En snabb tur.
Hej hej
Dagarna rusar, och jag kommer nu in lite mer i mitt nya jobb för varje dag. Men där är så mycket nytt att lära med rutiner och system, så ännu är mitt huvud lite smått överhettat efter en dags jobb.

Några bad i sjön hade det inte blivit på länge, men i början på veckan kunde jag inte låta bli att cykla ner till bryggan.

Det var en så fantastiskt vacker morgon. Över sjön dansade dimslöjorna mjukt fram. Vattnet var ännu inte mer än 10 grader och temperaturen i luften var bara någon enstaka grad. Men så snabbt solen kikade fram så kände jag hur solens strålar började värma mitt ansikte gott.

Borta i hagen skränade en trana högt och ilsket. Ett tag hördes det nästan som om fågeln var i direkt fara. En liten stund satt jag kvar och bara njöt av lugnet och att låta tankarna flyga.

Efter en stund hoppade jag på min gamla cykel och trampade hemåt igen. Det skulle komma kärt besök till oss på förmiddagen, och då ville jag vara hemma såklart.

Det skumpade och skramlade om cykeln när jag for fram på den ojämna stigen genom ramslökshavet. En lätt sladd fick jag när jag kom ut på den nyhyvlade grusvägen, och ibland hoppade växlarna ur så jag höll på att slå halvt ihjäl mig. Tranorna hade tystnat helt, kanske var de i chock över det oväsen jag och min cykel förde. Men hem kom jag, och jag var tacksam att jag tagit mig tid för en kort men härlig stund vid bryggan.

Dagens citat:
Det är svårt att välkomna vila och varande när vi kopplat vårt egenvärde som människa till görandet.
Så var det fredag igen, och jag kan inte riktigt förstå hur fort tiden rinner. Hoppas ni alla får en fin dag.
Annika
















































































