februari 2022

Ett helt gäng vakthundar.

Hejsan.

I takt med att dagarna blir längre och ljuset återkommer så blir våra små vakthundar lite mer på hugget och patrullerar längs med vårt staket så fort de är ute.

Efter en lång tyst vinter så är hundarna betydligt mer på hugget och skäller ut varenda kotte som nu återvänder till sina sommarhus. Sådär är det varje år när det våras. Hundarna har liksom tagit hela Gyllebo i besittning och tror att allt nu är deras revir.  Alla ska skällas ut efter noter.

Till och med lilla Penny får fram några små söta ”voff, voff” innan hon hittar andra intressanta saker att ägna sig åt. Lukta efter kattbajs i rabatten till exempel, vakta kan de båda andra göra, tycks hon tänka.

Nu skulle man kunna tro att våra hundarna alltid skäller lika mycket var vi än är. Men när jag och hunden Molly var på brukshundsklubbens stadspromenad i Simrishamn, då sa Molly inte ett endast knäpp. Hon höll sig alldeles tyst och var både duktig och lydig. Alla de saker jag bad henne om, det gjorde hon både villigt och glatt. Som  till exempel ”sitta, att stanna kvar, hoppa upp på en sten och komma när jag ropade  koooom hiiiit”. Det där skälliga är ju mest bara när de är tillsammans i grupp, som en flock allihopa.

Förresten så hamnade vi i vår lokaltidning efter just den söndagen. Jag och Molly främst i bild.

Någon som ibland också skäller lite på mig, det är barnbarnet Scott. Sist han var här fick jag reda på att ”mormor minsann inte alls är snäll, utan mormor är dum”. När vi sedan lekte så sa han mest ”sluta mormor!!” hela tiden. Men att smyglyssna på sagan om Bamse det tror jag nog ändå att han gillade lite grann, den lille busen Scott, även om han ville en egne bok. Dock påpekade han hela tiden om jag råkade läsa fel i min… 🙂

Dagens citat:

När du släpper taget om bilden av hur det borde vara och accepterar det som är, ger du dig själv frid.

Ha en fin måndag och en kärleksfull Alla Hjärtans Dag.

Kram Annika

Ett helt gäng vakthundar. Läs mer »

Det börjar höras vår.

Hejsan.

Även om vi bara är en bit in i februari och att det i högsta grad är vinter ännu, så kan man märke en klar skillnad på fågellivet i skogen.

Fast att det är både kallt och ibland ganska vintrigt på morgnarna, så sjunger fåglarna i skogen om en annalkande vår. Det hörs en sådan skillnad om man jämför med hur det hördes i december månad.

Den här tiden på året, då allting ligger framför oss, den är så underbar tycker jag. Dagar då man riktigt kan känna hur våren pockar på, trots att bryggan är täckt med en förrädiskt hal isskorpa.

Hemma vid fågelbordet är det också full rulle på fåglarna. Bofinken och den lilla blåmesen är bara några av alla de sorter som gästar oss.

Det är en härlig tid vi nu går till mötes. Och det får gärna stanna upp lite grann nu och inte gå alltför fort fram. Lite sådär så man kan suga på karamellen lite längre innan allting sätter fart.

Dagens citat:

Möt dagen som solen möter fälten. Långsamt. Tålmodigt. Nyfiket.

Jag önskar alla en fin söndag och hoppas vi får höra fåglarnas vårsång även idag.

Kram Annika

Det börjar höras vår. Läs mer »

En tung tid.

Hejsan.

Under en ganska lång tid nu så har det känts lite extra tungt, lite ledsamt och motigt för mig. Då menar jag inte det här med pandemin och allting runt den, för det har ju liksom varit lika för alla och bara något vi alla fått förhålla oss till efter bästa förmåga.

Inte heller lider jag av årstiden eller av mörkret som varit nu under hösten och vintern. Nej, jag brukar ju faktiskt älska det  och det har jag gjort även det här året. Vi har ju haft underbart vackra morgnar, och nu blir det ju bara ljusare för varje ny dag som går.

Det som tynger är flera olika saker sammantaget. Ni vet när olyckor och många problem liksom bara klumpar ihop sig som en seg deg och aldrig tycks ta slut. När det blir lite för mycket negativt på samma gång under en längre period.

Men livet är inte alltid en dans på rosor, så är det bara, så det är bara att tröska på. En dag i taget. Jag försöker så mycket jag kan att njuta av våra hundar och särskilt vår lilla söta trasselsudd som är rena lyckopillret (även om hon är lika busig som alla de andra ihopa). Jag njuter även av att världen nu börjar gå mot det mer normala och att utsikterna mot en underbar vår och sommar verkligen ser lovande ut.  För om vi alla bara är lite vänligare och förstående mot varandra, så kan man ju orka med nästan vad som helst.

 

Dagens citat:

-Om jag blockerar någon på Facebook och sen träffar den personen på gatan … kan den se mig då eller inte?

Många hade nog mått bättre av att vara snäppet vänligare, särskilt på sociala medier. Jag skulle tex aldrig blockera någon av mina vänner, såvida de inte på riktigt skadar mig där, mordhotar mig eller går till direkt personangrepp.

Ha det bra och kram.

Annika

 

En tung tid. Läs mer »

Olika känslor vid middagsbordet.

Hej hej

Hos oss är fåglarnas middagsbord en välbesökt plats vid den här tiden på året.  Den här vinter har vi minst tre ekorrar som gärna också kommer och förser sig med godsaker.

Fast det är inte alltid som de där tre ”korrarna” är sams och inte håller de så särskilt fint bordsskick heller, nej ibland uppstår rejält heta känslor och en väldig tumult. Slagsmål mitt i middagsmaten så att frön och nötter skvätter omkring.

Då blir det ett högt tjattrande, det är svansar som piskar hårt fram och tillbaka och till sist så far de tre slagskämparna på olika håll upp i träden.

Fåglarna ser mest lite chockade ut när lugnet åter lagt sig runt middagsbordet.

Jag vet inte riktigt om trötthet räknas som en känsla, men just dödstrött är något som lilla hunden Penny ofta blir vid vårt eget middagsbord när vi ätit kvällsmat.

Nej, ju mer jag tänker på det så är den tröttheten som drabbar min lilla valp nog mer en form av ett tillstånd faktiskt 🙂

Ett annat tillstånd man kan hamna i är ju att bli euforisk. Just upprymd och pigg det blir jag nästan varenda morgon på bryggan vid den här årstiden. Så underbar start på dagen.

Dagens citat:

Hur många paddor måste man kyssa för att hitta sin Iphone?

Ja, ibland undrar jag om det finns fler än jag som är lika bra på att förlägga sin telefon om dagarna….

Ha det gott, Annika

Olika känslor vid middagsbordet. Läs mer »

Bistert, kallt och härligt.

Hej.

Det var bister och det var kallt. Det rev i skinnet när jag kröp ner i det halvgradiga vattnet… och jag bara älskade känslan!!

Känslan av att känna hur kroppen gör allt för att återställa balansen igen efteråt, det gör något upplyftande med sinnet. Aldrig smakar den heta drycken och det enkla tilltugget godare än de här kallaste och bistraste morgnarna.

Jag har fått lära mig att kalla bad inte bara bidrar till en euforisk och berusande känsla, utan det lär även stimulera vagusnerven på ett väldigt positivt sätt. Även om jag, som de flesta andra, längtar efter vår och varma försommardagar, så njuter jag för fullt av de här kallaste dagarna nu när de äntligen är här.

Dagens citat:;

Jag blir inte imponerad av hur du ser ut, hur mycket pengar du har, vilken social status du anses ha eller vad du råkar jobba med.

Jag blir bara imponerad av det sätt som du behandlar och beter dig mot dina medmänniskor.

Ta hand om er och var snälla mot varandra.

Kram Annika

Bistert, kallt och härligt. Läs mer »

Thomas, för alltid i mitt minne♥

Till dig Thomas♥.

Det var som att få en magsugare i mellangärdet när budskapet nådde mig. När jag fick höra att du lämnat jordelivet och din sjukdom efter hårt motstånd till slut vunnit över dig, då välde ett hav av svart sorg över mig. Samtidigt sköljde en massa underbara minnen fram, minnen av allt roligt vi på jobbet fått uppleva tack vare dig.

Jag kan se dig framför mig nu Thomas, när jag skriver, men jag ska försöka att fatta mig kort. Jag vet ju att du alltid skrattade åt att jag skrev så långa ”uppsatser”, vad det än gällde. Vi hade ju våra skrivbord sidan om varandra under många år på vårt jobb på XL Bygg. Under de här åren hade jag glädjen att få vara din kollega och vi blev väldigt goda vänner du och jag.

Jag hade kunnat berätta såååå många roliga och fantastiska händelser och små historier, saker som vi  fick uppleva tillsammans med dig, men jag ska låta dem alla stanna i mitt eget hjärta. Där ska jag  vårda varenda litet minne av dig så ömt jag bara kan. Thomas, du var en person som ingen kunde låta bli att tycka om. Du hade en väldigt stor vänskapskrets och du var högt älskad av så många.  Att det var så, det var inte alls konstigt, eftersom du var en av de mest generösa människor jag någonsin mött. Du bjöd alltid på dig själv och fick oss alla att skratta och må bra.

Under många år kämpade du mot den där jävla knutan i din rygg. Jag minns dina tårar när den först upptäcktes, men efter det så minns jag nästan bara din kämparglöd. Såklart förstår jag att dina sorg och förtvivlan varit tung att bära, men jag har alltid  imponerats stort över din envisa kamp, din aldrig sinande humor och din förmåga att ändå fortsätta kämpa framåt.

Ditt sinne för humor och din livsglädje har du nog alltid haft med dig i blodet. Även din stora kärlek och stolthet över din familj, den fanns alltid med dig som en röd tråd. Det var Boel, Nelly och Viktor som var din största kärlek i livet och det absolut viktigaste för dig – alltid. Jag minns när du berättade något om dem för mig… ja hela du lyste!

Thomas du var en stor livsnjutare och det fanns mycket i ditt liv som du satte värde på. Du älskade musik, du tyckte om  god mat och dryck, Du älskade att resa ut i världen och du tyckte mycket om ert vackra hem… listan på dina glädjeämnen kan göras hur lång som helst.  Thomas, du var verkligen en levnadskonstnär av stora mått mätt!

Finaste Thomas, jag hoppas du såg ”däruppeifrån” att vi haft en minnesstund för dig på XL. Med goda Mariabullar som du ju älskade, samlades vi alla och delade vår sorg och alla fina minnen vi har av dig. Men du fattades oss så mycket.

På din begravningen, när jag stod där vid din kista (som var totalt översållad av så många blommor) då kände jag en sådan tacksamhet över att ha fått haft dig som vän och arbetskamrat. Tack för allt som du lärde mig om livet, att det viktigaste alltid är att njuta av det och att skratta och att ha kul! Och en sak vet jag, att om det finns någon himmel efter det här livet, så har den himmelen nu blivit en bra mycket roligare plats om du är där.

Så vill jag avsluta med att skicka mitt varmaste deltagande till Thomas familj och hans närmaste.

Thomas Dahlström – för evigt i mitt minne♥

Dagens citat:

Hela människans liv är blott en punkt i tiden. Låt oss därför njuta av det medan det varar, och inte slösa bort det utan något syfte.

Thomas, du var en levnadskonstnär och livsnjutare som få andra, låt oss alla lära oss lite av den du var.

All kärlek från mig.

Annika

Thomas, för alltid i mitt minne♥ Läs mer »

Vintrig springrunda.

Hej hej

En morgon för några dagar sedan så vaknade vi upp till ett härligt vintrigt landskap.

Ett par dagar varje vecka försöker jag komma ut på en springrunda runt sjön. Och just den här morgonen var det ju alldeles fantastiskt att ge sig ut och lufsa i snön.

Med broddar på skorna brukar det gå jättebra att springa, fast det är vinterväglag. Och det finns ju inget härligare än att vara den första personen som trampar upp spår i den fluffiga nysnön.

För en kort stund kikade solen fram och gjorde allting än vackrare.

Även om jag nu bara njuter av att springa helt själv, i min egen takt och i mitt eget sällskap, så kan jag inte låta bli att sakna min stora svarta Johnnyhund. Han som var den som fick mig att börja springa en gång… då – för många år sedan.

En vintrig springrunda – det bästa som finns!!

Dagens citat:

Tron på dig själv växer när du klarar av utmaningar. Gör vad du kan för att lösa dina problem och våga prova nya saker. Alla framsteg räknas. Utmana dig själv!

Ha en fin lördag.

Annika

Vintrig springrunda. Läs mer »

Vackra speglingar och stormens spår.

Hejsan.

Morgnar med röd och läcker himmel, de blir alldeles extra fina när det är vindstilla och vattenytan ligger blank som en spegel.

Det blir liksom dubbel upp av allt det vackra.

Den här vackra morgonen var vi tidigt nere vid bryggan, en bra stund före gryning, och njöt sedan av att följa himlens vackra skådespel.

Det är ju inte bara molnen och himlen som speglar sig i den blanka vattenytan. Nej, både träd och fina grässtrån med vippor på, de bildar så fina spegelbilder.

Ofta på våra morgonvandringar brukar vi stanna och beundra och föreviga allt det vackra som vi ser. Inte sällan är det något nytt vi får ögonen på och som vi förundras över.

Den här morgonen lade  vi även märke till vädrets krafter. Vi såg många spår efter stormen Malik här i Gylleboskogen.

Eftersom det är ett naturreservat där allting bara ska ligga kvar som det gör, så kommer det att bli många naturliga hotell för skogens alla insekter. Härligt, för det känns ju så mycket bättre än de kopior som vi själva bygger!

 

Dagens citat:

Visst måste man vara ärlig mot andra. Men ibland är den stora utmaningen att vara ärlig mot sig själv.

Ha en fin fredag.

Kram Annika

Vackra speglingar och stormens spår. Läs mer »

Oj vad det har varit blåsigt.

Hej hej.

Jösses vad det blåst och stormat en massa i helgen. Men även sådana här dagar då det är lite mindre angenämt att sticka nosen utanför dörren så måste man ändå ge sig ut på några korta turer. Ett tag trodde jag nästan att mina tre små fluffbollar skulle stiga upp med vinden likt tre söta drakar.

Fast mest har vi suttit inne och kurat när stormen Malik härjat som bäst.

Hunden Lykkes tålamod med minstingen Penny har varit nära bristningsgränsen den här gångna helgen. Så när stormen bedarrat en del så tog jag Lykke med mig på lite kombinerad ensamhetstid och miljöträning.

Efter en kall och isig tur genom ”sillastan” så var det skönt att köra hemåt igen till hunden Molly och busfröet Penny.

Dagens citat:

Störst av allt är elräkningen.

Fast med allt det här blåsandet så borde det väl ändå producerats lite mer el nu, så vi här i söder kan få en lite mer human elräkning i februari. Please!!!

Ha det gott och kram

Annika

Oj vad det har varit blåsigt. Läs mer »

Före stormen.

Hejsan.

På nyheterna hade de hotat med stormen Malik, som skulle dra in över landet framemot kvällstiden på lördagen. Solen sken från en klarblå himmel, och jag och min dotter Emmy tyckte att vi skulle passa på att njuta av den underbara eftermiddagen innan ovädret var över oss och blev alltför kraftigt.

Med hela ”gänget hund” for vi till nationalparken. Trots att solen strålade så var där ovanligt lite besökare, i alla fall om vi jämförde med för ett år sedan, då varenda kotte tycktes vara ute och ”pandemistrosa” i naturen.

Med småhundarna ivrigt skällande runt benen gick vi en bit på stigen mot kärret. Alekärret där många snokar brukar hålla till. Förmodligen låg de som bäst och sov sin djupa vinterdvala och drömde kanske om mumsiga grodor. Men om de inte var helt stendöva, så kunde de nästan inte ha missat att vi var där på besök.

Sedan valde vi att ta en tur ner om mot havet. Vinden var isigt kall. Men havet var blått och solen strålade.

Trots att vinden började bli ganska hård, så fanns några andra hundägare också ute i parken. Allihopa blev de rejält utskällda av mina små vakthundar.

Jag är ganska nöjd och stolt över mina små pälsklingars uppfostran och hur de uppför sig i största allmänhet. …utom just den lilla bagatellen – att de skäller ut varenda fyrbenting som vi möter. Ett ofog jag inte riktigt kan få bukt med, och som blev så mycket värre sedan stora Johnnyhunden försvann. Det är som att försöka stoppa ett gäng protesterande tonåringar, när de sätter igång. Deras hörsel upphör att fungera och de bara skäller hysteriskt ända tills de har fått sista ordet. Jag har lagt märke till att det bästa sättet är, att tyst behålla mitt lugn och milt dra dem därifrån.

Det var i alla fall en härlig tur, och vi blev rejält luftade allihopa. (och Molly och Lykke såg ju till att lufta sina lungor bra också) Sedan körde vi hem för att laga en god lasagne på hjortkött, ta ett litet glas rött vin och tända fyr i kaminen. Vi var redo för Malik.

Dagens citat:

Om du alltid åsidosätter dina egna behov för andras så kommer du snart inte kunna fylla någons behov.

Ha en fin onsdag.

Annika

Före stormen. Läs mer »

Rulla till toppen