Hejsan
Alltså, det är ju inte klokt så vackert vi har det här på Österlen just nu.
Dagen då jag och min hund Johnny var ute på vandring så tänkte jag lite extra på hur fint vi faktiskt har det här i vår lilla hörna av världen.
Jag la märke till alla vackra blommor som växte vilt vid den gamla ålaboden.
Den gamla fina ålaboden, Stenören, som är öppen för alla som vill kika in. Som ett värdefullt smycke ligger den där vid havet mitt i den Skånska naturen.
Runt om stod rönnen i full blom. En riklig blomsterprakt som kanske är ett tecken på att vi kommer få en sträng vinter? Att inte veta känns så spännande tycker jag.
Från Stenören är det inte särskilt långt till Havängs badplats och Verkeåns mynning. Sandängen där vi strosade fram var som en saga den här dagen. En blommande dröm i vitt. De vita blommorna som nästan täckte marken, var den sällsynta sandnejlikan.
Även om jag tycker att graffiti inte passar så bra i den här miljön, så gjorde de blommande nejlikorna att det fula mildrades en smula.
Framme vid en av Österlens vackraste vyer, tänkte jag för mig själv att det här måste nog ändå vara paradiset på jorden.
Det sägs att man lätt blir hemmablind och inte tänker på allt det fina som finns där man är född. Kanske är det så? Kanske har jag min kamera och mitt intresse för naturen att tacka för att jag ser och lägger märke till skönheten.
Hoppas ni alla hittar just ert paradis på jorden. Det finns många vackra platser i vårt avlånga land, det gäller bara att lägga märke till dem.
Dagens citat:
Vår värld behöver inte människor som begriper varandra utan människor som begriper att det finns så många olika sätt att vara människa på.
Kram Annika
