Annika Olsson

Miljöträning och mys.

Hej hej.

Den senaste veckan har det varit mycket mys här hemma i Gyllebo. Valpmys på hög nivå.

Men förutom mycket mys och kärlek, så behöver en liten valp små doser av miljöträning.

En förmiddag körde vi en runda ner till Hällevik i Kivik för att gå en liten sväng med alla hundarna. Från havet blåste en kall och bister vind in över den lilla kåsen.

Det enda som passade Penny i koppelväg, det var en pytteliten kattsele. Hon fick prova på att gå små kort sträckor, men vinden var så isande kall så mest fick hon sitta innanför min varma jacka och upptäcka världen därifrån. Det viktigaste var ju att hon fick hänga med och träna på att åka bil och på att bara vara med oss.

Sedan var det skönt för oss alla och komma hem till stugvärmen igen. Mysa, gosa, och bara ha det gott!

 

Dagens citat:

Om du bara har ett andetag kvar, använd det då till att säga tack.

Ha en riktigt fin lördag och kram från mig, Annika

 

Miljöträning och mys. Läs mer »

Som om allt bara varit en dröm.

Hej hej

Vardagen är här igen på riktigt. Julen känns väldigt avlägsen redan och när jag nu tänker på min dotter Andréa, som var hemma ett par månader över julen, så känns det som om jag drömt alltsammans.

Kanske var det för att mycket var så intensivt för mig de där månaderna då hon var hemma. Det var så mycket glädje som blandades med sorliga och oförutsedda händelser. Kanske är det min hjärna som nu suddar ihop allting så att det mest bara känns som en rosa dröm.

Nu när vardagen är här igen så försöker jag återhämta mig och vila lite mer. Jag känner att det behövs. Jag tycker om det här lugnet som det ofta blir i januari, när vardagen tuffar på lite saktare igen. Dagar då det finns tid och utrymme för lugn och ro, och lite mer eftertanke.

Det har dock snurrat en massa tankar i mitt huvud de senaste dagarna. Jag har återigen nåtts av beskedet av att en vän fått lämna jordelivet. Det tar på något vis så mycket kraft när det händer så här mycket på så kort tid. Orättvisa händelser som går som spjut rakt in i mitt hjärta.

Samtidigt nåddes vi alla av beskedet att Björn Natthiko gått ur tiden. Den underbara buddistmunken Natthiko, som man bara blev glad av att se. Vet du inte vem han var, så leta upp hans böcker och läs dem, lyssna på något av hans sommarprat. Ta del av allt det kloka han förmedlat under sitt liv. Han var en alldeles underbar person tycker jag.

Samtidigt som alla mina tankar snurrade som fortast, så kom det ett blomsterbud och knackade på dörren… tusen tack ni finaste♥, de här blommorna lyste verkligen upp min dag.

Dagens citat:

Ingenting varar, allting är förgängligt.

~Björn Natthiko Lindeblad~

Det kan höras så sorligt när man säger att ingenting varar, samtidigt är det ju väldigt trösterikt, då också det sorliga stunderna försvinner och lättas upp.

Återigen påminns jag om ”här och nu”.

Kram Annika

Som om allt bara varit en dröm. Läs mer »

Välkommen till oss Penny.

Hejsan.

Så var dagen då kommen, då det var dags för oss att hämta hem vår lilla valp Penny. En pomeranianvalp, alltså samma ras som våra andra två hundar här hemma. Och som jag längtat efter henne.

Nu är Penny inte vilken liten valp som helst. Nej Pennys mamma är ingen mindre än Lykkes syster Bella. Alltså Lykke är ju då moster till Penny. Både Lykke och Bella är fantastiska små ”pommar” som båda är  tuffa och glada och de har alla de egenskaper som jag efterfrågar på min nya lilla hund.

De första dagarna här hemma med lilla Penny har gått fantastiskt bra. Nästan genast blev hon en naturlig del av flocken och verkade hemmastadd väldigt fort.

Såklart är jag tillsammans med henne så gott som dygnets alla timmar, precis som jag är med mina andra hundarna. Därför är det väldigt viktigt med lite ensamhetsträning också. Någon timme varje dag har jag märkt är bra. Det gör att det alltid går väldigt lätt att lämna hundarna då de inte kan följa med oss. De lägger sig då lugnt på sina speciella platser och väntar tryggt tills jag återvänder.

Vad passar väl då bättre att göra när det är ensamhetsträning, än att gå till sjön och bada.

En morgon var det väldigt vackert och härligt, men jag valde att skynda mig hemåt den lite kortare vägen efter badet. Ensamhetsträningen får ju absolut inte bli så långa stunder såhär i början.

Men allt hade bara gått bra. När jag kom hem igen så plirade Penny sömnigt med ögonen mot mig och sträckte på sig som en katt. Kanske hade hon inte ens märkt att jag varit borta.

Det har hänt ganska ofta att jag fått frågan om det inte är jobbigt med så många hundar? Så klart är det alltid mycket arbete med en valp. De kräver ju så mycket mer passning, uppfostran och tillsyn än de vuxna, åtminstone på ett annat sätt. Alla hundar kräver sin  omvårdnad och aktivering.  På frågan väljer jag att svara som min mormor Olga som fick 13 barn i livet, hon sa:  ”jag har inte en endaste för mycket!”  Men tre stycken små vovvar är ett lagom gäng för mig, så nu är min kvot uppfylld.

Mitt varma tack till Monica på kenneln Tiny Pearl´s för att jag återigen fått det stora förtroendet att förvalta en av dina underbara små hundar. Jag ska göra allt jag kan för att ge även lilla Penny de bästa förutsättningar för ett lyckligt hundliv. Jag önskar också lycka till med de bedårande valparna som fanns kvar i valplådan på kenneln.

Dagens citat:

Det enda som är värre än elaka människor är de som låtsas vara goda.

En sak som gör att jag älskar mina djur så mycket, det är nog för att de aldrig någonsin låtsas. Deras bemötande och deras humör är alltid på riktigt, inget fejk där inte.

Ha en fin dag. Kram Annika

Välkommen till oss Penny. Läs mer »

Du var ju mitt i livet.

Hej

Min fina svägerska Gunvor Nordin, dog hastigt och oväntat på lillejulafton, till allas vår bestörtning och stora sorg.

Gunvor, du var ju mitt i livet. Du var så levnadsglad och stark. Du hade förberett allting inför julen. Er frys var fylld med julkakor. Mandelmusslorna hade du och Mats gjort tillsammans som alltid. En ny julbonad som du sytt var upphängd i köket… Gunvor du var ju mitt i livet och hade så mycket att se fram emot! Då en kväll precis före julaftonen, då när du kopplade av med ett av dina omtyckta handarbete, då förändras allt på en sekund. Du fick en stor massiv stroke och allting var över…

Så ofattbart…. Bara en vecka tidigare så satt du och jag sidan om varandra i en kyrkbänk i Mellby kyrka. Då var det för att ta avsked av våra makars bror, vår svåger Thomas. Efteråt var vi eniga om att det fick vara slut med sorgligheter i familjen för ett bra tag framöver. Gunvor, det känns så ofattbart att du nu också är borta. Att du så snart skulle ryckas bort från livet, från din älskade Mats och från oss alla.

I förra veckan var vi på din begravning i Mellby kyrka. Det var en så vacker och fin avskedsstund, med den underbaraste  musiken och så vackert trumpetspel, alltihopa så passade för just dig Gunvor. Ännu en gång lystes kyrkan upp av den kalla vintersolen, och en fluga surrade över en blomsterbukett, precis som sist då vi satt här, du och jag i samma bänkrad.

Gunvor, du var inte bara min svägerska, du var också min pappa Kurts kusin. (Alltså din mamma Nanna var syster till min farmor Emmy.)  Du kommer att fattas mig och jag kommer minnas din glada blygsamma person och din underbart underfundiga humor för alltid.

Mina tankar går såklart mest till Mats och era fina barn och barnbarn, men också till din högt älskade syster Karin. Den sorg de alla nu går igenom kan jag inte ens föreställa mig.

Det kommer en dag när
jag är borta,
en dag då mitt liv har
tagit slut.
Så länge du minns mig
är jag kvar ändå
och finns i din närhet
som förut.
Jag finns där i vågen
invid stranden,
jag finns där i vårens
varma vind.
Jag finns där och leder
dig vid handen,
jag finns där i tåren
på din kind.
Jag finns i en blommas
spröda knoppar,
i fågeln som sjunger i
ett träd.
Jag finns bland de fjärilar
som fladdrar kring
på åkrar med mognande säd.
Jag finns i ett regn som
slår mot rutan
och i flingor av
fallande snö.
Jag finns i musiken
som du hör på ibland.
Så länge du minns
kan jag ej dö.

Mina varmaste tankar till dig Mats. Du vet att vi finns här för dig. alltid♥

Och alla ni som kikar in här – glöm inte bort att leva medans ni kan – vänta inte!

Kram Annika

Du var ju mitt i livet. Läs mer »

Blåst och busväder.

Hejsan.

I några dagar har det varit rejält busväder här hos oss. Blåst och hårda vindar.

Efter att ha suttit inne och degat med näsorna framför våra datorer nästan en hel dag, så tyckte både Emmy och jag att vi ändå skulle trotsa blåsten och ge oss ut i skogen.

Lite läskigt är det allt att gå här i naturreservatet när det blåser full storm. Att höra hur det knakar och ibland brakar, det är både skrämmande och fantastiskt på samma gång. Jag minns en vinter då jag fick se ett stort träd slitas upp med rötterna och falla ut i sjön i stormen. Naturen är allt bra mäktig.

Både jag och Emmy höll lite extra i våra små hundar den här eftermiddagen och ganska snart ville Molly sitta i sin ryggsäck istället. Hon kände sig nog lite tryggare där uppe.

Naturen alltså – den gör mig aldrig besviken.

Dagens citat:

Låt jorden bära dig – den vill det. Låt vinden leda dig – den vill det. Låt himlen välsigna dig – den vill det.

Ha en bra måndag.

Kram från mig, Annika

Blåst och busväder. Läs mer »

Hennes dag som blev min dag också.

Hejsan.

Vi hade planerat att ses just den här dagen, min fina badkompis och jag.

Vi skulle fira livet, som vi ju gjort några gånger förut. Men vi skulle också fira att det var hennes egen dag, hennes ”föllsesdag”.

Med ett litet inslaget paket gick jag ner till bryggan för att ta mitt dopp och invänta min vän. Strax efter kom hon vandrade genom skogen, även hon med en inslagen present …till mig!! … alltså, det kom ju att bli både hennes och min dag ♥

Efter en ljuvlig morgon med champagne, jordgubbar och finaste chokladen så vandrade vi vidare genom skogen, som så ofta. Vi hade tusen saker att pratat om och tiden rusade fort iväg. I min lilla paket som jag fått av underbara T, låg ett nytt fint sittunderlag i varmaste ull. Ja hon har nog rätt, det såg inte riktigt klokt ut att dra med Stefans gamla rävskinn ut på tur och använda som gumpvärmare…

Vår dag avslutade vi med en underbart god lunch på Byvägen. Min fina underbara vän, hon som gör att det liksom känns som extra syre i luften och hon som gör att man känner sig en liten smula yngre och tokigare – inte galen – bara levnadsglad. Hon gjorde sin dag till min också. Jag kände mig så tacksam för dagen.

Tack T♥

Dagens citat:

Du lever bara en gång, men om du lever rätt så är det fullt tillräckligt.

Ha det bra och var rädda om er och om varandra.

Kram Annika

Hennes dag som blev min dag också. Läs mer »

Amandas första barnkalas.

Hejsan.

Min mellandotter Amanda fyllde 30 år för snart en vecka sedan. Jag hade önskat så mycket, att vi alla kunnat kidnappa henne, att vi allihop kunnat ta med henne ut för att äta och mysa tillsammans någonstans. Kanske var mina önskningar till viss del egoistiska, jag hade ju så gärna önskat att jag kunde få vara med.  Tyvärr så satte corona käppar i hjulet för även dessa drömmar. Istället fick det bli att bara systrarna åkte iväg för lite bus och middag på Saltan i Ystad. Hemma i Gyllebo planerade jag då istället för kvällens överraskning…

Ett riktigt barnkalas!  Just barnkalas har aldrig varit något som Amanda velat ha när hon var liten. Trots att jag ofta erbjöd mig att ordna det för henne så tog blygheten nog över och det slutade alltid med att hon helst ville slippa. Men nu tyckte vi alla att det kunde vara på tiden…

Det var en lite spänd och överraskad ”partysutstyrd” tjej som anlände till sitt första kalas den här kvällen.

Fast när hon såg att det bara var vi, hennes närmsta familj, då skrattade hon lättat. Festen kunde börja!

När vi gått loss på den grillade korven, som ju hör barnkalas till, så var det dags att pröva lyckan i fiskedammen. En godispåse till oss alla blev resultatet. Och tänk, alla hade vi samma tur, både gammal som ung, från lille Scott 2 år till gammelmorfar Kurt snart 90 år.

Sedan blev det dags för efterrätten… och såklart fick det bli Amandas älsklingsefterrätt som ju är marängsviss.

Ljus!!!… såklart måste det vara ljus att blåsa ut på ett barnkalas.

Och finns en liten Scott med på kalaset så kan han såklart hjälpa till.

Och som vid alla barnkalas så blir man ju väldigt trött efteråt. Trött, lycklig och nöjd.

Tröttas av oss alla var kanske jag själv 😉

Dagens citat:

Finns det ett barn i dig som bjuder upp till dans? Finns det en vuxen i dig som vill tacka ja?

Så länge man har barnasinnet kvar, så länge kommer livet att fortsätta leka.

Kram Annika

Amandas första barnkalas. Läs mer »

Time to say goodbye.

Hejsan.

Hur fort kan tiden egentligen rusa?

Redan har de där 2,5 månaderna passerat sedan vi var på Kastrup och hämtade hem min efterlängtade dotter. (inlägget finns HÄR)  Då när vi hade hela advent, hela julen och nyår framför oss. Då kändes det som en enda lång evighet som aldrig skulle kunna ta slut. Men det sa bara poff, så var allting över och förbi.

Igår var det dags för oss att vinka adjö till henne igen. Hur länge hon nu blir borta, det vet ingen, men jädrar i hoppet så tomt det blev i huset sedan hon försvunnit. Jag känner mig lite mer sårbar och skör än vad jag brukar just nu…

Kanske har jag, med mitt mammahjärta, ändå börjat vänja mig lite mer vid tanken på att hon aldrig kommer finnas här hemma för alltid, aldrig vara riktigt nära i vardagen. Men ett stråk av sorgsenhet sveper omkring mig nu ett tag, det kan jag inte förneka.

Det var så mycket som jag inte hann att prata med henne om, så mycket som jag önskat vi skulle ha hunnit med att göra bara hon och jag… Men jag vet att hon fick ganska mycket tid med sina båda systrar, och det är kanske det viktigaste av allt. Innerlig syskonkärlek, det gläder mig också ♥

Jag fortsätter mina vanliga morgonrutiner, mina vandringar för min egen skull och för mitt eget välbefinnande. Fast alla små filmer på snapchatten från mig behöver hon inte längre. Kanske är det jag själv som behövt dem nu istället…

Dagens citat:

Vi är alla värda ett lyckligt liv! Men vi är själva ansvariga för att skapa det.

Ha en fin dag, och lycklig resa, älskade Andréa ♥

Kram Annika

Time to say goodbye. Läs mer »

Ofrivilligt bad och veterinärer på besök.

Hej hej

Det var en kall och vacker januarimorgon. Jag var som alltid både laddad och sugen på mitt uppfriskande vinterbad.

Men just den här morgonen skulle det inte bli riktigt som planerat…. Av någon anledning råkade jag strula till allting och när jag skulle hoppa ut på bryggan så hamnade jag istället i vattnet med kläderna på. Under tiden som mina varma vinterstövlar vattenfylldes, så trillade jag baklänges och fick vatten upp till knäna.

Väl ute på bryggan så tog jag av mig mina byxor och kängor och vred ur så mycket vatten jag kunde. Jag bestämde mig för att det fick minsann räcka med ett bad den här morgonen. Som tur var kunde jag låna ett par torra strumpor av min badkompis, fast det var förstås lite oklart om det egentligen var lönt, när allting annat var blött.;-)

Men det var en väldigt vacker morgon och vår skogspromenad var precis lika fin som alltid.

Samma dag kom Andréa:s vänner från veterinärskolan hit. Med sig hade de världens godaste bakverk.

Mums, mums så gott det där var! Vi lät oss alla väl smaka.

Med sig hade de hunden Frasse. Frasse är en riktigt cooling. Trots att han blev grundligt utskälld av husets båda fisförnäma hundflickor, så tog han det hela med stort lugn. Han höjde möjligtvis någon millimeter på ena ögonbrynet innan han totalt ignorerade utskällningen och la sig tillrätta på en stol istället. (jag tänker leva livet lite mer som Frasse!)

Och alldeles lagom tills julen tog slut, så slog den vackraste amaryllisen ut i full blom. Den där med den djupröda färgen (som tyvärr inte blir ett dugg rättvis här på bilderna.)

Tack E, A och F för ni kom och hälsade på här i Gyllebo ♥

Dagens citat:

Tills du gör det omedvetna medvetet kommer det att styra ditt liv och du kommer att kalla det för ödet.

Ha en fin dag och kram från mig.

Annika

 

Ofrivilligt bad och veterinärer på besök. Läs mer »

Jag skyndar långsamt.

Hejsan.

Julen är över för den här gången och den vanliga vardagen är här igen. Fast hemma hos mig är alla julsakerna uppe ännu, och de får nog vara så en vecka till.

Jag har lite annat att göra den här veckan och jag tänker skynda långsamt med vårstädningen. Jag har en strategi och en plan, men jag försöker ta det i ett behärskat tempo med lugna andetag.

Istället unnade jag och Stefan oss en god lunch på Svabesholm i helgen.

En fantastiskt god hamburgare och en pilsner till, det satt fint efter all jul och nyårsmat här hemma.

Det blev en liten tur in på Apotekarns och till Bondens Skafferi också.

Jag försöker träna mig i att inte ha så bråttom med allting. Att ta det det lite mer med ro. Kanske försöka att leva lite mer som katten, och ge mig tid för mycket vila och mer fågelskådning kanske.

Och ekorrskådning!

Och såklart barnbarns-mys!! Sedan så får allting annat komma därefter.

Dagens citat:

Man kan fylla almanackan med lugn och ro först, så kanske det stressiga inte får plats.

Ha det fint, kram Annika

Jag skyndar långsamt. Läs mer »

Rulla till toppen