Annika Olsson

Redo för mustigare färger.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / , , , / 2 minutes of reading
(blogginlägget innehåller annonslänk)
Hejsan.
Nu när den underbara sommaren så smått börjat övergå i höst, så känns mina bleka, smutsrosa kuddar och filtar inte alls lika roliga och fräscha som de gjorde i våras.
Möblerna i vårt TV rum känns också lite fel och de har liksom aldrig riktigt smält in i rummets form sedan vi bytte plats på TV-rummet och kontoret för ett par år sedan.
Nu får det vara såhär ett tag till… åtminstone tills min egen byggmästare har möjlighet att bygga ett nytt hus åt de här gamla möblerna. För att kasta ut fungerande saker, det gillar jag inte…
Istället har jag funderat ut att jag ska fräscha upp rummet med lite ny textil tills det är dags för nya möbler. Kuddar och filtar i någon mustig färg. Kanske någon vinröd nyans eller kanske orange …. fast mest lutar det åt petroleumblått.
Just nu har jag sett att man får hela 20% rabatt om man klickar hem kuddar och filtar från Jotex.
Erbjudandet gäller hela denna veckan, så det gäller att passa på.
Jag tror nog att katten Judith kommer att gilla blåa kuddar och filtar.
Så blir det ju så mycket roligare att höststäda också, om man har något nytt som man kan piffa upp den gamla bruna TV-soffan med.
Kanske tänder vi en brasa i spisen och kryper upp i soffan och myser i kväll. Jag ska i alla fall gå loss och klicka hem lite nytt från Jotex.
Kvällens citat:
Jag vill mycket
som jag helst skulle vilja
att jag inte ville.
Ha en fin kväll och kram från mig
Annika

Redo för mustigare färger. Läs mer »

Höstmys med min familj

Lämna en kommentar / Familj, Hemma hos mig. / Av / / , , , , , / 1 minute of reading
Hejsan.
Det finns nog inget mysigare än att samla familjen runt något gott att äta.
Och något gott att äta kan innebära någonting med kantareller i.
Alltså … lite levande ljus, lite halvgalna töser, en hungrig make och en kantarellpaj.
Det betyder bara en sak, det betyder en hellyckad kväll!
Trots att jag rör mig en hel del ute i skog och mark så är jag ingen vidare svampplockare. Jag får
liksom aldrig till de där riktiga svampögonen. Mina ögon irrar mer efter skönhet och vilsamhet för själen. Saker att fånga med en kamera… Nej några svampögon har jag tyvärr inte.
Jag får istället köpa mina delikatesser på ICA och bara se glad ut.
Jag hade gjort en god västerbottenpaj med kantareller och en stor skål med lyxig sallad.
Det behöver inte vara svårare.
Det här är nog det jag älskar allra mest i livet.
Min familj. Hundarna, ungarna, Stefan såklart och go mat…. även om kantarellerna var snordyra och kom från ICA….
Dagens citat:
Det är inte allt som kan räknas som räknas,
och inte allt som räknas som kan räknas.
Lägg större vikt vid de saker som räknas som de viktiga i livet och mindre på ovidkommande ting.
En stor kram från mig.
Annika

Höstmys med min familj Läs mer »

Mitt September 2018

Lämna en kommentar / Månadssummering / Av / / , , / 2 minutes of reading
Mitt September har varit lite öst och lite väst, lite upp och lite ner, lite sött och lite salt.
Det har varit lite skratt och lite gråt.
Jag och min dotter sprang en tjejmil i Stockholm.
Jag var med Stefan i Göteborg där en avancerad operation äntligen blev av.
September har varit en månad som mest rusat förbi med jobb och problemlösningar. Fast jag har bestämt mig för att bara visa alla ”goa grajjer” för er här på bloggen, så en del lämnas dithän.
I oktober väntar ännu ett Stockholmsbesök på mig. En kväll med nyfunna härliga bloggvänner och det ser jag verkligen fram emot. Och såklart blir det en tripp med mina Ullaredstöser.
Jag och Stefan ser med stor tillförsikt på vår framtid. Vi håller tummarna för att hälsan ska vara med oss lite mer framöver.
Löpningen
Lite smått har min löpträning kommit igång igen, och det känns helt fantastiskt. Jag har lyssnat på kroppen och tagit det lugnt… men en runda är alltid en runda … och i September har det blivit 67 sprungna kilometer för mig.
Ny investering i Oktober får bli nya löparskor tror jag.
Note myself: You must find the courage to leave the table if respect is no longer being served.
Ha det bäst kära ni. Själv ska jag ta ett beslut på om jag ska lyssna på kroppen eller knoppen, hjärnan eller hjärtat …
Välkommen Oktober!
Kram Annika

Mitt September 2018 Läs mer »

En underbar rosenskärm från Sussies lilla hörna.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hemma hos mig. / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Det är inte så ofta jag köper nya krukväxter åt mig själv, blommor att ha inomhus i krukor.
Istället brukar jag ju dela och föröka de blommor jag redan har. Porslinsblommorna jag fått i arv av mamma Ingrid, spindelliljan som kommer från svärmor och lite elefantöron jag fått av en vän…
Men så såg jag ett inlägg på facebook om den här ljuvliga blomman.
Rosenskärm.
Det var i Sussies lilla blomsterhörna som man kunde köpa den här ståtliga krukväxten. Såklart kunde jag inte låta bli.
En gång förut i livet så har jag ägt precis en sådan här blomma. Den gången fick jag den av mina arbetskamrater i trettioårspresent.
Tänk vad en blomma kan väcka minnen.
Nu har jag fått en massa bra skötseltips av underbara Sussie, och på nätet har jag läst att den med fördel kan trivas i badrummet.
Nu återstår bara att se om den vill trivas här hos mig.
Jag som egentligen inte skulle köpa några fler höstblommor såsom ljung, kål och sådana där silverväxter…  ja jag kunde helt enkelt inte stå emot när jag kom dit till Sussies hörna. Där var ju massor av underbara växter för nästan inga pengar alls.
Såklart blev det lite mera blomster i zinkbaljan åt rådjuren.
Såklart måste jag ju flagga lite för Sussies Blomsterhörna där i Gärsnäs. En annorlunda blomsterförsäljare med stort hjärta. Hon har en egen grupp på facebook där hon skriver långa ljuvliga texter, mest om blommor, texter som alltid har en glimt av humor i sig.
Tack Sussie, vi ses snart igen!
Dagens citat:
Med rätt person behöver du inte
jobba så hårt för att vara lycklig.
Det bara händer.
Ha en fin dag och kram
Annika

En underbar rosenskärm från Sussies lilla hörna. Läs mer »

En undanskymd oas mitt på vårt vackra Österlen.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
För ett tag sedan lyckades jag samla mina älskade döttrar för en mysig kväll tillsammans. Sommarens dotterfotografering.
Ja åtminstone fick jag ihop två stycken utav tre tjejer… och det får väl anses som en bedrift med tanke på att de alla tre är synnerligen fartfyllda tjejer som aldrig någonsin blir där man sätter dem.
Inte långt från Gyllebo finns ett dolt litet paradis. En gudomligt vacker plats dit man kan cykla för att njuta av naturen eller bara ta sig ett kvällsdopp.
Det var där vi möttes den där kvällen, töserna och jag.
Varje år brukar jag försöka knäppa lite bilder på mina döttrar tillsammans.
Även om Andréa just nu håller till borta i Alabama så ville jag absolut inte frångå traditionen. Det fick bli en årlig fotografering med de döttrar som fanns till hands helt enkelt.
Jag måste ju säga att det blir svårare och svårare för varje år att fånga de sköna juvelerna på bild. De är liksom spralligare än nysläppta kalvar på våren. Alla de där vilda och galna generna, det är ett arv ifrån deras pappa, det vet jag med stor säkerhet!!
Men de är också väldigt snygga tycker jag … som ju de flesta mödrar såklart anser om just sina egna ättälägg. Varifrån just ”snyggenerna” kommer från, det är förstås lite mer oklart, men det kan vara det friska vattnet och den goa maten vi har här på Österlen.
Nu är de inte bara vilda som små kalvar och snygga som pumor. Nej, det är faktiskt ganska kloka också … och just den genen är jag säker på att den kommer från mig. Japp, så måste det vara. All klokskap är ett arv från mig, deras moder.
Dagens citat:
Vart du än reser, oavsett väder,
ta med dig ditt eget solsken.
Solskenet i mitt hjärta är alltid på plats. Och när mina egna solstrålar förgyller en av mina kvällar med sitt sällskap då är i alla fall jag helt igenom lycklig.
Ha en fin dag och kram.
Annika

En undanskymd oas mitt på vårt vackra Österlen. Läs mer »

Höst i paradiset.

Lämna en kommentar / Natur / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Hösten är på ingång i mitt paradis.
Och det är så härligt med höst tycker jag. En skön årstid som skänker lugn i både kropp och själ.
Sakta har trädens löv börjat skifta färg.
Sommarens torka har gjort att en del blad inte får samma färgprakt som vanligt, men trots det så känns allt så friskt och frodigt ändå.
Aktiviteten i stallet vid det stora ridhuset hade just vaknat till liv när vi passerar den tidiga morgonen.
Majsen vid fiskebryggan hade ingen tagit sig ann ännu.
Fast nu i dagarna har bonden tagit hand om majsskörden och vildsvinen får söka sig andra gömställen.
 Vid badplatsen låg handikapprampen kvar i vattnet ännu.
Kanske finns det någon rörelsehindrad kvar som vill ta sig ett dopp. Jag känner i alla fall en isbjörn på hjul…
Hunden Johnny tar sig ibland ett dopp i sjön.
Nu är han lite av en skam för sin ras, då han aldrig riktigt lärde sig att slänga sig ut i vattnet som en riktig flatcoated retriever brukar göra. Istället rusar han runt i vattenbrynet och avslutar med ett tvättäkta kärringdopp. Ett sådant där bad då han sakta bara sänker ner kroppen vattnet. Men å andra sidan vet jag ingen annan hund som så fullkomligt verkar njuta av sina dopp.
De första färgade löven pryder stigen vi trampar och mossan grönskar åter efter den torra sommaren.
Här i mitt paradis. Stigarna runt min älskade Gyllebosjön, mitt älskade naturreservat!
Ditt, mitt och allas… ett paradis som vi alla ska vara rädda om.
Dagens citat:
Lär dig…
Ha roligt utan att dricka alkohol.
Att prata utan mobiltelefon.
Drömma utan droger.
Le utan ett självporträtt.
Älska utan villkor.
Idag väntar lite höstroligheter på mig. Hoppas ni tar vara på hösten också och njuter.
Det är de små sakerna som i grunden är de stora.
Kram Annika
(bild ovan tagen av Amanda Henriksson)

Höst i paradiset. Läs mer »

Att vara gift med en filmstjärna.

Lämna en kommentar / Familj / Av / / , , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Att jag är gift med en stjärna det har jag ju egentligen alltid visst, men det är inte så ofta jag tänker på att han faktiskt är en riktig mowiestar också, den där Stefan Olsson.
Det var för någon vecka sedan vi blev inbjudna till en bioföreställning på Kiviks enormt charmiga lilla biograf.
På den där lilla biografen visas en hel del nysläppta filmer, och från byn är det många människor som gärna går dit och tar del av aktuella biopremiär.
Men den här kvällen var det ingen premiär direkt. Nej, istället var det ett 50-års jubileum.
För hela 50 år sedan spelades nämligen filmen Bombi Bitt och jag in. En film av Fritiof Nilsson Piraten och såklart var det Kivik med omnejd som var platsen för skådespelet.
Och såklart ville Kiviks biograf och byalaget uppmärksamma det genom att visa filmen för inbjudna gäster.
För oss som kommer från trakten var det naturligtvis extra roligt att se på filmen, eftersom många av inspelningsplatserna är så välbekanta och mycket känns igen.
Även huvudrollsinnehavaren är en välkänd figur som nog alla känner till. Den då ursnygge Stellan Skarsgård.
Även om jag alltid tyckt att den där Stellan var farligt snygg i rollen som Bombi Bitt, så är där en annan liten gullig kille med i filmen som också tilltalar mig väldigt mycket. Det är en annan kär liden påg som ofta skymtas i bild bakom Stellan Skarsgård och Reiner Albrecht. En gullig grabb iklädd en mörk sjömanskostym…
…ser ni vem det är?
Min egen Stefan Olsson!
Innan filmen skulle sätta igång, fick Stefan berätta lite om den där sommaren då Kivik var invaderat av filmteam och kända skådespelare. Hela den där sommaren då han jobbade som barnstatist i filmen Bombi Bitt…
-ja nu minns jau ente så ryssled myjjed, svarade Stefan, när mikrofonen stacks in under hakan på honom …
-men jau minns att di darr hossorna jau hade po mi, di klia nudd så in i helvete en hel å hållen sommar…
Ja man kan ju undra vad Stellan har för minnen av den där sommaren. Om det är sina strumpor han minns, eller han har annat som etsat sig fast i minnet…. Den där sommaren på Kivik – sommaren då han fick sitt stora genombrott i sin filmkarriär. Sommaren då massor av unga Kivikstöser var dödligt förälskade i honom, Bombi Bitt med den svarta slokhatten.
Själv är jag nöjd med att ha förälskat mig i den lilla sjömanspojken istället.
… inte så liten längre förstås och aldrig klädd i sjömanskostym heller för den delen….
Dagens citat:
Var dig själv,
det finns redan så många andra.
Ha en fin dag och kram på er.
Annika

Att vara gift med en filmstjärna. Läs mer »

Nötkråkan och katten Gustav

Lämna en kommentar / Djurliv, Hundar och katter / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Den allra första vintern som jag bodde här i Gyllebo så hade vi ett väldigt rikt djurliv.
Då var de flesta av fastigheterna runt omkring ännu obebyggda och vi hade både rådjur och älg som höll till på tomten och området runt omkring.
Fåglar av alla de slag fanns det gott om, och såklart matade jag dem för glatta livet. Fågelmatskontot var högt på den tiden… också.
Särskilt bra minns jag den skräniga nötkråkan som höll sig vid fågelbordet den där första vintern. Den struttade spänt omkring på marken under ett väldigt oväsen och såg ut att äga precis hela världen. Han kraxade och jagade bort de flesta mindre fåglar så gott han kunde.
Den där första vintern fick vi även vår första katt. Katten Gustav.
Vid den tiden hade jag ingen bra kamera och de bilder jag tog, framkallades på gammaldagsvis. Tyvärr finns inte ett endaste foto av vår fina Gustavkatt som liten kattunge.
Men en massa bilder på honom som stor katthane har jag hittat…
Snällare katt än Gustav tror jag nog inte har funnits på denna jord. Man kunde göra vad man ville med honom. Han fann sig i allt och såg bara ut att älska allt och alla.
Den första gången som vi skulle släppa ut vår lilla ”Gustavkattunge” så minns jag att jag oroade mig en smula för att katten händelsevis skulle kunna ge sig på den tämligen orädde nötkråkan.
-aunä, sa Stefan snusförnuftigt, di klarar han allri å, han e rent fårr liden ti di.
Vi hade inte mer än hunnit släppa ut kattskrället förän jag såg i ögonvrån hur den stora nötkråkan sprattlande satt i den lilla kattmunnen och snabbt släpades med in under vår stora snöklädda utegran.
-hjälp, skrek jag, medan Stefan slängde sig ut, barfota i den djupa snön.
Med ett fast grepp fick han tag i nackskinnet på katten Gustav som överrumplad släppte den kraxande nötkråkan. Katten sprang förskräck in genom dörren igen medan kråkan med ett hest skrik genast tog till flykten.
Sedan den dagen har jag inte sett till någon mer nötkråka i vår del av sommarbyn.
Åren gick och Gustav blev förlåten för den där kråkepisoden. Han fick leva i många år som en älskad familjekatt.
När Gustav fick njursvikt och tiden var inne så var det min dotter som hjälpte till att sätta injektionen i hans hjärta.  Han fick somna in och slippa lida.
Nu finns katten Gustav bara som ett kärt minne i våra hjärtan och någon nötkråka har aldrig vågat visa sig här hos oss igen ….
Nej, någon nötkråka har inte varit på besök på över 16 år …. inte förrän för några veckor sedan.
Plötsligt hörde jag det där speciella hesa kraxandet. Och tänk, där var han igen!!
På vår grindstolpe satt den en morgon och blängde på mig och hundarna när vi kom hem från vår skogsrunda. Så glad jag blev, för det är allt något speciellt med detta fjäderfä tycker jag.
Välkommen tillbaka nötkråkan.
En av mina absoluta favoritfåglar!!
Dagens citat:
Att gå omkring och oroa sig för saker
i livet hindrar oss inte från att dö,
det hindrar oss från att leva.
Ha en härlig dag och kram på er.
Annika

Nötkråkan och katten Gustav Läs mer »

Sommarens sista suck och prinsessbakelser i Ilstorp.

Lämna en kommentar / Hundar och katter / Av / / , , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
September har mest bjudit på ljumma, härliga vindar.
Mina sista höstblommor kämpar tappert på, trots att det ännu inte kommit mycket regn i våra trakter.
Den rosa färgen verkar ha varit tåligast hos mig denna heta sommar.
Jag älskar den rosa färgen på blommor, det blir en skön och knasig kontrast mot vår röda stuga.
Korna kommer varje kväll till vår sida av den stora kohagen. Kanske sover de i den gamla ekskogen över natten. Än får de nog gå ute ett bra tag till, bonden brukar inte ha så brått att låsa in dem för vinterförvaring.
På den stora dynboxen som Stefan snickrat ihop av väldoftande cederträ kilade en vacker bärfis fram på sina röda ben.
De är så vackra tycker jag, med alla sina olika färger, även om odören de avger inte är så angenäm. Det är inte för inte de bär namnet fis.
En fin barndomsvän till mig fyller år i september – varje år.
Eftersom vi hade lite andra ärende dit, så passade det bra att välja den dagen då vi kunde gratta och födelsedagskramas lite extra. Goda prinsessbakelser blev det dagen till ära, med massor av grädde. Det där var säkert både bra och nyttigt, det kändes ju på smaken… ljuvliga!
Dagens citat:
Ett bra sätt att se
vilka som är vänner av
rätta virket, är när du
hamnar i en kris, så har
du vissa som skriver
kommentarer ӌh
styrkekram till dig” på
facebook tillsammans
med hjärtan och
ledsna smileys. Sen har
du de som oannonserat
står vid din dörr, redo
att hjälpa till.
De där vännerna ska man vara rädd om. Mycket rädd om…
Ha det fint och kram på er.
Annika

Sommarens sista suck och prinsessbakelser i Ilstorp. Läs mer »

Saker som känns gott i hjärtat.

Lämna en kommentar / Trädgård / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Så lite som ska till för att det ska kännas gott i hjärtat.
För mig kan det räcka med en stunds pysslande i min trädgård. Utan krav och prestationsångest ger min trädgård mig en sådan sinnesro. Att kantskära, gräva lite och dela plantor det känns så himla gott i hjärtat.
Och dessa sagolika solrosor. Att se dessa magnifika blommor dag efter dag slå ut i nya glada solar, det gör mig så lycklig. Att de dessutom ger en massa goda frön åt alla våra småfåglar, det känns verkligen gott i hjärtat.
Att jag själv hunnit rädda undan några frön för egen del det känns såklart också gott i hjärtat. Nu kan jag lämna resten åt talgoxar och talltitor att smakligt spisa.
Men något som känns sådär extra gott i hjärtat, det är när ett blomsterbud plingar på dörren. När någon sänder den vackraste blombukett ni kan tänka er. Det känns extra gott i hjärtat. Att veta att man funnits i någons tankar. Att någon visar omtanke. Så gott i hjärtat.
Att få omtänksamhet, uppiggande ord och blommor när livet segar sig, det mina vänner, det känns så väldigt gott i hjärtat.
Tack för de underbara blommorna ♥
Vad känns gott i era hjärtan?
Dagens citat:
Ha högre förväntningar på dig själv
än på andra.
Därför att andras förväntningar
tynger och dina egna förväntningar
på dig själv inspirerar.
Tänk på det – så är livet.
Kloka, positiva tankar gör att det känns gott i hjärtat.
Ha en fin dag och kram.
Annika

Saker som känns gott i hjärtat. Läs mer »

Rulla till toppen