småkryp

Svalkan i skogens skugga och småkryp överallt.

Hejsan.
Den sista tidens värmebölja tycks ha väckt upp vartenda småkryp i naturen nu. De enda som verkligen inte gillar det torra vädret är alla sniglar. De förhatliga mördarsniglarna … fast de kan gärna hålla sig borta tycker jag.
Men de ligger nog bara och bidar sin tid – när regnet kommer är de tillbaka med full styrka.
Fast tills dess njuter jag av allt surrande och alla vilda sommarblommor.
Något vi nu istället har massor av här hos oss är larver i olika färg och form. Även om jag egentligen tycker om de små gulliga larverna, så gillar jag inte att de käkar på min blommor. Lite hatkärlek får jag nog säga att vi har till varandra, larverna och jag.
Alla dessa härliga skogsblommor.
En sort som alltid väcker minnen hos mig, det är de opretentiösa humleblomstren. De är så anspråkslösa och försynta, men ack så vackra för den som verkligen böjer sig ner och granskar dem.
Som barn så kallade vi dessa blommor för ”kopatta-blommor”. Förmodligen kom det ordet sig av att kronbladen på blomman i ett visst stadium liknar juvret på en ko.
Om man tar sig tid och för en stund sätter sig ner på knä i gräset, så får man träffa på en massa olika kryp när man är i skogen. Det går inte att stå still för länge i skuggan, då äts man nästan upp av elaka myggor.
När det nu varit så varmt så har skogen gett en behaglig svalka. Jag och hundarna har i rask takt vandrat på i trädens sköna skugga. För några som också tycks trivas det här året, det är som sagt myggen och de hinner ikapp så fort man står stilla.
Dammet yr runt våra fötter och det märks att vi inte fått något regn på länge. Mina nyputsade kängor har åter fått sin härligt använda touch.
När jag sänker blicken ner för att ta min bild, så ser jag den lilla snokungen som fått sätta livhanken till. Här nere vid sjön trivs snokarna och varje år ser jag många av dem överkörda på vägen,
Det är så härligt här nere vid sjön. Jag blir glad och lycklig av det glittrande vattnet, de vita båtarna och den magnifika naturen.
Tacksam, för att kunna vandra här varevigaste dag.
Dagens citat:
Det kommer en dag
då jag inte längre kan
göra detta …
idag är inte den dagen.
Jag njuter av det jag har, det jag kan göra och det som är i detta nu. Allting kommer att förändras, det gör det för oss alla. Det är egentligen det enda vi kan vara säkra på.
Ha en fin dag och kram
Annika

Svalkan i skogens skugga och småkryp överallt. Läs mer »

Lata, soliga dagar – det är vad vi behöver.

Hej hej
Det är något med de här dagarna i maj. Veckorna då de röda helgdagarna avlöser varandra och den gula solen strålar från den blåa himlen. Det är som om det är dessa dagar som vi väntat på hela långa vintern.
För min del mår jag som bäst när jag ligger på knä framför en rabatt och rotar runt. Ibland träffar jag på något litet kryp som måste förevigas.
I mina rabatter och i min trädgård växer en massa olika ogrässorter. Kvickrot, kirskål, nässlor och en massa annat. Men så finns det sorter som inte hör dit, men som ändå är så ljuvligt söta. Som små vilda förgätmigej. Sådana där i miniatyrformat. Visst är de gulliga.
I gräsmattan växer en massa gula maskrosor såklart. Men också en sorts små, små blå blommor. Nästan som små konstverk ser de ut om man tittar närmre på dem.
Ovanför mitt huvud håller fåglarna på för fullt. Det är som om vi lärt känna varandra nu. De bryr sig inte så mycket om vad jag håller på med. En rödstjärt har flyttat in i den gulliga holken som Stefan snickrat ihop av en gammal vintunna.
Stefan som inte kan röra sig så mycket på grund av sin onda fot, får istället pyssla med sina trägubbar i solskenet.
Ibland händer det att någon av hans gubbar blir misstänk lik någon vi känner, men det vågar vi såklart aldrig nämna … det där är nog mest en ren slump tror jag.
Ja, det är nog sådana här lata, soliga sommardagar som gör att man mår bra i kropp och själ.
En balans på aktivitet och vila.
Jag älskar internet, google och sociala medier, men jag har medvetet valt att bara göra en sak i taget. Om jag träffar vänner så undviker jag telefonen. Det gör jag även när jag vandrar och grejar i min trädgård. Då låtsas jag att det är en fast telefon jag har och lägger den ifrån mig på ett bord inomhus.
Ofta på ställen som jag aldrig riktigt minns, så resten av familjen får ringa upp så jag kan springa runt och leta med ledning av ljudet.
Kvällens citat:
Gör något varje dag
som skrämmer dig lite!
Ja, vad kan det vara som är läskigt … vi får se…
Ha en fin kväll och kram
Annika

Lata, soliga dagar – det är vad vi behöver. Läs mer »

Gult.

Hejsan.
Man kan ju nästan säga att det är påsktider nu, och det älskar jag verkligen.
Även om just gul färg inte är mina absoluta favoritfärg, så har jag någon slags hatkärlek till just gult.
Fast jag ofta väljer bort det mesta som är gult, så är det som om den gula färgen bestämt sig för att välja mig…
All växtlighet som är gul, tycks ha extra växtkraft hemma hos mig. Jag tror att gult är den starkaste av alla färger. Se bara på en maskros. Finns det någon växt som har större kraft?
Och vem kan låt bli att älska de underbara påskliljorna till exempel??
Gult är inte fult, gult är vackert … även om jag inte alltid gillar det.
Kvällens citat:
Alla har vi en gemensam
bokstavskombination …
…. VIP
Så är det såklart, alla är vi ”väldigt viktiga personer”. Du, jag och alla i hela världen!! Bruna, vita, svarta och gula, all är vi VIP.
Ha en fin kväll och kram.
Annika

Gult. Läs mer »

Småkrypens värld.

Hej hej
Nu längtar jag verkligen efter den där första vårdagen då solens strålar värmer sådär lite extra mycket. Till den dagen då man för första gången kan höra flugorna surra. Jag älskar när jag kan smyga ut med min kamera och krypa runt på knä på jakt efter yrvakna småkryp.
Ikväll vill jag därför bjuda på tre bilder där jag fångat små, små kryp på bild tidigare år.
Dagens citat:
Liv = allting som dör när du stampar på det.
Ha en härlig kväll och en bamsekram från mig.
Annika

Småkrypens värld. Läs mer »

Småkryp och att kosta på sig något själv.

Hejsan.
Jag har ju tagit för vana att kika in här på bloggen då och då med en triss i foto.
Ikväll har jag rotat fram lite sköna bilder från mitt arkiv. Det är tre bilder på några av sommarens småkryp.
Om ni visste vad jag längtar efter den där ljuvliga tiden. Tiden vi kallar för sommar.
Tiden då jag brukar smyga ut i min trädgård med kameran och njuta av alla de små härliga djur som finns överallt.
Längtar ni också?
Även om det snart stundar vår, så vet jag att det brukar kunna vara rejält kallt ändå. Ibland håller kylan i sig ända in i maj månad, och man behöver behålla långkalsongerna på nästan ända fram till midsommar.
Särskilt om man som jag är en frusen själ.
Jag nämnde för ett tag sedan att jag önskade mig ett särskilt underställ i marinoull.
Jag funderade ett tag, men så bestämde jag mig … jag fick helt enkelt unna mig själv ett sånt …
Klick, klick, så var det mitt.
Dagens citat:
Den tuffaste matchen när man ska ta ett jobbigt beslut,
är mellan vad förnuftet säger och vad man känner i hjärtat.
Nu är jag utrustad ifall den där våren skulle tveka. Och bestämmer vädrets makter sig för att bidra med skön värme, då har jag ett härligt ullställ i mina gömmor inför nästa vinter.
Klä er varmt och ha en fin kväll.
Kram Annika.

Småkryp och att kosta på sig något själv. Läs mer »

Som små konstverk

Hejsan.
Ikväll har jag fastnat för tre bilder från mitt bildarkiv.
Det är tre närgångna bilder på vårens första små blommor. Vintergäck och krokus.
Det är något speciellt när de där första blommorna kikar upp i trädgården tycker jag.
Här har även några av vårens första småkryp kommit med på bild. Ser ni den lilla gröna i den solgula blomman?
Pyttesmå småkryp.
Dagens citat:
Man behöver inte alltid
visa sig från sin bästa sida –
är den tillräckligt bra
så lyser den igenom.
Jag ska fira min lilla fina Molly lite extra kväll. För just idag blir hon 3 år.
Jag har haft lite extra klo- och pälsvård på henne, för såklart ska hon känna sig fin på sin födelsedag.
Grattis min lilla juvel.
Tiden går så fort, och det känns som om det var igår du kom till oss som liten valp.
Kram på er alla
Annika

Som små konstverk Läs mer »

Lilla Snigel akta dig, akta dig … ♩♪♫♬

Gomorron alla kära ni.
Minns ni den underbara lilla sången som man fick sjunga i skolan? Den om den lilla snigeln!
Det var när jag plockade in en av sommarens kanske sista blomsterbuketter som den bara dök upp.
Den lilla snigeln. Mitt på en blomma satt den. Den minsta snigel jag sett på länge.
Den där söta lilla sången har jag inte hört på evigheter.
Jag nynnade lite nostalgiskt på den när jag gick för att hämta kameran.
Den där snigelsången var en av de få låtar som jag lärde mig spela på min melodika.
Den där melodikan, mitt hatade instrument när jag var barn.
Ja, jag tror bara jag kunde den sången och en till, och det var julsången om att ”ett barn är fött på denna dag”….
Jag lärde mig aldrig spela riktigt bra. Jag blev liksom så trött på den där hemska melodikan. Inte det minsta coolt instrument, tyckte jag då. Att behöva sitta och blåsa för att spela ett på minipiano liksom. Jag ville ju kunna sjunga samtidigt.
Ibland försökte jag locka min lillasyster till att blåsa så jag bara skulle kunna spela på tangenterna, men det funkade aldrig riktigt bra.
Jag längtat hett efter att få spela på ett riktigt piano istället. Så som min kusin kunde göra. Hon hade ett stort, fint piano och spelade de mest underbara låtar. Men det var det inte tal om det för min del.
Inte förrän jag kunde spela klanderfritt på det där surrogatinstrumentet så kunde vi kanske börja fundera på ett riktigt piano ….
Nej, det blev aldrig något stort piano eller någon musiker av mig.
Men små sniglar kan jag foto i alla fall. Och roliga minnen har jag.
Vad kallas det när en snigel rör sig framåt? Inte säger man väl att den kryper?
Jag tror att det rätta uttrycket är att en snigel slemmar sig fram.
Visst är den söt, den pyttelilla snäckan!
Det är egentligen märkligt hur jag med min dålig syn kan se så små saker som miniatyrsniglar.
Men kanske är det som med hörseln – man hör det man vill höra …
På tal om syn så har jag äntligen blivit kallad till den regelbundna ögonkontrollen (som numera är mest oregelbunden tycker jag.)
Allt var bara bra, så det var frid och fröjd… även om mina lagade gamla glasögonen med en traktor på sidan, väckte en del munterhet den här dagen
Dagens citat:
Gör det NU!
Ibland blir SEN
ett ALDRIG
Det där är så sant.
Och hörrni  … om era barn vill lära sig spela piano, så se till att lösa det.
Kanske hade jag varit nutidens Mozart idag – vem vet …
Eller så hade jag bara kunnat klinka fram ”Lilla Snigel”  och haft ett stort piano till salu!
Ha en fin dag och kram på er.
Annika

Lilla Snigel akta dig, akta dig … ♩♪♫♬ Läs mer »

Småkryp på en sommaräng.

Hej hej.
 
När jag varit ensam på kvällarna i veckan, har jag tassat ut på ängen. Så härligt att kunna göra det en ljummen sommarkväll.
Det vimlar av småkryp, precis överallt.
 
 
Jag älskar dessa sommarkvällar när flugorna surrar och man ser myggen dansa i dagens sista solstrålar.
Det är liksom något trolskt över dem.
 
Jag var kallad på en årlig kontroll med anledning av mina ryggproblem. Den här veckan skulle jag bara lämna ett litet enkelt blodprov inför det kommande läkarbesöket. Ett prov som skulle kunna vara avklarat på en kvart.
Nu är jag ju mer än lovligt förvirrad, så jag gick först till fel provtagning. Där satt jag en hel timme, innan det blev min tur att få reda på att jag var på fel ställe. Bara att gå till andra ändan av korridoren, ta en ny nummerlapp och vänta ytterligare en god stund igen. Efter två timmar var jag äntligen klar och körde hem för att inta min första kopp kaffe för dagen.
Det är vid sådana här stunder man skulle vilja läxa upp sig själv, så man lär sig till nästa gång. Skärpning Annika!!
 
Dagens tänkvärda ord:
 
Jag misslyckas inte,
jag betalade för en ny lärdom.
 
Så är det i livet, man får många nya lärdomar hela tiden.
 
Idag när det är pingsdagen, minns jag tillbaka till alla de härliga fester i Alunbruket som jag var på varendaste år. Allt kul vi hittade på när det var pingst och midsommar. Jag var ung, kär och galen… fast mest galen tror jag!
Vill ni se hur det ser ut nuförtiden på festplatsen finns det bilder här.
Ha en riktigt skön söndag.
 
Kram Annika
 
 
 

Småkryp på en sommaräng. Läs mer »

Ingen kan älska en växt som ett småkryp kan.

Hej hej.
Växter, insekter och småkryp … ja det hör ihop som ler & långhalm, blommor & bin och sommar & sol
Ingen kan nog älska vårt växtrike såsom våra insekter och kryp kan.
#växtkärlek när naturen själv får bestämma.
 
När jag låg och rensade lite ogräs i en av mina rabatter kom en skimrande skalbagge målmedvetet spatserande i en väldig fart. Så fort jag satte ner den stora kameralinsen mot honom sprang han iväg och stoppade huvudet i en blomma. Några bilder hann jag ändå knäppa, innan han surmulet ilade vidare över den torra jorden.
 
På ett grässtrå satt en pytteliten knallgul nyckelpiga. Så fort jag satte mig ner för att föreviga den lilla baggen vände hon sin fula sida till.
 
 
En lite mer sammarbetsvillig insekt satt på ett grässtrå strax intill. Den hade ett farligt bestyr med att tvätta bort någonting som såg ut som pollen över hela kroppen. En lite märklig krabat var det allt. Lång i kroppen som ett helt ösregn var den och med sina överdimensionerade ben såg det knasigt ut när den tvättade sin pinnsmala kropp.
 
Sötast var nog den lilla bruna fluga som poserade så fint på de små, blå förgätmigejerna.
 
Ha en skön måndagskväll och har ni tråkigt … gå ut och kolla vad småkrypen håller på med.
Där råder #växtkärlek så det slår härliga till.
Kram Annika

Ingen kan älska en växt som ett småkryp kan. Läs mer »

Rulla till toppen