Stenshuvuds nationalpark

Hejsan.

I helgen när jag bara hade städning på mitt schema, så passade vi på att ta en liten paus i allt fejandet. Vi packade in oss själva och hundarna i bilen och körde till Stenshuvuds nationalpark.

Vi valde att köra till den norra delen av parken, strax intill Kiviks musteri. Det är i den delen som arboretet med alla de utländska träden finns. Där ligger även den lilla vackra kåsen Hällevik, där Stefans bror har sitt ålafiske.

Hundarna var vilda av glädje, som alltid, och ivrigt skällande på allt och alla.

-bara skäll ni, sa Gustav Mandelmann, med sitt stora leende, när vi möttes på stigen i skogen. Kanske passade han också på att pausa i alla helgens bestyr!?

Vi njöt av vår skön hundpromenad, i en för övrigt ganska folktom park. De mossbeklädda stenarna och de brandgula svamparna lyste upp så fint i den mörka januaridagen.

Efter en härlig promenad hade vi fått ny energi för att åka hem och städa igen.

Dagens citat:

Oavsett hur lång din resa verkar vara, finns det aldrig mer än detta, ett steg, ett andetag, ett ögonblick – NU.

Att pausa och åka ut en runda i naturen är så viktigt för mig, och nästa gång jag kommer hit då får jag kanske se årets första lilla blåsippa…

Ha det fint.

Kram Annika

Hejsan.

På nyheterna hade de hotat med stormen Malik, som skulle dra in över landet framemot kvällstiden på lördagen. Solen sken från en klarblå himmel, och jag och min dotter Emmy tyckte att vi skulle passa på att njuta av den underbara eftermiddagen innan ovädret var över oss och blev alltför kraftigt.

Med hela ”gänget hund” for vi till nationalparken. Trots att solen strålade så var där ovanligt lite besökare, i alla fall om vi jämförde med för ett år sedan, då varenda kotte tycktes vara ute och ”pandemistrosa” i naturen.

Med småhundarna ivrigt skällande runt benen gick vi en bit på stigen mot kärret. Alekärret där många snokar brukar hålla till. Förmodligen låg de som bäst och sov sin djupa vinterdvala och drömde kanske om mumsiga grodor. Men om de inte var helt stendöva, så kunde de nästan inte ha missat att vi var där på besök.

Sedan valde vi att ta en tur ner om mot havet. Vinden var isigt kall. Men havet var blått och solen strålade.

Trots att vinden började bli ganska hård, så fanns några andra hundägare också ute i parken. Allihopa blev de rejält utskällda av mina små vakthundar.

Jag är ganska nöjd och stolt över mina små pälsklingars uppfostran och hur de uppför sig i största allmänhet. …utom just den lilla bagatellen – att de skäller ut varenda fyrbenting som vi möter. Ett ofog jag inte riktigt kan få bukt med, och som blev så mycket värre sedan stora Johnnyhunden försvann. Det är som att försöka stoppa ett gäng protesterande tonåringar, när de sätter igång. Deras hörsel upphör att fungera och de bara skäller hysteriskt ända tills de har fått sista ordet. Jag har lagt märke till att det bästa sättet är, att tyst behålla mitt lugn och milt dra dem därifrån.

Det var i alla fall en härlig tur, och vi blev rejält luftade allihopa. (och Molly och Lykke såg ju till att lufta sina lungor bra också) Sedan körde vi hem för att laga en god lasagne på hjortkött, ta ett litet glas rött vin och tända fyr i kaminen. Vi var redo för Malik.

Dagens citat:

Om du alltid åsidosätter dina egna behov för andras så kommer du snart inte kunna fylla någons behov.

Ha en fin onsdag.

Annika

Hejsan.

Varje vår när backsipporna blommar så brukar jag åka ner till Naturum och till nationalparken.

Den underbart vackra backsippan, eller pulsatilla vulgaris, som den så roligt heter på latin, växer rikligt i slänten ner mot Krivareboden.

Dagen då vi besökte nationalparken var det riktigt soligt och skönt väder.

Förutom backsippor så kunde vi njuta av vårens alla andra skogsblommor också. Vitsipporna till exempel.

Förutom att njuta av vårblommorna, så gick vi på lite ormspaning också. Vädret, platsen och tidpunkten var perfekt för att få syn på någon liten ringlande snok eller huggorm.

Eftersom vi hade våra två små nyfikna dunbollar också med oss, så vågade vi inte på riktigt ge oss i kast med vårt ormletande. Det vore ju inte riktigt bra om någon av hundarna kom för nära en liten huggormsunge. I fjor stiftade jag bekantskap med en liten ormbabys i parken, det kan ni läsa om HÄR.

I parken råder det alltid strikt koppeltvång, men ändå ser jag ofta människor som inte bryr sig nämnvärt om det. Jag kan verkligen inte förstå hur man vågar låta sina hundar springa vind för våg i naturen just nu.

Istället för att smyga runt och reptilspana så bestämde vi oss för att sätta oss en stund i solen. En kopp kaffe med tilltugg smakar alltid så gott ute i naturen.

I solgasset blev de båda hundarna såklart törstiga. Där vid Naturum har man tänkt på det, där finns kallt, friskt vatten för stora och små pälsklingar.

Det var en fantastisk eftermiddag i backsippans tid.

Dagens citat:

Njut ditt lilla medan dåren jagar efter mer.

Ha en riktigt skön söndag.

Kram Annika