Hejsan.
Kvällen då jag vandrade runt i Stenshuvuds Nationalpark så valde jag att gå en sväng ner om till havet också.
Det var så vackert och rofyllt i skogen när vi vandrade nerför den steniga stigen. Vi hade siktet inställt på sandstranden nedanför.
Solstrålarna silade så vackert igenom grenverket och jag njöt av den härliga höstluften.
Vackra svampar såg verkligen ut att trivas i den speciella naturen som det ju är i parken.
Hösten hade inte kommit så långt ännu, men ett hösttecken är såklart de ålhommor som man såg som ett streck rakt ut i havet. Även det lilla trädet vid Krivareboden hade skiftat färg till blodrött.
Över havet hade ett roligt moln seglat upp. Mest liknade det en jättestor bomullstuss som inte riktigt kunde hålla tätt över havet.
När det efterhand började mörkna sådär olycksbådande så raskade jag på stegen och satte lite mer fart upp mot parkeringsplatsen och mot bilen.
Precis när jag mötte parkens alla kor så fick jag den första regndroppen på näsan.
Förmodligen hade jag den kvällen världens bästa timing. För precis när jag startade bilen så var regnet över oss. Ibland ska man faktiskt ha lite tur.
Dagens citat:
Den som har hundra berättelser att berätta är rikare än den som har hundra saker att visa upp.
Att kunna ströva här i nationalparken en helt vanlig kväll i oktober – det är rikedom för mig.
Kram Annika
