Boktips

Arbetsmyra eller glidare.

Lämna en kommentar / Boktips, Stefan Hantverkar'n / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Hoppas ni har en härlig kväll.
Här hemma har det blivit november… eller det tror i alla fall en av mina blommor. Det är min novemberkaktus som blommar för fullt nu.
Den där veckan då Andréa var hemma så skulle man nästan kunna tro att jag inte hade något riktigt arbete alls att sköta. Särskilt här på bloggen så framstår det mesta som om all min tid är ledig tid. Så är det faktiskt inte riktigt. Jag är inte bara en glad glidare. Jag är och måste även vara en flitig arbetsmyra mellan varven. Hur skulle företaget annars sett ut?
Det fina med mitt jobb är däremot att jag själv styr min tid. Jag kan jobba in uppgifter, så jag sedan har möjlighet att vara ledig lite mer några andra dagar.
Såklart hade jag planerat för min dotters ankomst. Och nu har ju pappershögarna hunnit växa igen, så det är bara att jobba på här.
På nätterna när jag inte kan sova så lyssnar jag på ljudböcker. Normalt sover jag som en liten gris, men det ryggonda gör att jag vaknar lite då och då.
Nu senast har jag lyssnat på en bok som heter ”Ensam i Paris” av Jojo Moyes. Nej, det där var inte min typ av bok. Det var små fristående noveller, sådär lite puttenuttiga historier. Nix, jag orkade bara med halva boken, sedan fick det vara så för min del. Livet är för kort för att lyssna klart på en bok man inte gillar.
Kvällens citat:
Ett av de svåraste beslut du
någonsin kommer att möta i
livet är om du ska ge upp
eller försöka ännu hårdare.
Nu är det snart fredagkväll och fredagsmys. Jag hoppas ni får en skön afton.
Kram Annika
Dela gärna
     

Arbetsmyra eller glidare. Läs mer »

Snöskottning, boktips och blommor

Lämna en kommentar / Boktips / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Det hör inte till vanligheterna att vi behöver ta hit vår traktor och köra undan snön runt tomten här i Gyllebo. Men efter påskens rikliga snöfall så var det precis vad vi fick göra.
Det var en bedårande vacker morgon, även om jag hade planerat att plantera penséer i mina krukor den här helgen.
Fast i väntan på att värmen ska komma hit så har jag njutit av mina tulpaner och blommor här inne i stugan.
Visst blir man glad av blommor.
På mitt googlekonto dyker det ibland upp härliga minnen i form av foto.
En bildserie från när jag och min dotter Andréa var i Indonesien, lyste upp min dator lite extra för någon dag sedan. Bilder på när vi busade och hoppade från vår träbåt ut i det varma vattnet utanför ön Komodo. Jag mindes hur vi skrattade åt de där fotona då, hur rolig vi tyckte jag såg ut där i vattnet.
Åhhh vad det kan vara härligt med spontana minnen ibland!
Boktips
En bok som jag lyssnat klart på nu är ”Se till mig som liten är” av Dag Öhrlund.
En lättlyssnad och bra kriminalare där huvudpersonen fick mig att tänka på vår käre GW Persson. Att det är Stefan Sauk som är uppläsare gör ju att hela historien blir underbar att lyssna på. En bra bok, även om ämnet är tungt och tråkigt och handlar om män i maktens ställning och pedofiler.
Kvällens citat:
För det som är svårt att förstå
med orden finns ofta en
melodi att förstå med hjärtat.
Ha en fin kväll och kram på er.
Annika
Dela gärna
     

Snöskottning, boktips och blommor Läs mer »

Livet rullar på.

Lämna en kommentar / Boktips / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Nu när jag har det lite långsamt här hemma i Gyllebo blir jag sådär extra glad när det trillar in lite hälsningar från mina två döttrarna som är ute i världen.
Såklart kan jag leta upp vårbilder i arkivet och blogga om ….
… men ikväll blir det om ungarna …
Andréa är tillbaka på sitt djursjukhus i Canada igen, efter en veterinärkongress i Las Vegas.
Om det nu finns någon som har fått uppfattningen om att min äldsta dotter är en lugn, stillsam och en smått tråkig plugghäst, så är det en sanningen med modifikation.
Bilderna jag fått skvallrar om vilda och uppsluppna utekvällar där borta i kasinolandet. Drinkar stora som rymdraketer. Kostymklädda vakter som med sneda leende föser ut de glada högljudda ungdomarna för lite frisk luft och tillnyktring….
– mamma, jag var den bästa tjurridaren de hade sett där på två år … Skrev hon uppspelt på snapchat, en kväll till mig…
-om någon dag när blåmärket mognat, kan jag skicka en ny bild på hur det blir när man klänger sig fast på en sådan där tjur …
Ja, målmedveten unge, vad det än gäller … festa eller bli veterinärspecialist – allt gör hon med samma tålmodiga entusiasm.
Min lilla söta Emmy, borta i Australien berättar inte så många vilda historier för mig … och det är väl kanske lite av omtanke, misstänker jag. Men foto skickar hon från sin kofarm, där hon och Matilda är tillbaka och sliter som mjölkerskor.
Min härliga lilla tös.
Boktips
Jag har lyssnat klart på ännu en bok. Uppföljaren till ”konsten att höra hjärtslag” …
Hjärtats innersta röst av Jan-Philipp Sendker.
En mysig och vacker bok med en härlig röst av uppläsare till ljudboken.
Dagens citat:
Naturen har inga principer.
Hon gör ingen skillnad mellan gott och ont.
Ha en fin kväll och kram på er alla.
Annika
Dela gärna
     

Livet rullar på. Läs mer »

Som katt och ekorre.

Lämna en kommentar / Boktips / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Som hund och katt är ett talesätt man hör ibland. Så brukar man ju säga när två individer inte drar jämt. Hos oss kan man istället säga ”som ekorre och katt”.
Nu på vintern ligger katten Felix oftast här inne i stugvärmen och myser på någon varm och skön plats. Oftast ligger han i djup sömn i soffan eller i vår säng.
Men så fort någon av våra ekorrar smyger fram till fågelbordet så är det som om Felix har någon slags telepatiskt förmåga. Vips sitter han vid dörren och vill ut.
För det mesta tror jag att den tjocke late katten behöver uträtta sina behov och såklart öppnar jag dörren för honom…. ända tills jag ser vad som sticker ut ifrån fåglarnas lunchställe ….
Sedan kan Felix sitta där under fågelbordet i alla oändlighet och bara blänga upp på ekorrens svanstipp.
Finns det någon med mer tålamod än en katt som smyger på sitt byte?
Jag kan nästan höra vad ekorren tänker när han får syn på Felix där nere på marken …
-Förbaskade kattskrälle, är du här nu igen …
Med ett ilsket tjattrande for ekorren iväg upp i träden. Efter någon meter stannade han och vände sig om för att argsint slå med sin stora svans så snön yrde runt honom. Där satt han sedan en bra stund och spände ögonen i katten.
-du ska döden dö, tror jag att han sa på sitt eget ekorrvis.
Sedan for han iväg med sitt arga läte, vidare upp i träden och försvann.
Katten Felix vände och gick sakta tillbaka till dörren. Nu ville han bara in i värmen igen.
Nu när jag mest fått hålla mig i stillhet så har jag hunnit med ännu en ljudbok.
Jag har lyssnat på ”I bunkerläkarens våld”. Den sanna historien skriven av Isabel Eriksson.
En bok som berörde mig djupt såklart, samtidigt som jag förfasas över allmänhetens snara sätt att döma henne pga av sitt arbete som ”eskortflicka”…. som om det skulle göra våldsmannens brott mindre´…
Med boken hoppas jag att den unga tjejen fått lite upprättelse.
Dagens citat:
Livet kan innehålla fantastiska
stunder men också djup sorg
Vad som än händer:
Låt aldrig hoppets låga slockna.
Och skulle den ändå slockna –
så tänd den igen.
Må väl och kram på er.
Annika (med snapfilter)
Dela gärna
     

Som katt och ekorre. Läs mer »

Snöfall som varit perfekt på julafton.

Lämna en kommentar / Boktips / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
I veckan har det varit rena julaftonsvädret hos oss i Gyllebo. Inte för att det brukar vara så här fint och tjusigt med stora, tunga  snöflingor som sakta singlar ner på marken. Nej, det händer nästan aldrig i vår landsända på julen. Men det är precis det här vädret jag önskar mig vartenda år.
Önska kostar ingenting.
Att vi skulle få snö, det kunde man ju nästa se på himlen kvällen före.
I full fart utanför  Komstad på ”Ragåravajjen” hann jag knäppa ett foto på det underbara ljuset och den hotfulla himlen. Naturligtvis var det inte jag själv som satt bakom ratten, nej jag håller mig helst bara bakom kameran när vi är ute och kör.
Som lätt fin dun la sig de stora snöflingorna över alla de vissna blomstänglarna i min trädgård.
Åhhh, vad det ska bli härligt när tiden är inne och jag kan börja städa undan alla torra kvistar och fröställningar. När jag kan räfsa bort de torra löven jag låtit ligga kvar i rabatterna som skydd för frosten. Det längtar jag efter.
Mina julrosor trivs så bra på sin plats vid orangeriet, och det verkar nästan som om de gillar snö också.
Den vita lilla sorten är en tidig sort och den är snart utblommad nu, medan den rosa sorten sakta är på gång att slå ut.
Jag älskar julrosor!
Nu när jag inte kunnat gå och röra mig som vanligt har jag lyssnat på ännu en ljudbok. Tänk vilken lyx att bara koppla av och få lyssna …
Boken jag lyssnat på heter ”Konsten att höra hjärtslag” av Jan-Philipp Sendker.
Jag gillade den här boken. Tänkvärd och kärleksfull. En vacker historia.
Jag har varit i Malmö med min rygg på GHP ortho center. En specialistklinik med all kompetens på samma ställe, personal som lyssnade, förklarade. Personal som gav intrycket att de verkligen tog mig på allvar och tänkte följa upp min behandling framöver. Jag kände mig trygg med det. Mottagandet var så långt ifrån det som jag tidigare fått på akuten  ….
På hemvägen unnade vi oss lite onyttig snabbmat.
 Dagens citat:
Skapa inte dagen
med trasiga bitar från igår.
Idag är en ny fräsch dag att ta tag i. Gör något härligt av den.
Kram och tack för ni vill kika in här hos mig.
Annika
Dela gärna
     

Snöfall som varit perfekt på julafton. Läs mer »

En ischiasnerv och en vacker morgon.

Lämna en kommentar / Boktips / Av / / , , , , , / 2 minutes of reading
Gokväll i stugorna.
Hoppas ni har en riktigt härlig lördagskväll
Oj, oj vad min rygg har varit bråkig och trilsk hela den här veckan.
I måndags gjorde jag kanske en dumdristig sak …  Jag tog mig en lugn skön joggingtur i den underbara gryningen. Det brukar kännas så skönt när kroppen mjukas upp och kommer i rörelse.
Bra eller inte … skönt var det för stunden.
Jag har sedan 2013 ett kroniskt diskbråck. Det där har jag lärt mig att leva med. Jag försöker att inte lägga så stor vikt vid min ömmande ländrygg. Det finns de som har betydligt värre krämpor.
Det här med smärta är ganska intressant egentligen. Hur man kan bemästra den och höja sin smärttröskel.
Nu har det hänt något som gör att min ischiasnerv i höger ben blivit påverkad, ändå ner i foten. Och fy bubblan så ont det gör, i hela benet. Det kvittar hur mycket jag försöker profylaxandas och slappna av, jag vill liksom bara skrika rakt ut.
När jag födde mina barn gjorde jag det med ett leende, helt utan bedövning och lustiga gaser. Då behövdes det bara lite trygghet och glada hejarop. Plopp så for de ut i dassastolen.
Men nu, asså – det går bara inte att stå ut.
Jag vet att det här kommer att stilla sig igen om ett tag, men tills dess får jag ta till lite starkare smärtlindring. Vandringskäppen som Emmy gjort i slöjden har än en gång kommit till nytta som lite stöd i livet.
Emmy har det föresten bra på Bali. Jag har pratat lite med henne i telefon och det var underbart.
Tack mina fina goa tös för att du kan pigga upp, trots att du är så långt borta. Du är klokheten själv.
Nu när jag haft ont och inte kunnat sova så bra, så har jag passat på att lyssna på lite ljudböcker. Perfekt att jag hunnit med det.
Det finns inget ont som inte har något gott med sig.
En bok jag lyssnat klart på är ”Glöm mig” med Alex Schulman. Det är en självbiografi där Alex skriver om sin barndom och om livet med en alkoholiserad mamma. Jag gillar verkligen självbiografier. Jag tycker om att ta del av olika människoöden så den här boken föll mig i smaken.
Kvällens citat:
Livet knockade mig
och plötsligt fanns det
tusen vägar upp.
Jag vill önska er en skön lördagskväll.
Själv tar jag nog det lilla lugna ett tag.
Kram på er
Annika
Dela gärna
     

En ischiasnerv och en vacker morgon. Läs mer »

Triss i kelgrisar och historien om en sjukampare.

Lämna en kommentar / Boktips / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Gomorron
Jag har tre hundar. De  flesta som känner och följer mig här, känner till den där trion redan.
Det är en stor, svart, lite halvgalen hund som heter Johnny. Det är han som får flest kommando … ligg Johnny, sitt Johnny, fot Johnny, sluta dra Johnny, fy Johnny, stanna kvar Johnny … Med handen på hjärtat så är det han som har stulit det mesta av mitt hjärta. Vi tillbringar ju nästan all tid tillsammans han och jag. Ett militärt stridspar som vi är.
Så har jag två små näpna hundflickor. Molly och Lykke. De kan också lite kommando som jag lärt dem. Men bara precis när de själva vill.
När jag ropar HIT … så kommer de – fast bara om de själv vill …  De är liksom lite finare och förnämare.
När de går så trippar de fram som om de hade högklackade skor. Johnny däremot han kommer i en luffsande passgång som en stor kramgo nallebjörn.
Ibland passar jag min dotters lilla hund också. Lilla Snowie. Hon är precis som mina egna små hundflickor, en fisförnäm liten dam som tror att hon är drottningen i huset.
Ibland tränar jag dem alla på samma gång. Svårast är det för stackars Johnny, som ofta blir placerad långt borta med orden ”stanna kvar där”.
Och med en tub räkost i handen kan till och med ”det lilla kungahuset” (läs småhundarna) sitta kvar fint. ”Hans majestät konungen” ligger placerad på behörigt avstånd för att inte i sin iver råka trampa ner någon av de små kungligheterna.
Mest bortskämd är dock den lilla lånehunden Snowie. Förvisso väldigt duktig på kommando och konster av allehanda slag. Men hon tycks leva i tron att hon är lite förmer än alla andra. Om hon tror att något kommer att göra ont, så skriker hon som en stucken gris innan det onda ens har börjat. Att åka i väskor älskar hon. Har hon inte sin egen diamantförsedda hundväska med så får det duga med något annat … en icakasse, sin mattes handväska … bara hon får åka.
Ja det är allt ett roligt gäng, de där små kelgrisarna.
(foto av Amanda Henriksson)
Boktips
Oj, det var länge sedan jag gav något boktips här.
Jag har nyss läst boken av Carolina Klûft ”Livet är en sjukamp”. Eller egentligen har jag inte läst den, utan jag har lyssnat på den som ljudbok, där Carolina själv läser upp sin bok.
Jag älskar att läsa själbiografier och just Carolina Klûft beundrar jag så mycket. Så jag tyckte verkligen om denna boken. Hennes synsätt överensstämmer så mycket med mitt eget och hennes filosofi kan översättas till alla situationer i livet. Hon är så klok, lekfull och har så många bra värderingar och värdegrunder.
Som nästan alla framgångsrika idrottsmän har hon haft kunniga människor runt sig som säkert hjälpt henne med mental träning, men en del tror jag är hennes egen medfödda personlighet och instinkt.
Jag brinner ju som ni vet för tankens kraft – så det här var helt klart en läsvärd bok enligt mig.
Att styra sina tankar rätt, kan hjälpa till att komma en bra bit på vägen mot ett uppsatt mål, liksom negativa tankar kan dra ner och göra livet så mycket sämre än det borde kunna vara.
Dagens citat:
Ge mig kraft att acceptera
det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.
Om man bara ska lära sig ett enda citat utantill, så är det detta tycker jag.
Det är svaret på så mycket.
Jag önskar er en fin dag, den först dagen på februari månad.
Kram Annika
Dela gärna
     

Triss i kelgrisar och historien om en sjukampare. Läs mer »

Majken minröjare.

Lämna en kommentar / Boktips / Av / / , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Vad är väl mysigare en regnig höstdag än en god bok, levande ljus, en varm pläd och en kopp varm choklad.
Det är höstmys så det förslår.
Men först tycker jag att man ska vara ute i regnrusket så mycket man kan ….
På tal om ”god bok” så måste jag ju nämna vår lokala författarinna, Karin Brunk Holmqvist. Det är hon som skrivet de där småroliga böckerna Potensgivarna och Rapsbaggarna och många fler. De är lättlästa historier som utspelar sig på olika platser här på Österlen.
I veckan hade Karin ett framträdande på Tomelilla bibliotek där hon presenterade sin senaste bok ”Majken minröjare” Jag och Amanda var där och lyssnade på henne och såklart köptes det en bok av henne.
Det känns som en evighet sedan vi hade semester nu.
Vår nye snickare har funnit sig väl tillrätta i firman. (liksom alla de andra duktiga hantverkarna vi har i företaget)
Och ja, den här nye snickaren är jag bekant med sedan tidigare. Det är nämligen han som är ”far till alla barnen” … eller åtminstone pappan till mina tre fina döttrar.
Det är en av de saker i livet som jag är mest stolt och glad över. Att vi två har varit de bästa vänner precis hela tiden sedan vi gick skilda vägar. Allting har varit så mycket enklare för oss alla. I synnerhet för töserna.
För dem är det ju rena vinsten, och visst vill man väl att sina barn ska vara vinnare i livet!!

Dagens citat:

 Godhet är den enda investering
som aldrig är felplacerad
 
Tack för att ni tittade in här idag och hoppas ni får en fin söndag.
Kram på er.
Annika
Dela gärna
     

Majken minröjare. Läs mer »

En ridtur i sommarkvällen.

Lämna en kommentar / Boktips / Av / / , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Tar ni vara på de ljuvliga sommarkvällarna som vi har nu?
Min dotter och hennes tre tjejkompisar träffades förra veckan och gjorde nog det mysigaste man kan tänka sig en ljummen kväll i augusti.
De red ut i skogen tillsammans.
 
Åhhh, det såg så mysigt ut när tjejerna satt upp på vars en nysadlad häst och gjorde sig redo för en lång, härlig tur i skogen.
Hade de haft en liten krake över åt mig, så hade jag mer än gärna hängt med dem. Jag hade kunnat svinga mig upp på en mulåsna, eller var som helst och bara följt med …
 
Det är så roligt att se de här töserna tillsammans.
De har sedan de var mycket unga, hängt ihop och haft en massa kul tillsammans. Tre av dem har känt varandra ända sedan de dreglande satt i sina bajsblöjor hos distriktsköterskan på våra mammaträffar. Lisa har kommit in i bilden något senare, men det är som om de alla fyra är uppfödda tillsammans som en kull labradorvalpar.
Visst är det härligt när vänskap håller i sig genom åren.
 
En liten stund visade de upp sig och sina ståtliga hästar för mig och min kamera.
 
Sedan gjorde de helt om och skrittade sakta iväg bort mot skogsbrynet.
Finns det något vackrare än snygga töser på stiliga hästar …
 
Jag och Stefan drog hem till vårt Gyllebo.
Just nu blommar rosorna så fint hos mig.
Stefan vilar mycket om dagarna. Han är trött och sliten och jag tror att det tär på honom att inte få luft som vanligt.
 
 
Så har jag lyssnat klart på en ljudbok.
Lite otippat kanske, men jag har faktiskt lyssnat på Harry Potters första bok, ”De vises sten”.
Jag har aldrig gillat de där Potter-filmerna, men så tänkte jag ge det en chans i alla fall.
Den var helt ok. Jag har lyssnat på den som en ljudbok, och med Björn Kjellman som uppläsare så kunde jag inte bli mer än fängslad.
Såklart blir det fler Potterböcker för mig nu. Och kanske är de där filmerna sååå mycket bättre nu!
 
Dagens tänkvärda ord:
 
När jag var liten kändes läggdags
som ett straff.
Idag känns det mer som att
jag vunnit på lotto.
 
Visst är det härligt att krypa ner i sin säng efter en hel dags arbete?
Helst i en renbäddad säng med väldoftande lite styva lakan och en mysig ljudbok i öronen.
 
… fast den här kvällen hade jag gärna varit uppe länge, länge och ridit med ut i sommarskogen …
Kram på er
Annika
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

En ridtur i sommarkvällen. Läs mer »

Vardagslunk i semestertid.

Lämna en kommentar / Boktips / Av / / , , / 2 minutes of reading
Hej och gomorron.
 
Jag hoppas att ni alla har det riktigt skönt så här mitt i sommaren.
Hos oss går livet sin gilla gång. Vi tar allting lite lugnare än vanligt och njuter lite mer på hemmaplan.
Andréa är ju hemma några dagar och det händer att även någon av mina andra döttrar tittar hit.
Små stunder av ren och skär vardagslycka för alla oss i Gyllebo, två och fyrbenta.
 
 
Oftast när det är sommar, så väljer vi faktiskt att stanna hemma på vårt kära Österlen.
Det är verkligen så att fast det är lite kyligt och dåligt väder på andra ställen, så känns det som om det alltid är snäppet varmare hos oss …
 
 
Att hela familjen bara är hemma och myser och såsar runt i trädgården, uppskattas inte minst av hundarna och kanske mest av Johnny….
 
Oftast är det nog bara jag själv som knorrar lite över att fira semestern hemma, med all markservice som jag tycker ligger på mina axlar. 
Men visst är det mysigt att bara vara hemma och gå och dra i sakta mak.
Luncha lite, lyssna på en bok och bara känna sig lös och ledig.
 
 
Jag har hunnit lyssna på ett par böcker i sommar.
Först ut var en bok som heter ”Allt för min bror”. En sann historia om en pojke som hamnade i koma.
En annan bok som jag gillade ganska mycket var Tilde De Paulas ”Tiden läker inga sår”.
Två böcker från riktiga livet. Nu väntar en helt annan sorts bok på mig …
 
I trädgården avlöser blommorna nu varandra.
Jag älskar verkligen att rota runt i jorden. Att dra bort lite ogräs, pyssla och greja. Det finns inte tillstymmelse till trädgårdsplanering utan det blir lite som det blir när jag planterar nytt, delar plantor och arrangerar i rabatterna.
 
Blomman jag fick av min söta granne i våras tycks verkligen gilla mig. Den är sådär fullsmockad av blommor så jag nästan är rädd för att dess grenar ska brytas av.
 
Dagens tänkvärda:
 
Trots att vi aldrig haft så mycket fritid
och aldrig levt så länge – har vi aldrig haft så bråttom.
 
Ja visst är det galet vad vi strävar efter en massa saker hela tiden.
Hela tiden längtar vi efter nästa grej i våra liv … Vi längtar livet av oss.
Jag tror att man måste stanna upp och njuta av nuet. Här och nu!
Glöm inte bort det kära ni!
 
Ha en fin dag.
Kram Annika
 
 
Dela gärna
     

Vardagslunk i semestertid. Läs mer »

Rulla till toppen