göteborg

Livets karusell.

 (inlägget innehåller annonslänkar)
Hejsan.
Sådär har ni alla säkert också känt det i livet. Att jorden snurrar lite för fort någon gång. Så att man nästan tappar fotfästet och håller på att sväva ut i rymden. När saker man inte riktigt kan påverka gör att bägaren sakta, sakta håller på att tippa över.
Lite grann så har det känts för mig de senaste tre åren, och den här sommaren och hösten växlade jordklotet upp ytterligare ett snäpp.
Då när livet snurrar sådär knasigt, då gäller det att fästa blicken på ljuset där bort i tunneln och bara ta sig igenom.
Jag är förstås lite ledsen över att det inte blev någon krigsförbandsövning för mig och Johnny i höst. Skrämd av läkarens ord tog jag emot hennes sjukintyg och körde och sjukmönstrade mig på Revinge en tidig morgon.
Johnny var såklart glad som alltid, och jag var ju också glad … glad över att det verkade bli en fin helg och en riktigt spännande övning för alla mina militärkompisar.
I minnet hade jag förra årets övning, och om den kan man läsa här.
Nu när livet hade bestämt sig för att småjäklas så var det ju klart att de där två sakerna jag inte kunde ändra tid på skulle kollidera och hamna på precis samma dag.
Såklart fick Stefan sitt återbesök med foten i Göteborg på samma tid som min inmönstring. Ingenting av det gick liksom att ändra.
Det är då man tackar gud för att man har en vän!!
Alltså körde jag och Johnny på inmönstring och Stefan fick världens bästa chaufför till Göteborg.
Tack fina M♥
 (bilderna från sjukhuset har vår vän M tagit)
Nu återstår bara att se tiden ann med den där foten, och låta allt ha sin gång. Tiden får utvisa hur pass handikappande det är med en stelopererad fot…. men i smyg nynnar jag på en viss låt av Martin Ljung när jag hör honom sakta komma haltandes med sitt gips i huset…
-kapten Enben och kapten Tvåben och kapten Träben …
Dricka kvällskaffe och mysa med småhundarna det går bra, även med foten i paket.
Att alltid fokusera på det som är bra nu, att alltid tänka glada saker – annars går det inte!
Med en stor portion humor kommer man långt.
Ja, det har varit stunder då jag önskat att jag bara kunde ringa min arbetsgivare och sjukskriva mig några dagar, att lämna över arbetslivets problem åt någon annan för en stund …
Att vara egen företagare är en enorm frihet, men också en väldig mental belastning och stressande när det oväntade hela tiden händer.
Som det mesta i livet så har allt både sina fördelar och nackdelar.
Jag är tacksamt för mina kunskaper i mentala träning. Jag sluter mina ögon och andas. Lugnt och fint!
Och så ler jag!
”Snurra min jord
du får inte ge dig…”
…och kapten Bister – och kapten Buster
kapten Akter och kapten Nykter,
ja nog är det en förfärlig skock,
men sjutusen tunnor värre är dock:
Svarta Malin, Svarta Malin, Salmonellahavets fasa
Dagens citat:
Får jag presentera dig en vän som heter
Avundsjuka. Du träffar honom när allting går bra i
ditt liv. Hans bror, Skenhelig, är trevlig mot dig när
ni träffas, men snackar skit om dig bakom din rygg.
Deras syster, Patetisk, behöver delar av ditt liv för
att kunna leva själv.
Varför?
För att du representerar allt de INTE är.
Då kan du kalla på mig, och vem är jag? Jag är
Leende och jag ska förstöra deras dag!
Ett underbart citat som speglar de saker jag hatar mest. Avundsjuka, missunnsamhet och skitsnack.
När livet tuffar sig, då kan man trösta sig med att leta roliga saker på nätet… en sådan här, eller ett par av dessa mysiga, så blir jag glad… Åt Stefan köper jag den här … passar nog en jägare … men bara om jag vinner på lotteri …
Nej man blir faktiskt inte lycklig av saker, men det är allt bra roligt att önska och drömma…
Ha en fin dag, le och må väl. Kram från mig.
Annika

Göteborg och Liseberg

Hejsan.
För ett par veckor sedan var jag och Stefan i Göteborg. Det var Stefan som skulle genomgå en operation av sin fotled.
Det var egentligen inte någon avkopplande och skön weekend, utan ett ganska drygt veckoslut måste jag nog erkänna. Vi hade inte den blekaste aning om hur lång tid allting skulle ta, eller hur länge vi skulle behöva stanna kvar efter operationen…
Men allt gick bra, trots att ingreppet tog lång tid.
När Stefan vaknat upp ur sin Törnrosasömn, så valde jag att förlusta mig lite på Liseberg istället.
Såklart gick jag först upp till sjukhuset för att titta till min nyopererade make.
Med ett rejält morfinintag, några läckra smörgåsar och kaffe serverat på silverbricka, så såg det då inte ut att gå någon nöd på honom…. (annat ljud i skällan skulle det komma att bli på hemfärden, men det är en annan historia)
-gå du ivajj å åg karusellor elskling, ja har de fint här, sa Stefan, och kikade med suddig blick på den söta sköterskan.
Innan operationen hade läkaren planerat för att hämta benbitar från Stefans höft för att använda som byggnadsmaterial i fotleden, men som tur var hade han hittat tillräckligt med benbitar nere i foten. En bra sak i alla fall.
Eftersom vårt hotell låg alldeles intill entrén till Liseberg, så var det bara för mig att gå över vägen och vips var jag i lite mer feststämning.
Liseberg, here I come.
Där på Liseberg kan man vandra i timmar.
Där är så vackert med sina blomsterplanteringar och olika miljöer.
Efterhand som kvällen gick fylldes parken av festsugna familjer och sällskap. Det var allt ifrån gammal till ung.
Normalt hade jag älskat att kasta mig runt i de olika karusellerna, men det var liksom inte lika roligt att göra hissnande saker på egen hand. Jag nöjde mig med att iaktta alla andra som njöt av sina åkturer.
Efter några timmar siktade jag in mig på fiskrestaurangen där jag fick ett mysigt bord i en liten avskild del. När jag beställt mina blåmusslor och ett glas vitt vin satte jag mig tillrätta för att mysa med min goda mat både länge och väl.
Det var då jag la märke till min bordsgranne. En ensam man som var fullkomligt ur stånd att ta vara på sig själv. Redlöst berusad.
Det blev en ganska spännande måltid får jag väl säga…
Efter min spännande måltid vandrade jag en bra stund på Liseberg och njöt av kvällen.
Regnet hängde i luften, men väderguden var på min sida och insåg att jag var väldigt dåligt förberedd för just blött väder.
Nästa dag var det dags för Stefan att bli utskriven och han fick åka hem.
Värken hade satt in betydligt mer och hemresan till Gyllebo blev ett smärre helvete kunde jag förstå.
Jag rattade vår stora jeep så tryggt jag kunde och Stefan halvlåg vid min sida och knaprade morfintabletter i en jämn takt.
Det var skönt när jag äntligen svängde in i Gyllebo igen.
Tack till mina töser som trixat och knåpat för att få ihop sina tider för att passa våra djur den där helgen.
Ovärderlig hjälp!
Dagens citat:
Ditt sår är inte ditt fel,
men din läkning är ditt eget ansvar.
Nu väntar en långt rehabilitering på Stefan med åtminstone tre månader med foten i gips…
Japp, där är inget att be för, bara att kämpa på. Tillsammans ska vi nog ro detta också i land.
Ha det gott och kram.
Annika

En weekend i Göteborg.

Hejsan
Det har nu nästan gått två hela veckor sedan jag och Stefan var i Göteborg.
En helg i Göteborg tillsammans med sin kärlek, det kan ju förstås vara alldeles fantastiskt…
Men samtidigt som vi längtat efter att den här helgen skulle komma, så ville vi nog båda att den skulle vara över så fort som möjligt.
För helgen i Göteborg innebar inte direkt nöjen och förlustelser för oss. Det var en lite komplicerad steloperation av Stefans vrist som stod på vår agenda.
Då Stefan skulle vara på operationsbordet tidigt i gryningen så fick vi bege oss de drygt trettio milen upp till Göteborg redan på kvällen före.
På gångavstånd från sjukhuset hade jag bokat det billigaste hotellrum jag kunde hitta i Göteborg. Ingen lyx och flärd direkt, men rent och fräscht och helt ok.
När Stefan duschat flera gånger med de särskilda operationssvampar vi tagit med oss, så avslutade vi kvällen i hotellets sportbar med vars en pizza, innan det var dags att krypa till kojs.
Halv sju nästa morgon gjorde vi entré på sjukhuset som skulle ta sig ann Stefans fot.
Carlanderska sjukhuset med sina fantastiska byggnader och sin proffsiga personal.
-oj, sa sköterskan när hon kikade i sina papper, det är en lång operation som väntar, så han får höra av sig till dig när han vaknat …
Jag kramade om honom och önskade lycka till.
Med vetskap om Stefans underliggande sjukdomsbild så var jag såklart ganska orolig och lite nervös. En lång narkos är alltid en risk och den vasculitsjukdom han har i botten och som påverkar hans inre organ känns lömsk och inte helt pålitlig tycker jag.
För att fördriva tiden vandrade jag runt i staden och såg Göteborg vakna till liv.
Som den förvirrade skånetös jag nu är, så yrade jag mest runt och höll på att bli både övercyklad och påkörd av spårvagnar som körde som om de stulit sina fordon.
Det kändes ändå lite tryggt att befinna sig på Skånegatan tyckte jag.
Det var en fin dag med höst i luften.
I Vasaparken blommade de sista rosorna.
På en gata kämpade räddningspersonal med en svårsläkt brand och uppe i backen satt en orädd skata och blängde på alla som passerade.
Min plan var att gå i affärer och shoppa lite kläder, men mina ben drog mig hela tiden på andra håll.
Jag hade helt enkelt ingen ro att gå i butiker när Stefan låg på operationsbordet.
Istället hamnade jag på en bänk vid den underbara näckrosdammen.
Länge strosade jag runt på stigarna i staden, i väntan på att telefonen skulle ringa…
Efter drygt sex timmar fick jag äntligen ett livstecken från min käre Stefan.
-jau e vagen nu…sluddrade han.
Såklart skyndade jag med genast tillbaka till sjukhuset.
Lättad kunde jag konstatera att så långt hade allt gått enligt planerna.
Hög som ett hus på morfin och med ett helt skrotupplag spikbleck och monteringsskruv inopererat i foten satt min käre make upp i sängen och försåg sig med god aptit av de goda lyxmackor de snälla sköterskorna serverat honom.
Ont i foten … komma här och snacka om ont i foten….haha …
(men han skulle bli annat varse…)
Att jag skulle få Stefan med mig från sjuksängen den dagen var då inte att tänka på.
Lättade över att operationen gått bra och Stefan togs om hand på bästa vis, planerade jag istället för en fartfylld kväll på Liseberg med mig själv.
Men det får ni läsa mer om i ett annat inlägg.
Dagens citat:
Vi vet inte vad
morgondagen kommer att
ge oss. Så var inte arg för
länge. Lär dig förlåta
och älska med hela ditt
hjärta. Oroa dig inte över
de människor som inte
tycker om dig. uppskatta
värdet av de människor
som älskar dig.
Njut och ha det gott.
Och gnäll inte, det finns alltid de som har det värre.
Kram Annika
Scroll to Top