Vi tog ridstigen hem.

Hej hej

Det var en klar och vacker morgon. Vi hade inte många plusgrader i luften och inte en vindpust i trädtopparna.

Vid bryggan mötte jag Tina, min badkompis. Hon var dagen till ära en nybliven pensionär. Oavsett hennes ålder så är hon nu den ungdomligaste pensionären som jag känner.

När vi tagit våra bad och druckit våra varma drycker så vandrade vi hemåt igen.

Ska vi ta ridstigen hem?, sa Tina, när vi knäppt våra sista bilder för den här morgonen.

Det är verkligen så fint där uppe på ridstigen. Det blir en annan vy över sjön med de nakna träden som vackra siluetter.

Hemma i stugan ligger de båda katterna inne dagarna i ända nu på vintern. Även om de inte är särskilt goda vänner, så har de sina egna favoritplatser i huset. Naturligtvis på behörigt avstånd ifrån varandra. När jag kommer hem från min morgonrunda är det som om deras matklockor börjar ringa, för då kommer de lojt strosande ut mot mig i hallen med en hungrig uppsyn båda två. Detta trots att deras delikata matbuffé ständigt står uppdukad i tvättstugan.

Dagens citat:

Tänk att det kan göra sån skillnad att ha mungiporna lite mer uppåt än nedåt.

Tänk vad ett litet leende kan göra skillnad. Även om man inte möter någon annan,  så mår den egna kroppen bra om munnen ler en smula.

 

Dela gärna

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rulla till toppen