Humlor och lammöron i skön harmoni.
Hej hej
Ibland när jag känner mig stressad, pressad eller kanske rent av lite rastlös, så är mitt bästa måbra-tips att bara plocka med kameran ut i trädgården eller i naturen och fånga allt det vackra som finns där just nu
.
I veckan som gick, när så mycket skulle hinnas med, så fick jag avboka en del saker … frissan tillexempel. Det där med håret är ju inget som är livsnödvändigt. Jag har ju köpt ny trimsax till hundarna så jag får fixa det mest akuta på egen hand…
Men jag har tagit mig tid att strosa runt på jakt efter vackra bilder. Ljuvliga att titta tillbaka på när snön virvlar utanför husknuten.
En humla på ett lammöra tillexempel. Finns det något vackrare?!
Ibland flög den tjocke rackaren över till en annan blomma och då fick jag klumpigt kravla efter i en krypande ställning, lite likt en skitande apa.
Våra grannar har vant sig vid att jag går runt med en stor bastant kamera, att jag kryper och krälar och har för det mesta trasig byxor på mig.
En amiralfjäril lekte i kvällsolen och tycktes gilla de vita stolarna i ett hörn av vår trädgård.
Så underbart vacker.
Till och med en ful fluga kan bli en strålande skönhet. På rätt plats och i rätt ljus.
Så var det då det här med mina gröna fingrar. De som jag så förtvivlat gärna vill ha, men som ibland inte riktigt håller måttet.
Lite ögontjänare är vi väl alla lite till mans, och så även jag. Därför visar jag såklart bara de som jag lyckats med.
Det är min fina hibiskus som jag fick av min syster när jag fyllde år. Det var den där dagen då jag blev femtio, fast det kändes som om det bara var fyrtio … kanske minns ni … Galet, men det är två hela år sedan.
Den här blomman har jag lyckats hålla vid liv hela tiden och nu förärar den mig åter med sina bedårande blommor.
Den vita rosen som jag fått av svärmor Karin blommor även den. Trots alla angrepp av de små förargliga larver som invaderade i början av sommaren, så kommer nu dess underbara vita rosor.
Visst blir man glad!
Skogspromenader har jag såklart hunnit med.
Hoppas ni alla också har små knep att ta till när tiden, livet och vardagen skenar iväg i ett okontrollerat tempo.
Jag har lärt mig att det inte är lönt att arbeta ihjäl sig – inte ens om man händelsevis skulle få betalt för det.
–Men hur hinner då människan blogga? tänker kanske någon.
-Ja se, det är lite av en avkoppling för mig och vissa saker finns det alltid tid för. Det är lite som att knyta ihop dagens påse. Något jag alltid gjort, på ett eller annat sätt. Skillnaden är att just nu finns mina historier här på nätet. Och ni som vill hänga med på en liten del av mitt liv, är så välkomna hit till min enkla plats på världens stora internät.
Dagens citat:
Jäkta inte – sitt min vän
Bortglömd vila
får du ej igen.
Kram på er
Annika
Humlor och lammöron i skön harmoni. Läs mer »
