Trädgård

Jag är bara en tillfällig gäst i naturen.

Hejsan
Först av allt vill jag börja med att skicka de varmaste grattiskramarna över till Canada och till min dotter Andréa.
För just idag fyller hon 30 år. Grattis gumman♥
Fast hon förtjänar ett eget inlägg, så det kommer lite senare idag.
Här hos oss njuter vi nu för fullt av att våren sakta kommer och tar sitt fäste. Vitsipporna står som vackrast nu och just i Gyllebo så växer de precis överallt. Som ogräs i mina rabatter.
Rabatter …. de platser där jag envisas med att odla växter som jag själv anser vackrare än de växter som egentligen bodde där från början.
Jag funderar på det där…. Om jag bara låtit allting vara, så hade naturen ganska snabbt återställt allt som den själv hade det från början.
Som alltid är det lite oroligt att lyfta ut träden från orangeriet. Man vet ju aldrig när det slår till och blir en frostknäpp. Fast någon gång måste man våga, och nu har de åkt ut.
Det får helt enkelt gå som det går …
Våra trallgolv har Stefan behandlat i fjor med något rysligt dyrt medel. I år kan man se hur de sakta blir precis sådär som jag vill ha dem. Gråa och väderbitna.
De där pinnarna som bara står där i två krukor, det är Stefans änglatrumpeter. Jag kan se att det syns antydan till något grönt spirande på en av stammarna så de får en chans att visa sig … ibland kan det bli de plantorna som blir det vackraste.
Vårt envisa magnoliaträd som aldrig ville börja blomma, har nu äntligen fått lite vita blommor. Det tog tio år innan vi kunde se den första lilla vita blomman. Nu är jag ganska snopen över att blommorna inte alls är sådär ståtliga och vackra som jag föreställt mig, utan det ser mer ut som om någon varit riktigt förkyld och bara kastat engångsnäsdukar vilt omkring sig.
Fast jag älskar det ändå, mitt så kära magnoliaträd. Det där trädet vi fick av mina föräldrar i bröllopspresent.
Runt vår tomt har vi bara ett enkelt fårstängsel. Dels för att hålla hundarna inne på tomten och dels för att hålla rådjuren utanför tomten. På sommaren när allting grönskar så ser man inte det där ganska fula stängslet.
Men jag gillar att man kan se genom det nu tidigt på våren. För kolla bara så vackert det är, där bakom vårt orangeri.
Så ljuvligt.
Den här första tiden på våren är så härlig, nästan lite ömtålig. Allting är så skört.
Jag tänker mig att jag själv också är som en liten spirande skir planta, och tar allting lite mer försiktigt och lugnt numera. Saker är inte så förtvivlat bråttom. Det kommer bli fint ändå. Tids nog.
Mossan som växer här överallt, den får vara, den gör vår trädgård lite trolsk tycker jag.
Jag tänker mig det som om jag bara är en tillfällig besökare här på den här platsen. Att naturen låter mig bo här för en liten stund, jag lånar det här stället en liten pyttedel av den stora evigheten.
Dagens citat:
Jag ser
Jag hör
Jag känner
Jag räknas
Ha en riktigt fin första maj alla underbara läsare.
Njut lite mer och jobba lite mindre. Livet är så förtvivlat kort.
Kram Annika
Dela gärna

Jag är bara en tillfällig gäst i naturen. Läs mer »

Trädgårdsmästare med träben.

Hej.
Det har varit ljuvligt väder här på Österlen. Sådär så det blir fart på allting.
Min stackars Stefan har ju inget brosk kvar i sin vrist och väntar otåligt på en steloperation. Hans tillstånd har förvärrats på bara några månader och för att överhuvudtaget kunna gå, så måste han linda på sig en specialsko som han köpt på nätet för dyra pengar. Den gör så att foten hålls på plats utan att vingla omkring. Nu går han här otåligt och väntar på en snabb tid för en steloperation …
Försäkringskassan godkänner inte någon sjukskrivning för detta inte. Enligt hans handläggare så kan han arbeta sittande … han har varit sjukskriven tillräckligt då när han höll på att dö förra sommaren… 180 dagar är max man får vara sjuk …
Jag undrar i mitt stilla sinne vem som vill ha hem en hantverkare, betala 580 kronor i timmen för honom, och han bara kan jobba sittande … Jobbigt om de ska ha takpanel uppsatt….
-jasså, det skulle inte gå nähä – då måste du söka nytt arbete på arbetsförmedlingen, blev det svar han fick.
Ett uteslutet alternativ för en man som har 8 anställda, fyller 62 år om någon månad och som dessutom kommer att få börja på det nya arbetet med en nyopererad fot!
Jag tänker att han skulle kanske själv kunna snickra till ett nytt träben åt sig. Han är rysligt händig och kan det mesta. Att snida gubbar är han ju riktigt bra på, så tårna skulle han nog få till riktigt snyggt på sitt nya träben.
Nu går han här och linkar i sakta mak och sprutar lite med högtryckstvätten. För fint vid sin älskade pool det vill han ha trots det onda.
Det ska nog gå bra ändå, tillslut. Vi vet ju båda att det kan vara så mycket värre …. som förra sommaren tillexempel…
För att ligga på intensiven och hålla på att dö, är så mycket sämre än att ha ont i foten.
Nu kan vi ändå njuta av livet. Vi kan pausa ofta med lite fika i solen.
En kopp kaffe i solskenet med skogen full av vitsippor.
Jag sneglar lite på honom där han sitter försjunken i sin telefon. Märkbart smalare igen.
Undrar om han kommer att bli lika sexig med sitt nya träben, funderar jag lite fnissigt.
Försäkringskassan må vara några skitstövlar, men jag tänker överklaga deras beslut ända tills mina brev står dem upp i halsen. Och är det verkligen sant att någon där på förnedringskassan tjänar extra pengar i sitt eget lönekuvert på att ge sjuka människor avslag på sina sjukskrivningar, så ska denne person åtminstone få jobba skiten ur sig för de pengarna.
Vi är ett bra team, han och jag, så vi kommer nog överleva även detta.
Jag känner mig starkare i ryggen och kämpar på med trädgården. Tillsammans blir det bra.
Dagens citat:
Det är ledsamt med människor
som ställer till det för andra
bara för att de inte får ordning
på sina egna liv.
Ha en fin kväll och kram från mig.
Annika
Dela gärna

Trädgårdsmästare med träben. Läs mer »

Den ljuvligaste julhyacinten och andra lökar.

Hejsan.
I min rabatt tittar den ljuvligaste hyacint nu upp.
Det är några lökar som var med i en underbar julgrupp som vi fick för en del år sedan. Tänk, jag minns precis vem givaren var …
Alltså färgen!!! Är den inte underbar?
Det är ju det som är det roliga med lökar tycker jag. Att man hinner glömma dem när man planterat ut dem, och så plötsligt, till våren så bara är de där igen.
Alla mina tulpanlökar som jag köpte i höstas har också börjat titta upp nu.
De där underbara Österlenlökarna som man kan åka och njuta av nu på våren. Man kan titta ut vilka sorter som skulle passa just hemma hos sig själv. Sedan finns de till försäljning lagom till det är planteringsdags på höstkanten. Ett inlägg därifrån hittar ni här.
Nu går jag här hemma och vakar över mina tulpaner som en hök, för på andra sidan staketet spatserar ett gäng hungriga rådjur och blickar lystet in mot min trädgård.
I många år gjorde jag misstaget att sätta penséer utanför staketet i min zinkbalja. Inte hade jag hunnit mer än vända ryggen till förrän rådjuren var där och åt upp varenda liten blomsterknopp.
I år ståtar beska lökar i zinkbaljan istället, och ännu har de fått stå kvar för de hungriga djuren.
Så finns det vissa lökar som kommer där man inte riktigt kan förstå hur de hamnat … i en stenskreva där jag vet säkert att jag inte kunnat plantera dem ….
Vill den lilla raringen bo där, så får den det!
Kvällens citat:

Fatta aldrig slutgiltiga beslut

på en tillfällig känsla.
Må väl alla rara läsare och kram på er.
Annika
Dela gärna

Den ljuvligaste julhyacinten och andra lökar. Läs mer »

Kryllepil och vårpyssel

Hej hej
Oj vad våren tar stora steg nu. Ljuvligt.
Kanske minns ni när jag var hos bästa Eva på Allé? Då när vi fick lära oss lite mer om blomsterbindning.
Det inlägget hittar ni här.
Nåväl, då när jag band min fina bukett så valde jag en slags krulligt ris, som tydligen kallades ”kryllepil”….  i alla fall på skånska.
Jag har sedan haft det där riset i vatten ända sedan i påskas, så nu hade det fått långa fina rötter. Min tanke var att plantera ut det någonstans och få ett vackert träd tillslut. Kanske får det stå och pryda sin plats i en ektunna i sommar tills jag bestämt växtplats…
Ett litet tag får den där trollpilen nu stå i en kruka i orangeriet, där det har minst chans att bli bortglömt.
Nu står min ”kryllepil” här i orangeriet och ska få vänja sig vid att ha fötterna i jord. Det där kommer säkert att gå bra, för att få salix till att växa kräver inte så mycket konster till.
På nätet har jag klickat hem lite spännande frön. Det jag mest var på jakt efter var Mexikansk tagetes. Men för att få beställa så fick jag lägga till ytterligare några fröpåsar. Då fick det bli några olika sorters solrosor.
Fröna har jag nu sått efter konstens alla regler, så nu återstår det bara att hålla tummarna att några av de där fröna ska behaga gro. Bara att hoppas och se till att hålla jorden fuktig under lite plastfolie.
Dagens citat:
Lycka har inget att göra
med att lyckas.
Så är det verkligen. Att gå här och hemma och fixa och dona skapar sådan lycka för mig. Att det sedan inte alltid blir så där väldigt bra resultat av allting, det spelar faktiskt mindre roll. För ofta är det så att något litet projekt alltid brukar bli riktigt bra … kanske det som jag först inte alls trodde på.
Ha en fin dag och kram på er.
Annika
Dela gärna

Kryllepil och vårpyssel Läs mer »

Grattis Bloggen.

Hejsan.
Idag fyller min blogg tre år. Jösses …. Jag kan knappt tro det. Att jag knåpat ihop minst ett inlägg varenda dag i tre hela år nu. Fast det här passar mig bra. Jag älskar min kamera, jag gillar att fotografera. Så har jag ganska lätt för att skriva. Alltså lever min blogg kvar ännu efter tre hela år. Kanske skulle jag lägga mig vinn om att börja tjäna någon krona på mitt ihärdiga skrivande …det får tiden utvisa …
Grattis Bloggen!
Och tack till er som kikar in här ibland, såklart.
Vilka härliga dagar vi haft. Här hos oss kom våren med stormsteg.
I min trädgård växer en stor frodig julros. Jag brukar unna mig att plocka in några blommor och sätta i en vas.
På så vis kan man njuta lite extra av den. Både inne och ute.
På toaletten fick de stå den här gången.
Jag gillar att ha blommor i badrummet för där känns det som om man har lite extra tid att sitta och njuta av något vackert.
Ute i trädgården slår rödsippan alla rekord i år. Aldrig har den varit så full av blommor.
Det är en planta jag köpt på plantskolan och alltså ingen vild blomma.
Lite trädgårdsarbete har jag lyckats komma igång med. Sådär litegrann och med många pauser i solen.
Det är underbart. Man kan se hur allting ligger i startgroparna, och snart är allt det bruna och vissna ett minne blott.
Dagens citat:
Omge dig inte bara med
dem som lyfter dig,
utan även
så gott du förmår,
med dem som behöver din
stöttning för att kunna lyfta
sig själva.
Ha en fin dag och kram
Annika
Dela gärna

Grattis Bloggen. Läs mer »

Småkryp och mina gröna fingrar.

Hejsan.
Vi har så smått börjat fixa lite här hemma i trädgården.
Det går inte fort i år, men med många små tag så blir det nog bra ändå.
Att ligga på knä och rota runt lite i rabatterna funkar ganska bra för mig. Och det är underbart. Man kommer så nära naturen då tycker jag.
Årets första nyckelpiga har jag fått träffa.
De där första nyckelpigorna tidigt på våren de brukar vara så ringrostiga och lite fuktskadade under sina vingar. Men den här såg ganska ok ut tyckte jag.
Så kom jag ihåg … de där fröna som jag fått av min fina vän. De var jag ju tvungen att prova att så nu.
Det stod på påsen att det skulle bli en sorts hög orange vallmo.
Jag vet inte riktigt om det där kommer bli så bra för i frökapslarna var det bara som torrt fnöske. Nåja, jag la det där krafset i fuktig jord, så får vi väl se om det behagar gro något framöver.
Nu får de där fröna stå i fönstret där frön och bebisplanter brukar trivas som bäst, så får vi väl se hur det går med den saken.
Tillbaka ute på knä i min rabatt träffade jag på nästa lilla kryp som bor här i Gyllebo.
Det var en rolig skalbagge som så gärna ville bli fotograferad.
Mycket av min tid som trädgårdsmästare går åt till fotografering.
Så är det för mig nästan hela tiden. Ofta träffar jag på saker som jag bara måste föreviga. Då får jag skynda mig in efter kameran och så hoppas jag på att min modell inte hinner springa iväg och gömma sig under tiden.
Är Stefan hemma så hojtar jag på honom att han måste komma och passa min nyupptäckta modell.
Kvällens citat:
Det finns inga lata människor.
Det finns bara människor med
kraftlösa målsättningar – det vill
säga målsättningar som inte inspirerar
dem.
Kan det vara så …. Jag tycker mig ändå ha träffat på ett par lata människor genom livet faktiskt … hahaha …
även om det visst är så att energin tycks sprudla då det rör sig om roliga saker såklart.
Själv får jag ju lite extra energi när jag hittar en spunk i min egen trädgård.
Ha en fin kväll och kram på er.
Annika
Dela gärna

Småkryp och mina gröna fingrar. Läs mer »

Äntligen var det dags för lite skit under naglarna.

Hejsan.
Wowww, vilken ljuvlig helg.
Helgen som gått måste var den helgen då våren kom till Österlen.
Jag kände i varenda por i kroppen hur jag längtade efter att sätta fart med allt trädgårdsarbete. Att få röra om i myllan och få skit under naglarna igen.
Men jag har bestämt mig för att vara en förnuftig kvinna och sansa mig. I år får allting ta lite längre tid helt enkelt. Jag måste liksom gå varligt fram för att lura det där diskbråcket så det inte sätter sig helt på tvären.
Men alltså, att plantera lite penséer i tunnorna och i lådorna vid vår veranda det var ett lagom jobb för mig.
Vis av mina misstag från föregående år fick det bli vårlökar i zinkbaljan utanför staketet. Att utfordra rådjuren med penséer blir alltför dyrt.
Som sällskap hade jag Stefan och hundarna. Stefan fick även han ta det väldigt försiktigt. Hans vrist blir bara sämre och sämre nu och jag kan se vilka bekymmer han har för att gå.
Men med gemensamma krafter hjälptes vi åt att göra fint på husets framsida.
Amanda sa lite klokt att det här året fick bli ett test-år för oss …. ett år då vi provar på hur det kommer att bli för oss när vi blir gamla.
Det här är bara ”ett-prova-på-år-hur-det-är-att-vara-en-80-åring”, och när vi sedan blir så gamla så är vi förberedda på hur det kommer att kännas.
Det är ganska skönt att tänka så, för då kan man se framemot de närmsta åren då vi ska ta livet med storm igen, som de ungdomar vi trots allt är.
Det är alltid så härligt när vi pysslar i vår trädgård. Det är som om alla hundarna blir lite gladare och busigare, som om de också får extra mycket vårkänslor. Och såklart är det så.
Jag har också passat på att gräva ner alla de lökar som jag njutit av inomhus i väntan på att den riktiga våren skulle komma. Nästa år kommer jag att kunna glädjas på nytt av dem … om nu inte sorkar och mullvadar ställer till med för mycket kaos förstås.
Inne i orangeriet får de frostkänsliga träden allt stå kvar ännu några veckor. Så den årliga storstädningen får vänta ett tag. Men jag har sopat bort lite skräp och köpt några nya pelargoner för att skapa lite skön vårkänsla där inne.
Många av mina gamla blommor frös ju ihjäl när vintern härjade och jag var så dålig. Precis i den vevan passade även elementet därinne på att konstra. Men jag är så glad över de växter som trotsade kylan och nu bara väntar på en ny skön sommar.
Mitt orangeri är min återhämtningsplats. Därinne sitter jag ofta när jag gör mina djupavslappningar och min mentala träning. Då tänder jag alltid en rökelse som en sk trigger. Nu räcker det att jag tänder den där rökelsen för att min kropp ska gå ner i en skön avkopplande stämning. Det är magiskt hur just dofter kan hjälpa till att försätta hjärnan i en viss sinnesstämning.
Dagens citat:
”Sitta stilla, göra ingenting, våren kommer och gräset växer av sig självt.”
Hoppas ni får en fin dag.
Kram Annika
… och om någon undrar över mina Levis snickarbyxor, så är de 36 år gamla, inköpta på JC när jag var 17 år gammal, för en då hiskelig summa pengar. Men med facit i hand så var de värda varenda krona.
Klassisk kvalitet är aldrig fel!
Dela gärna

Äntligen var det dags för lite skit under naglarna. Läs mer »

Tankar när det plötsligt går bakåt.

Hej hej
Det som går bakåt är min dumma, dumma ischias och rygg. Kanske är jag för otålig och envis, eller så är det så som det är med diskbråck. Plötsligt gör det mer ont igen och det känns som jag har en järnstång inne i smalbenet. Kanske är jag dumdristig och för ivrig att komma igång igen ….
Men något som jag tvärsäkert kan säga är att våren går framåt. Det kan jag i alla fall se med mina egna ögon.
Min lilla rödsippa blommar. Snöklockorna som jag fått av min underbara faster och krokusarna som jag satte för några år sedan.
De blommor som jag älskar allra mest just nu i min trädgård, det är mina julrosor.
Det är något med dem som gör mig så glad.
Och så är det kanske för att de växer i den rabatt som mullvadarna just nu inte totalförstört.
När jag nu sitter i mitt kök och misströstar litegrann, så måste jag faktiskt påminna mig själv om att livet är ganska ok för min del. Diskbråck är inte farligt.
Jag är inte rädd för smärta, det har jag aldrig varit. Det jag är rädd för är att smärtan ska bli för stor så den kan begränsa mig. Sådär övermäktig så man blir totalt klubbad som en säl. Att det onda ska hindra mig i allt jag vill kunna göra, eller åtminstone i de saker som tillhör vardagen och de vanliga sakerna i livet.
Jag behöver ju nödvändigtvis inte bestiga Mount Evererst … även om jag hade älskat att göra det.
Nej, det duger inte att oroa sig. Jag tänker på så många som har det betydligt sämre i sina liv… eller ännu värre … de vänner som inte längre har något liv, de vänner jag tagit farväl av,  de som mer än gärna bytt med mig om de haft chansen…
Jag har tänt mitt ljus i min nya ljusstake. Den där som jag köpte på konstrundan. Jag har fyllt den med väldoftande kaffebönor. Min favoritdoft. Åhhh jag älskar doften av kaffebönor.
Det finns några dofter jag älskar lite mer än andra och det är just kaffebönor och eeee doften av bensin … ja, jag vet, det är lite halvgalet.
Så lyfter jag blicken och ser den ljuvliga buketten som jag köpt dagen innan. De där underbara blommorna som de säljer på Lidl för en hyfsad slant.
Just i detta nu, med en välsmakande kopp kaffe i handen. Levande ljus som skapar stämning och harmoni och en ljuvlig bukett i vasen… Just i detta nu, mår jag alldeles fantastiskt!
Så ler jag ett busigt leende och tänker för mig själv … tur att jag valde kaffebönor istället för bensin där i den nya ljusstaken… det kunde blivit … spännande ….
Nu ska jag sparka igång dagen och njuta av livet så som det är just nu.
Dagens citat:
Du är både och,
inte antingen eller.
Precis så, Inte fasiken behöver man placera sig själv i något fack. Man kan vara allting på samma gång.
Ha en fin dag och kram från
en halv Annika och en misslyckad men rolig selfie….
Dela gärna

Tankar när det plötsligt går bakåt. Läs mer »

Vilken skillnad mot i fjor

Hejsan
Ikväll vill jag bara kika in här på bloggen med lite bilder från hur det såg ut i Gyllebo i fjor. För ganska exakt ett år sedan alltså.
Då var våren redan i full gång här hos oss. Jag hade varit iväg och köpt blommor till mina ektunnor och krukor.
Jag och Stefan njöt av kaffe och goda mackor på verandan.
Tänk vilken skillnad det är mellan varje år.
Istället njuter vi för fullt av massor av blommor inomhus, som lite plåster på såren liksom.
Tiden kommer då våren är här och vi kan plocka in blomster från trädgården istället.
Dagens citat:
Jag väljer att se så positivt
jag kan på det som händer mig,
det blir liksom lättare att
leva då.
Det positiva med att ha en senfärdig och lite dryg vår är att den med stor sannolikhet kommer att bli bättre till nästa år.
Tills våren tillåter utefika här hos mig, njuter jag av fotona från förra året.
Kram på er alla.
Annika
Dela gärna

Vilken skillnad mot i fjor Läs mer »

Rosépepparträden verkar ha klarat pärsen.

Hejsan.
I vanliga fall brukar jag vakta mina växter ute i orangeriet som om de vore små bebisar. Jag kollar temperaturen där ute. Jag vattnar de plantor som inte är i vinterdvala och såklart pratar jag några ord med dem.
I år blev det annorlunda…
Mitt i den värsta vintern då jag blev smått handikappad hade jag inte en tanke på att ta mig ut där. Jag kunde ju knappt ta mig mellan soffan och sängen.
När jag för ett tag sedan staplade dit ut, hade något hänt med mitt element. Det hade lagt av och såklart hade det hänt under den kallaste perioden på hela vintern. Flera blommor hängde likt kokta sparrisar ut över sina krukor. Mög, kan man säga!!
Nu har jag rensat bort dem och lyckligt konstaterat att mina älskade rosépepparträd åtminstone ser ut att ha klarat livhanken.
De där rosépepparträden har jag satt genom att pilla ner några pepparkorn från en vanlig kryddburk. (om det kan man läsa här)
Därför är det såklart extra kul att få ha dem kvar. När värmen och orken kommer ska de få lite ny jord och klippas till så de blir lite buskigare. De doftar alldeles fantastiskt.
Citronträden och olivträden har nog också klarat sig, även om deras livslust ser något dämpad ut. Den lilla rosen som blommade så överdådigt i somras har fått ohyra, men ska även den få komma ut till våren.
Så fort snön försvunnit och det blir lite behagligare temperaturer ska även alla lökar ner i jorden. Det är blomsterlökar jag njutit av här inne under vintern.
Så är det ju så spännande att ströva runt och se hur allt tittar upp där ute i trädgården. Lökar som jag satt förra året. Det älskar jag sannerligen.
Nu längtar jag så efter att det ska bli härligt vårväder så vi kan städa av inne i orangeriet och köpa lite nya Mårbackapelargoner.
Det ska bli så mysigt, för i tanken orkar jag allt!!
Dagens citat:
Om du inte kan sluta tänka på
det är det ett tecken på att du
inte kan sluta arbeta för det.
Ha en fin kväll och kram.
Annika
Dela gärna

Rosépepparträden verkar ha klarat pärsen. Läs mer »

Rulla till toppen