dyker upp här hemma.
Dagens citat:
Du vet att det är länge sen
du har haft svenska i skolan
när presens, preteritum och
perfektum låter som troll-
formler från Harry Potter.
Njut av en ny dag.
Kram Annika

Rofyllda kvällar. Läs mer »

Den vackraste av platser.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Den bästa platsen att ge sinnet lite vila och kroppen energi, det måste vara här.
Mitt underbara Knäbäck.
Här är det som om sinnet sköljs rent från oro och bekymmer.
Här kan man bara vara, här behöver man bara andas.

Jag är så tacksam att ha möjlighet att kunna avsluta en intensiv arbetsdag på den här platsen.

Så otroligt vackert.

Havet var nästan alldeles lugnt den här kvällen. Det var bara längst inne vid strandkanten som de små vågorna skvalpade upp i den lena sanden.

Ute på havet höll några fiskare som bäst på att kolla till sina fiskegarn. Kanske var det årets ålafångst de hade riggat upp till?
Jag satt länge på en sten och betraktade den vackra vyn.
Sakta vandrade jag norrut mot Stenshuvud.
Havet hade så smått börjat sudda ut alla spår av sommarens människoinvasion.
I sanden syntes istället massor av andra spår.
Naturens egna.
Vid sjökanten simmade ett kärlekspar.
Så vackra.
När solen börjat gå ner och kvällen mörknade, då var det dags att vända näsan hemåt igen.
Sakta strosade jag mot parkeringen igen.
Det här är ren och skär själavård för mig.
Med Knäbäcksluft i lungorna kändes min kropp fylld med superkrafter igen.
Dagens citat:
De timmar då sinnet
är fyllt med skönhet
är de enda timmar
vi lever.
Ha en fin dag och kram.
Annika

Den vackraste av platser. Läs mer »

Glyttamad.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hemma hos mig. / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hej.
Förr, när alla tjejerna bodde hemma så hade vi ofta maträtter gjorda på köttfärs.
Det kunde vara spagetti och köttfärssås eller chili con carne. Det kunde även bli köttfärspaj eller så blev det den stora favoriten – tacos.
-kan vi ente eda nudd annedd än glyttamad, gnällde Stefan missnöjt, när vi serverade tacos för fjärde fredagen på rad.
Stefan tyckte att alla de där köttfärsrörorna var barnmat och hade helt andra önskningar om vad fredagsmiddagen skulle bestå av. En saftig entrecote med klyftpotatis var ofta hans förslag.
Numera blir det inte tacokväll här i Gyllebo så ofta. Men då och då händer det, och då tycks det som om alla äter med god aptit. Även om det nu även serveras ett vegetariskt alternativ.
Det är min dotter Emmy som numera äter vegetariskt.
Då är det såklart väldigt viktigt att göra en god guacamole till.
Med egna tomater och egen chili fick jag toppbetyg senast jag gjorde det.
Hemma hos oss så älskar vi ju egentligen all sorts mat.
Oftast blir det vanlig svenska husmanskost.
Men även lite plockmat som ost, paj och frukter hör till vår favoritmat.
På matbordet står alltid en liten blomma för att förhöja mysfaktorn.
Kolla här vilken liten bedårande blomma.
Det är egentligen en riktig tantblomma tycker jag, men den här har en ny fräsig 70-tals tappning.
Dagens citat:
Du är fri att välja
men du är inte fri från
konsekvenserna av ditt val.
Ha en ljuvlig dag och en stor kram från mig.
Annika

Glyttamad. Läs mer »

En ”liden” blomma…

Lämna en kommentar / Hemma hos mig., Trädgård / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hej.
Först av allt – TACK!, tack så mycket för alla värmande ord och hälsningar igår.
Visst är det mysigt nu när hösten kryper på.
I trädgården har det blivit lite frodigare igen och jag har startat upp vårt spa-bad för säsongen.
Att tassa ut där och krypa ner en liten stund efter dagens slit, det är ett skönt sätt att koppla bort sina bekymmer för en stund.
Den där helgen när jag och min dotter var i Stockholm och sprang tjejmilen pratade jag med Stefan i telefon.
-ja har föresten fåd en liden blomma å naboen, sa han sådär i förbifarten.
Det han hade fått av våra gulliga grannar var inte alls en liten blomma…
Det var en ofantligt stor och bedårande änglatrumpet.
Jag älskar verkligen änglatrumpeter, men som jag skrivet om tidigare här på bloggen så är jag inte så bra på att sköta om dem.
Den här stora ”ängeln” kommer att få bo i en vintunna istället när våren kommer. Men om några veckor får den flytta in på ett frostfritt ställe för att överleva vintern. Där får den stå och vila i sin vinterdvala.
Visst är de här blommorna bara så underbara!!
Fast jag gör allt som står i min makt för att mina ”änglar” ska trivas, så ser de varje år lite ledsna och inte helt tillfreds ut med livet.
Nu ska jag minsann plugga på hur jag ska göra och sköta om dem så gott jag kan. Våra änglar ska få känna att det verkligen kommit till himmelriket på riktigt.
Såklart hoppas jag på belöning i form av riklig blomning.
Det är något magiskt med de här blommorna.
Deras namn har de fått av de stora maffiga trumpetliknande blommorna. Trumpeter åt änglar.
I de länder där de växer fritt så pollineras de av fladdermöss.
Visst är det en spännande blomma!
 Dagens citat:
Saker och ting är inte alltid vad de ser ut att vara…
Ett rådjur korsar inte en väg,
det är vägen som korsar skogen.
Ha en fin dag och ett stort varmt tack till våra fina grannar
för den ”lilla” blomman.
Kram Annika

En ”liden” blomma… Läs mer »

Rulla till toppen