Österlen

Vilka härliga kvällar.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Woww vilka ljuvliga kvällar vi haft. Det har varit underbart i snart hela maj månad. På ett nix har alla gula maskrosor blommat klart och istället är ängarna fyllda med runda dunbollarna. De där förhatliga blommorna som egentligen är underbart vackra, såvida de inte växer hemma i den egna täppan. Allting beror ju som bekant på hur man ser det.
När vi passerade Rörum en kväll sa Stefan:
-du måste se den store ”tjårren” som går här i hagen…
Så körde han sakta, sakta med bilen för att kunna få syn på det ovanliga djuret.
Hans huvud gick nästan ur led som han letade, samtidigt som han styrde jeepen i små zickzack rörelser.
-det är den största tjårr ja sitt… fortsatte han, alltmedan huvudet for som på en sådan där nickehund man hade när man var liten.
Han hade alltså sett en tjur som skulle vara extremt stor, den största han någonsin sett, det var han övertygad om. Det var den vi nu kikade efter
Jag tittade överallt efter den där tjuren, men såg inte röken av några kreatur alls. På andra sidan ån, uppe i backarna, vet jag att Mandelmanns söta små fjällkor går, med sina klingande bjällror runt halsen, inte kunde Stefan väl mena någon av dem…
Men så plötsligt kom något stort, svart nerför backen med hela sin familj i släptåg. (Den där backen som vi brukade åka pulka i med tjejerna då de var små.)
Och nog var det en bjässe till tjur, det vill jag lova.
Inte skulle man vilja råka komma in i den hagen av misstag i sommar.
Stor och magnifik var han allt den där tjuren som gjort sådant intryck på Stefan.
Jag var glad att jag inte valt att hoppa in där för att lägga mig på magen och fotografera maskrosbollar i solnedgången!
Kanske är han lika snäll som tjuren Ferdinand, men sådant vet man ju aldrig riktigt.
Det är så vackert med betande djur i svenska hagar. Det ger en sådan sommarkänsla tycker jag.
Sedan skyndade vi oss hem för att ta hand om våra egna små ”kreatur” i Gyllebo. Våra små pälsbollar som behövde lite omvårdnad i form av både manikyr och pedikyr.
Kvällens citat:
Jag ser inte dem som
tycker illa om mig när jag
har mina kärleksglasögon
på mig.
Man kan inte vara älskad av alla, så enkelt är det. Lika lite som jag själv kan älska varenda människa i hela världen. Men alla förtjänar att behandlas med respekt.
Ha en fin kväll och akta er för hagar med stora tjurar i.
Kram på er
Annika
Dela gärna
     

Vilka härliga kvällar. Läs mer »

Hemma!

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , , / 1 minute of reading
Hemma – smaka på det ordet.
Så underbart.
Tryggt och skönt.
En plats att älska.
Att höra hemma.
Jag älskar att uppleva saker, nya platser och nya människor. Att inspireras och se nya ställen, få nya infallsvinklar. Lära känna nya spännande personer. Få fler vänner. Det är härligt. Jag växer av det.
Men det är här hemma som allting faller på plats. Platsen där jag kan lyssna på mig själv, höra vad min egen röst säger. Känna vad mitt hjärta slår för, vad jag vill och vad jag har för mål i livet. Vilken väg som är rätt för just mig. Hemma i lugnet.
Mitt Gyllebo.
Såklart kommer det inlägg från min helg snart. Men till dess vill jag bara hitta in i mig själv igen och njuta av lugnet.
Dagens citat:
Det bästa sättet att vara
lycklig med någon är att
vara lycklig ensam, så att
sällskap är ett val och inte
en nödvändighet.
Kram från mig
Annika
p.s Fotograf är min dotter Amanda Henriksson
Dela gärna
     

Hemma! Läs mer »

Östra Vemmerlöv runt på cykel

Lämna en kommentar / Allmänt, Österlen / Av / / / 3 minutes of reading
Hejsan.
Hoppas ni alla mår bra och får en fantastisk pingstafton idag. Och det önskar jag särskilt min underbara Stefan, som ensam håller ställningarna i Gyllebo med hundar och katter den här dagen. Jag är nämligen på andra upptåg i Örebro. Det där får ni läsa mer om i senare inlägg, för just nu vill jag bara se, uppleva och fotografera. Det här inlägget är alltså förberett och inställt så ni ska ha något att läsa, nu när jag är ute på vift.
Nåväl, idag tänkte jag visa när jag och Stefan var ute på vår andra cykelrunda.
-dinne gången vill jag bestämma sell, knorrade Stefan.
-inga oppforrsbackar och bara asfalt forr di ska gå lett å trö …
Och så fick det bli.
Vi tog rundan runt Östra Vemmerlövsby. Nästan ingen uppförsbacke alls och mest asfaltsvägar.
Så ljuvligt vackert!!
Vi svängde ut på ”Ragåravajjen”, eller Möllegatan som den där landsvägen egentligen heter. Ett namn, nästan som finaste gatan i Malmö.
Där på backen har man en härlig utsikt över byn och den charmiga lilla kyrkan. Rapsfälten var på väg att slå ut, och jag kan tänka mig att den här helgen står de som absolut vackrast i sin knallgula färg.
När man cyklar så hinner man se så mycket.
På ett ställe såg det ut som man sprutat en hel trädstam full med fogskum. Sådant där gul tätskum som en del snickare använder istället för drevremsor runt dörrar och fönster.
Den likheten fick mina tankar att gå tillbaka till den gången Stefan höll på med något i garaget och av misstag lyckades spruta ner hela sin motorhuv på firmabilen. Sådant där tätskum är totalt omöjligt att tvätta bort sedan det fått fäste på något, det sitter värre än berget. När han senare skulle byta bill i Hammenhög, undrade de såklart vad det där var…
-asch, di där … di kan ni bara ta bort me litta skarpt, sa Stefan.
Såklart ringde Gert-Åke, Peugeots bilförsäljare, upp en vecka senare och svor ve och förbannelse över Stefan, eftersom delar av bilen fått lackeras om. Trots den där episoden, så har de båda alltid haft ett synnerligen gott öga till varandra och gjort ett otal bra och dåliga bilaffärer sinsemellan.
Vi rullade vidare, sida vid sida på våra cyklar.
På ett ställe var jag återigen tvungen att stanna och hoppa av min cykel. Vid vägkanten växte stora tuvor med stjärnblommor och jag kunde inte motstå att föreviga dem. Underbara blommor som är så vanliga på försommaren, och så ljuvligt vackra.
När vi kom hem till stugan igen, så såg jag i vår trädgård att vi fått tillökning den här kvällen. Eller i alla fall någon av våra grannar i djurlivet.
Små blåa, sköra äggskal som någon fågel kastat ut ifrån ett bo låg på gräset.
Ja, den här tiden i pingst är den vackraste av alla…. fast det säger jag nog om de flesta tider… Men nog är det något särskilt med försommaren, som inbjuder till så mycket minnen och känslor.
Jag önskar er alla en fantastisk dag.
Och jag kommer att göra vad jag kan för att få en härlig dag här upp i Örebro.
Och jag ska prata så tydligt och fint så alla förstår mig …
Dagens citat:
”Ödmjukt erkänner jag att jag inte är bättre än någon annan.
Stolt förkunnar jag att ingen annan är som jag.”
Ha det fint
Annika
Dela gärna
     

Östra Vemmerlöv runt på cykel Läs mer »

Tummen upp för Österlens Garden Show.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , / 4 minutes of reading
Hejsan.
I helgen har det varit ett nytt inslag här på Österlen. I Lunnarp anordnades den första Garden Showen.
Vad det egentligen var, det hade jag inte någon klar uppfattning om egentligen.
Men som de flesta vet, så gillar jag trädgård och blommor, så jag ville såklart åka dit.
Med lite övertalningsarbete och mutor av min käre make Stefan, så blev det en tur mot Lunnarp i söndags.
Oboy, vilken utställning och vilken Trädgårdsfest!!
Jag kan bara ge högsta betyg på precis allting där.
När vi skulle parkera, så kunde jag se hur Stefans mungipor sjönk ner en bra bit. Han har som många vet, rysligt ont i foten, och när parkeringen låg ett bra stycke från utställningen så förstod vi båda att det skulle bli problem för honom.
En leende och tillmötesgående parkeringsvakt hjälpte oss villigt med det lilla bekymret. Det var bara för oss att köra tillbaka till en handikappanpassad plats istället. Så hjälpsamma, på äkta Österlenskt vis!
Och när vi kom innanför entrén och möttes av små traktorer, då var Stefans mungipor uppe vid öronen igen.
Det var inte bara medlockade äkta makar man hade tänkt på. Även för barnen hade man gjort särskilda aktiviteter. I ett tält fanns en massa roligt för dem att hitta på. Och som trädgårdsälskande mamma så vet jag att det är skönt när både ungar och ”gube” hålls på gott humör. Då kan man själv bara lulla runt och titta, lukta och njuta i godan ro.
Ja, det var helt enkelt en trädgårdsshow för hela familjen!
Till de som inte hade någon ”gube” med sig när de kom dit, kunde skaffa även det på plats.
På ett ställe hade man byggt upp den raraste lilla trädgård ni kan tänka er. På lördagen fanns vår välkände Ranelid också på plats och för de giftassugna så gick det utmärkt att svära evig kärlek och trohet där på plats. Vips var de så gifta och kunde åka hem som man och hustru.
Jag kikade lite efter den där vigselförrättaren Ranelid när vi strövade fram på söndagsförmiddagen. Ja, jag tänkte att lite förnyelse av allt det där vi lovade, nog kunde behöva fräschas upp. Bara som lite påminnelse liksom. Men till Stefans stora lättnad verkade Björn hålla söndag hemma på Kivik istället den här dagen.
Jag som går i växthusdrömmar stannade vid ett  underbart glashus i träprofiler.
-itt sunt kan ja spiga ihubba sell, viskade Stefan i mitt öra och stylta snabbt förbi med sin krycka.
(han menade alltså att han skulle kunna tillverka ett sådant på egen hand, för er som inte förstår hans skånska språk)
Men jag gick i alla fall in och tog en broschyr och drömde mig bort till min egen odling i framtiden.
Så vackert!
Såklart fanns det vanliga växthus också på plats. Och såklart fanns en annan välkänd trädgårdsprofil på plats. Peter Englander, känd med sina medelhavsträdgårdar, citroner och oliver.
Överallt kunde man handla växter, blommor och trädgårdskonst.
På ett ställe stod en man och pratade om trädbeskärning.
I ett stort tält kunde man sätta sig i lugn och ro och lyssna på en massa fantastiska blomstertips.
Det var ingen mindre än min favorit, Gunnel Carlson. Jag älskar henne och drömmer ibland om att få jobba med henne. Att i lugn och ro få ta del av allt hon kan, hennes jordnära sätt att se på trädgård, planteringsmisslyckande och glädjen när det omöjliga blir en lyckoträff och frodas och blomstrar.
Såklart hade Karl-Fredrik på Eklaholm också en liten utställning där på Garden Showen.
Ja, vem vill inte äga en sådan här hängmatta?
Själv började jag genast grunna på var i min egen trädgård den skulle kunna hänga.
Och såklart!!! … Naturligtvis var där tulpaner från Österlen Tulpaner.
Som små smycken utplacerade lite varstans fanns de bara där. Så vackert, så genomtänkt, så finurligt och roligt. Med gamla jordbruksredskap som stilla stilleben smyckade med traktens egna tulpaner.
Plus och tummen upp för det.
Kanske minns ni när jag besökte Österlen Tulpaner tidigare den gångna helgen… annars kan ni kika in här.
Allting handlar om förväntningar. Hur man upplever saker och ting bestäms utifrån vilka förväntningar man har.
Österlens Garden Show slog alla mina förväntningar med hästlängder, och jag hoppas att det kommer bli en repris nästa år. En så underbar dag, med ett väder som också bjöd till lite extra.
Fylld med idéer och skaparlust åkte jag hem till min egen lilla oas i Gyllebo igen.
Dagens citat:
När man tänker något vänligt
ska man tänka det högt.
Ha en fin dag och kram.
Annika
Dela gärna
     

Tummen upp för Österlens Garden Show. Läs mer »

När bokskogen står som vackrast och pizza på Lönnkrogen.

2 kommentarer / Österlen / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
Det är så himla vackert i skogen nu, så det tar liksom priset.
Vitsipporna har blommat ut, men bokskogen har istället vecklat ut sina skira, limegröna blad. De spira små bladen är sådär alldeles nya och fräscha, så som jag tycker att små nyfödda babyfötter är, oanvända så man blir helt förundrad.
Som så mycket annat i vår natur, så kan man faktiskt äta de här bokbladen. De är ganska goda, nu när de är mjuka och nyutslagna. Som liten tös mumsade jag glatt i mig dem och kände mig väldigt trygg med att jag minsann inte skulle svälta ihjäl ifall jag råkade springa vilse upp i Christinehofs skogar.
En svart skogsnigel var sakta på väg över stigen när vi kom klampande den här morgonen. Försiktigt smög vi oss förbi den.
Jag blir så glad när jag ser dessa svarta små skogsniglar, istället för de bruna spanska skogssnigeln som håller till hemma i min trädgård. Mördarsnigeln som håller på att ta över allting i snigelvärlden är verkligen inget roligt djur.
Men så kom jag så till rastplatsen, där mitt glada sinne sjönk en rejäl bit nedåt. Ja, raka vägen ner i källaren sjönk det.
Jag kan inte förstå. Jag kan inte tänka mig – vem gör såhär? Vem lämnar en underbar plats i skogen på detta viset. Är det personer som annars handlar kravmärkt och miljösmart?? Sorterar de sina sopor hemma?
Jag hade den här morgonen ingen möjlighet att ta skräpet med hem, vilket gjorde ont i hjärtat.
Snälla, snälla – hjälp till att hålla rent i vår natur och se till att hålla skräpmänniskorna i öronen.
Ute i den lilla sjön som bildats i kohagen var det ett rejält fågelliv. Jag grämde mig för en stund att jag inte hade ett annat objektiv på min kamera, men så gladde jag mig istället åt att jag faktiskt hade en kamera med mig. För se så vackert.
På kvällen åkte jag och Stefan till Peters Pizzeri. Alltså Tångdala Lönnkrog.
För ett tag sedan skrev jag om Friden och deras underbara pizzor. Peters pizzor är minst lika goda.
Jag älskar att åka till Lönnkrogen. Där känns det så hemma och genuint på något vis.
För er som följer mig och min blogg, så vet ni ju att vi ofta åker hit och att vi verkligen älskar de här pizzorna.
-älskling, vi gör väl som vanligt – du tar en Tångdalare och jag en Svinabergare och så delar vi?

Ja, så brukar vi göra. Peter skär sina pizzor i bitar, så kan man ta lite  slicar av varje.

Tack Peter, på Tångdala Lönnkrog, för en ljuvlig kväll och världens godaste pizzor. Som vanligt!
-ja, det tenderar att bli som vanligt, sa han, den gode Peter.
Men Peter, ”som vanligt” är gott nog när det är som bäst!
Hit åker vi flera gånger på en sommar. Och det blir nog likadant i år.
Vill ni vara säkra på att få plats är det bästa att ringa dit. Kontaktuppgifterna hittar ni som allt annat på google.
Dagens citat:
Varför passa in, när du
är född att vara unik.
Ha en fin dag och kram från mig.
Annika
Dela gärna
     

När bokskogen står som vackrast och pizza på Lönnkrogen. Läs mer »

Bröderna Lejonhjärta, körsbärsblommor och ljuva minnen.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Just nu blommor körsbärsträden som allra bäst här på Österlen. Ljuvligt är det.
Som alltid för det mig tillbaka i tankarna, till min barndom och de minnen som finns förknippade till just körsbärsblommor.
Säkert är det många av mina vänner och skolkompisar som har samma minnen som jag. Minnen från det där året då jag var 11 år och fylld med livslust, glädje och bus.
Det var det där året då det pågick en filminspelning i Brösarp. Ingen mindre än den underbara filmen Bröderna Lejonhjärta, skriven av Astrid Lindgren.
Källagården i Brösarp förvandlades till en körsbärsdal, och eftersom den bestod av äppelträd så krävdes lite hjälp på traven. De gamla äppelträden tuktades och en mängd körsbärsblommor av plast fästes upp i träden.
Skolbarn från trakten fick hjälpa till med det digra arbetet, men själv har jag inget minne av att jag deltog…kanske var jag på scouterna eller något annat viktigt som upptog mitt liv just då …
Men jag minns den där tiden ändå. Tiden med alla de där körsbärsblommorna av plast…
När jag var i den åldern så fanns det såklart inga skoluniformer, men om man hade tagit en bild och granskat den nu, så hade man nog trott att jeansjackan var ett slags obligatoriskt klädesplagg för ungar i vår ålder. Det var vad vi alla bar på den där tiden, det ljuva 70-talet.
Och den här våren då Bröderna Lejonhjärtan var i sin körsbärsdal i Brösarp, så hade vi alla en vit körsbärsblomma fastsatt i knapphålet på bröstfickan. Ungefär som ett hemligt tecken att vi alla var från Brösarp.
Jag minns det där året så väl och när det sedan var fest i Alunbruket.
Det var en lokal festtillställning, dit alla åkte, gammal som ung. Egentligen var jag något för ung för att få vara med på dansen den natten, men eftersom jag bodde så väldigt nära så kunde ingenting stoppa mig från att vara där. Jag minns den där kvällen så väl eftersom överallt fanns kompisar med slitna jeansjackor och vita plastblommor i knapphålet. Jag var kär och förälskad, men minns inte riktigt i vem … (men jag tror att det var du Per-Åke ”Låda”)
Jag minns att jag var ung, förväntasfull inför livet och  såååå lycklig!
Jag minns också att jag en kväll åkte med min bästa kompis ut till Brösarps backar, för att se på inspelningen. Det var en ljummen kväll då vi for från Christinehof i deras SAAB v4. Bilen hade växelspaken vid ratten och vi barn satt alla utan bälte i baksätet.
Lite snopen blev jag när jag fick se en stor borg (tror jag att det var), stå uppmonterad. Byggnaden stod på ett ställe och taket ett långt stycke därifrån. Det var nog den tidens trickfilmning. Kanske var det för att man skulle kunna hoppa ner ifrån taket utan att slå ihjäl sig. För ifrån rätt vinkel så såg det ju faktiskt ut som om taket satt på byggnaden. Ja, kanske var det så ….
Det kan hända att mina vänner och skolkamrater har helt andra minnen och känslor ifrån den här tiden. Men så är det, vi är ju alla olika och alla har rätt att minnas och känna utifrån sina egna personer.
Kvällens citat:
Om du studerar de tre första
bokstäverna i ordet lektion
så förstår du att undervisning
skall vara rolig.
Det man lär sig med lust och glädje, det lär man sig för evigt.
Ha en fin kväll och kram från Annika …
Dela gärna
     

Bröderna Lejonhjärta, körsbärsblommor och ljuva minnen. Läs mer »

Sista chansen att njuta av Österlentulpaner för i år.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Alltså, om ni är på Österlen och inte har något särskilt för er, eller bara är ute och kör, då måste ni passa på att åka hit.
Ta en sväng förbi Lunnarp och stanna till ute vid Österlen Tulpaner och bara njut.
Jag och Stefan tog såklart chansen och åkte dit.
Jag älskar tulpaner och Stefan älskar att jag älskar tulpaner tror jag.
Österlen Tulpaner drivs av ett ungt driftigt par, Jocke och Malin. Jag känner dem ganska väl och gläds över deras annorlunda växtodling och nytänkande.
Den här dagen då vi stannade till där, så var ”min extraunge” Elna också på plats och hjälpte sin bror med tulpanerna. Vi brukar skoja om det där, eftersom Elna är min dotters bästa vän och de båda har hängt ihop som ler och långhalm genom hela livet. Och vi älskar verkligen Elna, både jag och Stefan.
Den här vackra dagen var där fler besökare än vi såklart. Det kom och gick människor i en strid ström. En liten underbart söt familj passade på att köpa med sig blommor hem. Och om inte de här söta tjejerna förtjänar lite tulpaner i sina hattar, då gör ingen det. Så ljuvligt gulliga och rara.
(Såklart har jag frågat och fått godkänt av deras snälla mamma om att få ta bilder på töserna och använda bilderna här på bloggen)
Själv gick jag mest runt och sa ”men det här måste väl vara min favorit”.
Jag är ganska svag för de rosa nyanserna och den absoluta favoriten är nog ändå den maffiga mörkrosa sorten, vars namn är Margarita.
Men efter att ha pratat tulpanlökar en stund med Jocke, så har min syn på de röda och gula sorterna förändrats. Det är liksom de som är ursprunget och de tåligaste. Såklart måste man ha dem i sitt sortiment. Så vackra.
Dementi.
I ett tidigare inlägg då jag visade mina egna tulpaner från trädgården så skrev jag att en tulpan hemma hos mig kom från Österlen Tulpaner. Det gör den INTE. Den här knoppen är en så kallad papegojtulpan, en muterad sort och det är inget Österlen tulpaner odlar. Rätt ska vara rätt såklart!
Alltså INTE en Österlen tulpan.
Men såklart har jag andra tulpanlökar hemma hos mig som just nu blommar som bäst. Och till hösten kommer jag tillbaka till Lunnarp för att köpa fler underbara blomsterlökar till min egen lilla täppa.
Innan vi styrde kosan mot Gyllebo igen, så köpte jag med mig ett fång tulpaner hem. För jag älskar ju blommor och Stefan älskar att jag älskar blommor. Och så här vackert blev det hemma hos mig.
Den här helgen är sista chansen. Ta den och åk ut dit och bara njut.
Dagens citat:
Precis när larven trodde att livet
var över, så förvandlades den till
en fjäril.
Ha en fin dag
Kram Annika
Dela gärna
5    

Sista chansen att njuta av Österlentulpaner för i år. Läs mer »

Frukost i trädgården och pizza på Friden

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
Vi har haft så härliga dagar här på Österlen. Riktig sommarvärme.
Att kunna tassa upp på morgonen när man är ledig och bära ut sin frukost i trädgården, det är ger så mycket energi och välbehag tycker jag. Det är som om alla sinnen förstärks en smula.
Amanda har bott här hos oss i några dagar och det har varit så mysigt. Hunden Johnny gillar det också väldigt mycket. I hans värld är det så, att ju fler som bor här och äter här, desto fler chanser är det att något ätbart hamnar på golvet.
En kväll var vi på Friden och åt pizza. Ett underbart ställe med så väldigt goda pizzor.
Friden har genom åren blivit mycket populärt och på sommaren måste man alltid ringa dit och boka bord. Kanske är det därför som vi inte kör dit så ofta.
I min familj tycker vi bättre om att göra det som faller oss in för stunden, att göra saker på impuls och inte ha så mycket planerat. Våra kalendrar är så uppbokade med tider och ”måsten” ändå, så då är det skönt att bara ta dagen som den kommer då man är fri, tycker jag.
Men en kväll tog vi en chans och bara körde dit.
Det är inte bara pizzorna som är goda på Friden, miljön där är också så härlig.
Vi kunde sitta ute i trädgården under blommande äppelträd. Intill oss gick en ilsken gås och väste. Förmodligen extremt trött på just pizzor kan jag tänka.
Att sitta där på Friden och bara njuta av lugnet, det får mig att förstå varifrån de fått idéen till namnet.
Även om jag själv mest yrade omkring innan jag kommit på plats på min stol vid vårt bord och friden infunnit sig även hos mig.
Vildsvinsköttet var för dagen slut, så jag fick välja en annan pizzasort än den jag tog sist. Fast det gjorde inte särskilt mycket för de har en massa annat gott att välja på och det är bra att våga prova något nytt.
Ölsorter har de miljontals sorter att välja mellan…. nästan i alla fall!
Inne i köket står Pippi Långstrumps pappa och bakar alla de här goa pizzorna och han kan allt om just ölsorter.
Asch, nu skojade jag bara … det är inte Pippis pappa, bara väldigt likt. Men kunnig om öl det är han!
Åt mig valde han en underbart god isländsk öl. Mmmmm ….
Mätta och nöjda tackade vi för oss, sa hejdå till vårt sällskap ”Gåsen” och styrde kosan mot Gyllebo igen.
Dagens citat:
Ta alla chanser du får i livet,
en del kommer bara en gång.
Ha det gott och ”fridens liljor”
Kram Annika
Dela gärna
     

Frukost i trädgården och pizza på Friden Läs mer »

Den Gröna Butiken och äppelblom.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
I helgen har jag och min dotter Amanda, passat på att handla en massa gott hos ”Den Gröna Butiken på Orelund”.
Där kan man handla närodlade produkter, och det gillar jag verkligen. Att gynna de lokala producenterna känns bra av många skäl.
När vi svängde in på den lilla grusvägen ner till Orelund så insåg jag hur långt våren kommit. Redan stod vissa sorters äppelträd i full blom.
Jag vet att en av mina kära läsare här på bloggen, har planer på att göra ett besök på Österlen när äppelträden blommar. Till henne vill jag bara säga: det är dags nu ….
Den närmaste veckan kommer de nog att slå ut riktigt, alla de härlig äppelträden vi har här på Österlen.
Den lilla gröna butiken är så charmig och mysig. Såklart har de en massa grönsaker, frukt och bär. Allt efter vad säsongen bjuder på. Men även andra lokala saker såklart.
Ett måste att köpa när man är där på ”Den gröna butiken”, det är den underbara salladen som de säljer där. Österlensalladen som odlas av min vän Mårten.
Alltså så underbart härlig den är.
Jag brukar ha den på köksbänken i ett stort glas vatten. Sedan är det bara att knipsa sig ett blad till lunchen, frukostmackan eller när som helst som man blir sugen på lite extra grönt. Fantastisk fräsch och god.
När jag och Amanda betalat våra saker, strövade vi en stund i den mysiga omgivningen på Orelund.
Allt är så fräscht och fint där. På kassadisken stod en av de vackraste buketter jag sett. En stor maffig blomsterbukett gjord av ägarinnans syster.
Sedan susade vi hem genom det underbara Österlenlandskapet. Jag och min dotter. Med nervevade rutor och rockmusik  på hög volym rullade vi hem mot Gyllebo igen.
I påsen från Orelund hade jag en bunt härliga rabarber. Tyvärr har min egen planta försvunnit helt under vintern, så i år måste jag köpa de här delikatesserna. För något som hör våren till är ju en smaskig rabarberpaj till kaffet. Och har man inga egna så får man vackert köpa.
Dagens citat:
Livets gyllene ålder är när
din dotter är för gammal för att
ha barnvakt, och för ung för att
låna bilen.
Om det där verkligen är sant, ja då har jag passerat den gyllene åldern nu. För såklart lånar jag ut min bil till vem som helst av mina döttrar. Fast jag tycker alltid att den bästa ålder är den jag befinner mig i just för stunden.
Ha en härlig dag.
Kram Annika
Dela gärna
     

Den Gröna Butiken och äppelblom. Läs mer »

Hagtornen börjar blomma och vitsipporna sjunger på sin sista vers.

2 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
Lika mycket som jag ville skynda på tiden då vid påsk, när hela Österlen låg under ett vitt snöfluff, lika mycket vill jag stanna upp tiden en smula nu.
Det som nog egentligen är hagtorn men som vi här i Skåne kallar för ”Tjörne”, det blommar nu som allra bäst. Åhh jag älskar de där underbara små vita blommorna. De är så underbart söta.
När jag vandrar iväg på morgonkvisten kan jag för varje dag se hur allting grönskar. Lite mer för varje dag. Vår gräsmatta som jag för bara en vecka sedan tyckte såg tråkig ut för all jordplättar som mullvaden orsakat, den har nu grönskat och blivit grön och fin.
Man ska inte stressa upp sig så våldsamt då i början, med alltför mycket trädgårdshets. Våren kommer och gör allt så fint, så fint ändå.
Ännu dröjer det innan träden har slagit ut. Boken är på god väg med sina limefärgade blad, men våra ekar brukar ta lite längre tid på sig.
I skogen är det så vackert nu. Kanske var det den här veckan som vitsipporna stod som allra vackrast.
Vill ni njuta av dem i år, så passa på idag. Ge er ut och stick näsan ner i ett vitsippshav. jag lovar, den doften är bland de bästa dofter som finns.
Dagens citat:
Den stora frågan är inte om
det finns liv efter döden.
Den stora frågan är om
du lever före döden.
Hoppas ni tar chansen att göra något som får er att leva. Jobba på utav sjuttsingen, flexa ut tidigt och njut. Stäng ner telefonen och gör något kul istället! Tänk inte alltid ”sen ska jag …” – utan tänk – ”tja, varför inte nu direkt…”.
Funkar det inte idag, så funkar det kanske i morgon …
Kram Annika
Dela gärna
     

Hagtornen börjar blomma och vitsipporna sjunger på sin sista vers. Läs mer »

Rulla till toppen