Hejsan.
En morgon var där spår på himlen efter två flygplan. Det kändes så ovant att se de vita strecken i skyn. Alldeles särskilt vackra var de när de speglade sig i det blanka vattnet och bildade som en strålande stjärna.
Samtidigt som jag det gångna året njutit av att flygtrafiken så kraftigt minskat, så har jag önskat att jag ändå kunnat sätta mig på ett plan till USA. Allting är oftast på gott och ont, allting har ju som bekant en baksida.
Den här vackra morgonen då de två flygplanen gjorde sina stjärnspår på himlavalvet, så dansade dimmorna samtidigt så vackert över sjön.
Temperaturen i vattnet hade stiget en smula, ända upp till åtta grader.
Att vissa flygplan ännu går det är ju ändå en himla tur. För hur skulle annars alla mina brev nå fram till min dotter i USA. Just nu har hon själv flugit till delstaten Ohio (tror jag att det var) för att göra en del av sin utbildning där. Men innan dess hann hon visst med en liten smutsig springtävling…
Så tänkte jag tipsa om en bok som jag lyssnat på som ljudbok. Den heter ”Innan ni tog oss” av Lisa Wingate. Den bygger på en sann händelse om stulna barn, ett barnhem och adoptioner. Dock är personerna i den här romanen påhittade, men skulle mycket väl kunna vara sann. Den var så gripande och läsvärd.
Dagens citat:
Problemet är inte de onda människorna, utan de goda människornas tystnad.
Ha en riktigt härlig onsdag.
Kram Annika
And do you know what the ducks on Gyllebosjon said.. ” i wish i could fly so high..”
Yes, who does not want that … then I would fly to my daughter in the US, and on the way home I would take a turn down to NZ and to you.