Hej hej
Nu har vi haft en liten träff igen. Vår trädgårdsgrupp.
Mina döttrar skrattar lite åt oss och säger att vi är såååå gulliga. Tja …
Jag, min syster Görel och vår ”nya syster”, barndomsvännen Tina, träffas och byter plantor, ger varandra råd om trädgården och visar varandra hur allt växer och gror. Hur vi lyckas och misslyckas.
Den här dagen var vi hemma hos min lillasyster i Sjöbo.
Mest fikar vi och pratar om allt mellan himmel och jord.
Vi är väl inga direkta experter någon av oss. Fast vi har visioner, vi kan lite av varje och hjälps åt. Vi kan ge varandra idéer, trösta varandra när odlingen går åt skogen. Men mest skrattar vi och har kul!
Vi hade så mysigt där i Sjöbo den här dagen. Åska och regn hängde i luften. Hundarna flåsade och fes.
Plötsligt kom min systerson inflängande genom ytterdörren. Asså den pågen …. finns det något sötare?
Jag vet ingen som är som han. Han är inte som någon annan påg jag känt – han är bara sig själv. Han är Samuel.
I ett hörn av trädgården hade min syster en liten grav där deras lilla hund hade sin minnesplats.
Åhhh … sådana där djurgravplatser har vi haft en mängd av allt sedan jag var ett litet barn.
Jag tror att det är nyttigt för alla barn att få vara med om att ett älskat djur går bort. Det lär dem om livet. Glädjen och lyckan blir så mycket starkare när man vet att det alltid lurar en sorg bakom hörnet …
RIP Siri ♥
Tack Tina och tack lillasyster Görel för en såååå mysig dag i blommornas tecken.
♥
När jag kom hem slog min åskhuvudvärk till. Jag hade sådan tur att två av mina döttrar var hemma och kunde hjälpa till med kvällsmaten. En flaska vin, lite grillat och några smörstekta kantareller.
Jag är nog världens lyckligaste.
Dagens citat:
Säg aldrig
”Jag kan inte”
Res dig, andas, le
och gå vidare.
Om du kämpar för det
du vill ha
så kommer det förr
eller senare.
Det är så sant.
Just nu drömmer ”blomstersystrarna” om vackra trädgårdar och under tiden träffas vi, dricker kaffe och pratar en massa. Det är den enda terapi man behöver egentligen.
Stora eller små drömmar … spelar ingen roll. Sätt upp olika mål och ta dig dit. Det går! Och skulle det inte gå hela vägen så kommer man åtminstone en liten bit … lite längre än om man inte gjort någonting alls!
Kram på er.
Annika
