Stenshuvus

Hejsan.

Den där härliga kvällen då vi överraskades av regnet, den blev alldeles sagolikt vacker.

Vi hade ju inte mer än kommit ner på stranden vid Knäbäckshusen då vi överrumplades av ett tätt regn.

Borta över Stenshuvud skymtade en liten strimma från solen genom molnen. Det gjorde att en vacker regnbåge trädde fram över havet.

Över nationalparken klarnade det upp mer och mer och himlen blev åter blå.

Ute över havet blev det nu två parallella regnbågar som såg ut att försvinna ner i bråddjupet.

När vi närmade oss nationalparken hade regnet upphört och jag kunde fälla ner kapuschongen igen. Johnny ruskade vattnet ur pälsen och passade på att släcka törsten i den lilla bäckfåran som rann ut i havet.

Framme vid Krivareboden hade solens strålar återigen börjat kika fram och värmde oss gott.

Hösten gjorde sig påmind i en buskes vackra rödskiftande färg.

På tillbakavägen mot Knäbäck bildade molnen fantastiska skapelser på himlen.

Kanske var det en av de vackrare kvällarna vid den här stranden på Österlen…

Jag var så glad att min gamla fina Johnnyhund hade en bra dag med sitt onda ben, och kunde följa med mig den här kvällen.

När jag svängde hemåt mot Gyllebo igen hade molnen börjat anta en kärleksfullt rosa ton. Jag kände mig tacksam till livet.

Dagens citat:

Moln och människor består till största delen av vatten och föreställer ofta något de inte är.

Ett underbart citat som jag såg på en väns facebooksida. Så sant om vanligt vatten. Tack Tina för att du förmedlade det härliga citatet♥

Kram från mig Annika