Hej hej
Våren har farit fram med stormsteg nu, och jag förvånas för vartenda litet vårtecken som ploppar upp. Hur i herrans namn kan tiden bara gå så fort.
Den senaste veckan har jag så smått börjat att sätta mig in i mitt nya vikariat på Luckan. Det är något med att bli äldre som gör det jobbigare och lite trögare att lära nytt. För tre år sedan, när jag skulle börja i varumottagningen, så minns jag att jag tyckte att det var likadant – snurrigt och jobbigt att vara ny och hela tiden behöva fråga. Men jag vet att plötsligt går det där över och allt går lättare och lättare igen.
Min väg till jobbet har varit fantastiskt vacker. En morgon kunde jag inte låta bli att stanna vid markandsfältet och knäppa en bild med min mobilkamera. Så himla fint när solen gick upp.
En morgon gick jag runt sjön. Det var en lite kall och blåsig dag, men ändå väldigt härligt.
Ramslöken hade växt så det borde ha knakat om den och för varje år breder vätterosen ut sig mer och mer.
Fast när jag gick där och njöt av alla fina små vårtecken stod jag plötsligt framför en dumpad skinnfåtölj. Alltså vilka dumma människor det finns. Varje år är det samma visa, varje år hamnar allehanda skräp i vårt vackra naturreservat. Jag kan inte förstå orsaken till att man tar möbler med sig ut i skogen, istället för att åka till återvinningen med dem. Människor hittar på så mycket dumt tycker jag.
Hundarna tycks också känna doften av vår i luften. De älskar att sitta ute vid vår grind och hålla koll så inga obehöriga närmar sig vårt hus. Likt ett tjutande inbrottslarm som sätter igång, larmar de så fort de ser något som rör sig i vårt närområde (på gott och ont) Ett tag låter vi dem sitta och hålla koll, men när deras skällande går överstyr får de snällt gå in igen.
Dodevägens igelkottar har också börjat vakna till liv nu. Ännu har de inte synts till, men vi vet att de bor under vår veranda för både vi och hundarna har hört hur de prasslar och har sig där. I fjor när det blev igelkottsbebisar här, så beställde jag små skyltar för att göra bilisterna extra vaksamma och ta det lite lugnare på vår väg. Jag hoppas att de utrotningshotade djuren klarar livhanken och att det får bli ytterligare tillökning det här året.
Att det bor hundarna på tomten verkar inte bekymra kottarna nämnvärt, de kurrar lite och blåser upp sig en kort stund, men pinnar sedan bara vidare.
Dagens citat:
Jag vet, och du borde veta …
att de största begränsningarna sitter i huvudet,
men där sitter också de största resurserna.
En ny vecka väntar. Jag börjar med ett läkarbesök för att kolla hur mina ögon mår.
Ha det fint och kram från mig
Annika
