Skåne

Vilken kärleksdag.

Hejsan.

Att jag fotograferar på bröllop det hör verkligen inte till vanligheterna. Men den här dagen skulle det ändå bli på det viset. Till det fina brudparet vill jag börja med att säga att det här inlägget kommer inte bli en kavalkad med bilder på er. Nej alla fotona på er, är era privata såklart!! Bara en enda bröllopsbild kommer med… min favoritbild…

Envist har jag alltid tackat nej när jag blivit tillfrågad om att fotografera brudpar. Även om jag är en person som alltid säger att det inte är farligt att misslyckas, så vore det ju en fullständig katastrof om man misslyckas totalt som bröllopsfotograf. Hur skulle man någonsin kunna reparera det….

Trots en orosklump i magen så kunde jag inte låta bli att tacka ja när den blivande bruden frågade om jag ville hjälpa dem med bröllopsbilderna. Inte kunde jag säga nej när en ung tös (som jag dessutom tycker väldigt mycket om) frågar just mig.

Som tur är har jag två kameror, och även en dotter som har sinne för foto och bilder. Såklart tog jag hjälp av Emmy som min backup. På så vis hade jag försett mig med både ”hängslen och livrem” kan man säga. Med två fotografer så har man dubbelt så stor chans att vara i rätt vinkel och fånga de rätta ögonblicken.

Bröllopet var planerat till en dryg vecka in i oktober månad, och när dagen kom så visade det sig att det nästan var högsommar. Reservplanen med en vigsel på Mossbylund behövde aldrig användas. Hur kan man bara ha sådan tur!! Ja, det var som gjort för bröllopslöften på stranden den dagen.

Jag och Emmy var ute i god tid och kollade lite fotovinklar och sånt. Fullt solsken är ju egentligen inte det lättaste för en bröllopsfotograf. Antingen blir det motljus, hårda skuggor eller så måste modellerna kisa så mycket med ögonen så de ser ut som om de sover allihopa.

Men vi skulle göra vårt bäst! …. Och så anlände brudparet och kärleken mellan dem slog gnistor.

För mig och Emmy var det egentligen sedan bara att knäppa bilder för glatta livet.

Det kom att bli en av de vackraste vigslar jag varit med på (om jag bortser från mitt eget bröllop) och jag hoppas våra bilder kommer att vara till mycket glädje i framtiden.

All lycka till er M ♥ H, och tack för förtroendet.

Dagens citat:

Ibland är det som om livet plockade ut en av sina dagar och sa: Dig ska jag ge allt! Du ska bli en av de där rosenröda dagarna som skimrar i minnet när alla andra är bortglömda.

Kära brudpar, för er är jag säker på att den här dagen blev just en sådan rosenröd dag. Och jag vet att det blev en sådan dag för alla oss andra också som fick äran att vara med och bevittna era kärlekslöften till varandra.

Allt gott. Kram Annika

Vilken kärleksdag. Läs mer »

Kanske sommarens sista ryck.

Hejsan.

Kanske gjorde sommarens sitt sista skälvande ryck i måndags.

Jag hade egentligen inte alls tid att lapa sol på stranden. Men hur skulle jag ha kunnat säga nej, när mina älskade hjärtan undrade om jag ville träffa dem en stund vid havet.

Jag arbetade undan det mest akuta på mitt kontor och begav mig sedan iväg mot Ystad.

Egentligen gillar jag bäst att bara köra ner till Knäbäckshusen när jag vill njuta av havet. Det tar mig tio minuter och vips är jag där. Men då mina älsklingar var i Ystad, så körde jag självklart dit istället.

Scott var full av energi och efter sommarens alla bad så var det en ganska vattenvan kille som sprang och busade i vattenbrynet.

Men mitt i allt bus så tog energin slut och  Scott slocknade i sin vagn.

Efterhand så tilltog vinden och jag kan nog bara hålla med Amanda om att det blev ganska kyligt mot slutet av dagen. Men vi var nöjda över att vi kunnat fylla på våra D-vitamindepåer. Sortera papper och städa det kan jag göra till vintern… kanske…

Dagens citat:

Borde och måste är två as som inte är bjudna på mitt kalas.

Det finns så många måsten i livet, måsten som vi många gånger själva hittar på. Det största ”måstet” av dem alla är att ta hand om sig och göra sånt som får hjärtat att sjunga. Det ”måstet” borde vi sätta framför alla andra.

Ha det gott och kram Annika

Kanske sommarens sista ryck. Läs mer »

Måkläppen

Hejsan.

Vi fångade sista chansen att besöka Måkläppen för den här säsongen.

Måkläppen är ett naturreservat som ligger allra längst ner i Sveriges sydvästligaste hörn. Egentligen är det bara ett enda stort sandrev som förändras av vindar och vatten hela tiden.

Eftersom platsen är skyddad till förmån för häckande fåglar och alla sälar som håller till där, så kan man bara komma dit tre månader om året. Nästa chans är alltså inte förrän i november igen.

Då det var sista dagen att besöka platsen så var det väldigt mycket söndagsflanörer den här dagen. Likt ett lämmeltåg vandrade människor i en strid ström fram.

Att hitta parkeringsplats var inte heller det lättaste så vi fick en ganska lång sträcka att promenera. Men vi var alla förberedda och utrustade för vandring.

Vi var också tacksamma för alla de lager kläder vi tagit på oss den här dagen. Även om solen strålade så var vinden rejält kall och frisk.

När våra fötter behövde en paus så slog vi oss bara ner i det torra strandgräset. Med varm choklad och tunnbrödsrullar i magen gick det lätt som en plätt att fortsätta vandringen.

Så var vi plötsligt framme vid vägs ände. Marken tog slut och där längst ute låg de och sov, alla de fina sälarna.

Med respekt för djuren hade alla besökare stannat på behörigt avstånd från ”familjen säl”.

Med min stora blyklump till kamera förevigade jag de vackra sälarna som lojt bara låg där och kikade på oss mellan sina gäspningar.

Efter de sista bilderna på flockens yngsta medlemmar så var det bara för oss att vända åter mot det håll vi kommit från.

Sträckan tillbaka borde varit precis lika lång, om man inte som vi, förvirrade oss ut på Falsterbos exklusiva golfbana. Äventyr ska och bör inte gå på räls hela tiden, det blir så mycket roligare med lite galenskap och förvirring.

Tack mina fina tjejer för en underbar vintersöndag.

 

Dagens citat:

Släpp gårdagens bekymmer, låt morgondagen vänta ännu ett tag. Får du välja en dag att leva så välj den idag.

Ha det fint ni som kikar in här idag.

Kram Annika

Måkläppen Läs mer »

Nya guldkorn att upptäcka.

Hejsan.

Tänk, det finns alltid nya saker att upptäcka. Små vackra guldkorn på nära håll.

Eriksdals kvartsverk är en sådan plats. En nerlagd gruva där man förut utvann kvartssand. Ett ställe jag nog aldrig besökt tidigare.

Eriksdal ligger i norra delen av Fyledalen och där är sååå vackert.

En ljummen sommarkväll körde jag och min dotter Emmy dit. Fast först stannade vi och åt en glass på torget i Tomelilla. För man måste ta tillvara på alla glassig stunder man får i livet.

Emmy, som varit på platsen förut, visade vägen.

-hänger du med mamma?

Självklart var jag med. Jag ser alltid till att hänga med när det vankas spännande saker. Och liksom många andra människor den här kvällen, njöt jag för fullt av den storslagna naturen.

Dagens citat:

Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse.

Man ska inte vara så rädd för att gå lite vilse i livet. Vem vet, man kanske hittar värsta lyckan där mitt i sin vilsenhet.

Kram Annika

Nya guldkorn att upptäcka. Läs mer »

En kväll då döden tog befälet.

Hejsan.

Det var i förra helgen som jag och min Stefan checkade in på Bjärsjölagårds slott.

Bjärsjölagård är ännu ett slott som ligger mig varmt om hjärtat. Jag har en alldeles särskild sorts kärlek till den här platsen.

Det är nämligen 33 år sedan jag själv jobbade här. Som slottets lilla piga har jag städat, skurat, diskat, sopat, serverat, putsat varenda liten vrå på det här slottet. Mycket av min egen kokkonst har jag fått lära mig här.

Vi hade av våra döttrar fått en middag med underhållning i julklapp här på slottet. Själv hade jag mailat och bokat till ett rum för övernattning. Mitt hjärta höll på att svämma över av glädje när jag förstod att kvinnan som svarade på mitt mail var samma arbetskamrat som jag hade då för drygt trettio år sedan. Tyvärr jobbade hon inte den här helgen, men planen är nu att vi snart ska träffas, hon och jag.

Vi fick nog slottets finaste rum. Helena Bergströms rum från Stjärnorna på Slottet.

-kålla här!!, di haur satt fram saft ti oss, sa Stefan glatt och hällde upp vars ett glas till oss.

Det vi inte visste var att saften inte alls var till oss, utan det var rekvisita till kvällens mordgåta.

I julklappen vi fått, ingick en trerätters middag och ett skådespel. En mordgåta där vi gäster fick följa med de misstänkta runt på slottet. Likt flugor på väggen fick vi iaktta och försöka lista ut vem som var kvällens mördare.

Med åtta personer som alla tycktes ha starka motiv till att mörda, så var det inte lätt. Men så fantastiskt roligt!!

Stolt som en tupp var jag, när jag blev en av få som gissade på rätt person. Ja, man känner väl igen en mördare när man ser en….

Efter en skön natt blev det en god hotellfrukost.

Glada och nöjda checkade vi ut och for hem till Gyllebo igen.

Ja, vad hade nu allt detta med Österlen att göra, undrar ni säkert. För inte ligger Bjärsjölagård på Österlen inte.

Såklart fanns en Österlening med bland skådespelarna. En Österlening med en välkänd stämma. En röst vi alla känner igen både från radion, men också om vi varit sjuka. För visst är det Mysaks röst man kunnat höra när man ringer till sjukhuset i Simrishamn.

Mysak Engdahl, här som Baltazar de la Hummel. Var han kanske också kvällens mördare??? Nej, det tänker jag då inte avslöja för er.

En underbar upplevelse ett stenkast från Österlen. En upplevelse som jag varmt kan rekommendera. Såklart kommer jag tillbaka när det blir en ny mordgåta.

Dagens citat:

Kalle Anka, Fantomen och Bamse har hittats döda! Man misstänker en seriemördare.

Ha det gott och kram från mig.

Annika

En kväll då döden tog befälet. Läs mer »

Rulla till toppen