Hejsan.
När världen en gång blir som vanligt igen efter coronan, då kommer jag nog att sakna det här. Den här lite nertaggade vardagen då allting fick sättas på vänt.
Jag kommer nog att sakna lugnet som restriktionerna har fört med sig. Även om jag själv såklart kan bestämma mig för att inte återgå till det som var, så är det alltid så lätt att påverkas och hänga med i cirkusen.
Jag är född med naturen i blodet, så att fortsätta gå till bryggan och prata med änderna det kommer jag alltid att göra. Eller bara slå mig ner på en stubbe och filosofera en stund i min ensamhet.
Men såklart har jag en längtan efter att kunna umgås lite mer obehindrat med min familj, mina döttrar och våra vänner. Såklart!
För första gången på väldigt länge så träffades vi ute och fikade tillsammans i förra veckan. Det var en solig dag som vi möttes i Ystad. Vi beställde lite lunch för avhämtning och satte oss sedan i en park och njöt av att känna oss lite som vanligt igen. Det var en underbar dag att spara i hjärtat.
Självklart kommer jag att fortsätta med mina härliga bad i sjön. Och att vandra runt här på stigarna runt Gyllebo, det har jag gjort i 20 år, så det kommer jag nog att fortsätta med lite till. Men jag kommer nog att sakna det där speciella lugnet som varit.
Dagens citat:
En dag gick du och dina barndomsvänner ut för att leka för sista gången, och ingen av er insåg det.
Man måste stanna upp och vara tacksam för det man har i detta nu, utan att vi märker det så kommer alltihopa obönhörligen vara ett minne till slut. Både det goda och det onda, allting förändras sakta men säkert. Långsamt är vi ju alltid i förvandling.
Ha en riktigt härlig tisdag.
Kram Annika
