oktober 2015

Hundskola med Molly.

Lämna en kommentar / Hundar och katter / Av / / / 3 minutes of reading
Kära Blogg
Den här dagen var det dags att gå på hundkurs med Molly. Vi älskar det båda två. Molly är så lycklig så hon skriker av glädje. Alldeles i början av kursen, tror Molly att hon bara ska busa runt med alla de andra hundarna, och glömmer liksom bort att det är hon och jag som ska ha ett samarbete.
Vi går på kurs för världens bästa Jenny-Lynn. Både jag och Molly älskar henne. Hon är kunnig, alla känner sig välkomna och lika mycket värda oavsett vilken ras man har. Så har hon så härlig humor. Hon är en av de instruktörer jag gillar bäst helt enkelt.
 
 
På kursen är vi ca 10 stycken. Vi brukar delas upp så de små hundarna är i en grupp för sig. Med små menas då inte storleken, utan de som är yngre och räknas som valpar. De som inte vill äta upp varandra hela tiden.
I Mollys grupp var det den här dagen en mops, en lejonberger och en cockerpoo. Ett härligt gäng!
 
Man kan säga att Molly går i lågstadiet. Alla hundarna i vår grupp var jätteduktiga den här dagen. Vi kämpade tappert på med våra övningar och tiden gick allt för fort.
Efteråt fick hundarna i lågstadiet leka och busa tillsammans. Och just det momentet är ju Molly en stjärna på.
 
När jag körde hem från kursen var Molly så trött, så trött.
Att gå på kurs med en liten hundras är något nytt för mig. Det är så kravlöst, så kul och det ger så mycket.
Det får mig att även tänka lite annorlunda när jag tränar med Johnny. Jag plockar fram betydligt mer positiva saker och fokuserar på det som jag är nöjd med och bryr mig inte om de saker som för stunden fungerar lite sämre.
Tack Jenny för allt du lär oss.
 
 
Katten Felix var också jättetrött den här dagen och hade jag inte vetat bättre så hade jag kunnat tro att även han varit på kurs.
På eftermiddagen kom min gamle käre arbetskollega, Luffis, hit på kaffe och äppelkaka. Han är förstås inte döpt till Luffaren, utan han heter Anders Widerberg. Han är en härlig prick som jag verkligen gillar. Tack Luffis för du tittade ut till oss.
 
 
Så var det dags att samla ihop alla sommarsaker och förbereda för den kommande vintern. Nu får vi inte längre plats med alla utemöbler i vår lilla friggebod, utan får slå in dem i presenningar och hoppas att vintern kommer att vara barmhärtig mot våra saker. Jag var ute med hundarna och kom med glada tillrop när Stefan jobbade på.
 
 
Dagens kloka ord:
”Kramar tar aldrig slut, man kan alltid krama ut en till.”
 
Kram från oss och Hejdå Bloggen.
 
 
 
 
 
 

Hundskola med Molly. Läs mer »

Trädklättrare.

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur, Österlen / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
När man inte kan göra allt de som man vill göra, då får man se till så att det man kan göra verkligen är något som man vill göra.
Vem vill inte ströva i naturen en sådan här morgon?
 
Ingen dag är den andra lik. Den här morgonen letade vi hösttecken och klättrade i träd.
Någon mer än jag som älskar hösten?
Livet är alldeles fantastiskt när man är ute i naturen och bara är i nuet.
 
 
(Vi har en ganska galen matte som varje dag hittar på bus med oss.
Kram hälsar Johnny och Molly)
 
 
 
Min söta dotter Amanda går på en skola i Malmö och utbildar sig till hudterapeut. När man går sådana här praktiska utbildningar så är det viktigt att man har någon att träna på. Det är klart att jag ställer upp som försökskanin. Den här kvällen var det ögonfransfärgning och noppning av ögonbryn. Det blev jättefint. Ja, förutom att vi missade att lägga små skyddslappar under ögonen, så nu ser det ut som när jag var ung och vaknar upp efter världens brakfest. Svart mascara under ögonen. Med den enda skillnaden att detta liksom inte går att få bort sådär i första taget. Men jag är nöjd och glad, jag älskar ju att bli ompysslad.
Särskilt glad är jag över att min äldsta dotter Andréa, som läser till veterinär, har riktiga djur att öva på. För hur kul skulle det vara när hon lärde sig att tömma analsäckarna tex ….
 
Nu är det brådis för mig och Molly. Skoldags för lilla Molly.
Så hajsvajs på er alla och puss.
 
 
Dagens kloka ord:
”Jag har gjort många dumheter, och det tänker jag fortsätta med. Det är det som sätter färg på tillvaron.”
 
Hejdå Bloggen
 
 

Trädklättrare. Läs mer »

Världens vackraste namn.

Lämna en kommentar / Familj / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Under dagens datum i min kalender står världens vackraste namn. Det står Ingrid! Ja, så står det ju Inger också förstås och det är ju fint det med. Det hette en av mina barndomskamraters mamma, och hon var rysligt snäll minns jag. En gång när vi var på utflykt med mina klasskamrater så bjöd Inger hela min klass på pannkakor.
Hursomhelst, ett varmt grattis änglamamma Ingrid på din namnsdag idag.
Ja, grattis på dig också Inger Hallin i Christinehof.
 
Snowie är här och har blivit passad några dagar. Hon är lite tuffare, lite gladare och lite piggare än vanligt.
Den här morgonen tyckte jag nog att hon kunde hänga med ut i skogen på en tur.
 
 
Lilla Snowie är lite sjuk och då är jag ju lite extra ”pjåkig” med henne såklart. Nu tror jag att Snowie utnyttjar sin situation ganska mycket. Halva rundan när vi gick iväg, gick hon sakta och såg ut att vara en trött liten hund. I bland tom tvärvägrade hon och då fick jag bära den lilla madammen en bit. Men så hände något när vi åter styrde näsorna mot hemmet. Då pinnade hon på utav sjuttsingen och verkade inte alls vara varken trött eller sjuklig. Jag tror nog att vår skosgrunda gjorde henne väldigt gott, det är bara det att hon inte förstår det själv liksom.
 
Allt eftersom åren går så har det samlats grejer i min garderob. Den här dagen insåg jag plötsligt att någon de senaste tio åren fyllt på med en salig massa handväskor. Handväskor som inte någon av mina familjemedlemmar kommer att vilja använda fler gånger. Efter klartecken från berörd ägare, blev det en sväng ner till loppisinlämningen.
 
Jag tycker bäst om när hjärtat får bestämma saker. Men den här dagen fick ryggen bestämma lite på eftermiddagen. En halvtimme i liggande ställning uppskattades av mina kompisar.
 
Dagens kloka ord:
Städa upp bland alla små ”måsten”
så får du plats med nya ”vill”
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
En hälsning från Snowie till husse Jimmy i Rysslan:
Kör nu utav bara helvete!!!
Heja, heja, heja …
 
 
 

Världens vackraste namn. Läs mer »

Hur kan en liten hund ställa till med ett sådant trassel?

Lämna en kommentar / Hemma hos mig., Hundar och katter / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg.
Den här dagen var vi ute innan solen kommit upp. En härlig morgon med friska vindar.
Jag och hundarna valde en runda förbi kohagarna för att hälsa på alla kossorna som vrålar, muar och bräker så rysligt om dagarna. Jag vet egentligen inte varför kor alltid håller ett sånt väldigt liv när hösten kommer, men så är det varje höst här i Gyllebo. Just den här morgonen hade de nog tagit sovmorgon, men jag och hundarna väckte upp dem, så de inte låg där och sov över sig.
 
Jag var hos tandläkaren för sjuttioelfte gången detta året. Fast nu är jag färdig renoverad i munnen för en tid framöver. Egentligen tycker jag att det skulle införas ROT avdrag på tandläkarens hantverk också. Det hörs liksom på namnet att det skulle vara berättigat. Fast å andra sidan är jag glad och tacksam att ha möjlighet att få så bra vård som jag får. Just den här dagen tog mitt besök väldigt mycket längre tid. Jag träffade en kär bekant som jag inte sett på många år. Fina, underbara Inga-Lill jobbar som sköterska där på världens bästa tandläkarmottagning. Ett kärt återseende.
Sedan var det brådis att hämta lilla Snow som ska bo i Gyllebo några dagar framöver.
 
 
Dagen var som dagar är mest.
På kvällen, efter maten tycker jag ibland att jag gjort mig förtjänt av en paus på soffelocket. Den här dagen tyckte jag det. Men det tyckte tydligen inte Mollybus. I ögonvrån råkade jag skymta något vitt på tralldäcket som den lilla svarta lurvasen sysselsatte sig med. Mitt garnnystan! Grrr …. Men säg den ilska som varar. Nä, inte kan man vara arg så väldigt länge på charmtroll.
 
 

 Dagens kloka ord:

”Det bästa sättet att inte lära sig något är att reflexmässigt skylla på andra så fort något går snett.”
 
Med en bild från min lätta, nätta joggingtur i blåsten säger jag Hejdå Bloggen.
 
 
 

Hur kan en liten hund ställa till med ett sådant trassel? Läs mer »

Små hösttecken i skogen.

Lämna en kommentar / Natur / Av / / / 1 minute of reading
Kära Blogg.
Jag tycker nog allt att det är lite synd och orättvist mot hösten…
När våren är i antågande går människor ut ur sina stugor och letar vårtecken överallt. Man tar glatt bilder och lägger upp på sociala medier i en sorts tävling om att vara först. Man skryter för varandra när man hört årets första lärka. Så är det inte när hösten är i antågande. Ingen blir liksom vild av glädje av att se årets första flugsvamp. Det tycker jag är lite synd om hösten faktiskt, för egentligen älskar många den årstiden mest av alla.
Så idag ska jag göra hösten lite glad och visa mina hösttecken i skogen.
 
 
Hoppas att ni kan känna den tunga doften av höst. Känna hur det känns att andas in den friska doften av syrerik luft och förmultnande löv, Känna vinden piska skönt mot kinderna.
Men fortfarande kämpar lite av sommarens livskraftigaste blommor sig tåligt kvar. Än har vi inte haft frost.
Jag älskar hösten, hösten de é mitt liv de.
 
Dagens kloka ord:
”Vår värld behöver inte männsikor som begriper varandra, utan människor som begriper att det finns så många sätt att vara människa på.”
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 

Små hösttecken i skogen. Läs mer »

Jag har den äran att gratulera.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 1 minute of reading
Idag vill jag bara skicka mina varmaste gratulationer till en av mina favoritkillar i världen.
Min älskade systerson Johan i Sjöbo.
Man kan ju bara inte förstå hur fort tiden springer. Det var ju typ bara några år sedan han hade så där väldigt brått att komma till världen, nästan en månad för tidigt. Idag fyller han 24 år.
Jag rotade lite i mitt bildarkiv och fastnade för ett foto av Johan med sin mamma Görel och min äldsta dotter Andréa i klädd pippitröja. På bilden är vi hemma hos mormor Ingrid i Christinehof och Johan provar kläder inför Amandas dop. Stilig påg redan då.
 
Idag är han en snygg och stilig yngling, som säkert sätter många flickors hjärtan i brand.
Jag tror att den där Hasse Kvinnaböske Andersson känner till hur det är med sådana här Sjöbopågar, eller vad tror ni?
 
”Pågarna från Sjöbo var vilda och de svingade varsin tös”….
 
Grattis Johan!
 
 
 
 
 
 

Jag har den äran att gratulera. Läs mer »

En skön söndag med influensabakslag.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Söndagen började alldeles fantastiskt underbart. Jag och hundarna tog en lång, skön morgonpromenad i skogen och insöp energi och bara kände hur livsandarna flödade.
Ja, ni får helt enkelt bara hänga med på rundan, här, genom mina  bilder ….
 
Har ni tänkt på det här med svamp? Vad mycket ordet svamp kan innebära! Det kan vara en sjukdom, eller så kan det vara en delikatess, men det kan även vara en medicin, eller något giftigt som man andas in och kan ge astma. Det kan vara ett  ord för att beskriva någon som dricker för mycket alkohol, eller så kan det vara en liten sak man använder till sin hjälp när man städar. För mig är det mest vackra små konstverk som får mig att vilja kasta mig ner på knä i mossan och föreviga dem. Ja, så luktar de så väldigt gott också, i alla fall de flesta.
 
På eftermiddagen fixade vi i trädgården. Alla frostkänsliga blommar flyttades in i orangeriet. Där blev det i år rysligt trångt, och de stora granarna som fått njuta av sommaren utomhus fick nu tränga ihop sig med pelargoner och andra exotiska träd.
De nya, underbara fågelholkarna spikades upp åt vårens fåglar.
Och är det någon som minns de där små rosépepparkornen som jag tidigt i våras petade ner i lite jord, så kan jag berätta att ett av dem nu börjar likna ett sött litet träd.
 
Amanda kom på kvällen. Vi mös. Hon pluggade. Vi åt hämtmat. Vi åt lite karameller.
Vi hade med andra ord en härlig söndagskväll.
 
Det var vid läggdags jag insåg att magen började göra uppror med vilda protester igen. Men ska man nu vara sjuk och sängliggande så kan man ju inte ha det mycket bättre än vad jag har det. Tänk er själva, det kommer ”kryapådighälsningar” från jordens alla hörn, jag får den lyxigaste present man kan tänka sig, helt utan anledning. En massa söta fyrbenta, pälsklädda vänner gör mig sällskap i sjuksängen. Nä, jag kan helt enkelt inte ha det så mycket bättre.
När det sen kommer livstecken från yngsta dottern, då blir det bara som grädde på moset.
Kram mina älskade töser och tack för allt peppande.
 
 
Dagens kloka ord:
” När jag var fem år gammal, brukade min mamma säga till mig att lycka var livets mening.
I skolan frågade de mig vad jag ville bli när jag blev stor. Jag skrev, lycklig.
De sa till mig att jag inte förstod uppgiften, och jag sa till dem att de inte förstod livet.
//John Lennon
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
  

En skön söndag med influensabakslag. Läs mer »

Klassfesten

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Jag har haft influensa och för mig var det bara vatten och vila som gällde. Tråkigt.
Men så kom det ett lite meddelande. Det var från min forna granne och klasskamrat, Mikael Ovesson. Han hade redigerat och laddat upp alla sina härliga bilder från vår klassträff som vi hade för exakt en vecka sedan.
Det gjorde min dag!
Mitt inlägg från den underbara dagen kan ni läsa här:
 
Jag vill säga ett stort och innerligt tack till Micke, som på sitt proffsiga sätt förevigade vår klassträff och så generöst delade med sig av sina bilder till oss alla. Jag har såklart frågat och fått klartecken att använda dem här på min blogg, så håll till godo av en liten del av Mikaels alla bilder från vår minnesvärda dag.
 
 
I nio långa år gick vi i skolan tillsammans. Vi busade, skojade, bråkade, växte och mognade tillsammans. Inte för en enda sekund skulle jag vilja byta ut min klass mot någon annan. Min fina Brösarpsklass, jag älskar er alla!
Och för mig är det inte konstigt att vi alla upplevde dagen som väldigt lyckad.
Kanske var det någon mer än jag som såg hur skolans nuvarande rektor drog en suck av lättnad när vi så lämnade skolan för att dra vidare mot vår väntande middag på gästis. Vi var och är alla snälla och beskedliga, men de flesta av oss har nog mer än en räv bakom våra öron, så om inte vi kan ha kul tillsammans – då kan ingen ha det.
 
Och ni som vill veta mer om min vän Micke som är fotograf, kan hitta hans hemsida här:
 
Alla bilder på detta inlägg är av Fotograf Mikael Ovesson
 
 
Dagens kloka ord:
Låt ditt förflutna vara ett bibliotek och inte en plats att bosätta sig på.”
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 

Klassfesten Läs mer »

Det började med solsken och slutade med maginfluensa.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg.
Som alltid bar det ut i skogen så fort jag och hundarna slagit upp våra ögon. Vi håller nog på att bli lite bortskämda med vädret känns det som.
 
 
I skogen hittade jag blomkålssvamp. Det är en svamp som ska väldigt delikat att äta. Lite svår att rensa från jord och kryp, men den ska smaka alldeles förträffligt. Jag stod där och velade ett tag, men sedan beslöt jag mig för att låta bli svampuslingen, för tänk om jag misstog mig och plockade något som var giftigt? Så här med facit i hand ska jag nog vara väldigt glad att jag avstod, eftersom min dag slutade med illamående och rajjserbajjs från helvete, utan att ha ätit svamp. Och när jag tittar närmare på svampen på bilden så kan det ju mycket väl vara en stor fingersvamp istället.
 
När jobbet var klart var mina planer att fredagsstäda lite efter alla djur som smutsar ner. Med hundar och katter som ideligen vill springa ut och in blir våra glasdörrar allt annat än rena. De sitter med sina slemmiga små nosar tryckt mot glaset, och gör små kärleksstämplar med sina våta näsor. Nu blev det ingen städningen den här dagen …
Sakta började jag må tjyvtjockt och visste inte riktigt om jag mådde illa eller var hungrig. I ren desperation satte jag i mig en påse skumbananer och mådde sedan ännu mer illa. Dagens lärdom: ät inte skumbananer när ni mår illa eller tror ni är hungriga.
 
Det var nog en väldig tur att jag inte plockade den där svampen i skogen innan på dagen. Förmodligen hade jag trott att jag varit svampförgiftad och kanske ringt och larmat både ambulans, intensivvårdsavdelningar, giftcentraler och begravningsentreprenörer. Nu var jag ju ganska säker på att det bara var en vanlig influensa och efter en natt på toaletten mår jag bra mycket bättre. Benen känns lite som spagetti och aptiten är det si och så med. Hundarna har varit väldigt deltagande och vakat över mig vid sängkanten. Det är hyfsat bra att vara sjuk i detta hemmet.
 
Dagens kloka ord:
”Jag är tacksam för att jag har det jag har men även för att jag inte har det jag inte vill ha.”
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 

Det började med solsken och slutade med maginfluensa. Läs mer »

Oktober och hösten är här.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 3 minutes of reading
Kära Blogg.
Även om solen lyser på mig så känner jag tydligt att hösten är här. Jag älskar hösten och är egentligen inte det minsta sorgsen över att sommaren är förbi.
 
Dagen har mest handlat om jobb och jobb. Jag misstänkte att all min komptid för ett tag framöver var slut, så det var bara att se till att arbeta mig igenom pappersbunkarna. Alla pärmar hade kommit tillbaka från revisorn också, så det var lite att pyssla med. Resultatet var en baksmälla från föregående år, men det är väl så när man är egen företagare, upp och nergångar. Ja, jag är glad att jag bara är anställd … eller gift … eeee eller vad jag nu är ….
 
När det är höst då myser vi alltid lite extra mycket. Vi tänder levande ljus, hänger i soffan och bara mår gott.
 
 
Jag sköter om lilla Snowie så bra jag bara kan. Jag sköter om alla våra djur så bra jag bara kan, men eftersom lilla Snö verkligen inte gillar när Molly busar med henne så försöker jag se till så hon får lite extra kärlek då och då.
Idag var det dags för Snows medicinska bad och det verkade hon gilla. I alla fall tyckte hon om att sitta i frottéhandduken bakefter och mysa.
 
 
Egentligen hatar jag att skriva här om min eländiga rygg, men för att få min aktuella dagsform på pränt, tänker jag ändå nämna hur läget kändes. Ryggen var kisskass den här dagen, men efter att ha småjoggat 3,5 kilometer så kändes kroppen uppvärmd, mjuk och mindre smärtsam. Jag måste ta det väldigt , väldigt försiktigt och liksom känna mig för på vartendaste steg jag tar. Men oj vad jag njöt. Det går alls inte fort och inte långt, men målet är bara att hålla kroppen igång. En kropp som känns som härdande cement, Som om hela mitt inre stativ stelnar till likt en staty, om den inte hålls i rörelse. Det skulle ju vara ganska snopet att sluta sina dagar som ett monument av sig själv i Gyllebo. Har jag föresten sagt att jag älskar att springa?
 
Så kom då äntligen livstecknet som jag väntat på. Emmy är framme i Australien och det kändes så skönt att veta.
För et tag sedan pratade jag och Emmy om det där med att oroa sig för varandra när man är ute och reser. Att man ska höra av sig så fort man har landat, precis som om faran sedan är över. När det egentligen är som minst farligt att sitta i flygmaskinen om man jämför med bilåkande och allt annat man gör i livet. Våra rädslor de är då inte logiska för fem öre.
Så jag hoppas du hör av dig lite då och då Emmy, för såklart är jag inte bara orolig, jag är också väldigt nyfiken på vad du hittar på ”där under”.
 
 
Dagens kloka ord:
”Livet är som en upptäcksresa – inte en transportsträcka.”
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
 
 

Oktober och hösten är här. Läs mer »

Rulla till toppen