juni 2019

Lindgrens länga.

2 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Morgonen då jag och min hund Johnny tog oss en vandringstur, passerade vi den lilla vackra stugan, Lindgrens länga.

Dalen i Haväng låg som den vackraste tavla och marken var täckt med alla möjliga blomster. Stigalunds betesdjur blängde nyfiket på oss när vi kom klampandes fram på den sandiga vägen.

Lindgrens länga är ett utemuseum, men från början var det ett litet skogvaktartorp. Min käre Stefan minns nog mest det här huset som ”Franskans lilla torp” från inspelningarna av Bombi Bitt filmen på 60-talet. Jag lovade mig själv att ta mig tid för ett ordentligt besök framöver.

Jag stannade dock till en stund och pratade med kossornas ägare. En pratglad och trevlig karl i sina bästa år. Eftersom vattenståndet var så rysligt lågt i ån för året, ville hans djur rymma över på andra sidan lite titt som tätt. Så det gällde att titta till dem fick jag veta. Från platsen vi stod på, blickade vi ut över den gudomligt vackra ängen och Verkeåns laxtrappa.

Jag tog adjö av mannen och fortsatte min vandring uppför backen med havets vindar i ryggen.

Grödorna växte frodiga, och traktens bönder var nog tacksamma för den nederbörd som kommit under våren.

När vi passerat Stigalunds Gård gick vi genom beteshagen och drog oss ner mot tallskogen och stranden igen.

I den vackra tallskogen växte stora buskar med kaprifol. Om ett tag, när kaprifolen står i blom, kommer doften där att vara oslagbar.

Sedan var vi strax tillbaka på stigen där vi började vår vandring och ganska snart stod vi vid min gamla Volvo igen. Nöjda med att ha tagit vara på dagens första timmar på bästa vis.

När jag backade ut min bil från parkeringen såg jag en vacker svan simma förbi ute vid strandkanten. Fri och lycklig såg den ut, precis som jag själv känt mig den här morgonen.

Om det funnits möjlighet att livnära sig på att gå på luffen varevigaste dag, då skulle det vara min drömsysselsättningen. Oavsett väder och vind så finns det inget mer befriande än att vandra fram dit vindarna bär och njuta av det som kommer i ens väg. Luffare, det är nog mitt drömyrke, om det bara gett lite skrammel i börsen.

Dagens citat:

Vi förstår inte hur värdefull en stund är förrän den är ett minne.

Må väl.

Kram Annika

 

När värmen kom, då exploderade allt.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen, Trädgård / Av / / , , , / 1 minute of reading

Hejsan.

Med Juni månad kom värmen. ”Phhofff”, sa det , så exploderade allt.

Vid vårt lilla gästhus har vi två små miniatyräppelträd. Över en natt så slog de ut och blev översållade med blommor.

Rhododendron och aklejan smällde till och brast ut i sina fullaste blomsterprakt.

Mina luktärtor har fått flytta ut och när värmen kom så kunde jag nästan se för blotta ögat hur de sträckte sig mot skyn.

Naturligtvis så har jag inte kunnat hålla mig från att köpa sommarblommor. Nu tronar det ändå lite olika blomster på min gamla stege vid poolen. Stegen som jag fyndade på Österlens bästa loppis i Brösarp, för ett antal år sedan.

I skogen har det också ”phoffat” till av värmen. I sista stund for jag ut och plockade en bukett av min absoluta favoritblomma. Liljekonvalj. Den vackraste blomman man kan tänka sig, och den absolut godaste doften.

Det gäller att hänga med i svängarna när det phoffar!

Dagens citat:

Det är din väg, bara din. Andra kan gå bredvid dig, men ingen kan gå den åt dig.

Ha en fin dag, oavsett var ni går idag. Stanna upp och lukta på en blomma för en stund, stanna upp och lägg märke till allt det vackra. Tiden rusar, så vänta inte.

Kram Annika

Porten till Österlen

Lämna en kommentar / Allmänt, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Österlens gränser diskuteras ibland livligt och hätskt. Genom åren har de osynliga gränserna dessutom flyttat omkring lite som det behagas. Som barn fick jag alltid höra att ”Olserödsbacken, di e porten ing ti Österlen”. Brösarp hörde alltså till norra delen av Österlen.

Gränserna har en antydan att flyta ut och svämma över nu förtiden. Ystad, Abbekås … ja halva Skåne kallar sig numera gärna för Österlen. ”Mäklargränser” kallar man det där för. Hur som helst, Brösarp är min absoluta favoritby, oavsett vad man kallar den i fastighetskatalogen.

I Brösarp finns ett underbart litet Spa som drivs av Brösarps Gästis.

 

Hit åker jag med min Stefan regelbundet och ger mina fötter kärlek. Det är det bästa man kan göra för välbefinnandet tycker jag. Så otroligt skönt.

Med regelbundna besök hos bästa Lise har mina fötter blivit sammetslena och mjuka. Efter att ha gått omkring på smärtsamma liktornar under trampdynorna, springer jag nu på lätta fötter. Så skönt, och hörni, det finns ju inget fulare än spruckna hälar i ett par sommarsandaler, det förstör ju den finaste sommaroutfiten…. huhhh ….

För Stefan som har en stelopererad fot så är det extra bra att vara rädd om fötterna. Så när det är hans tur för behandling, strosar jag gärna en runda runt i min älskade by.

Jag njuter av de vackra husen. Tegelhuset där min första fröken bodde med sin väldigt långe man, ”Lilla skolan” där jag gick i första klass, kyrkan där vi varje sommar hade skolavslutning … Så många minnen som sköljer över mig!

På kyrkogården där det då bodde en ”bullkanin” … ja vad det nu var för något ??… Förmodligen ett litet djur skapat ur barns livliga fantasi. Åtminstone visade den sig aldrig någonsin.

När jag efter min promenad i byn slinker in på Spaet igen för att vänta på Stefan, bjuds jag på kaffe och en avkopplande stund.

Nu är jag redo att ta mig ann sommaren med glada fötter. Tusen tack kära Lise!

(Det här inlägget är inget samarbete eller sponsrat på något vis. Hit brukar jag gå, och skriver därför om det direkt från mitt egna hjärta)

Dagens citat:

Inget går så bra som fötter.

Man ska vara rädd om sina fötter, det är de som ska ta oss runt här i livet.

Kram Annika

Österlen – ett paradis på jorden.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan

Alltså, det är ju inte klokt så vackert vi har det här på Österlen just nu.

Dagen då jag och min hund Johnny var ute på vandring så tänkte jag lite extra på hur fint vi faktiskt har det här i vår lilla hörna av världen.

Jag la märke till alla vackra blommor som växte vilt vid den gamla ålaboden.

Den gamla fina ålaboden, Stenören, som är öppen för alla som vill kika in. Som ett värdefullt smycke ligger den där vid havet mitt i den Skånska naturen.

Runt om stod rönnen i full blom. En riklig blomsterprakt som kanske är ett tecken på att vi kommer få en sträng vinter? Att inte veta känns så spännande tycker jag.

Från Stenören är det inte särskilt långt till Havängs badplats och Verkeåns mynning. Sandängen där vi strosade fram var som en saga den här dagen. En blommande dröm i vitt. De vita blommorna som nästan täckte marken, var den sällsynta sandnejlikan.

Även om jag tycker att graffiti inte passar så bra i den här miljön, så gjorde de blommande nejlikorna att det fula mildrades en smula.

Framme vid en av Österlens vackraste vyer, tänkte jag för mig själv att det här måste nog ändå vara paradiset på jorden.

Det sägs att man lätt blir hemmablind och inte tänker på allt det fina som finns där man är född. Kanske är det så? Kanske har jag min kamera och mitt intresse för naturen att tacka för att jag ser och lägger märke till skönheten.

Hoppas ni alla hittar just ert paradis på jorden. Det finns många vackra platser i vårt avlånga land, det gäller bara att lägga märke till dem.

Dagens citat:

Vår värld behöver inte människor som begriper varandra utan människor som begriper att det finns så många olika sätt att vara människa på.

 

Kram Annika

Jobb kräver mat.

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur, Österlen / Av / / , , , / 1 minute of reading

…eller som vi säger här på Österlen; ”go mad, myjjed mad å mad i rättan tid”

Hejsan.

Förra helgen när det var matmarknad passade vi på att gjuta golvet i vårt lilla orangeri. Eller vi och vi … själva gjutningen stod såklart min Stefan för.

När man jobbar och går på som en liten iller, då blir man såklart alltid väldigt hungrig (eller sylten, som Stefan säger). Inget kunde väl då passa bättre än att det just den helgen vankades ”Matrunda” över hela Österlen. Vi bestämde oss raskt för att inta lunchen någonstans i Kivik.

På Kärnhuset vid Musteriet vankades det grillbuffé. Så, så gott!!

Är man och äter på Kärnhuset, då måste man såklart förse sig med äppelmust. Så för oss blev det en sväng inom den lilla butiken också.

Sen var det bråttom hem för att hinna vattna den gjutna betongplattan. Men såklart fick vi stanna och språka lite när vi stötte på två tvättäkta ”Kivlingar”. Den ena importerad, den andra infödd. Goa gubbar de där i Kivik!!

Dagens citat:

Lär dig ta lätt på både kritik och beröm. Annars riskerar du att tappa dig själv.

Fötterna på jorden, glimten i ögat och en räv bakom örat – så mår man bra.

Kram Annika

Tassa lätt på tå.

1 kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Den här tiden på året då vill jag passa på att njuta av naturen, så mycket det bara går.

Regn och blåst hade utlovats i väderleksrapporten för Kristi himmelfärdsdagen. Fast på Österlen bjöds vi på en strålande vacker morgon.

Jag hade planerat en vandring med min favoritkompis… hunden Johnny. Från Vitemölla startade vi och promenerade norrut. Det är så bra med Johnny, han är med på allting utan protester.

Strandkanten var fylld av tjock, svart ruttnande tång. Johnny såg ut att andas in den kväljande lukten med välbehag.

Istället för att gå på sandstranden och klökas av odören, valde jag att tassa upp en bit på heden. Där var det nog som allra vackraste precis den dagen. Det var som en färgglad heltäckningsmatta av underbara blommor.

Förutom alla små söta violer, växte där även den underbara sandnejlikan.

Sandnejlikan är väldigt sällsynt och den finns nog bara i Skåne och på någon enstaka plats till. Den är  rödlistad och såklart fridlyst. Men så bedårande vacker.

Det gäller sannerligen att tassa nätt på tå nu på försommaren. Moder jord står ju i fullaste blom.

Jag och Johnny vandrade båda lyckligt fram den där morgonen. Han med näsan ivrigt sniffande efter kaniner och jag mest fokuserad på att suga in allt som jag bjöds av naturens egen skönhet.

Vi strosade över den lilla bron vid Klammersbäck och intog sedan första platsen för en kort paus. Rast och vila är nog så viktigt när man är på vandring.

Efter att ha njutit en liten stund vid bäckens mynning, fortsatte vi vår färd.

Utan mål och mening, mer än att njuta, fortsatte vi norrut mot Haväng och skjutfältet. Men det får ni hänga med på en annan gång, i ett senare inlägg.

Dagens citat:

Om du  har möjlighet att göra någon glad, så gör det! Världen behöver mer sånt.

 

Den här dagen gjorde jag min hund Johnny glad och såklart mig själv. Nog så viktigt.

Ha en toppendag.

Kram Annika

Vitaby marknad.

Lämna en kommentar / Allmänt, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

I samband med Kristihimmelfärdsdagen, slog Vitaby till med sin årliga marknad.

Platsen för festligheterna var förlagd till det lilla torget mitt i byn.

Det stora temat för året  såg ut att vara blommor och växter av alla de slag. Plantor, sommarblommor, amplar med hängande blomster … ja listan hade kunnat göras hur lång som helst. Grönt, grönt i mängder.

Men även nostalgiska saker såsom spislock och traditionella barnsnurror gick att köpa.

Vitabymarknad är sannerligen inte så stor. Vi hann med flera varv på ganska kort tid. Risken att jag skulle tappa bort min käre Stefan i marknadsvimlet, den var nästan obefintlig. Så det kändes tryggt… för honom …

Även om Vitaby kanske inte är den coolaste och trendigaste byn vi har här på Österlen så älskar jag charmen som finns kvar i den här gamla ”byhullan”. Här ser det liksom ut som det alltid har gjort.

Något som de kan vara mäkta stolta över där i Vitaby, är att de har en av Österlens vackraste små kyrkor. Så otroligt vacker.

Undrar ni vad jag köpte med mig hem ifrån marknaden kanske…

Nej, det blev inga blomster. Det blev en påse marknadskarameller.

Egentligen är det ingen i familjen som gillar det där söta godiset, men det hör liksom till.

Jag tycker att det ser så charmigt ut i en godisskål, det hör liksom sommaren till. Och av någon märklig anledning så tar det ändå alltid slut …

Dagens citat:

Så länge man har barnasinnet kvar är man inte för gammal för något!

Ha en härlig dag.

Kram Annika

Morgonens första dagg.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , / 1 minute of reading

Gomorron.

Juni, det är min månad. Det är den tiden på året som jag älskar aningens lite mer än resten av året.

Det finns inget bättre än att ha möjligheten att kunna strosa ut i den grönskande skogen och njuta av solens första strålar.

Jag njuter av att se hur ljuset silar ner genom trädens skira ljusgröna blad.

Att få uppleva den frodighet som det blir av dagens första dagg. Att kunna höra hur de tunga daggdropparna sakta faller till marken, det är vardagslyx.

Naturens eget finurliga sätt att hjälpa småkrypen att släcka törsten.

Överallt, på alla frodiga växter sitter de och suger i sig av morgonens daggdroppar. Det är baggar, sniglar och andra förunderliga små kryp.

Även växterna mår gott av morgondaggen.

Ljuvliga blomster, oavsett om de räknas till ogräs eller till kungligheterna bland blommor -orkidéernas exklusiva släkte.

Dagens citat:

Vänta inte på att saker ska bli bättre. Livet kommer alltid att vara komplicerat. Lär dig att vara lycklig här och nu, annars rinner livet förbi.

 

Kan man vara lycklig för morgondaggen och den frodiga växtligheten en dag i juni, då har man förstått en stor del av livets gåta,. Att fånga glädjen precis där du befinner dig gör livet så mycket lättare att leva.

Må väl och kram

Annika

Hemligheten är att gilla läget.

4 kommentarer / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av / / , , / 1 minute of reading

Hejsan.

Hemligheten med att känna sig tillfreds med livet, är att gilla läget precis som det är.

Att njuta av regniga dagar, med levande ljus på kontoret, det är att gilla läget.

För även om regnet skvalar utanför så kan man faktiskt glädjas över blommorna i köksfönstret och av att tända ett väldoftande ljus.

Att dra på sig sina regnkläder utanpå pyjamasbyxorna, och hoppa i gummistövlarna, kan kännas riktigt busigt, befriande och skönt.

Att sedan mysa med småhundarna i soffhörnan innan en regnig dag övergår i en regnig kväll, det är att gilla läget.

Och förr eller senare så skiner solen på oss igen, det kan vi alltid vara säkra på.

Livet känns så mycket lättare om man bara gillar läget och inte lägger energi på saker man inte kan förändra ändå. Som att gnälla över vädret…

Dagens citat:

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.

Ord som aldrig kan sägas för ofta …. ja sinnesrobönen är så klok!

Ha det gott och njut oavsett om saker och ting blir som önskat eller ej. Gör det bästa av saken.

Kram Annika

Mitt Maj 2019

Lämna en kommentar / Familj, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Redan har vi vänt blad i kalendern och vi är nu inne i månaden Juni.

Maj bjöd oss på kyligt och fuktigt väder. En månad som dock var precis lika vacker som en svensk försommar alltid brukar vara här längst nere i Skåne. Rapsfälten lyste gulare än vad jag någonsin sett förut. Äpplen, plommon och päron blommade runt om på Österlen och jag måste väl erkänna att jag är totalt värdelös på att skilja dessa blommande fruktträd ifrån varandra (bättre är jag på att könsbestämma små ”kattakällingar”) Några kattungar har det dock inte blivit här hos oss, för finns det veterinär i familjen så är husets katter såklart ordentligt kastrerade.

Nu hälsar jag Juni månad välkommen. Min favoritmånad av många anledningar… Bäst av allt är att den där lilla veterinärdottern kommer att titta hem till Sverige i några dagar och jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på att få krama om min lilla tös efter ett helt år…

Sprunget har jag ju också gjort. 75 kilometer, varav 5 av dem på travbanan på Jägersro… Jättekul! Likt färgglada små ponnyhästar for vi över alla tjugo hinder. Framöver väntar nya utmaningar …

Ha det nu så jättebra alla mina bloggläsare.

Note myself: Även om man inte träffat sin dotter på ett helt långt år, så ska man akta sig så man inte kramar henne för hårt…

Kram från mig, Annika

Rulla till toppen