Oktober och hösten är här.

Kära Blogg.
Även om solen lyser på mig så känner jag tydligt att hösten är här. Jag älskar hösten och är egentligen inte det minsta sorgsen över att sommaren är förbi.
 
Dagen har mest handlat om jobb och jobb. Jag misstänkte att all min komptid för ett tag framöver var slut, så det var bara att se till att arbeta mig igenom pappersbunkarna. Alla pärmar hade kommit tillbaka från revisorn också, så det var lite att pyssla med. Resultatet var en baksmälla från föregående år, men det är väl så när man är egen företagare, upp och nergångar. Ja, jag är glad att jag bara är anställd … eller gift … eeee eller vad jag nu är ….
 
När det är höst då myser vi alltid lite extra mycket. Vi tänder levande ljus, hänger i soffan och bara mår gott.
 
 
Jag sköter om lilla Snowie så bra jag bara kan. Jag sköter om alla våra djur så bra jag bara kan, men eftersom lilla Snö verkligen inte gillar när Molly busar med henne så försöker jag se till så hon får lite extra kärlek då och då.
Idag var det dags för Snows medicinska bad och det verkade hon gilla. I alla fall tyckte hon om att sitta i frottéhandduken bakefter och mysa.
 
 
Egentligen hatar jag att skriva här om min eländiga rygg, men för att få min aktuella dagsform på pränt, tänker jag ändå nämna hur läget kändes. Ryggen var kisskass den här dagen, men efter att ha småjoggat 3,5 kilometer så kändes kroppen uppvärmd, mjuk och mindre smärtsam. Jag måste ta det väldigt , väldigt försiktigt och liksom känna mig för på vartendaste steg jag tar. Men oj vad jag njöt. Det går alls inte fort och inte långt, men målet är bara att hålla kroppen igång. En kropp som känns som härdande cement, Som om hela mitt inre stativ stelnar till likt en staty, om den inte hålls i rörelse. Det skulle ju vara ganska snopet att sluta sina dagar som ett monument av sig själv i Gyllebo. Har jag föresten sagt att jag älskar att springa?
 
Så kom då äntligen livstecknet som jag väntat på. Emmy är framme i Australien och det kändes så skönt att veta.
För et tag sedan pratade jag och Emmy om det där med att oroa sig för varandra när man är ute och reser. Att man ska höra av sig så fort man har landat, precis som om faran sedan är över. När det egentligen är som minst farligt att sitta i flygmaskinen om man jämför med bilåkande och allt annat man gör i livet. Våra rädslor de är då inte logiska för fem öre.
Så jag hoppas du hör av dig lite då och då Emmy, för såklart är jag inte bara orolig, jag är också väldigt nyfiken på vad du hittar på ”där under”.
 
 
Dagens kloka ord:
”Livet är som en upptäcksresa – inte en transportsträcka.”
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
 
 
Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to Top