Natur

Det här skitåret.

Hejsan.

Precis de orden hörs överallt nu för tiden. Många tycker att det varit ett skitår. Visst är det tråkigt med den rådande pandemin och alla restriktioner vi fått. Särskilda förhållningsätt som gör att vi inte kan leva så fritt som vi önskar oss. Jag har förstås den största medkänsla med alla som har olyckan att bli allvarligt sjuka eller de som mist anhöriga i corona. För er är det verkligen ett riktigt skitår, det förstår jag så väl.

Men….

Men jag tycker faktiskt att jag själv haft ett helt underbart år – det här skitåret till trots.

När jag av en slump kom att scrolla runt bland mina bilder från året som gått, så stannade jag plötsligt upp och bara njöt. Vilken fantastisk vår, sommar och höst jag haft! Om jag väljer att bara se godbitarna.

När jag tack vare alla mina foto nu fick möjligheten att kika tillbaka så inser jag hur underbart vi haft det.

Jag är övertygad om att de känslor och tankar som vi göder, de tenderar att bli vår stora  sanning. De tankar vi väljer att tänka blir de som påverkar vårt sinne och vårt mående.

Tack vare mitt evinnerliga fotograferande så göder jag mina positiva känslor för året som snart passerat.

Såklart har det hänt tråkiga saker för mig också under året, men jag mår så väldigt mycket bättre av att frossa i alla fina minnen. Jag vill liksom lyfta dem, eftersom det får mig att må bra. Att se en bild på mig själv när jag skrattar så mycket att jag nästan kissar på mig, det är bättre än att tänka på hur hemskt allt varit. Tankar om sjukdom, oro och problem. Hur ont det gjort att jag inte kunnat resa till min älskade dotter i USA så som planerat. Att tänka tråkiga tankar, det gynnar ju ingen av oss i familjen.

Istället för att deppa ihop har jag försökt göra allt som står i min makt för att behålla glädjen.

Kanske kan jag inspirera någon annan att tänka en glad tanke för en stund. Det är så stärkande.

Dagens citat:

En pojke var arg på en vän som hade varit orättvis mot honom och gick till sin farfar. Farfadern sa,

– Låt mig berätta en historia för dig. Jag har också varit mycket arg på människor som gjort mig illa utan att ångra det de gjort. Ilska sliter ned en, men den skadar inte ens fiende.

 

Det är som att ta gift och önska att ens fiende ska dö. Jag har ofta kämpat med dessa känslor. Det är som om det fanns två vargar i mig. Den ena vargen är god och gör inte illa andra. Han lever i harmoni med allt omkring sig och blir inte förorättad i onödan. Han kämpar bara när det är riktigt att göra det och kämpar endast rättvist.

 

Men den andra vargen är full av ilska. Minsta lilla sak gör honom ursinnig. Han slåss ständigt mot alla, utan anledning. Han kan inte tänka därför att hans ilska är så stark. Men det är verkningslös ilska, för ilskan förändrar inget. Ibland är det svårt att leva med dessa två vargar i mig, för båda försöker betvinga min själ.

 

Pojken såg sin farfar i ögonen och frågade,

– Vilken av dem vinner farfar?

Den gamle log och sa,

– Den jag matar.

Det där är ett av mina favoritcitat. Precis så är det med tankar. Mata de tankar och minnen som gör gott i hjärtat.

Annika

Dela gärna

Det här skitåret. Läs mer »

Första solglimten på evigheters evighet.

Hejsan.

Dagen började som vanligt för mig. Det var en gråmulen dag och jag gick ut i skogen redan  i gryningen.

Efter mitt kalla bad i sjön, fick jag lite extra bråttom hem.

Jag hade ju jobbat extra på kontoret föregående dag, för att kunna ägna mig helt åt lille Scott den här dagen. Hans mamma och pappa hade jobb och studier att göra, och såklart tar en mormor sig tid för ”Tjabokillen”.

Det var en trött gosse som anlände till Gyllebo. Vi fick börja med en portion gröt och lite soffmys. Sedan var det middagslur som stod på schemat, och jag förberedde älgkebab till kvällsmat.

På eftermiddagen blev det sedan bus och lek för hela slanten. TV-rummet förvandlades till en fantasivärld och i mitten byggdes en mysig koja upp. Men plötsligt fick jag syn på något som jag inte sett på en evighet. Solen!!!

Såklart lämnade vi kojan och allt annat härinne åt sitt öde. Istället gav vi oss ut på en härlig runda med barnvagnen.

När den kära gamla solen visar sig, då måste man ge sig ut. Så det så!

När mörkret sedan föll över stugan kröp Scott upp till ”Moffar Ginko”. och satte på en  favoritfilm på TV:n. Djungelboken och Baloo gillar de nog lika mycket båda två.

Dagens citat:

Det kommer en dag i ditt liv när du inser vilka som betyder något för dig, vilka som aldrig har betytt något, vilka som inte längre betyder något och vilka som alltid kommer att betyda något.

Ta vara på tiden med dem ni håller kärt, och vara rädda om er.

Annika

Dela gärna

Första solglimten på evigheters evighet. Läs mer »

Bok- och badväder.

Hejsan.

Att producera vackra blogginlägg dag efter dag i det här gråvädret, det är inte helt enkelt. Med foto som är allt annat än färgglada blir det inga färgklickar direkt. Och ett återhållsamt coronaliv ställer lite nya krav på en ”bloggerska”.

Men jag vet ju att rätt vad det är så förändras allting och plötsligt ser det helt annorlunda ut i vår natur. Faktiskt tycker jag att det här gråa vädret är både vackert och vilsamt.

Jag har fortsatt att njuta av mina kalla bad i sjön. Jag är tacksam för alla dagar då vindarna hållit sig lugna och inte stormat för mycket.

Grådagar som dess då är det ju perfekt med en god bok att koppla av med. Jag tänkte tipsa om två böcker som jag läst den senaste tiden. Först ut är en bok som heter  Överlevarna. En gripande bok om tre kvinnor som lyckas dölja sina graviditeter i koncentrationsläger. De föder sina barn och alla överlever. Gripande och väl värd att läsa tycker jag.

Så har jag läst den underbara boken av Björn Natthiko Lindeblad. Alltså härliga Björn lämnar ingen oberörd med all sin klokskap. Den här boken har jag faktiskt lyssnat på som ljudbok. Då det är Björn som själv läser upp den så kan jag varmt rekommendera att lyssna på den.

Att lyssna på böcker är så mysigt tycker jag. Just nu har jag sett att en del ”ljudboksappar” har ”provapå- erbjudande”, gratis i en månad. Bra läge att prova på det nu alltså.

Dagens citat:

Egentligen var jag för trött för att kliva upp. Men jag var för snygg för att ligga kvar.

Haha, ja de där orden var ju inte direkt mina egna. Jag kliver nog mest upp för att jag är så klarvaken och pigg. Men om någon nu inte skulle orka stiga upp ur sängen alla dagar, så är en ljudbok ett härligt tidsfördriv och mörk, grå dag.

Kram Annika

 

Dela gärna

Bok- och badväder. Läs mer »

Ljus och kurragömma.

Hej hej

Att bo ute i Gyllebo under vinterhalvåret – det är mörkt. Här finns inget gatuljus, så när skymningen sänker sig då blir det mörkt på riktigt här.

Jag älskar det! Ibland har det funnits önskemål i vår förening om lite mer ljus i sommarbyn. Men jag hoppas det förbli som det är. Jag älskar det naturliga, när det bara lyser upp ifrån husens fönster. När allt runt omkring blir svart som natten då kommer de små ljusen bäst till sin rätt.

Jag tycker om det vilsamma i att följa årstiderna. Jag tycker även om ljuset och mörkret som hör till årstiderna.  Kontrasterna. Lika mycket som jag gillar de ljusa midsommarnätterna så uppskattar jag dessa decemberdagar som nu aldrig tycks ljusna och nätterna som är becksvarta.

På min morgonrunda njuter jag av att se hur fint det lyser ifrån slottet och det vackra ridhuset. Ett sken som inte varit lika tjusigt om det funnits lyktstolpar överallt.

Hemma i vår egen stuga har en ny liten adventsljusstake kommit upp i farstun. Ett Luciatåg som jag tänker ska vara extra roligt för mitt lilla barnbarn Scott att kika på.

Men Scott verkar inte det minsta intresserad av ljusstakar. Han vill mest leka kurragömma med katten Felix då han är här.

Dagens citat:

Tro dem som söker sanningen. Betvivla dem som hävdar att de funnit den.

Ha en fin dag.

Annika

Dela gärna

Ljus och kurragömma. Läs mer »

Frisk morgon vid havet.

Hejsan.

I helgen som gått, så packade jag och Stefan med oss lite kaffe och lussekatter i en ryggsäck och gav oss iväg till havet.

Vi parkerade vid Norra Vitemölla och vandrade norrut mot Haväng. Ute i havet låg några surfar i sina våtdräkter och väntade på de rätta vågorna. Brrr, så kallt det ser ut, sa Stefan.

Det blåste mycket riktigt en kall östanvind. På havet gick vågorna vita och skummande. Friskt, tänkte jag för mig själv.

I den lilla träddungen vid Klammersbäck hittade vi en skön plats där vinden inte fick så hårt grep om oss. Där packade vi upp vårt kaffe och njöt med våra små hundar en bra stund.

När lussebullarna var slut och allas magar var mätta, så fortsatte vi ner mot stranden och havet.

Jag passade på att ta mitt dagliga dopp i det vilda havet. Det var uppfriskande och härligt. Mest besvärligt var att hålla rätt på alla kläder så de inte for all världens väg i vinden.

Sedan vandrade vi mot bilen igen. Stefan hade börjat frysa sa han. På mig brände det skönt i skinnet och blodet rusade i mina ådror.

Dagens citat:

Allt är tillfälligt, tankar, människor och miljö. Bli inte fäst vid dem utan följ bara med som vågorna på havet kommer och går.

Ha en fin dag.

Annika

Dela gärna

Frisk morgon vid havet. Läs mer »

Lussebak med en försvinnande åtgång av russin.

Hejsan.

I förra veckan var det så mörkt, grått och blåsigt att jag inte riktigt tyckte att det blev ljust på hela dagen.

Jag passade på att gå ner till sjön för ett uppfriskande dopp tillsammans med ankor och gäss. Det satte i alla fall fart på kropp och själ.

Något som också satte fart på dagen, det var när Amanda och Scott kom på besök. För då skulle det bakas lussekatter minsann.

-Skönt med lite hjälp, tänkte jag…

Fast ”hjälpen” bestod mest i att sitta uppe bland degen, mjöla ner sig och äta upp nästan alla russinen.

Och när russinen var nästan slut så fylldes hela köksgolvet med duplo. Duplo är sådana där stora legoklossar, som man håller på att vricka benen av sig på när de ligger utspridda precis där man ska gå..

Och när köket hade förvandlats till något som mest liknade en krigszon, gav sig de båda russinätarna glatt hem till Tomelilla igen. Kvar satt en trött mormor och tänkte tillbaka på alla år som det bakats lussekatter i just det lilla röda förklädet. Så många minnen i ett litet förkläde med vita hjärtan.

Dagens citat:

Julen är mer än ljussken och glädje. Den är den sköna vänskapens anda som lyser upp hela året. Den är omtänksamhet och vänlighet, den är hoppet som återföds, för fred, för förståelse och för välvilja för alla människor.

Ha en härlig dag.

Annika

Dela gärna

Lussebak med en försvinnande åtgång av russin. Läs mer »

Dagar att mest chilla.

Hejsan.

Det är något avslappnat med tiden som är nu.

Det är dagar då man har mer utrymma att vila och koppla av. ”Chilla”, som ungdomarna utrycker det.

Förmodligen är det alla restriktioner som råder det här året som gör sitt till. Åtminstone känner jag att det är litet lugnare och mindre kravfyllt den här julen. Jag tillåter mig att vara ganska mycket latare i år. Jag sänker ribban rejält och bestämmer mig för att jag måste inte hinna så himla mycket.

Istället kan man lyssna inåt, och göra saker för sin egen skull.

Att chilla med lille Scott framför braskaminen, det är ju alltid mysigt.

Idag ska jag tassa upp och se om det är något vackert Luciatåg på TV:n minsann. Sedan kommer jag nog bara fortsätta att chilla…

Dagens citat:

Jag kan tyvärr inte närvara idag pga vill inte.

Ha en fin Luciadag.

Kram Annika

(foto av mig från Lucia 1969)

Dela gärna

Dagar att mest chilla. Läs mer »

När kopian överträffar originalet.

Hejsan.

Om knappt en och en halv vecka så är det jul, och ännu har vi bara haft någon enstaka dag med vinter och minusgrader här på Österlen.

Vid sjön fanns ett litet träd som ännu envist hade sin löv kvar. Bara ett enda. Det var en liten gulnad lönn som lyste upp i gryningsljuset. Den där lönnen var allt lite originell.

Även nu på vintern är naturen vacker som en tavla.

Just tavlor skulle min dotter Emmy och Matilda beställa till den nya lyan i Malmö. Men de ville såklart inte ha naturbilder som mamma tagit. Nej, tuffa svartvita posters skulle de ha på sina väggar.

Men varför ska man ha okända kvinnor på sina väggar, frågade tjejerna sig. Nej, de ville ha något mer personligt…

Ja vad säger ni? Är det inte så att kopiorna överträffar originalen här. Vi i familjen både skrattade gott och imponerades när vi fick se deras resultat.

Tavlorna med naturmotiv lär jag nog få behålla för mig själv. Fast egentligen hade jag nog helst önskat mig någon av de svartvita kopiorna, de med de kaxiga damerna på.

Dagens citat:

Var inte rädd för att vara annorlunda, var istället rädd för att bli som alla andra.

-Emmy och Matilda, ingen är som ni, och de ska ni vara stolta över. Jag är stolt över er.

Ha en fin dag.

Annika

Dela gärna

När kopian överträffar originalet. Läs mer »

Kala träd och en sjuk liten gosse.

Hej hej.

Det är något vackert med nakna, kala träd nu på vinterhalvåret.

Som svart siluetter i morgonljuset.

Träden som står på rad ute på udden som vi kallar ”Munkagången”, de är så vackra i sin kala skepnad.

När jag kom vandrande på sjöstigen så vaknade gässen upp och flaxade sömndrucket iväg över vattenytan. Hals över huvud lyfte de sedan med ett klagande läte upp i skyn.

Just den här morgonen var så otroligt vacker.

På eftermiddagen hälsade mitt lilla barnbarn på hos mig i Gyllebo. Efter några jobbiga dagar med urinvägsinfektion så var det så härligt att se honom glad igen. Visst skär det i hjärtat när små barn är sjuka. När de tvingas ta medicin som smakar ”äckelpäckel”, ja det är inte alls särskilt kul. Men nu var allt så mycket bättre igen. Han tog så duktigt sin hemska medicin och efteråt applåderade vi allihopa.

Dagens citat:

Vem som helst kan få dig glad genom att göra något speciellt. Men bara någon speciell kan få dig glad utan att göra något.

Den lille killen Scott får mig alltid på gott humör. Och nu när han är på bättringsväg igen är jag såklart alldeles extra glad. För att kissa taggtråd är ju plågsamt värre.

Kram på er från mig.

Annika

Dela gärna

Kala träd och en sjuk liten gosse. Läs mer »

Jag tar en chans.

Hejsan.

Julen närmar sig med stormsteg, och jag har de flesta julklapparna färdiga redan.

Inte för att vi i min familj köper presenter i så stora mängder precis. Men någon liten klapp till vart och ett av barnen och det lilla barnbarnet, det vill jag såklart alltid ge.

Men som alltid har jag ett visst dilemma – julklappen till Andréa i USA. Min fina dotter som jag inte kunnat träffa på så länge.

Kanske är det någon av mina trogna läsare som minns det där året, då jag försökte skicka ett paket med trosor till henne i USA. Det paketet returnerades gång på gång till mig, och till slut gav jag upp.

Nu när jag inte har kunnat träffa henne på ett helt långt år, och inte vet när vi kommer kunna ses igen, då är jag beredd att ta en chans. En chans som är en viss risk.

Ett av de vackra smycken från GULDVIVA, som jag visade här på bloggen i förra veckan, det ska bli hennes.  Jag ska chansa att skicka det till henne, med risken att det kan försvinna i posthanteringen. (mitt inlägg om smyckena hittar ni HÄR.)

Jag tänker chansa! Jag har smugglat med det lilla silversmycket i ett av alla de brev jag skriver till henne. Ni vet, jag skickar ju ett brev varje vecka och ska göra det ända fram tills hon blir klar med sin utbildning. Någon gång i september blir hon äntligen klar och till dess skriver jag ett brev i veckan.

Min lilla djurläkare långt där borta i Alabama. Min fina Andréa, hon som brinner lika mycket för djur och natur som jag själv gör. Vad passar bättre åt henne än ett smycke med en liten vacker silvermussla.

Dagens citat:

Det är de små sakerna som gör oss lyckliga. Det räcker med ett oväntat meddelande, ett telefonsamtal, en kram, ett leende, en smekning … Inget mer.

Nu håller jag tummarna för att hennes julklapp hittar över Atlanten och kommer fram lagom till jul. Jag lovar att berätta för er när hon fått den.

Ha det bra och kram från mig.

Annika

Dela gärna

Jag tar en chans. Läs mer »

Rulla till toppen