Flygresa

Hemresan från USA.

Hej hej
Nu är jag hemma i Gyllebo igen. Allting har gått smidigt och bra, och jag slapp att lifta till flygplatsen.
Istället för att ta tummen från Auburn till Atlanda så fanns det en sorts liten buss som ombesörjde transferresor till flygplatsen.
Värst med hela resan var avskedet.
Att krama om min dotter för att inte riktigt veta när vi kommer att ses nästa gång, det är aldrig särskilt kul.
Planen är ju att hon ska stanna i Auburn i minst tre år framöver. Tre år är en förfärligt lång tid, åtminstone om man blickar framåt.
Men just nu tänker jag mest på vilka fantastiskt, underbara dagar vi har haft. Jag och Andréa.
Jag känner mig så tacksam.
Med stödstrumporna på var jag redo att ta mig den långa vägen hem.
Inga raggarstrumpor precis, tänkte jag …. eller det var kanske precis just var det var …
Min flygresa hem gick bra, om man nu bortser från det försenade bagaget som ska komma inom några dagar.
I Atlanta tänkte jag göra av med mina sista kontanta dollar. Jag var hungrig och köpte mig en ceasarsallad och en riktigt god, kall öl.
I baren där jag slog mig ner pratade jag lite med mannen som satt sidan om. På min knaggliga engelska pratade vi om väder och vind och allt mellan himmel och jord. När han sedan hastat iväg till sitt flyg så upplyste kyparen mig om att den vänlige mannen betalat för mig och min mat också. Alltså, sådant händer ju bara på film, eller kanske händer det bara i USA…
Kanske var det mina läckra strumpor han såg …
Jag kommer nog att ha en hel del inlägg med bilder från min resa framöver. Men just nu känner jag mig konstigt snurrig i huvudet, och i stort behov av lite sömn.  Det är nog jetlaggen som slagit till.
 Dagens citat:
BATMAN
SUPERMAN
SPIDERMAN
MAMMAN
Tusen tack Andréa för fantastiska dagar som jag för alltid kommer att minnas med ett enda stort leende.
Till alla er andra önskar jag en härlig dag.
Kram Annika

Framme i USA.

Hej hej.
Så kom jag då fram till slut. Till USA, till Atlanta och till min dotter.
Efter en försening som skapade onödig spänning hann jag precis med planet i Boston mot Atlanta.
Jag har blivit lite av en expert på att tränga mig fram i de miljontals serpentingångarna som finns på amerikanernas flygplatser.
Men efter nästintill ett dygn på resande fot, lite onödig spänning  och många Walt Disney filmer så slängde hon sig runt min hals – min älskade dotter Andrea.
Mina övriga döttrar följde mina strapatser med spänning på snappen…
Snart är det morgon här och vi ska ta oss ann dagen.
Andréa sover än och jag får se hur jag ska våga väcka henne… hon har ju ett morgonhumör som en vresig tiger.
Dagens citat av mig själv:
Det går att charma amerikanska gränspoliser.
Med ett leende, blå ögon och en charm likt Goldie Hawn  
kommer man långt.
Ha en härlig dag och kram på er.
Annika
Scroll to Top