Som ett sista penseldrag.

Hejsan.

Det knöt sig lite i min mage den där morgonen då jag kom ner till bryggan. Jag visste ju att min dotter i USA var mitt uppe i sitt stora prov för att kanske bli diplomat i sitt specialistämne som veterinär. Ett tvådagars test som det skulle ta henne minst 16 timmar att göra. Den här morgonen var hon halvvägs…

På himlen framträdde som en symbol, ett tecken som liknade ett penseldrag.  Ungefär som om någon dragit ett enda drag med en pensel. Inget mer, bara det.

Jag tänkte tillbaka på tiden då Andréa sökte in på de olika utbildningarna utomlands. Tiden då jag startade bloggen och började skriva här. Ett litet inlägg varenda dag. Då med en tanke att det skulle vara en plats för henne att följa oss och vardagen här hemma oavsett var hon befann sig. Det kändes nu så väldigt länge sedan…

 

När jag satt där vid sjön så visste jag att hon bara hade 8 timmar kvar på provet, sedan skulle hennes hårda studier vara över. Efter så många år, så var hon äntligen i mål. (Åtminstone hoppas jag såklart att det gått bra på provet och att hon kommer slippa att göra om det nästa år.)  Jag hoppas att det jag såg på himlen var just ett sista penseldrag… eller kanske – ja, varför inte – ett första penseldrag.

 

Det första penseldraget för nästa del av livet. Hennes liv. Mitt eget liv fortsätter nog som vanligt ett tag till här hemma.

Nästa dag när jag pratade med Andréa, så såg hon både lättad och ganska trött ut i vårt videosamtal. För såklart hade hon inte följt sin mentors råd om att vila och ta igen sig efter provet. Det där med ett varmt bad och tidigt i säng skippade hon. Nej, hon hade istället gått ut och firat med arbetskamraterna och tagit en och annan drink också. Så likt Andréa, att alltid ge järnet. Nu hördes hon så avslappnad, lättad och en smula bakis. Istället för att bara avhandla viktigheter som vi brukade vid de få tillfällen vi har pratat i telefon under åren, så småpratade vi lite lättsamt om allt mellan himmel och jord…. om feta katter vi mött i livet tillexempel…

Även om det dröjer ett bra tag innan hon får reda på sitt resultat, så tyckte jag att vi kunde fira litegrann här hemma också. Kronhjortsfilé och ett glas rödvin passade alldeles förträffligt.

Dagens citat:

Du är inte här, men jag kysser din kind. En kyss jag sänder med en smekande vind. Öppna ditt fönster, ställ det på glänt. Vinden du känner är kyssen jag sänt.

Så många kramar hon fått de här senaste fem åren, kramar bara i min fantasi. Hoppas hon kunnat känna av dem litegrann…

Självklart längtar jag nu sååååå efter att hon ska komma hem. Men jag vet att hon har en resa till Canada först innan det blir min tur att få rå om henne.♥

Ha det fint.

Kram Annika