Österlen

Det första mötet.

Hejsan.

Den där första morgonen som Andréa var här, så sov hon som en liten stock inne i gästrummet.

Min vana trogen så tog jag min ryggsäck och smög ut i gryning för att börja min egen dag med ett gryningsdopp och en lugn stund  vid bryggan.

Morgonen var väldigt vacker, och det varma ljuset som flödade över sjön var så stämningsfullt och mysigt.

Fast jag hade en aning bråttom, för om bara någon timme så skulle Scott komma med frukostbullar till Gyllebo. För första gången i sitt liv skulle han träffa den moster vi så ofta berättat om, men som han ännu inte träffat eller lärt känna.

När Scott kom så hade han köpt en liten miniblomma och ett choklad med sig. Det var presenter till Andréa. Fast egentligen ville han helst köpa några bilar till henne, men hans mamma skulle tydligen lägga sig i det där. Nåväl, mötet gick sååå bra. En smula blygt i någon sekund först, men sedan blev det full rulle när Scott skulle visa alla sina maskiner som han har här hos mormor.

Isen var bruten, kan man nog lätt säga, och när morfar Ginko kom hem så fick han ta över lekandet istället. Han är ju trots allt liiiite bättre på både bygge och maskiner än vad Andréa är. Sånt där märker Scott!

Var och en till sitt! Och lilla Lykke verkar ju ha förstått vad Andréa:s specialitet är…

Dagens citat:

Förringa aldrig en blygsam start. Förstora aldrig ett litet misstag. Förkasta aldrig en långsam resa – åt rätt håll.

Ha en fin Alla Helgons Dag.

Kram Annika

Det första mötet. Läs mer »

Äntligen!

Hejsan.

Så hade vi äntligen, ÄNTLIGEN kommit fram till den där dagen då min dotter skulle komma hem till Sverige igen. Som vi längtat allihopa!!

Efter 2,5 år skulle hon just den kvällen landa på dansk mark igen och det kändes som om klockan sniglade sig fram.

Samtidigt som jag var ganska trött och sliten, så kände jag mig fullproppad av energi på ett egendomligt vis. När jag blickade upp mot himlen så tänkte jag på Andréa som varit på resande fot i nästan ett dygn redan.

Men till sist var det äntligen dags för oss att bege oss till flygplatsen. Utrustade med svenska flaggor följde vi hennes plan på flygplatsens skärmar och det gick som ett lyckorus i kroppen när texten ”landed” tillsist stod vid hennes flightnummer.

Och så kom hon ÄNTLIGEN!!! Skrattande kom hon där bland alla de andra resenärer. Älskade underbara unge!

Såklart blev det ett kramkalas som aldrig riktigt ville ta slut. Om och om igen var vi tvungna att krama om henne och liksom bara känna på henne. Såååå underbart när man varit åtskilda under en så lång tid att man knappt kan förstå det. 28 månader, det ÄR en lång tid!

Sedan begav vi oss över Öresundsbron och styrde kosan mot Emmys lilla mysiga lägenhet i Malmö. Där var det förberett för ett litet första välkomstskålande.

Dagens citat:

Ditt barn är den människan som du bär i din kropp i nio månader, håller i din famn i många år och som finns i ditt hjärta till dagen du dör.

Självklart är det inte bara jag som är glad över att ha min dotter hemma. Hennes pappa, bonuspappa,  bonusmamma och hennes älskade systrar delar förstås min glädje och lycka.

Ha en fin dag. Här hemma hos oss så ska vi fortsätta fira lite grann även ikväll.

Kram Annika

 

Äntligen! Läs mer »

Först en sagomorgon, sedan besök hos Pettsson & Findus.

Hej hej

I förra veckan var det minsann en riktig sagomorgon nere vid bryggan.

Ljuset var alldeles magiskt. Det var alldeles rosa, ungefär som om jag var kvar i drömmarnas land.

Extra underbart blev det också för att jag träffade min fina badkompis just den här morgonen. Vi hade så himla mycket att prata ikapp om, så egentligen hade vi behövt stanna där och bada hela hållna dagen. Fast det kunde vi förstås inte göra. Lite bråttom hade vi båda två.

På mitt eftermiddagsschema stod det ju ”utflykt till Kristianstad med Scott och Amanda”.

Vi hade nämligen bestämt oss för att hinna se utställningen om Pettsson & katten Findus på Kristianstads museum, innan den var slut i början av november.

Det var såååå spännande tyckte Scott, även om han inte direkt gillade alla hönsen som fanns där runtomkring. Tuppar och höns är något som Scott tycker är lite läskiga djur, och när det kacklade lite väl mycket så höll han för öronen och förklarade för oss – ”Tott ädd”.

Sedan kikade vi in i utställningen om Mamma Mu och Kråkan. Där fanns en rutschkana  och det var det bästa av alltihopa tyckte Scott!!

Efter en kort shoppingtur på C4, där vi också åt lite kvällsmat, så var det rysligt skönt att styra kosan mot Österlen igen.

Dagens citat:

En dag kommer vi sluta våra ögon en sista gång. Exakt när den dagen kommer vet vi inte. Tillåt dig att uppmärksamma och upptäcka de små guldkornen i vardagen. Låt dina ögons intryck bli till avtryck som får ditt hjärta att le.

Man ska tillåta sig att göra plats för sagodagar i sitt liv lite då och då.

Kram Annika

Först en sagomorgon, sedan besök hos Pettsson & Findus. Läs mer »

Kärleken och den röda skogen.

Hej hej

De senaste veckorna har min kalender varit sprängfylld med massa tider att passa, och  en massa måsten”. Sådana där ”måsten” som man bara… just måste. Jag kan inte förstå varför allting liksom klumpar ihop sig sådär.

Såklart har skogen och morgonbaden lockat mig ändå, så därför har jag fått ta till cykeln när jag haft sådana där ”brådisdagar”.

I ett flygande fläng har jag trampat ner till den underbart vackra platsen vid bryggan ändå,  de morgnar då tiden varit knapp.

Alla dagar ska ju alltid börja på något vis, oavsett om de är brådskande eller inte, så då kan de ju faktiskt lika bra börja här i skogen.

Några dagar har varit lite lugnare. De morgnarna har jag verkligen njutit av den underbart vackra höst som vi har.

Sällan har väl Gylleboskogen varit såhär röd och vacker. Riktigt kärleksröd.

Eller så är den lika vacker varje år. Kanske är det bara mitt minne och mitt sätt att lägga märke till allting som är olika för varje år.

Fast just i år är det ett alldeles särskilt år. I år är det 60 år sedan mina föräldrar gifte sig.

Dagen när jag ändå hade kört för pappa Kurt till tandläkaren, så passade vi på att åka till mamma Ingrids grav och sätta lite vackra blommor. Jag minns så glad hon var när vi firade deras 50 år.

Även om man har en massa ”måsten” och rysligt bråda dagar, så ska man se till att ta vara på tiden. Det går så himla fort allting.

Dagens citat:

Lev livet, ta chanser och risker, var galen. Vänta inte, för just nu är du i den äldsta åldern du någonsin varit i – samtidigt som du aldrig någonsin kommer bli yngre igen, ja  så här ung som du är just nu blir du faktiskt aldrig mer.

Vänta inte!! Lev!

Ha det gott och kram Annika

Kärleken och den röda skogen. Läs mer »

Aj löv itt.

Hej.

Jag älskar verkligen just precis den här tiden. Den tiden på hösten då hela skogen är fylld av fallande löv.

Alldeles extra skönt var det att knyta springskorna på sig och plumsa fram i alla boklöven som låg som en röd prasslande matta på stigarna runt sjön. Även om jag inte längre springer precis varenda dag, så blir det åtminstone några gånger varje vecka.

På bryggan stannade jag som alltid. Där var det som om man lagt ut en rödbrun heltäckningsmatta av röda fluffiga boklöv.

Jag skrattade lite för mig själv när jag klädde av mig kläderna för att ta en snabb simtur innan jag sprang vidare. För visst har man väl hört talas om både gyttjebad och tångbad – men boklövsbad!?… Härligt var det åtminstone och säkert lika nyttigt som någonting annat.

Höst, springtur, röda boklöv, Gyllebobad …. Aj löv itt!!! (I love it)

Dagens citat:

Det är tanken som räknas, men ibland måste man visa att man tänker.

Idag väntar roliga äventyr med Scott och hans familj, och jag vill visa att jag mer än bara tänker.

Ha det fint och kram Annika

Aj löv itt. Läs mer »

Så fint det är nu.

Hejsan.

Även om den här morgonen var både lite kall och blåsig så la jag märke till hur obeskrivligt vackert allting blivit i sin nya mustiga höstkostym.

När jag kom ner till bryggan så var det så pass mörkt att en marschall fick lysa upp lite i mörkret. Jag tycker alltid att det ger en skön harmoni och stämning till morgonbadet.

Mitt heta ingefärste värmde gott under tiden som dagen ljusnade och alla höstfärgerna framträdde allt tydligare.

Fågellivet har blivit allt rikare nere vid sjön nu på höstkanten.

När jag kom fram till Munkagången såg det ut att dra ihop sig till regn. Molnen på himlen mörknade och det blev så fantastiskt fint ljus.

Jag skyndade på stegen en smula. I en vit liten eka testade en pappa och hans son morgonens fiskelycka. Jag hoppas de hade turen på sin sida.

När jag kom fram till badplatsen föll ett fint duggregn över mig, samtidigt som en blek sol kikade fram över åkern mittemot.

En svag regnbåge sträckte sig från slottet i en vid båge rakt över sjön.

Kanske var höstfärgerna som allra vackrast just den här morgonen.

Det är någonting med hösten som jag tycker så väldigt mycket om!

Dagens citat:

Ta varje chans du får i livet, för vissa saker händer bara en gång. Du kan inte på förhand veta hur fantastiskt bra det kan bli.

Jag lovar mig själv att säga ja till allt som jag verkligen vill i livet, så mycket jag bara orkar.

Kram Annika

Så fint det är nu. Läs mer »

Vi har ett resultat.

Hejsan

Kanske är det någon som minns att jag skrev om min dotter i USA, att hon för en tid sedan gjorde ett väldigt stort examensprov efter sin långa specialistutbildning i både Kanada och i USA. (det inlägget hittar ni HÄR) Det var ett stora provet som skulle kunna ge henne den fina titeln som veterinärdiplomat i akutmedicin för hund och katt, titeln hon siktat mot i så många år

I fredags fick hon äntligen sitt skriftliga resultat, och hon var godkänd!! Hon har klarat provet, med vad jag förstår, god marginal! Glädjestrålande ringde hon hem. Först till sina systrar och sedan till oss föräldrar för att berätta . Hon var så lättad och så glad förstås, med en flaska bubbel i högsta hugg!

Här hemma i postlådan har det för några veckor sedan också dimpt ner ett masterdiplom.  Det var en annan utbildningen/forskning, som Andréa liksom gjort lite vid sidan om allt det andra.

Ja, det är inte helt lätt att skriva om det här utan att det låter en aning skrytsamt. Fast självklart är jag både glad och stolt för min Andréa:s skull. Glad för att hon nu har klarat hela sin långa utbildning och har fått den titel som hon lär vara ensam om i Sverige. Exakt var ”princess” kommer ifrån – ja det vet jag dock inte….

Enda smolken i bägaren är att hon förmodligen kommer att arbeta utomlands framöver. Men just nu är jag bara stormande glad, och inom en väldigt snar framtid finns hon här hemma hos mig igen ett litet tag.

År 2018 skrev jag ett inlägg där jag sammanfattade lite om Andréa:s långa och yviga resa till veterinäryrket. Det inlägget hittar ni som är intresserade HÄR. Och faktiskt så var det mycket på grund av hennes långa utlandsvistelse som den här bloggen föddes. Så idag fick det helt enkelt bli ett inlägg tillägnat henne ♥ … och lite vackra morgonbilder från Komstad i förra veckan, det är väl aldrig helt fel.

Dagens citat:

Du blir aldrig kritiserad av de som gör mer än du själv. Du blir alltid kritiserad av dem som gör mindre. Kom ihåg det.

~Denzel Washington~

 

Ha det gott

Annika

Vi har ett resultat. Läs mer »

Så mycket mysigt nu så oktober bara swishar förbi.

Hejsan.

Jag undrar om det är fler än jag som märkt hur tiden liksom bara rusar förbi nu och man halvspringer till allt man ska göra. Timmarna och dagarna räcker inte riktigt till tycker jag.

Det känns som om livet var mycket lugnare för ett år sedan. Lite mer som att; ”det man inte hinner med idag, det kan man göra i morgon eller nästa dag”. Nu har man plötsligt fått en sådan himla massa roliga saker som man tvunget vill hinna med.

Fast å andra sidan så känns livet lite festligare nu igen måste jag säga. Kalendern fylls på med mer och mer roligheter och coronan faller en aning i glömska.

Men att prioritera lugnet och stillheten vid sjön, det är ett måste att hinna med. Det bästa på hela dagen.

Även om det inte riktigt är som förut så är det väldigt befriande och mysigt att kunna hitta på saker igen. På bara en vecka har vi varit på Franskans och ätit säsongens sista galette. Jag och Amanda har varit i Ystad och ätit en mysig lunch tillsammans, och för bara några dagar sedan var jag med mitt Ullaredsgäng på Gekås och shoppade loss. Vi pausade med en pilsner i Sportbaren. Den smakade himmelskt!

Men nog känns det som om världen börjat växla upp tempot igen. Jag har lovat mig själv att försöka hålla fast i lugnet och stillheten så hårt jag bara kan. Luckor i kalendern då och då, och kanske så får bloggen stryka lite på foten.

Dagens citat:

Skäms aldrig för att säga – ”Jag är sliten och har fått nog. Jag behöver lite tid för mig själv”. Det är inte att vara egoist. Det är inte att vara svag. Det är att vara människa…

Det är inte svårt att säga ”nej” tycker jag, det svåra är att veta att man kan missa en massa roligt.

Ha en fin måndag.

Kram Annika

Så mycket mysigt nu så oktober bara swishar förbi. Läs mer »

När tycke uppstår.

Hej hej

Ibland uppstår små ögonblick som känns väldigt speciella.

När jag och Amanda var ute på en promenad i sommarbyn så hade vi siktet inställt på att träffa de spännande korna. Muuu, muuuu…. tjattrade Scott ivrigt i sin vagn när vi vandrade fram i den vackra höstdagen.

Till hans stor förtret så fick vi inte se en endaste liten kossa den här dagen. Och fåren envisades bara med att hålla sig längst bort i den andra hörnan av hagen.

Den enda som kom fram var till oss var en vackert brun häst. Hästar hör nog inte riktigt till Scotts favoritdjur, men den blev istället väldigt förtjust i Amanda. Länge stod de bara och njöt tillsammans och man kan lugnt säga att tycke uppstod. Så vackert!!

Men sådär kunde de inte står och kela med varandra hela dagen. Scott ville gå till trollstigen, så då fick vi slita oss ifrån den kärvänliga hästen.

Till sist var det dags att gå hem igen, utan att ha sett varken någon ko eller något får,  och det var ju väldigt tråkigt tyckte Scott.

Dagens citat:

När du kommer till en punkt där du inte känner ett behov av att imponera på någon, då börjar din frihet.

Nej, jag tror inte att herr Scott försökte imponera så väldigt mycket när han smått frustrerad vackert fick följa med hem.

Må väl och kram Annika

När tycke uppstår. Läs mer »

Christinehof i höstskrud.

Hejsan.

Äntligen fanns tiden för oss att ses. Min fina kusin Gunilla och jag.

Min kusin (och hennes familj såklart) har köpt sig ett litet gulligt hus här på Österlen och jag tänkte nog   att vi äntligen skulle kunna träffas lite oftare. Men mitt liv snurrade en aning för fort i somras och saker som jag inte alltid berättar här på bloggen bara avlöste varandra.

-det är lugnt, sa min kusin, vi tar det när tiden finns.

Nu tyckte jag nog att det verkligen var på tiden. Vi bestämde oss för att vandra i Christinehof där jag växt upp när jag var liten, och där även min kusin varit en hel del.

Vi började med en tur vid Alunbrukets festplats.

Därefter vandrade vi mot Christinehofs slott och mot ekoparken. Dagen bjöd på så underbart mustiga  höstfärger.

Tänk vad lätt det går att prata när man vandrar i naturen. Och jisses så mycket det fanns att berätta för varandra och diskutera märkte jag. Tiden var ju egentligen alltför knapp den här söndagsförmiddagen.

Det är verkligen lyx att ha henne, en kusin som jag känt och träffat genom hela livet. Någon som liksom känner till hela min historia och jag hennes. En person som kanske är lite olik mig själv, men ändå med samma rötter och samma värderingar som jag själv.

Som många i min generation gjorde, så skrev jag och Gunilla brev till varandra genom hela vår uppväxt. Den här söndagen hade jag letat upp alla de brev jag fått av henne från tidig skolålder ända fram till efter gymnasiet. Bunten med breven lämnade jag tillbaka till henne den här dagen. Jag tänkte att i breven har hon skrivet ner en massa roligt om sig själv. Saker som hon egentligen nu har mest glädje av att läsa själv.

Så tusen tack Gunilla för att du tog dig tid att träffa mig. Och nog finns det ett särskilt band mellan kvinnor vars mammor varit systrar och nu bor i himlen.

Dagens citat:

Omfamna att bli äldre. Livet är dyrbart, och när du har förlorat många människor inser du att varje dag är en gåva.  ~Meryl Streep~

Nu känner väl varken Gunilla eller jag oss särskilt lastgamla. Vi är båda mitt i livet och har förlorat kära familjemedlemmar båda två, så nog vet vi att livet är något man inte ska slarva bort.

Ha det gott. Kram Annika

 

Christinehof i höstskrud. Läs mer »

Rulla till toppen