Amandas första barnkalas.

Hejsan.

Min mellandotter Amanda fyllde 30 år för snart en vecka sedan. Jag hade önskat så mycket, att vi alla kunnat kidnappa henne, att vi allihop kunnat ta med henne ut för att äta och mysa tillsammans någonstans. Kanske var mina önskningar till viss del egoistiska, jag hade ju så gärna önskat att jag kunde få vara med.  Tyvärr så satte corona käppar i hjulet för även dessa drömmar. Istället fick det bli att bara systrarna åkte iväg för lite bus och middag på Saltan i Ystad. Hemma i Gyllebo planerade jag då istället för kvällens överraskning…

Ett riktigt barnkalas!  Just barnkalas har aldrig varit något som Amanda velat ha när hon var liten. Trots att jag ofta erbjöd mig att ordna det för henne så tog blygheten nog över och det slutade alltid med att hon helst ville slippa. Men nu tyckte vi alla att det kunde vara på tiden…

Det var en lite spänd och överraskad ”partysutstyrd” tjej som anlände till sitt första kalas den här kvällen.

Fast när hon såg att det bara var vi, hennes närmsta familj, då skrattade hon lättat. Festen kunde börja!

När vi gått loss på den grillade korven, som ju hör barnkalas till, så var det dags att pröva lyckan i fiskedammen. En godispåse till oss alla blev resultatet. Och tänk, alla hade vi samma tur, både gammal som ung, från lille Scott 2 år till gammelmorfar Kurt snart 90 år.

Sedan blev det dags för efterrätten… och såklart fick det bli Amandas älsklingsefterrätt som ju är marängsviss.

Ljus!!!… såklart måste det vara ljus att blåsa ut på ett barnkalas.

Och finns en liten Scott med på kalaset så kan han såklart hjälpa till.

Och som vid alla barnkalas så blir man ju väldigt trött efteråt. Trött, lycklig och nöjd.

Tröttas av oss alla var kanske jag själv 😉

Dagens citat:

Finns det ett barn i dig som bjuder upp till dans? Finns det en vuxen i dig som vill tacka ja?

Så länge man har barnasinnet kvar, så länge kommer livet att fortsätta leka.

Kram Annika