Du var ju mitt i livet.

Hej

Min fina svägerska Gunvor Nordin, dog hastigt och oväntat på lillejulafton, till allas vår bestörtning och stora sorg.

Gunvor, du var ju mitt i livet. Du var så levnadsglad och stark. Du hade förberett allting inför julen. Er frys var fylld med julkakor. Mandelmusslorna hade du och Mats gjort tillsammans som alltid. En ny julbonad som du sytt var upphängd i köket… Gunvor du var ju mitt i livet och hade så mycket att se fram emot! Då en kväll precis före julaftonen, då när du kopplade av med ett av dina omtyckta handarbete, då förändras allt på en sekund. Du fick en stor massiv stroke och allting var över…

Så ofattbart…. Bara en vecka tidigare så satt du och jag sidan om varandra i en kyrkbänk i Mellby kyrka. Då var det för att ta avsked av våra makars bror, vår svåger Thomas. Efteråt var vi eniga om att det fick vara slut med sorgligheter i familjen för ett bra tag framöver. Gunvor, det känns så ofattbart att du nu också är borta. Att du så snart skulle ryckas bort från livet, från din älskade Mats och från oss alla.

I förra veckan var vi på din begravning i Mellby kyrka. Det var en så vacker och fin avskedsstund, med den underbaraste  musiken och så vackert trumpetspel, alltihopa så passade för just dig Gunvor. Ännu en gång lystes kyrkan upp av den kalla vintersolen, och en fluga surrade över en blomsterbukett, precis som sist då vi satt här, du och jag i samma bänkrad.

Gunvor, du var inte bara min svägerska, du var också min pappa Kurts kusin. (Alltså din mamma Nanna var syster till min farmor Emmy.)  Du kommer att fattas mig och jag kommer minnas din glada blygsamma person och din underbart underfundiga humor för alltid.

Mina tankar går såklart mest till Mats och era fina barn och barnbarn, men också till din högt älskade syster Karin. Den sorg de alla nu går igenom kan jag inte ens föreställa mig.

Det kommer en dag när
jag är borta,
en dag då mitt liv har
tagit slut.
Så länge du minns mig
är jag kvar ändå
och finns i din närhet
som förut.
Jag finns där i vågen
invid stranden,
jag finns där i vårens
varma vind.
Jag finns där och leder
dig vid handen,
jag finns där i tåren
på din kind.
Jag finns i en blommas
spröda knoppar,
i fågeln som sjunger i
ett träd.
Jag finns bland de fjärilar
som fladdrar kring
på åkrar med mognande säd.
Jag finns i ett regn som
slår mot rutan
och i flingor av
fallande snö.
Jag finns i musiken
som du hör på ibland.
Så länge du minns
kan jag ej dö.

Mina varmaste tankar till dig Mats. Du vet att vi finns här för dig. alltid♥

Och alla ni som kikar in här – glöm inte bort att leva medans ni kan – vänta inte!

Kram Annika

Dela gärna

13 reaktioner på ”Du var ju mitt i livet.”

  1. Tack Annika, du sätter så fint ord på vad jag känner. Gunvor var inte bara min syster, hon var också min allra käraste och bästa vän.
    Så ofattbart att hon är borta……

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to Top